Entreprenörsstudenten

Det är flytthelg på Campus, släpvagnar och skåpbilar fyller Teleborgsvägen. Även jag är här och flyttstädar. Nästa vecka exploderar Campus av liv igen återigen efter en öde sommar. Nollningsvecka och introduktionsmöten. Nya kurser inom nya spännande ämnen som studenter med nyladdade batterier förväntansfullt ska sätta igång med. Jag avundas dem. Deras bästa tid i livet väntar. Kommer dit som ungdom, i sina bästa år, och lämnar som vuxna. (Nåja, rätt så)

Jag har jobbat med studentambassadörer under i stort sett hela min studenttid. Jobbar du med det fokuserar du mycket på säljargumenten som ska få studenter att söka till Universitetets utbildningar. I detta ligger ofta fokus på den första tiden som ny student. Det är självklart eftersom det första mötet och den intensiva förändringen en förändring innebär vanligtvis utgör det starkaste minnet. Under slutet av mitt arbete med studentambassörerna reflekterade jag över detta, jag var ju då även i slutet av min studietid: Att studera handlar inte bara om att överleva den första tiden och studierna - Det handlar om att leva flera år med studier och anpassa sig inte bara till universitetsområdet utan även till den nya staden och dess innevånare. Det handlar om att se till att ta vara på allt som finns erbjudet.

Jag har älskat att plugga. Jag har älskat att läsa böckerna på biblioteket har att erbjuda inom de ämnen jag har läst och jag älskar att ha haft möjligheten att styra min tillvaro precis som jag har velat ha den. Jag tycker jag lyckats ganska bra med mins studietid.

Mina tre råd till alla nya studenter:
1. Sköt dig själv, skit i andra och hitta DIN studiemetod. När 30 personer står inför samma utmaning blir det mycket hetts, onödig hetts som tar energi och fokus. Att ha personer att studera med är bra, men se till att du hittar den studiemetod som DU trivs bäst med. Och vill du mitt under de sista dagarna innan tentan/PMdeadline åka in till stan och shoppa, fika med en kompis eller träna – gör det! (Även om de andra säger ”Åh, hur hinner du det?!”) Du behöver inte sitta i grupp, du får sitta ensam, men lär du dig bäst genom grupp-plugg så hitta en som gynnar din inlärning.
2. Utnyttja din ”student”-status. Vet du hur fett mycket gratis man kan få som student? Nu talar jag inte om mecenat rabatter utan om hjälp av näringslivet etc. Du kan faktiskt driva precis de projekt du vill när du har CSN som täcker dina utgifter, kanske till och med ett företag. När du kommer till en organisation, eller en person, med engagemang och vilja att lära vill de 95% av gångerna svara på dina frågor, dela med sig av sina erfarenheter och hjälpa dig vidare. Du har alla möjligheter att utveckla din passion till något konkret och användbart.
3. Se dig om. Du ska ju leva i den här omgivningen ett längre tag, även om du har inställningen att du bara är i stan på besök blir det så himla mycket härligare om du hittar dina små egna smultronställen i stan.

Du kommer inte gilla allt. Du kommer ha föreläsare du inte riktigt förstår hur tänker. Du kommer gnälla på systemet. Allt behöver inte vara perfekt och du kommer lära dig av allt krångel. Sånt är livet – även om du pluggar på Handels där du blir serverad allt. Vissa ämnen kommer vara dö-trista och inte alls vad du bad om när du skickade in ansökan till kursen. Bit ihop, lös det – bara gör det. I slutändan kommer du förstå meningen med det, om du är vaksam, analytisk, tänkande, filosofisk – Ja, allt det där som är meningen att vi ska bli som universitets/högskolestudenter. Annars hade du lika gärna kunna pluggat KY.

Var börjar du nu? Träffa alla! Ta till vara på vännerna du får, öppna dig. På ingen annan plats har du chansen att träffa så många människor som är så lika dig. Som har valt precis samma väg som dig och vill ungefär samma saker. Ni befinner er i samma situation och de kommer att vara din viktigaste stöttepelare de kommande åren.

Men att lämna student idyllen känns fortfarande hemskt. Att komma till Bollnäs (uppväxktorten) är att komma på semester, att komma till Växjö är att komma hem. Aldrig mer ska jag få vara en egoistisk student, och det är helt ok. Lite har jag saknat det ”verkliga livet”. Jag har ett grymt nytt jobb, och det vill jag rocka.

Entreprenörsstudenten over and out.
Vi ses på saraohman.se!

Mer råd kan du få via min twitter - @saraohman

Tack driftig.nu för utrymmet!

Jag är ingen sport-tjej. Nej, sport intresserar mig inte utan ger mig mest magvärk. Sport-människor kan spendera timmar på att nöta kast, slag och träna fysiken för att bli bättre, inte nödvändigtvis bäst utan bara bättre, för sig själv eller för laget. Jag skulle inte vilja påstå att jag saknar tävlingsinstinkt. Tvärt om. I många avseenden är jag sjukt tävlingsinriktad och kan börja bubbla av frustration om någon visar sig vara bättre på något än mig. Jag har bara aldrig haft sporten i mig. Lite lustigt eftersom samtliga i min släkt är sportintresserade och av en kusinskara på fyra söta individer är jag den enda som inte varit en talang i min gren. Ändå har jag försökt, jag hade en handbollskarriär på sex år, tränat friidrott i sammanlagt tre år, älskade basket och allt annat på idrotten - Men nej, annat har intresserat mig mer. Killar, musik, vänner och allt därtill.

I åldern 13-14 försökte jag lära mig att spela golf. Självklart var anledningen till detta främst en pojke, med en del hjälp av mamma och pappas uppmuntran som såg sin chans att återigen uppta sitt intresse de lagt ned då de fick barn. Det gick ok, jag tog det gröna kortet och lärde mig grunderna. Men ni som spelat golf vet att det som med alla andra sporter tar tid att bli bra, och i den åldern tålde jag inte att inte bli expert efter att ha slitit i en månad. Lite cred borde jag få ändå, när jag var 10år och beslöt mig för att lära mig spela tennis stod jag på gårdsplanen och slog i en vecka innan jag gav upp, sedan dess har jag aldrig hållit i ett tennisracket. Nej, sport likt det mesta i livet kräver tålamod.

En sak tog jag med mig från golfen. När man spelar golf får man lära sig att tänka på det där slaget som satt så himla rätt, föreställa sig hur det känns i kroppen för att sedan kunna upprepa det. Det är något jag använt mig av i flera avseenden i livet. Jag försöker ta de tillfällen jag haft en viss känsla efter någon typ av prestation och stoppar in det i ett fack. Kanske är det en lyckad presentation, en inlämnad rapport eller att ha gjort/utsatt mig för något obekvämt och skrämmande. Något som det efter att jag genomfört det låter likt golfbollen som träffar klubban - “klock“.

Mitt problem med min framgång inom sport är mitt kontrollbehov, kan jag inte allt kan jag inte säkra att jag ska lyckas med det. Dock tror jag att det går att träna upp enkelt genom att utsätta sig för alla möjliga osäkra situationer. Jag fann mig själv gå på en anställningsintervju, bli kallad till arbetsprov dagen efter och jobba mina två första veckor på samma ställe tre dagar senare. Ingen aning om var jag var eller vad/hur jag skulle göra. I varje steg tänkte jag “Okej, nu leker vi att det är Entreprenörsjakt, hur känns det i magen?” En situation då jag vågar gett mig på saker jag inte kan - och så löste jag uppgiften lugnt och sansat.

Jag har flera vänner som ifrågasätter varför man ska plugga, även nu efter utbildningen. De kan ha spenderat tre år med att lära sig verktygen, men känner inte tillräcklig säkerhet för att omsätta det i arbetslivet. Jag tycker att de tänker fel. Något jag upplever min utbildning gett mig mer utav än något annat är tålamod och självförtroende. Du ställs inför krav på att lära dig saker inom korta tidsperioder du inte kan något om vid starten, sedan är det upp till dig hur du ska göra för att uppfylla kraven. Visst händer detta inom flera avseenden i livet, men jag tycker det är särskilt påtagligt när du pluggar. Då spelar det egentligen ingen roll vad du pluggar bara du har någon motivation att lära dig det. Du kanske vill bli grafiker och rita snygga estetiska bilder, programmera system eller se sambanden mellan resultaträkning och bokföring när siffrorna faller på plats. Hursomhelst, när du börjar plugga förväntas du inte kunna något - men du förväntas lära dig allt. Du kan alltså inte ha kraven på dig själv att du ska vara expert på en gång.

På intervjun fick jag frågan: “Är du en av de knäppa personer som drivs av utmaningen av att inte veta hur du exakt löser en uppgift?” - Alltså hur jag hanterar kunskapsstress. Jag hade aldrig tänkt på det tidigare men: “Ja, ja, JAAA!”. Och jag vet inte om mitt svar blivit detsamma för tre år sedan. Utbildning ger dig även verktygen vilket gör att du kan känna någon säkerhet. Du kanske inte vet exakt hur den lösta uppgiften ska se ut, men du vet hur du ska göra för att ta dig dit.Vad som driver mig numer är det “klock” som består av det “Yes, jag klarar det här! Äntligen en utmaning!” (Vilket föregås av “Shit… ok.. jag har ingen aning om hur jag ska lösa det här, panik.. hur fasen ska jag lösa detta?”) Kanske börjar jag bli vuxen.

Jag examinerade mitt vuxna tålamod nyligen då jag höll i golfklubban för första gången på åtta år. Försökte minnas alla tekniska angivelser jag blev given då jag lärt mig grunderna och återkalla minnet av den perfekta träffen för att sedan slappna av. Och vet ni vad? Jag träffade bättre än jag gjorde åtta år tidigare.

Jag är bortskämd med att kunna skriva om sådant som jag känner något för, men på sista tiden har ämnena och bristen på passion lett till stagnation i bloggandet. Det tog mig en prommenad genom hemstaden med vovven för att finna ett ämne igen – BOLLNÄS.

Jag har försökt lära mig att hålla snattran om saker jag inte är riktigt insatt i. Ofta går det inte särskilt bra men när det kommer till Bollnäs har jag lärt mig. Det går lixom inte att komma med utlägg en gång i halvåret om hur man tycker att det borde vara och inte bry sig den resterande tiden. Inte populärt. Men när det nu är tre år sedan jag lämnade den här staden och jag nu uppfyllt en av sakerna jag reste iväg för att göra borde jag få säga några väl valda ord, med stor nervositet.

Exempelvis:
Vi har Brotorget, Arenabygget och Bolleberget - Ständigt omdebatterade utvecklingsprojekt med rejäla visioner. Stora och tunga där EN aktör ska ta på sig ansvaret och denne med detta projekt ska sedan rädda Bollnäs från urbaniseringen. Folket står redo för stenkastning.

All cred till styret– Det händer ju faktiskt saker trots gnäll, missnöje och påtryckningar. Det görs försök till nya evenemang, nya samarbeten, nya sevärdheter, nya skolor och nya projekt för att stötta unga men något gör att det inte når ända fram. Ofta hör jag ”Gör något ordentligt - Vi är less på plywoodskivor och öken” samtidigt som hoppet stagnerar – framförallt hos unga. Vad är det som blir så himla fel hela tiden?

Samarbete. Samarbete, samverkan och samkörning. Jag är otroligt imponerad över hur till synes lätt organisationerna i Växjö får ihop sina projekt. De kan varandra och de vill och förstår vikten av att samarbeta. I Bollnäs, upplever jag, att de där viljorna som finns till att utveckla befinner sig i olika block/grupper. Stolthet i att få igenom sin egna idé och motverka andra. Brist på självförtroende, brist på tron på andra och såklart – jante. Det kan inte bli annat än halvhjärtat.

”Det tog mig 20 år att ta mig ifrån det här stället” – Väl använda ord i låttexter och många är vi som känner igen oss. Vi är många unga som lämnat Bollnäs för att se oss om och av dessa är nog jag den med minst planer på att återvända. Ändå känner även jag stark tillhörighet, vilja att göra gott och utveckla. Detta är inget unik för just Bollnäs utan något jag tror är aktuellt för alla både större och mindre orter – så använd det! Tillochmed när jag prommenerade genom staden i spöregnet blev jag full av idéer av faktiskt genomförbara aktiviteter och projekt. Jag ser exempelvis en fin, välskött park brevid vår fina kyrka jag inte sett annat än a-lagare i. En viskväll kanske skulle bota heligheten i att sätta sin fot på den välvårdade gräsmattan?

(Här måste jag tillägga att kommunalrådet faktiskt mailade mig tidigare i vår och undrade om mina framtidsplaner och kom med tips på var jag kunde vända mig)

Bollnäs – Bollnäs, Bollnäs, Bollnäs… ge mig en liten lön och lite ansvar så ska jag hjälpa er att styra upp det här! Här står jag, ung och arbetslös, sjukt driven, enorm vilja, van klagomur, minst sagt kreativ och dessutom med erfarenhet av samhällsentreprenörskap, offentliga projekt och en hel massa mer. Jag är inspirerande, energisk, jag har lätt att få med mig människor och jag vill hjälpa er att samarbeta. Jag vill framförallt vända den allmänna bistra attityden till en ”Hej, här kommer vi”-attityd.

Även om jag sällan erkänner det (till mina anhöriga och vänners förtret) så bryr jag mig faktiskt om Bollnäs.

Min vän Anna är en ung person som återvänt till sin hembygd Mark för att driva ett projekt. Just nu driver hon bloggen “Nya ögon upptäcker Mark” där hon varje dag i Sommar skriver om en aktivitet som går att genomföra i Marks Kommun. Riktigt underhållande - gå in och läs!

En augustidag 2007 anlände jag till Växjö Station med den stora packningen jag ensam släpat 70 mil genom landet. Växjö – en stad jag endast passerat som genomresande. Varför? Jag kände ju inte en människa söder om Stockholm. Ska man genomgå en förändring ska man göra det ordentligt. Dessutom fanns ju inte EBD någon annanstans. Nu, juni 2010, är jag kanske inte en ny person – men en desto mer självsäker ung kvinna.

Universitetsstudier var något stort, svårt och läskigt när man i gymnasiet funderade över sin framtid. Blod, svett och tårar, långa nätter med högar av böcker var bilden åtminstone jag hade. Jag ska inte säga att jag inte gråtit av frustration när tidsplaner svikit mig, men jag kan ärligt säga att jag mer njutit än fällt tårar. Jag gillar akademin, traditionerna, forskningen och framförallt har de ämnen jag läst varit precis vad jag funnit mest intressant. Och se där – nu var det avklarat. (Tillsvidare)

Jag tror att större delen av min vakna tid går åt att bearbeta ångest. Det är något bra – jag anser det vara ett tecken på utveckling. Under min studietid har ångesten bestått av att vänja sig vid ensamhet, press, socialt leverne, yrkeskultur, ja – allt. Jag var mycket ung när jag började mina studier, och till åldern är jag inte särskilt mycket äldre nu, dock har jag fått vara med om mycket under dessa tre åren – Men framförallt har jag gjort mycket. Ett omfattande marknadsföringsprojekt, en entreprenörsjakt, seminarium, föreläsningar, nätverksträffar och många andra miniprojekt. Saker som jag inte alltid känt mig bekväm med innan genomförandet, men som har utvecklat mig mycket och hjälper mig uppnå mina högt uppsatta mål. Det är tur att jag har/har haft människor som stöttat mig.

Campus är en trygg bubbla, ett stort hem jag delat med 5000 andra. Här har jag haft en Campusfamilj, de absolut närmsta är självklart Ervin, Anna, Ida och Samantha. Då jag inledningsvis hade bott de första 10 dagarna på ett vandrarhem i min resväska flyttade jag in i min första egna lägenhet. Det kändes helt ok och jag trivdes i mitt lilla rum med pentry. Stallvägen 18 gänget gjorde att det kändes lite som ett kollektiv. Efter att jag råkat fästa mig alldeles för väl vid min charmige klasskompis Ervin flyttade vi till andra sidan Campus och har sedan dess levt i vår luftiga fina tvåa på 64kvm. Studentlyx såhetteduga. Ervin förtjänar det varmaste tacket - mycket av det jag genomfört och upplevt hade jag inte gjort om det inte vore för honom. Det är synd om er som inte känner honom.

Sakta men säkert har jag avancerat min arbetsbelastning under studietiden. Årskurs ett bestod mestadels av att lära in studiemetodiken, i årskurs två åtog jag mig en projektledarroll för ett större projekt samt började ta några småuppdrag. Årskurs tre skulle vara avstampet där jag fokuserade på mig själv och förberedde mig för livet efter studierna. Utmaningen bestod av att jag istället för att jobba i grupp ville bevisa att jag klarade av samma uppgifter på egen hand samtidigt som jag skulle avsäga mig alla andra uppdrag och njuta av min sista studietid - det hände ju icke. Åtminstone våren har varit sjukt fullspäckad. Uppdragen har varit många samtidigt som jag jobbat enskilt och försökt öppna dörrar för sysselsättning efter studierna (dvs. sökt jobb). Den senaste månaden har varit allt annat än smärtfri och jag har aldrig kunnat tänka mig att jag kunde bli såhär trött.

MEN: Jag gjorde det! (Även om jag har en bit kvar på min utomordentliga uppsats) Jag är en rockstar - en superstjärna!

Examenshelgen har varit helt fantastisk. Vi inledde med ett trevligt och givande slutseminarium i torsdags. Det var roligt att få umgås med den numer lilla klassen bestående av de 20 individer som klarat sig igenom utbildningen (från början var vi närmare 55 st). Dagen för den stora examensbanketteten inledde jag med en anställningsintervju för att smaka på livet efter och stylades sedan av min goda och duktiga vän Viktoria varpå vi var redo för festligheter. Vi hade strålande solsken och kunde tillsammans i klassen sitta utomhus och äta god plockmat och dricka Champagne. Banketten var bra, vi hade utmärkta platser. Trots tidig start på dagen orkade vi dansa oss igenom efterfesten på gamla Sivans.

Vår vackra Examensceremoni som Ekonomihögskolans ängel Erika hade kämpat för att göra storslagen kändes som en begravning (om man bortser från diplomeringen). Den var stilla och fin, jag satt alldeles intill solisterna och kunde känna vibrationerna från cellon. Rummet var samlat med människor som skulle försvinna ur mitt liv. Jag kanske inte kände alla, men de har levt i min trädgård de senaste åren. Närmast mig satt klassen - En brokig skara som haft stor betydelse i min utveckling. EBD:are är kända för sina starka och udda personligheter och vår avgångsklass var inte sämre.

Jag är 23 år (om två veckor) och jag har en Bachelor examen i Business and Economics. Jag har hela världen att upptäcka med en intressant ryggsäck!

Nu är det bara att fundera ut vilken väg som ska väljas.

Ofta får jag höra ”Vad lugn du är!”, särskilt i sociala sammanhang. När majoriteten hetsar för att sticka ut och försöka få uppmärksamhet i ett nytt sällskap väljer jag ofta att göra tvärt om. Jag vill inte vara som alla andra utan särskilja mig. Jag tycker därför om att observera för att se var jag finner luckan i det sociala sammanhanget. Det kanske är därför jag uppfattas som lugn.

Men jag är allt annat än lugn. Jag tävlar ständigt – inte med andra utan med mig själv. Att tävla med andra skulle ta upp alldeles för mycket extra tankeverksamhet. Dessutom; Varför tävla med dem som kan hjälpa dig? Det sociala sammanhanget stressar mig därför inte. När andra kacklar om vad de tycker är viktigt och vad de vill uppnå funderar jag antingen på vad jag vill och tycker om eller hur jag ska göra för att särskilja mig från dem. Så har det alltid varit.

Det är inte alla som uppfattar mig som lugn, kanske de som träffar mig vid enstaka tillfällen men inte de jag umgås med dagligen. Jag hatar att inte ha något att göra. En lugn lördag framför TVn kanske vore drömmen för många, men jag mår illa av bara tanken. Jag tycker därför om konstant aktivitet, att alltid vara aktiv gör mig avslappnad. Jag trivs med att planera och sätta mål, tävla med mig själv och testa vad jag klarar av. Många skulle säkert påstå att detta är fel. Jag ger mig 1 timme träning varje dag, 8 timmars sömn samt att dricka vin och snacka skit med vännerna på fredagarna. Men snälla, tvinga mig inte att sitta still eller för den delen att sluta tävla med mig själv.

Tekniken med dess informationsflöde påstås bli för mycket för oss att hantera att alltid vara tillgänglig. Jag håller inte med. Tekniken gör att jag kan andas och slappna av. Att kunna kommunicera och ha ett utbyte med andra människor ständigt är givande. Ni kan inte heller neka är hur skönt det är att kunna kolla mailen i kön på Willys eller i väntan på träningspasset ska börja och tänk hur underbart det är att när som helst kunna få din få din fundering besvarad av Google. Avlastar från sådant som annars tar upp onödig hjärnkapacitet.

Vad jag försöker säga är: Vi har alla vårt eget förhållningssätt till vårt välbefinnande. Jag har förståelse för de som tycker om att meditera eller slösa en hel söndag på att titta på strunt på TVn. Jag har även förståelse för de som tycker tekniken och tillgängligheten stressar, men vi alla har olika behov. Gör vad du trivs med, bete dig som du vill bete dig och inte på det sättet andra vill att du ska bete dig. Flippa om du vill, sov länge, kliv upp klockan fem, stäng av mobilen eller låt allt surra på. Försök inte passa in i någon form - det om något stressar.

Jag önskar er alla fri från era måsten.

Foto: Jacob Ode, Anna Lennartsson, Entreprenörspartiet och Sara Öhman

Hemma igen efter de bästa 1½ dygnen hittills i år med en hel del inspiration i bakfickan. Låt mig återge detta i mitt första dagboksinlägg:

Vid 20-tiden anlände jag till Göteborg i torsdags och letade då rätt på Hotell Odin där jag, tillsammans med alla andra deltagare, skulle bo under Entreprenörsjakten. Väl på hotellet retade jag rätt på mitt rum och när jag öppnade dörren visade det sig att jag fått tillång till en mindre lägenhet, med kök, soffa och en säng. Min rumskamrat hade nämligen velat skona mig från hennes hosta och dealat till sig två enkelrum. Najs! Jag hann inte njuta länge då bossen Gustaf ringde och sa ”Hej! Vi är på De Matteo.. ta den här och den här spårvagnen gå sedan dit och dit…” Eeh, ja. Småstadstjejen traskade raka vägen ut, hamnade bland massan av de glada IFK supportarna som just lämnat Ullevi och 5 minuter senare var jag där.

På De Matteo, som inte liknande något ställe du kan finna i närheten av Växjö, var de samlade. Entreprenörsjaktens arrangörer och deltagande lyssnade på den spännande entreprenören Mats (?), drack Sveriges godaste kaffe och målade oljemålningar (Med händerna?!) Verkligen kul att träffa alla i den brokiga skaran! Efter en kort visit fick jag lift till hotellet med tre deltagare från Stockholm som två minuter var främlingar. Märkligt.

Den stora dagen vi alla väntat på var kommen. Jag smög mig till Scandic Hotell Europa där jag mötte upp funktionären Eliene, Viktor Nord och Kvarndammen-Sten för att invänta deltagarna. Jag gladdes åt att även få uppleva Entreprenörjsakten från perspektivet som platsansvarig efter att nu både ha varit projektledare och deltagare. Kvarndammen caset bestod av att ta fram en strategi för deras närvaro i sociala medier. Tack Gustaf för att du placerade mig på det caset, jag lärde mig mycket.

Lunchen åt vi på Hagabadet, det var ingen slaffsig sallad likt den vi åt i Växjö utan fläskfilé med rödvinssås och potatisbakelse. Eftermiddagen flöt på bra och stämningen var god. När sista laget lämnat vår station packade vi snabbt ihop och återvände till hotellet för att med tight om tid svida om för gala. På 40 minuter hann jag (hör och häpna) duscha, sminka mig, styla håret och ta på mig gala kläderna, jag är imponerad.

Idégalan hölls på Ullevi Lounge. Entreprenörsjaktens deltagare blandades med Idéfestivalenfolket och resten av Göteborgs innovationssamhälle (hette det så?). Det var trevligt och jag tog mig chansen att lära känna Event management programmet från Campus Varberg som varit med och ordnat Entreprenörsjakten genom deras praktik. Trevligt gäng! När det var dags för prisutdelningen var jag sjukt pirrig. Allt arbete, slit, glädje, adrenalin, frustration, kaos och jagande hade kommit fram till detta. Samtidigt som jag ville veta vilka som var det vinnande laget ville jag inte att Gustaf skulle sluta snacka och det skulle vara över. Men… det vinnande laget blev…. Entreprenörspartiet!

Vann rätt lag? Helvettes JA! Äntligen får jag yttra mig. Eller får jag verkligen det? Ledsen lagen, men jag har följt Adrian, Ludde och Lisa i smyg och gjort allt för att hålla mig från att säga ”vilket bra jobb ni gör!” Men nu säger jag: SJUKT BRA JOBBAT! Så genuina och med glädje i allt de gör är de värda segern. Hälsa San Francisco!

Vi firade på Peakock. Tant som jag är traskade jag hemmåt när de andra drog vidare, ensam i kort klänning och klackar ner längs avenyn. Funderade om Taxi eller prommenad var säkrast, men valde spårvagn. Min numer fd boss är knäpp. Innan jag gick sa han åt mig ”Sara – Skaffa inget jobb, du har alla förutsättningar för att lyckas på egen hand.” Tack.

Och med det avslutar jag min Entreprenörsjakten-resa 2010.

Tänk om alla dagar vore som entreprenörsjakten - Utan all tidspress och rusande mellan stationer. Men tänk att ha alla dessa fantastiska unga drivna människor, från olika bakgrunder och städer, samlade på samma plats tillsammans med företagare. Det utbytet som skett mellan företagare-deltagare och deltagare-deltagare under Entreprenörsjakten är så himla häftigt - Det gör alla involverade lite bättre. Inspirationen gör att vi vill göra lite mer, både på egen hand och tillsammans.

Låt oss hoppas att detta bara är början på Entreprenörsjaktens övertagande av Sverige.

Tack alla fantastiska människor för att jag fick träffa er och smittas av er energi! Det var med stor ångest jag lämnade Göteborg för att återvända till Växjö och min uppsats-grotta. Men detta är en början, och min uppsats är ett avstamp. Jag vill bara göra, förverkliga, utveckla.

PS. Jag klarade min sista tenta och jag har fått VG på varenda kurs den här hyperaktiva terminen. Smaka på den. DS.

Foto: Jacob Ode, Entreprenörsjakten

Jag valde för ett år sedan att kalla mig “Entreprenörsstudenten” av en anledning – jag är ingen entreprenör. Att jag ändå valde ordet ”entreprenör” till mitt psuedonym var för att jag kände att mitt brinnande intresse för drivna människor behövde frodas. Jag ville ha en chans att inspirera andra och diskutera mitt favoritbegrepp. Det har jag fått göra.

Jag får ofta mail av människor som tycker att jag inspirerar dem och uppskattar min energi, människosyn och driftighet. Det stärker mig otroligt. Tänk att jag kan bidra till detta, jag som egentligen inte gör särskilt mycket. Det lustiga med detta är ändå att de som hör av sig till mig för att tala om hur jag som ”entreprenör” inspirerar dem är sådana sjuhelsikes entreprenörer/företagare själva. Några av dessa ska jag få träffa imorgon.

Detta skriver jag på tåget på väg till Göteborg. Det tar mig 10 minuter, mer behöver jag inte till just detta inlägg. I Göteborg, dit jag strax anländer, ska jag få vara med om Entreprenörsjaktens stora Sverige final. Det är så himla häftigt att få bevittna den idérikedom och drivkraft deltagarna i Entreprenörsjakten besitter. Jag önskar er alla att kunna få om ens en liten gnutta av den. Jag är så glad att jag ska få vara med imorgon och som ett litet spöke kunna placera mig i ett hörn för att inspireras.

Det finns inte en chans att jag skulle kunna sätta pengar på vem som blir vinnaren, alla är så sjukt skärpta. Vad jag vet är därför att det vinnande laget är det som verkligen kommer att ta ett stort steg längre, använda alla sina egenskaper/resurser mer än maximalt med viljan att vinna. Ett stort lycka till alla deltagare!

Now is the time. Sveriges mest skarpa unga entreprenörer samlade på en plats – Göteborgs gator. Följ den häftiga uppslutningen av Entreprenörsjakten 2010 på www.entreprenorsjakten.se

Till pressen: Om ni inte är där Sveriges framtid är samlad imorgon kommer ni missa många värdefulla scoop i framtiden. Ångra er inte.

Jag älskar att skriva! Ge mig ett ämne och det börjar bubbla. Jag ser berättelserna växa framför mig i tanken, jag blir upprymd i bröstet och killas av tanken på utmaningen att välja de perfekta orden. Smatter på tangentbordet är för mig samma sak som produktivitet - ljuv musik.

Att få berätta, dela med mig av mina tankar eller återberätta någon annans tankar fascinerar mig. Även om det tar tid är det härligt att få utnyttja utrymmet. Mitt utrymme just nu består av tre bloggar. Kanske är jag lite girig men det är intressant att skriva för olika målgrupper om olika ämnen och med olika språk. Idag provade jag på att skriva om “kunskapande i sociala medier” på saraohman.se och nyaste tillskottet “socialcampus” där jag får vara mer flippad.

Det viktigaste med att skriva är att fokusera på läsaren; Vem är den? Vad är dennes kunskap i ämnet? Hur mår den? Vad vill jag att den ska tänka efter att ha läst min berättelse?

Vem är du?

Uppsats. Det är vad jag sysslar med just nu. Om jag tyckte mitt skrivande var begränsat tidigare är det inte det nu, pjuh.Den största utmaningen i skrivandet av uppsatsen är ändå inte mängden av skrivandet utan tankegången till skrivandet. Jag har ett återkommande fel - jag är dålig på att ge exempel och vidareutveckla. Jag konstaterar, sedan är det bra där. Detsamma gäller mitt bloggande, men jag är öppen för utveckling!

Följ mitt uppsatsskrivande här.

Idag har jag glädjen av att gästas av Johannes Hansen, inspirationsföreläsare och rådgivare som leder utbildningsprojekt för framtidens ledare inom personlig utveckling. Johannes hjälper unga till självhjälp – det vill säga att få dem att ta tag i sin situation för att lösa deras problem. I detta inlägg spinner Johannes vidare på min puff till att uppmuntra 80-talisterna.

Jag inspireras av att följa Saras blogg och hur viktigt det är att ifrågasätta, utmana och stödja människor i att förändra perspektiv kring ”den nya generationens” utmaningar och möjligheter.

Det är precis något jag skulle vilja spinna vidare på i det här inlägget. Jag har så länge jag kan minnas intresserat mig för hur vi kan förädla och frigöra mänsklig potential för att höja livskvalitet. Det har lett mig på resor genom mängder med böcker men också ut i världen för att träffa många tänkare, filosofer, forskare, ledare och inspiratörer.

Det första som slår dig när du börjar att studera området är hur otroligt stort glapp det är mellan vad ”vissa” människor vet och använder sig av och vad den stora massan är medveten om och använder sig av. Men att det finns skillnader i vår befolknings kunskap är givetvis naturligt. Det som har slagit mig ännu starkare och som gör mig bekymrad är våra beslutsfattares begränsade insikt i hur vi tar tillvara på människors potential. Det har fått, får och kommer i framtiden att fortsätta få enorma konsekvenser för vår samhällsutveckling.

Jag säger inte att debatten kring olika incitament för att anställa unga inte är viktig, det är den i allra högsta grad. Det jag säger är att vi diskuterar hur vi ska kläcka ägget. Det behövs större fokus på hönan. Vi har idag majoriteten av en hel generation som går runt och inte har en aning om vad de vill göra. Fråga större delen av våra 80-90- talister vad de vill jobba med eller vad de vill göra i framtiden så kommer större delen svara ”jag vet inte”.

- Inte för att de inte har någon drivkraft. De är inspirerade och otroligt driva mot sina ambitioner.
- Inte för att de inte har någon vilja. De vill, tro mig.
- Inte för att de inte finns några möjligheter. De kan göra allt.
Utan på grund av att de står inför en stor samhällsförändring där deras omgivning, lärare och föräldrar kräver att de måste välja, de måste ha en utbildning och måste ha en titel.

Det finns ingen som berättar för dem att det inte handlar om att välja något utanför dig själv utan att det handlar om att söka inom dig själv för att finna vad du tycker är roligt. Det finns ingen som berättar för dem att de inte behöver veta exakt vad de vill, de behöver inte ha en permanent titel utan kan prova, göra ditt bästa, bidra och om det inte passar kan de prova något annat.

Jag träffar varje dag mängder med människor som arbetar med att stödja människor att drömma, finna sina ambitioner och våga ta steget till att förverkliga sina idéer. Det finns mängder med positiva initiativ inom skola, inom projekt för entreprenörskap, det skapas mängder med arbetstillfällen igenom företagsinkubatorer, matchmaking och initiativ där unga skapar relationer med företag.

Dessa initiativ fungerar för att fokus ligger på att frigöra individen egna resurser, finna drivkrafter och viljor för att sedan få stöd till att omvandla det till ett värdeskapande för företag, organisation, myndighet eller allmänhet. Det är ett proaktivt, bidragande förhållningssätt som skapar tillväxt.

Jag blir bekymrad när jag ser debatter som förstärker ungas roll som passiva mottagare, enheter som disponeras, problem som behöver lösas. Jag vill från politisk ledning se ett nytt grepp. Att ta tillvara på ungas drivkraft behöver bli mer än bara retorik.

Jag vill att våra ledare erkänner sin okunskap kring hur vi skapar optimala förutsättningar för lärande och tillvaratagande av mänsklig potential.

Jag vill att våra ledare startar en dialog med rådgivare, bjuder in projektledare som visar resultat och unga ledare för att komma fram till vad som egentligen är problemet och hur vi löser det.
Jag vill att våra ledare istället för att ge sitt stöd (klapp i ryggen), ger sitt stöd (pengar) till att frigöra tid och samordna aktiviteter för att lyssna efter vad som behövs och använda det som fungerar.

Jag vet att jag talar för en hel generation när jag säger att vi är trötta på retorik och okunskap.
Vi tror på och stödjer ledare som erkänner sin okunskap och bjuder in till dialog inte för att ”det ser bra ut” utan för att de är intresserade.

Vi tror på och stödjer ledare som inser att ledarskap inte är att ha alla svaren eller alltid veta vad som är rätt. Det är villigheten att söka efter svaren och öppenheten att erkänna vad som är rätt även om det innebär att svaret är obekvämt och kräver förändring.

Med framtidstro
Johannes

Vill du veta mer om Johannes?
www.johanneshansen.com
www.bokajohannes.se
www.johannesblogg.se
www.dennyagenerationen.se

På gång nu är spännande EMAX Nordic 2010 där unga drivna människor under en vecka får arbeta med case, umgås och inspireras. Detta är en liten puff för att få dig att söka eftersom jag tycker att det är en toppenbra grej som jag själv tänker söka till. Så sök nu, innan 1 maj!

Sök till EMAX Nordic 2010!

Är det här du?
o Du ser dig själv som entreprenör
o Du ser möjligheter och tar dem
o Du vill växa och möta likasinnade med samma drivkraft och
ambition
o Du är mellan 18-25 år

Då ska du söka till sommarens roligaste och mest inspirerande event, vi har 50 stipendier värda 15 000SEK att dela ut.
Ansök själv eller sprid detta till någon av dina grymma vänner!!

Deltagarna på Emax Nordic är upp till 200 av de främsta unga entreprenörerna från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Fokus under evenemanget ligger på deltagarna och deras upplevelser. De ska när de lämnar Emax känna att de har fått både inspiration, ny kunskap och nätverkskontakter att använda sig av i framtiden. Upplägget på Emax är genomtänkt och innehåller en väl avvägd mix av affärssimulering, föreläsningar, nätverkande, sociala aktiviteter, fritid och middagar. Förstapriset på Emax har sedan starten varit en utlandsresa i entreprenörskapets tecken, mera äventyr alltså!

Vi kommer att bjuda deltagarna – dig på en dynamisk vecka med inspirerade internationella föreläsare, sociala nätverksaktiviteter och nya spännande programpunkter. Förutom det fullspäckade programmet kommer vi att tillhandahålla med mat och logi.

Datum för Emax Nordic i Svendborg Danmark 2010:
Evenemangets start är måndagen den 9 augusti med en invigning på förmiddagen.
Evenemangets avslut är torsdagen den 12 augusti och hemresan sker vid lunch.
Resan dit sker på söndagen den 8 augusti. Resan till och från evenemanget är betald med avgång och ankomst i Stockholm

Läs mer på: emaxevent.com

Så här söker du:
Skicka in ett personligt brev där du beskriver vad som gör dig till en entreprenör, innovatör eller framtida företagsledare och motiverar ditt deltagande.

Ansök nu, vi vill ha in din ansökan senast den 1 maj

Skicka din ansökan till:
Charlotta Boo
charlotta.boo@startcentrum.se

Hälsningar
Chris och Charlotta, rekryteringsansvariga

Foto: Ylla Von Malmborg
Min världsbild kanske är helt fucked-up och jag har aldrig dragit mig för att kalla mig naiv. Inte kan jag heller tillräckligt mycket om det politiska systemet, regleringar och skattesättningar. Jag har dessutom begränsad erfarenhet av arbetslivet - men jag är inte helt pantad.

Efter SVT-Debatt blev jag upprörd och aldrig har jag blivit så sugen på att bli politiker. Det talades om olika incitament för att få företag att anställa unga, sänkta arbetsgivaravgifter, förändringar i LAS som gör det lättare att anställa unga - Ja, tillochmed tillåtelse att sänka lönerna för unga. Idag debatterar ordföranden Centerpartiets ungdomsförbund, Magnus Andersson, i Aftonbladet om ungas möjlighet att välja lönenivå själva. Att kunna ta låg lön är en konkurrensfördel menar han. Jag säger som min vän Anna “WTF?!”

Jag tänker såhär - Min arbetsgivare ska inte anställa mig för att jag är “billig”, min arbetsgivare ska anställa mig för att denne vill investera i mig. Vill min arbetsgivare se mig utvecklas kommer den inte ge mig låg lön, inte hög lön utan rätt lön.

Visst, jag har också befunnit mig där - trott världen är inskränkt och vill mig illa, ingen tror på mig. Dock har jag på senare tid insett att det faktiskt har varit upp till mig att tro på det jag kan och skaffa självförtroendet till att uttrycka det. Jag förväntar mig inte att du som ung ska ut och jaga jobb till absurdum utan mer att du ska öppna upp dig för att komma till insikt. Företag består av människor, människor består av sådant som människor består av - grundläggande behov, intressen, socialt umgänge, kunskaps- och erfarenhetsutbyte och framförallt bekräftelsebehov. Jag är naiv, men jag tror att det viktigaste är att ge unga självförtroende och redskap för att utveckla sin interaktiva/sociala förmåga - inte att rea ut dem.

Det är sjukt komplext. 80-talister är egositer som vill rädda världen, 90-talister är vana att få allt serverat och ställer krav. Bara för att man ger unga ökad praktik betyder det inte att de nyttjar den. Bara för att du gör det lättare för företag att anställa unga betyder de inte att de anser att en ung person är rätt för jobbet (eller har möjlighet att anställa). Vi måste helt enkelt förändra vår världsbild, skaffa lite självförtroende och intresse för varandra.

Dessutom är min uppfattning att företag tycker det är trendigt att anställa ungt.

Lev, lär.

Bloggare? Låt oss hjälpas åt:

Du bloggare som vill vara med mig i kampanjen ”Lite (L) till 80-talisterna” – join in! Vad anser du om den här frågan? Varför är det värt att lägga lite kärlek på att förbättra förhållandena för vår generation?

Lite bloggdemokrati, tack! Vad kan VI göra?
- Jag utmanar er.

Ladda ned bilden här.

Hej Entreprenörsstudentenläsare!
Jag har gjort en videohälsning till er.
Ni finner den via saraohman.se/blogg

Har du tidigare länkat till Entreprenörsstudenten får du jätte gärna länka om till saraohman.se, det vore att göra mig en stor tjänst!

Människor är inte svåra, vi alla vill ha konkreta exempel för att fatta beslut. Tomma ord kommer man inte långt med, varken jag eller politiker. Känslor fungerar heller inte lika bra för att övertala, hur gärna jag än vill tro det.

Tackvare min medverkan under Digitala Statens nätverksträff idag fick jag tillfället att fundera över vad jag förväntar mig av offentlig förvaltning. Förutom att jag kom fram till att jag förväntar mig väldigt lite (telefonkö till skatteverket, medelålders damer i receptionen hos Försäkringskassan och att studera.nu krashar när jag är sen med att söka kurser) tog jag mig även för att analysera statens direktiv för förvaltningspolitiken.

Det finns inte en chans att någon politiker eller tänsteman når fram till mig genom ord som dessa:

Skulle detta vara något nytt? Hur ska de lyckas nå mig, en kritisk och ung “entreprenör”? Jag vill höra tillägget “..genom att göra såhär”

Tänk er att mitt informationsflöde ser ut likt detta under varje vaken minut:

Det talades mycket om sociala medier och individers vilja att nyttja sociala medier. Så ofta tröttnar jag på begreppet sociala medier och hypen kring det. Jag tvivlar på att jag är ensam. Ändå rör dessa diskussioner en stor del av min vardag, men min insikt är den att alla säger samma sak. Vad har jag då att göra i detta? Jag kan ge konkreta exempel, prata om mina känslor för det, dock krävs något mer. Mest troligt incitament för användning av sociala medier i det dagliga arbetet. (@chrisjangelov gav ett bra exempel om att börja genom gammal hederlig omvärldbevakning) Det vill säga: “Genom att…”

Jag älskar att prata om generationsskillnader! Under lunchen var val och beslut i fokus från diskussionen, detta i förhållande till ungas förmåga att söka information. Min generations latet i informationsförsörjningen ifrågasättes och påstods, för en gångsskull (!) vara bekväma egoister som inte bryr sig om sina val. Vad jag ville påstå i denna diskussion var att vi nog är den generation som genomför mest välgrundade och medvetna val. Kanske är det därför vi vill att det ska gå fort när vi administrerar annan information. Dessutom; Vi gillar att göra val.

Det var en hemskt intressant dag och jag fick lära mig mycket nytt. Bland annat om hur Riksantikvarieämbetet arbetar med sociala medier och runor (?) och om Karlshamns Kommun aktiverar medborgarna och försöker tänka nytt. Jag fick även, trots luddiga ord, veta hur direktiven från EU-delegationen implementeras. Sammanfattningsvis: Det görs så mycket för att utveckla servicen oss medborgare utan att jag bryr mig om att tänka på det. Detta vet jag tack vare de goda exemplen jag fick presenterade för mig.

Min presentation var inte klockren för diskussionen. Vill du se den ligger den uppe i min nya blogg.

Idag medverkar jag på Digitala Statens nätverksträff på Linnéuniversitetet, Växjö. Digital samhällsutveckling står i centrum för diskussioner och vi kommer att sända live via bambuser.

Sändningen kan du se på min nya blogg:
www.saraohman.se/blogg

Du kommer även kunna delta i diskussionen på twitter via #digistat

Det kommer att hållas två pararella seminarium kl. 10-12: “Sociala medier för oinsatta” med Chrille Pettersson Moderskeppet samt “Digital samhällsutveckling och offentlig förvaltning” med Magnus Kolsjö, Finansdepartementet, Lars Lundqvist, Riksantikvarieämbetet, Annelie Wiberg, X-Ovation och mig ”spirande entreprenör”.

Häng med!

Jag tror jag nått kulmen av självcentreringshet. Efter att ha lanserat årets egohemsida och föreläst om sig själv för medstuderande bör man få ett wake-up-call. Bra med mig nu - det finns faktiskt andra människor i världen.

Lite självdistans skulle inte sitta fel. När Anna och jag repade för föreläsningen för EBD-kvällen ringde än vän i studentföreningens företagsgrupp inom vilken temakvällen “Sälj dig själv och din idé” var i fullgång. Deras ena föreläsare hade hoppat av och vår vän undrade därför om vi kunde hoppa in och prata om hur vi brukar sälja/marknadsföra oss själva samt våra idéer. Det var en mycket lustig upplevelse att berätta ingående om sig själv för minst lika duktiga, kreativa och driftiga medstuderande, snacka skit för gymnasieelever eller medelåldern är ju en sak. Särskilt gillade jag den sista frågan vi fick av programkollegan Ulf:

“Känner ni aldrig att det är bra med er när ni ständigt jobbar med era personliga varumärken?”
- Exakt.

Visst, det är kul med omnämnanden, smicker och beröm, men jag har alltid haft svårt att ta emot det. Det finns så många som sagt så vänliga saker till mig på sistone och jag upplever att jag inte kan förvalta det. Vad jag gör är inget särskilt, det finns så många som gör så mycket mer. Grejen är att jag pratar om det, jag är aktiv och intresserad - framförallt tar jag initiativ. Det kan vem som helst göra.

Just skapade jag en ny sida på min nya site vilken jag uppkallade “Media” där jag samlade omnämnanden i tidningsartiklar, blogginlägg etc. Jag undrar hur jag blev ett sånt fan av att synas, har jag alltid varit det? Ofta upplever jag att jag gör för att sedan känna mig obekväm i resultatet. Egentligen tycker jag inte om att vara i blickfånget. Kanske är det tron på att man måste göra så mycket för att lyckas ta sig någon vart. En entreprenör ska synas och höras, vara kreativ och spejsad. Min insikt just nu är att jag vill göra.

Jobbsökande, eller kanske rädsla av att inte ha ett jobb inom 6 månader efter examen, tror jag är en faktor för min nyblivna vilja att synas. Som bekant är vår identitet starkt kopplad till vår sysselsättning i detta land. Att skapa brus är ett sätt för mig att höja kraven, för mig som egentligen är en trygghetsnarkoman kan det vara bra med lite tryck från omvärlden för att anta utmaningar. Exempelvis kan man snubbla över en sånhär annons för att sedan låta alla i regionen veta att man är jobbsökande:

Och ni ser ju resultatet på bilden ovan. En av 18 arbetssökande i SMPs nya bilaga “Affärsliv”.

Nu vill jag inte prata om mig själv längre. Nu vill jag prata om andra. Min klasskamrat Alexander skrev ett insiktsfullt inlägg om en av de viktigaste delarna i företagande - att omge sig av vänner. Jag kan inte prata nog om hur mycket på rätt plats vid rätt tidpunkt TASK Consulting befinner sig och bortsett från själva affärsidéen är de ett riktigt bra företag - inget skitsnack, bara verkstad.

Hit med ödmjukheten jag förut hade för mycket utav.
Bra med mig nu.

“Den EBD-student som tar examen och klagar på kaos ska fan inte ha någon examen!” sa min klasskamrat Anna igår när vi presenterade vår utbildning under EBD-kvällen som gick under temat “Hållbart företagande”. Visst håller jag med henne. De senaste dagarna har vi tack vare vårt framträdande igår fått tillfället att reflektera över vår utbildning - och den är fanimej den bästa utbildning som skapats. Ärligt talat.

Enterprising är inte samma sak som entrepreneurship. Enterprising=företagande, entrepreneurship=entreprenörskap. Vi fokuserar inte på nyföretagande - Vi fokuserarar på alla skeenden en organisation kan tänkas gå igenom. Vi tvingas inte rabbla begrepp som vi sedan tentar av - vi tvingas till ett helhetsperspektiv där vi ska ha förståelse för enskilda delar som för det stora sammhanget. Perspektiv. Vi äger våra egna problem och då vi befinner oss ute på okänt vatten säger vi “Hur ska jag lösa det här?” inte “Det här går inte”.

Jag vet inte hur de har lyckats, det är väl den där Johannisson som ligger bakom det. Vi vill kalla den utveckling vi går igenom för “EBD-evolutionen”, illustrerat ovan som förmågan att ha många ballonger i luften.

Årskurs 1: Totalt kaos. Välj dina egna teorier för att lösa uppgiften, stick ut på partnerföretaget och lär dig samarbeta med dina gruppmedlemmar. Här har du fyra projekt som du ska genomföra samt redovisa i projektrapporter samt muntliga presentationer till akademin och partnerföretaget. Vi ger dig några föreläsningar och förser dig med en handledare - skaffa nu koll på vad du behöver lära dig och var du hittar informationen samtidigt som du pitchar in dig hos ett företag på egenhand. Förvirrande för vilken nybliven student som helst.

Årskurs 2: Studiemetodiken sitter hyfsat, du vet hur du agerar på partnerföretagen och strategiskt har du värvat dina gruppmedlemmar. Men hur tusan hanterar man fem pågående projekt samtidigt? Dessutom måste du engagera dig utanför studierna för att ha en chans att få jobb efter studierna.

Årskurs 3: Att skriva en projektrapport är inget problem, inte heller analysera vilka teorier du behöver för uppgiften. På ditt nya partnerföretag är du bekväm, kanske lite för bekväm. Sätta individuella deadlines, planera arbetet med gruppen samtidigt som du är engagerad och jobbar extra - skulle det vara något konstigt?

Såhär ser Anna och jag på vår utbildning:

Var smart! Här har du en direktlänk till anmälan Studera.nu: https://www.studera.nu/aw/freeTextSearchResult.do?period=HT+2010&freeText=LNU-80041&lang=sv

Helt plötsligt måste jag börja välja igen. Välja passion, välja geografiskt läge, välja arbetsplats eller välja studier. Som snart nyutexaminerad sysslolös måste jag gardera mig med att söka vidare studier och kurser. Idag den 15 april går ansökningstiden ut.

Jag är inte jätte nöjd med mina val, åtminstone inte prioriteringslistan. Jag vill inte heller påstå att min ansökan är helhjärtat (blotta tanken på ett masterprogram med ytterligare två år av böcker gör mig illamående) men likt nedanstående lista, med inbördes ordning, ser min ansökan ut.

Utbildningar

Magisterprogram i Entrepreneurship
60hp Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram
Normal undervisning
Lunds universitet, Lund, HT 2010
2LNU-81096
Ledarskap - kreativt, innovativt och entreprenöriellt, magisterprogram
60hp Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram
Normal undervisning
Linnéuniversitetet, Kalmar, HT 2010
3LIU-90015
IT och management
120hp Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram
Normal undervisning
Linköpings universitet, Linköping, HT 2010
4GU-18151
Management av tillväxtföretag, magisterkurs
60hp Dagtid, Helfart (100%) Fristående kurs
Normal undervisning
Göteborgs universitet, Göteborg, HT 2010
5HH-10030
Magisterprogram i teknisk projektledning och affärsutveckling
60hp Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram
Normal undervisning
Högskolan i Halmstad, Halmstad, HT 2010
6LNU-61519
Creative Management/ Management for Creativity
7,5hp Dagtid, Helfart (100%) Fristående kurs
Normal undervisning
Linnéuniversitetet, Växjö, HT 2010
7LNU-61521
E - handel
7,5hp Dagtid, Helfart (100%) Fristående kurs
Normal undervisning
Linnéuniversitetet, Kalmar, HT 2010
8LNU-66629
Programmering för web 2.0
7,5hp Dagtid, Halvfart (50%) Fristående kurs
Normal undervisning
Linnéuniversitetet, Växjö, HT 2010
9LNU-62504
Grafisk produktion
7,5hp Dagtid, Halvfart (50%) Fristående kurs
Normal undervisning
Linnéuniversitetet, Växjö, HT 2010
10LU-82045
Magisterprogram i Managing People, Knowledge & Change
60hp Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram
Normal undervisning
Lunds universitet, Lund, HT 2010

På min nya blogg kan jag videoblogga! Som jag väntat! För att fira detta intervjuar jag min vän Anna om hennes företagande. Hon och hennes kollegor har ett udda problem - För många kunder.

Se intervjun här.

…eller besök deras underhållande företagsblogg.

Jag märker ganska stora skillnader när jag arbetar med ett nytt projekt mot för föregående. Skillnaderna rör kanske inte organisering eller planering utan snarare stresshantering i problemlösning samt inställning till arbetsuppgifter. Jag blir mer sällan orolig när besked/svar dröjer och har en känsla för hur länge jag kan vänta med plan B innan ett problem blir kaos. Plan B och Plan C finns alltid välutvecklade i bakhuvudet likt den där projektplanslistan som förut var tvungen att ligga nedskriven på skrivbordet. Det går lättare, jag känner mig säkrare. Det gör både mig och de jag jobbar med tryggare.

Vad jag lärt mig om erfarenhet är:

Erfarenhet är att veta att man kan (och var man kan) vända sig för vägledning när förvirring är aktuell i tillvaron. Insikten av att du inte måste lösa allt, att du inte är dum om du ställer en fråga för att säkerställa att du uppfattat saken rätt

Erfarenhet har med inställning att göra. Vill du utnyttja varje tillfälle du blir given till att lära får du möjligheten att samla på dig erfarenheter, något som inte behöver vara självklart om du “bara gör”. Genom att ständigt reflektera över vad du egentligen sysslar med växer insikter fram - insikter som ofta rör människor.

Erfarenheter handlar om det socialpsykologi - inte om kunskap. Jag skulle kunna utforma ett strategi-dokument och rabbla argument grundade i läroboken, men jag har ingen användning av det om jag inte kan läsa människors syn på betydelsen av de begrepp jag använder. Genom erfarenheter kan du sedan nyttja din kunskap.

Framförallt är erfarenheter lärdomen om hur du fungerar, vad du är bra på och mindre bra på - och lärdomen om att hantera detta! Dessutom kommer du genom erfarenhet kunna förmedla detta och därmed värdera din kunskap.

Vad tror du?

Vilken dag - Vilka fantastiska människor! Sjukt drivna unga Entreprenörer, engagerade kunder, proffsiga funktionärer och skarp jury.

Läs mer i
- SMP
- VäxjöNytt
- GoEnterprise-bloggen
Eller lyssna på lag Triforce när de pratar om Entreprenörsjakten och framtidsplaner i SR (12min in)

Startskottet gick från Residenset i Växjö där Landshövdingen Kristina Alsér bjöd på frukost tillsammans med vår huvudfinansiär Länsstyrelsen. De åtta lagen tilldelades sin första ledtråd och gav sig sedan iväg till sin första av fem stationer - ovetandes om dagens uppdrag.

- Hos Växjö Kommun hade de i uppdrag att kartlägga en jobbansökningsprocess för att se hur kommunen, som länets största arbete, kunde locka unga drivna människor att jobba hos dem. Där ställdes deltagarna inför problemet hur ärliga de kunde vara i sin åsikt om kommunen som arbetsplats i sin presentation av sina kreativa idéer. Med i juryn satt representanter från personalavdelningen, informationsavdelningen samt en extern bedömare från en lokal reklambyrå som tidigare arbetat med liknande kampanjer. Tack Anna för att du fick stationen att funka!

- I Arbetsförmedlingens lokaler befann sig Aristum Institutet där deltagarna skulle komma med nytänkande projektidéer som skulle kunna tänkas minska arbetslösheten. Under den begränsade tiden var de tvugna att ta fram konkreta förslag på genomförbara projekt vilka de sedan skulle få en externvalidering till innan de presenterade dem för kunden. Ervin gjorde ett enastående jobb som platsansvarig!

- Det nystartade nätverket “Hjälp!?”, vilket Almi, Samhällsentreprenörerna, Drivhuset och Coompanion ligger bakom, ville ha hjälp med hur de skulle kunna koppla aktiviteter IRL (in-real-life) till aktiviteter online på facebook. Genom idéstormning fick de ta fram både fysiska aktiviteter och virtuella aktiviteter för att sedan koppla dem samman. Platsansvarige Hälsingestintan Evelina som rest långt för att hjälpa mig ska ha evigt tack för sin insatts!

- Svenskt Näringsliv hade mycket vänligt lånat ut sin konferensvåning till oss. I dessa hade deltagarna i uppgift att kläcka nya affärsidéer - med no limits! Den eminenta juryn beståeende av Henrik Löfberg (FlySmåland) Mattias Rundgren (Riksteatern) och Linnea Söderling (Drivhuset) hade sedan i uppgift att bedöma dessa när lagen försökte sälja dem och var vid dagens slut helt slut. Tack Sebastian för att du höll stämningen uppe!

Lagen fick under lunchen på Stortorget även en fartfylld tävlingsuppgift att utföra under 60 minuter. Momentet gick ut på att utveckla möjliga aktiviteter åt Växjö Citysamverkan för att “levandegöra” Stortorget när det inte är trafikerat. Kreativiteten flödadade och idéerna bokstavligen flög (som post-it lappar i vinden) över Stortorget. De tävlande hade sedan 30 sekunder att pitcha sina bästa förslag för de tre “drakarna” som var utsedda att döma. För att kunna plocka poäng var förslagen tvugna att bli godkända av två utav tre “drakar”.

Kvällen avslutades med mingelkvällen “Våga skapa framgång”. Vi möttes av livemusik och snittar, bjöds sedan på exotisk buffé, entreprenörs-quiz och självklart prisutdelning! Trots en kaotisk start med en dörr som gick i baklås in till köket, där mat, dricka och kökspersonal blev instängda (löstes genom manskraft), blev det en mycket härlig kväll. Emma och Nikolina är två helt fantastiska tjejer som med begränsade resurser kan skapa underverk! Jag hoppas verkligen att de fortsätter i samma bana. Även stort tack till Nätverket SIP som ville låna ut sina nyrenoverade lokaler till oss!

Det var endast två lag av de åtta deltagande som kvaliciferade sig till finalen, Sugarfreepoker och Far Kraft. Laget lyckades få flest poäng totalt och blev förutom en finalplats även vinnare av en team-buildningvistelse på exklusiva Kosta Boda Art Hotel. Härnäst följer ytterligare en delävling den 16 april i Stockholm och därmed två andra lag som ska kvalificera sig till Entreprenörsjaktsfinalen, som går av stapeln den 7 maj i Göteborg.

Det vinnande laget Sugarfreepoker! (Från vänster Victor Gardin, Viktor Johansson och Anton Ewetz)

Idag befinner jag mig i en dimma, ett antal gånger har jag trott att det varit mars eller februari. Vad har egentligen hänt de senaste månaderna? Hur som helst, efter att snabbt att fått hoppa in som projektledare för Entreprenörsjakten Växjö sent i januari är nu jakten genomförd!

Det är svårt att jämföra projekt och säga inom vilket man har lärt sig mest, men att driva Entreprenörsjakten Växjö har nog varit den största utmaningen som jag någonsin har haft. Med begränsad erfarenhet i sälj och kort om för förberedelser tid skulle partners in, deltagare rekryteras, lokaler bokas och övriga involverade samordnas. En sak är kan jag säga med säkerhet efter att ha gjort research och träffat en hel del företag/organisationer - det är att jag lärt känna Växjös näringsliv grymt väl. Att de senaste dagarna haft daglig kontakt med 50 personer, som alla varit involverade inför dagen, gav en helt ny upplevelse.

Ett stort tack till alla involverade!

Äntligen lansering! Dags för en ny era för att så småningom lämna gamla bloggprojektet ”Entreprenörsstudenten” bakom mig. Examen stundar och livet som student är nu över. Nya projekt, nya människor och ett nytt utseende!

Välkommen till saraohman.se!

Spännande gästbloggare och fler tema veckor på ingång. Äntligen kommer jag kunna videoblogga!

Lite intelligentare, lite nya funktioner, lite seriösare!

Dags att bygga upp detta:

Från detta:

(Det tog 5 månader sist)

Återigen har studenterna lämnat Campus så snart någon sa “Högtids-helg”. Kvar är jag, en enstaka norrlänning samt utbytesstudenterna. Alla andra firar påsk. Ingen som svarar i telefon eller på mail - därför finns det tid för praktikaliteter (trots att det bara är en vecka kvar till Entreprenörsjakten) som tvätt, städning, plugga undan lite - och eftertanke.

Jag har alltid gillat påsken. Inte en massa krav, alla är glada och våren börjar komma. Små söta barn klär ut sig och man får äta hur mycket godis man vill. Jag skänker mitt största tack till de två 8-åriga flickorna som stod längs cykelvägen och sålde påskris för 10kr/st då jag stressad var på väg hem från stan för att lösa de sista problemen innan folk stängde sina kontor. Detta underbara exemplet på (extremt) ungt entreprenörskap fick mig att köpa ett påskris och vilja skapa lite påskstämning. Jag och min sambo är inte särskilt traditionella av oss men när vi var och handlade häromdagen ville vi vara kulturella - Så vi köpte vad alla andra var ute efter i sockerdisken: Memma. Det såg gott ut, var klibbigt och liknade kladdkaka. Choklad är gott, efterrätter är roliga att prova nya. Det smakar deg av mörkt bröd som man ska äta med strösocker och grädde.

Långfredagen var det självklara temat på Nyhetsmorgon igår. Förutom Jennys programledarinsatts i rullskridskor uppmärksammade jag ämnet “Vikten av att ha tråkigt”. Jag som hatar att ha tråkigt, och får min omgivning att känna prestationsångest i min närhet (källa: Ervin), har därmed sällan tråkigt. Det är en lyx för mig att slippa ha tråkigt, den tanken gjorde mig glad. Dock jag förstod vad de syftade på när de talade om eftertanke och att ta det lugnt ibland. Visst behövs det, men formen för lugnet och eftertanken är individuell.

Allvarligt talat. Jag tycker att begreppet “helg” borde avskaffas och att man istället skulle införa “tvångslediga timmar”. På så sätt skulle samhällets olika funktioner alltid rulla - vilket skulle minska stressen, åtminstone hos mig. Jag har gärna tråkigt två dagar i veckan, bara jag vet att jag kommer kunna lösa problemen vilken veckodag som helst.

Eftersom det nu ändå är helg roar jag mig med stillsamma uppgifter. Jag skriver bland annat på tre artiklar till samhällstidningen Hallå!. Något som uppenbarligen var mycket svårare än jag trodde än då jag antog uppgiften. Att på ett begränsat antal tecken skriva om kärnan om något som faktiskt betyder något - det är sjukt svårt. Jag är glad att jag inte tackar nej till liknande uppgifter, jag har än en gång fått träffa spännande människor. Ett av artikelinnehållen berörde mig särskilt mycket, jag hoppas jag kan göra det rättvist.

Igår kom min vän Metin förbi och visade mig min nya hemsida. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att den skulle bli så bra! Jag visste att killen hade talang, men har ändå inte hållit på särskilt länge med webbdesign. (Om det berättar han här) Den är välgenomtänkt, sjukt snygg och grymt interaktiv. Ni kommer inte ha något problem med att förflytta er. Den 10 april, om exakt en vecka, har vi bestämt lansering.

Glad påsk till er alla!

Bilden:
- Vi är kaninvakt åt Bellman.
- Det är vackert väder och vi hade glasspremiär i solen på stan.
- Ekologiska butiken Johannes har goda konfektyrägg och havtornssaft¨
- Passion for Business trillade ner i min brevlåda i torsdags
- På min nya tisha står det “Everyday is a happy day”
(Jag saknar att dagboksblogga)

Nu är det bara en vecka kvar till Växjö står värd för Entreprenörsjakten 2010! Den andra deltävlingen av fyra som hålls i årets Entreprenörsjakten kommer den 9 april bjuda Växjöborna på något de inte tidigare beskådat. 24 unga entreprenörer kommer släppas loss på fem olika företag i staden där de under tidspress kommer arbeta med verkliga problemcase - allt för att sätta deras entreprenöriella egenskaper på prov!

Möt de tävlande redan nu!
Jag tycker det är sjukt bra lag som kommer tävla här i Växjö - Alla är kapabla att ta hem storvinsten (resan till San Francisco) vid finalen i Göteborg den 7 maj, därför vet jag att det kommer bli ett sjukt bra event! Läs mer om de de tävlande på vår lagsite.

- Läs mer i vår pressrelease här! (Sprid den gärna om du har vänner som är intresserade)
- Gå med i vårt facebookevent för Entreprenörsjakten Växjö 2010

Följ tävlingen på plats
Har du turen att kunna ta dig till Växjö fredagen den 9 april är du välkommen till Stortorget, mitt i Växjö, mellan kl. 12.00-14.00. Här kan du träffa de deltagande lagen samt se när de löser ett av fem tävlingsmoment!

Följ tävlingen på nätet
Har du inte möjlighet att ta dig till Växjö? Inga problem! Deltagarna och projektledningen kommer att vara utrustade med kameror och med dessa sänder live på www.entreprenorsjakten.se

Våga skapa framgång
På kvällen bjuds alla medverkande i Entreprenörsjakten Växjö, deltagare, företagare, funktionärer och jury, till en kväll på temat “Våga skapa framgång”. Mat, underhållning och prisutdelning - förhoppningsvis lite inspiration! För de som orkar efter en lång dag bjuds det på eftersläpp på Grace Nightclub.

Vill du vara med?
Är du intresserad av att vara med den 9 april som volontär, jury - eller kanske är du från pressen och vill följa med bakom kulisserna in i tävlingsrummen? Maila en motivering till sara@entreprenorsjakten.se

Vi ses här!

PS. De närmsta dagarna kanske du kan hitta något Entreprenörsjakten-relaterat på youtube.. jag vet inte? DS.

Entreprenörsstudenten är vad jag blir presenterad som oftare än jag blir presenterad som Sara Öhman. Helt sjukt är det, hur hände detta? Jag har inte ens försökt att etablera namnet, det var bara något jag impulsivt kom på då jag registrerade den här bloggen i samband med Entreprenörsjakten förra året.

I september 2009 började jag blogga på allvar, mest för min egen skull då jag var less på att hålla intellektuella diskussioner för mig själv i mitt huvud. Jag inspirerades av andra bloggare på Driftig.nu, exempelvis Mia Hellström som blev min första bloggvän. Bloggvänner är bra, de gör diskussionen givande, de inspirerar och i bästa fall ger de länkar. Jag försökte förstå mig på diskussionen och läste bloggar som Brit Stakston, Johan Ronnestam, underbara Judith Wolst och Christian Rudolf. Numer är min värd vidöppen och jag läser betydligt fler bloggar.

Att blogga är att dela säger den kloka mannen Christian Rudolf i detta inlägg som ni måste läsa. Jag älskar att läsa bloggar för att personerna bakom dem delar och jag älskar att blogga just för möjligheten att dela mina tankar med människor med samma intressen. Jag älskar även att få andra människor att vilja dela, bloggägare eller ej, vilket är anledningen till det höga antalet gästbloggare i min blogg. Den entreprenöriella julkalendern kan vara den bästa idé jag har haft, om inte den idén hade fallit mig in hade inte min läsarskara ökat från 50 unika läsare/dagen till 250unika läsare/dagen i december. Fortfarande har jag 200 läsare/inlägg, några har tillkommit - några har fallit bort. Utan den entreprenöriella julkalendern hade jag nog heller inte varit känd som “Entreprenörsstudenten”.

Att blogga ger mig inte bara nya vänner utan det ger mig även VG på mina studier. Min förmåga att uttrycka mig har blivit enormt mycket bättre - att argumentera i ett blogginlägg är nästan samma sak som att argumentera i en uppsats. På samma sätt som du måste hänvisa till tillförlitliga källor i en uppsats är det viktigt att styrka din inlägg med länkar till relevanta artiklar/inlägg. Jag har även fått olika uppdrag tackvare min blogg som moderator, föreläsare - förra veckan var jag programledare, denna vecka är jag skribent. Dessutom tror jag inte att Entreprenörsjakten-Gustaf skulle ha anställt mig lika fort om det inte varit för bloggen.

Entreprenörsstudenten måste tyvärr snart gå i graven, jag tar ju examen om två månader och har därför en ny site på gång. (Tack www.ucarmetin.com!) Dock har jag fortfarande saker kvar som jag vill uppnå med min blogg: Jag vill berätta om mitt kanditatuppsatsskrivande, hitta fler intressanta gästbloggare och hålla i fler givande temaveckor.

Appropå skrivande av kandidatuppsats: Jag har fler studentvänner som tagit för sig att börja blogga!
- Idag sa jag adjö till mina klasskompisar Samantha och Ida som ska skriva sin uppsats om hur västerländskt management har influerat Thailändarna på plats i Bangkok, följ deras resa i bloggen “Bangkok Baby!“.
-Tre skärpta tjejer på marknadsföringsprogrammet skriver om varumärkeshantering i bloggen “Kandidatuppsatsen“.
- Underhållande och insiktsfulla blogginlägg om hur det är att driva ett konsultföretag och vara student kan du läsa på “Task Consulting’s blog“, de bjuder till skrattfest varje dag!

Innan jag avslutar vill jag ge mina bästa bloggtips (som om jag vore någon bloggexpert):
- Skriv om det du gillar och kan, annars kommer du inte kunna uttrycka dig lika äkta.
- Var ärlig, lite personlig även om du inte måste berätta allt.
- Klaga någon annanstans. Man får vara bitter och behöver inte gilla allt, men klaga hellre hos din kompis/pojkvän/flickvän/mamma.
- Gästbloggare! Hjälper jag dig, hjälper du mig - dessutom är det kul med variation.
- Läs mycket, bloggar, artiklar och böcker. Var noga med språket - öva, öva!
- Lägg ner mycket KÄRLEK på bloggen, då händer det fina grejer helt naturligt.

Så skapa en blogg du med!
..kanske blir även du angiven som föredömligt exempel av någon tidning.

Tack alla bloggvänner som håller igång diskussionen samt alla underbara läsare vars mail gör mig lycklig när jag sitter och tragglar med tunga uppgifter!

Uppdatering:

Bloggen är en kändis - Grattis bloggen! Det är TCOs tidning “Studentliv” som skriver om möjligheterna med att blogga och valde att sätta en screenshot på Entreprenörsstudenten över en halvsida.

Det låg något spännande i min brevlåga idag: Ett paket med en bok inuti. När jag tittade i den kunde jag inte bestämma mig om det var en kokbok eller turistguide - Det var en smakupplevelsebok!

Inledningen till boken lyder:

Välkomna!
Ta en resa genom Hälsingland och få smakupplevelser utöver det
vanliga. Landskapet erbjuder allt från förstklassiga resturanger till
mysiga gårdscaféer. I denna bok presenterar vi recept från 12 platser
som man ej bör missa när man befinner sog i Hälsingland. Nu kan ni
laga lika utsökt mat hemma och få er smak att vilja följa vägen vidare
till de härliga smakupplevelserna som Hälsingland har att erbjuda.
Låt smakupplevelsen börja!

Avsändaren av denna var det UF-företag som vann “Bästa vara” i Gävleborg - Smakupplevelser i Hälsingland UF. Företagets VD, Jenny Öhman, svarar på frågan om varför de vann:

“Vi vann eftersom vi har lagt ner så otroligt mycket tid på att produkten ska utlysa den kvalitet den gör. Vi har med hjälp av kunniga personer (såsom Per Johansson på Växbo Krog och Frasse Eriksson, folkhögskolan) valt ut de ställen som anses passa i boken. Vi ville få in de lokala leverantörerna i boken som skulle göra att den blev något annorlunda än en vanlig receptbok och den lokala anknytningen blev starkare. Även att den fast det är “reklam/marknadsföring” i hela boken ser den inte ut som en broschyr, förutom sista sidan ut som ett reklamhäfte. Vår idé med boken är att den ska kunna vara möjlig att utveckla t ex i andra delar av Sverige eller med nya teman.”

Ett toppen format på smakboken, säger jag som mest troligt är bokens största kritiker. (Ska min syster göra något ska det vara med klass) Jag har granskat många UF-företagare och dess produkter, men det går verkligen inte att urskilja att det är UF-elever som gjort den här boken. Riktigt snygg med ett bra koncept kring innehållet. För att inte tala om alla bra recept!

Vill du beställa boken? 89:- kostar den och du skickar din adress med din beställning till smakupplevelser.i.halsingland@gmail.com

Du kan även svänga förbi SM i Ung Företagsamhet på Älvsjömässan den 10-11 maj då Smakupplevelser i Hälsingland UF tävlar i “Bästa vara”. Där kan du köpa dig ett ex av boken.

Sedan har du sommarsemestern fixad!