Entreprenörsstudenten

Det är lätt att glömma bort varför man gör det man gör när man sitter hemma i sin soffa och grötar, långt ifrån drivkrafterna som driver passionen för arbetet. Jag har ifrågasatt min situation såå många gånger den senaste tiden, men efter ett besök på partnerföretaget minns jag och känner passionen.

Igår under mitt besök i stan sprang jag på delar av mitt gamla partnerföretag. Jag kanske måste förtydliga hur stor inverkan våra partnerföretag betyder för oss EBDare då de spelar en ytterst central roll i vår utbildning. Arbetet på partnerföretaget handlar inte bara om att ställa frågor grundade i den teori vi läser utan att även lära känna och förstå personerna i företaget. Det är personerna som sitter på all information och kunskap, såväl som tyst och uttalad, och kan ge svar på de frågor vi eftersöker. Frågor som man kanske inte kan få svar på i en ytterst formell situation.

Jag har varit oerhört bortskämd och varit på tre tidigare företag där jag och min grupp blivit väl mottagna, framförallt under förra läsåret där vi stannade ett år. De gav mycket. Vi fick vara med under frukostar, seminarium och interna workshops samt andra event. De var intresserade och därför gav vi mycket tillbaka. Precis som ett samarbete ska vara. Jag lärde mig så otroligt mycket mer än vad mina studier innefattade, jag lärde känna branschen, arbetsätten, vilket gör att jag har mycket med mig när jag ska lära mig förstå andra branscher. Jag lärde mig även mycket om mig själv och vad jag vill sträva efter samt jobba /inte jobba med. När jag träffade dessa personer igår insåg jag varför jag har haft så svårt att kunna hitta ett nytt partnerföretag som jag skulle kunna känna för.

Jag märkte idag, när jag gick in på mitt nya partnerföretag, hur bekväm jag var med situationen. Tidigare besök har varit rätt formella med VDn men idag skulle jag få lära känna övriga anställda. Nu kanske det hjälper att mitt nuvarande företag arbetar i en bransch som inte är så långt från den mitt förra partnerföretag arbetade inom och jag har ett enormt intresse i branschen, produkterna och arbetsätten, men jag förvånas ändå hur jag kan träda in i en ny grupp människor med hög yrkeskompetens och vara så pass bekväm. Jag vet vilka frågor jag ska ställa för att få människor att öppna sig så att jag kan få ut både det jag och Universitetet vill.

Jag är återigen inspirerad! Inte av endast enskilda människor utan hur de arbetar tillsammans för att nå ett mål och utvecklas. Jag är lyrisk över dynamiken i en bransch och förstår sammanhangen. Jag känner att jag kan göra nytta. Nu ska jag bara få ner det på ett papper.

Jag skulle vilja skriva om dessa och hylla dem! Men nu vet ju jag hur sociala medier fungerar och den rädsla som finns att kopplas ihop med fel saker. Och jag kanske inte alltid är så intelligent eller politiskt korrekt. Tur – det har jag haft! Jag har haft turen att arbeta med kompetenta och drivkraftiga människor som kan lära mig mycket och hittat de rätta företagen inom de rätta branscherna. Jag vågar inte säga att den där riktiga klicken kom idag, men det finns nog goda möjligheter. Jag är mest ledsen för att tiden är så knapp och det finns så många projekt jag skulle vilja driva där!

När jag valde EBD kände jag att det inte fanns något annat jag ville plugga - Nu känner jag att det inte finns något annat jag kan tänka mig att jobba med. Min vinnande magkänsla - Serendipity!

Jag gillar fika!

Just nu sitter jag och njuter av den höga kvaliteten på ljudet i hörlurarna på min nya telefon. Jag älskar det! Just nu spelas You live, you learn - Alanis Morisette

Eventet idag på Residenset i Växjö var inte bara intressant för att det hölls just i Landshövdingens bostad med mycket gamla anor och historia i väggarna utan även för att deltagarna var just lika gamla och fylld av historia - Gamla för att majoriteten var 25-30år äldre än mig och min sambo och historiska för att de snart träder in i historien.

Familjeföretagandet kan knappast vara på uppgång. Detta var ett event riktat mot familjeföretagare för att diskutera generationsskifte, men någon yngre generation var svår att urskilja bland deltagarna. När jag satt i bakgrunden och blickade ut över bakhuvudena i publiken var majoriteten av dessa gråhåriga, tunnhåriga och jag skymtade hörapparater på 1 av 10. Vad som diskuterades var den yngre generationens vilja/ovilja att ta över företag, hur familjefejder hanteras och hur man kan göra för att undvika dem. Skillnader mellan dåtid och nutid diskuterades och för mig, som för de flesta andra, var det klart att den nya generationen känner mycket tillhörighet till familjen och dess tillhörigheter. Det var en häftig upplevelse - först nu gick det på riktigt riktigt upp för mig vad det enorma generationsskifte i näringslivet alla talar om handlar om. Det var uppfriskande att medverka under denna tillställning eftersom det är så långt ifrån min aktuella värld man kan komma.

Idag dog min sista önskan att arbeta med regional utveckling. Förutom familjeföretagare, professorer och företagare var även ALMI och Företagarna där då de tillsammans med Universitetet engagerade spektaklet. Även några andra företagsstödjande organisationer fanns med i publiken. Alla säger de detsamma “Vi måste få stöd”, “Vi måste samarbeta”, “Ni måste engagera er!” Jag har hört det förr, sett deras handlingsplaner, medverkat under deras seminarium och workshops, jag har pratat med nyföretagare som gått deras kurser och det är samma skit hela tiden. De har säkert hjälpt många, det tror jag, men det intresserar mig inte längre. Jag kan inte bidra med något för att ändra den äldre generationen (den ovan min egen) att ändra sig. Vad jag däremot kan arbeta med, och känner drivkraft för, är ungdomar - att ändra deras framtidstro och vidga deras vyer.

Andra ständigt återkommande sekvenser vid sådana här tillfällen är självgoda äldre män, vilket de säkert har all rätt att vara med sin erfarenhet, som uppenbarligen känner ett måste att ta orden ur munnen på mig så fort jag öppnar munnen i en diskussion samt damer i medelåldern som lägger huvudet på sne efter att ha ställt en oväsentlig, oaktuell fråga och säger “Näe du kunde inte så mycket om det va?!”. Jag slutar heller aldrig att förundras över företagares ointresse för konsumentens förändrande beteende. Idag samtalade jag med ett antal företagare inom tillverkande företag som beklagade sig över de nya trenderna på marknaden som bara medförde problem - inte möjligheter. En företagare talade om kaffemaskinsbranschen; “Det är ju såna annorlunda tider nu, ungdomarna kan inte dricka kaffe och ska ju ha så mycket i sitt kaffe nuförtin - mjölk och saker. Jag tycker det ska vara riktigt kaffe. Visst har trender från utlandet lite inverkan men…… Vi vet vad kunderna vill ha, vi har alltid gjort såhär.” Och företagare i den grafiska tryck branschen sa “Ja, det är tuffa tider nu, det är ju allt det där med datorer och internet… ingen vill ha print längre.” Hahaha va?!

Jag är glad att jag gick, ändå.

Jag fotade med min nya telefon men tekniken är inte på min sida just nu…

Mitt sökande på mina drivkrafter fortstätter…

Det är helt underbart vilken access man har som student. Det finns en stor välvilja hos företagare/yrkesmänniskor att dela med sig av sina erfarenheter och jag suger in alla åsikter jag kan finna. Min sambo kallar mig en “stor individualist” men med bara några månader kvar inom Universitets skyddade väggar och stor rädsla för att bli arbetslös eller i bästa fall arbeta i kundtjänst (Eller faktiskt, jag är hellre arbetslös än arbetar inom kundtjänst) så är det läge att fundera inom vilka områden/branscher man vill lägga sin energi.

Jag har kommit en bit på vägen, jag börjar finna mina passioner och kriterier. Jag vill:
○ Ha ett kreativt och utmanande arbete
○ Arbeta inom en bransch som ständigt förändras - snabbt
○ Arbeta med något som gör att företag ska främst anlita mig för mina kvaliteter och inte för det företag jag tillhör. (Gärna bådeoch)
○ Arbeta med något som kräver starka relationer
○ Arbeta med häftiga entreprenörer
○ Arbeta med att utveckla organisationer/verksamheter/företag
○ Arbeta med att bygga varumärken, identitet och image
○ Arbeta med något som gärna är globalt och digitalt
Ovanstående kanske minskar urvalet något, jag jobbar för att fylla på listan.

Snart ska jag tillsammans med min sambo bege mig på ett udda akademiskt spektakel -“Scener från ett familjeföretag” på Residenset i Växjö.

“Christine Tidåsen har forskat vid Ekonomihögskolan om familjeföretagets speciella utmaningar. Med hennes forskning som grund kommer skådespelare från Regionteatern att spela upp typiska scener från familjeföretag. Scenerna blir startskottet för spännande diskussioner i mindre grupper. Det blir också en paneldebatt om familjeföretagandetsvillkor.” - Ekonomihögskolans webb

Jag vet inte hur mycket det kommer att intressera mig, men jag hoppas att det blir hyfsad investerad tid. Om inte annat en annorlunda upplevelse mitt i mitt uppsatts skrivande.

Jag lovade ett inlägg av lillasysters upplevelser under mötet med samhällsentreprenörskapen, om detta skriver hon på Nätverket SIPs blogg.

Kraften i skrivandet har kommit mig åter och bokstäverna blippar upp i dokumentet med samma kraft som dropparna i Niagarafallen faller. Jag rekommenderar alla hemmajobbare att ha SVT24 i bakgrunden när ni skriver, tråkigt men allmänbildande. Jag själv snor användbara eleganta ord i debatten.

Varje måndag vaknar jag upp utvilad (eftersom det på något konstigtvis känns lite mer ok att inte vara lika produktiv och stressad på helgerna) vilket resulterar i insikter om lösningar på problem/uppgifter. Varje morgon börjar jag med att gå igenom utbudet i min RSS-läsare och andra favoritsidor. Somliga kallar det “morgonsurfen”. Efter detta snurrar det till, tankarna och intresset drar iväg åt ett helt annat håll. Min nyvunna motivation för den egentliga uppgifter är åter försvunnen och nätets utbud hägrar mer.

Idag bestod motivationen av insikten att jag helt legalt skulle få surfa runt på Internetworld för att leta information om svenska företags digitala mediavanor samt kartlägga Sveriges största SEO-företag. (Känner du som läser till något skriv gärna en länk i kommentarsfältet) Detta tack vare den pågående omvärldsanalysen hos partnerföretaget. Det började med min önskan att definiera tjänsterna och aktörerna inom IT-sektorn och den digitala mediavärlden. Ett jätte jobb. Aktörerna säger sig jobba med allt från digitala medier till sociala medier, kommunikation, sökordsoptimering, webbutveckling, analys av webbstrategier, webbstrategier, marknadsföring och varumärkesbyggande. Att gruppera dessa och försöka förstå deras bakgrund är nog förvirrande, och vad som följer näst är att förstå hur verktygen hänger ihop. Information overload.

Istället för att jag försöker förklara hur det hänger ihop kan ni få göra en liknande resa i länkarna nedan. Jag läste nämligen (i en tidigare inspirationssnurra) ett inlägg om att länkandet skulle vara ett bra sätt att skapa utbyte med sina läsare och på samma vis som jag blivit inspirerad och vidarelänkad gör jag detsamma.
1. Introduktion till Sociala medier - toppenbra slideshow (som jag hittade på en ny favoritblogg) och ett bra klipp som säger nästintill detsamma.
2. Internetworld om företagschefers digitala mediaförståelse
3. Hur kommer det framtida varumärkesbyggandet se ut?

Vad som jag finner under mina inspirationssnurror är vad vi inte får lära oss i lärobänken - Men vad vi får lära oss i skolbänken är grunderna för att förstå vad det handlar om och ta åt oss av det väsentliga. Vi lär oss koppla samman, analysera, ha ett kritiskt öga och ifrågasätta vad vi läser för att sedan ta ut det bästa för att skapa vår egna insikt. Kunskap och information är makt. Jag letar försprång och att skaffa försprång är vad utbildning syftar till. (Vilket lite roligt för mig in på vår/EHVs kampanj för HT-09)

Jag tackar alla som skriver för ert intresses skull, eller som faktiskt gjort det möjligt att tjäna pengar på era tankar, för att jag får tillgå detta - helt gratis. Men detta för mig in på något som jag uppmärksammat under mina surfvågor på the world wide web - skrivandet och läsbarheten! Många bloggar är väldigt intelligenta men så svårlästa vilket gör att det inte är lätt att ta åt sig av allt användbart som står där. Bristen på läsvänliga bloggar är så otroligt tråkig, detta gör att jag tvivlar på den nya Ekonomihögskolans idé om modell för användandet av bloggar. Det är svårt att få bra bloggar genom att låta “vem som helst” få skapa sin blogg. Jag är ledsen men jag tycker att många av de som skriver på Linnéuniveristets och driftig.nus bloggar inte alls lyckas skapa något intresse hos mig.

Alla kan enas om att engagemanget hos privatpersoner, företagare och organisationer för sociala medier är viktigt. Vi alla kan enas om att kunskapen om sociala medier är viktig. Men vad händer sen? Hur ska man urskilja sig och skapa kvalitativ kommunikation?

Jag försöker lära mig hur jag ska göra för att skapa en intressant, väl läsbar blogg med en stark röd tråd. Att hitta balansen är svårt. Förövrigt är det mest intressanta att se hur alla bloggare/företag på någotvis hänger ihop med varandra, är världen verkligen så liten?

Just hemkommen ifrån en föreläsning av Fredrik Härén (Årets talare 2007) känner jag “Nej, bra med det här nu”. Efter varje gång rusar det till i huvudet, det finns 1000 saker jag vill göra - förutom den enda saken jag måste göra.

Duktiga talare är sådana som tar sådant som egentligen alla vet och gör det till sin grej, precis som alla duktiga entreprenörer som får de allmänheten att tro att just de är först med sina idéer. Fredrik Häréns grej är hans formel för uppkomst av idéer: Idé=P(K+I) - En idé uppstår genom att person tar sin befintliga kunskap och kopplar ihop den med ny information/ny input. Din förmåga att koppla ihop kunskap och information avgör hur kreativ du är, och mängden kunskap och information/inspiration avgör mängden idéuppkomster.

Som student är man riktigt illa ute här. Vad man lär sig när man studerar är att analysera, tänka kritiskt, för att komma med nya lösningar/slutsatser/rekommendationer. Tillgången till kunskap och information är oändlig och inspirationen är ständigt flödande. Detta i kombination med att vi ständigt få höra att vi skapar vår framtid är farligt.

Förutom idéformeln berättade Fredrik även hur man gör sin stora idé till en succé. Vad han nämnde, som inte var så nytt, var följande:
- Använd ditt externa nätverk - Det vill sig alla som bryr dig om ditt företag, be dem om hjälp.
- Gör det globalt - För att skapa det bästa och billigaste förutsättningarna
- Kopiera från de bästa -Sno från alla. Hur gör man i din branch och varför? Vad är syftet? Ifrågasätt allt!
- Tro på din idé
- Var inte en “hemskur” (googla)

Vill ni se Fredrik Härén själva kan ni kolla lite klipp här. Själv tackar jag Drivhuset Växjö.

Dagens huvudaktiviteter, Fredrik Häréns föreläsning och brainstorming workshop om nya Ekonomihögskolans nya marknadsföring med Erik och Linus, borde ha bytt plats. Work-shopen var bra, tjejerna som deltog hade många bra idéer och var på hugget, men jag har fler tankar och idéer nu än innan. Det var resultatet av min idéperception idag.

Google Translate är min räddare i nöden idag. Hur skulle en Hälsingestinta, som knappt förstår Skånska, annars kunna sätta sig in i dansk arbetsrätt?

Det är tur att det finns fina prommenadstråk i Växjö som skapar tillfälle att rensa huvudet.

Tack tack, jag vet att jag är en utomordentlig fotograf!

Håll utkik! Snart kommer ett gästinlägg från min syster Jenny som är på besök i samband med sin praktik. Jag har bett henne beskriva sitt första möte med Samhällsentreprenörskap hos Nätverket SIP. En chock för den 18åriga gymnasieeleven från Bollnäs månne? Vi får se!

Nu ska jag ge mig in i politiken: Jag har de absolut lägsta tankar man kan ha om människor som ens funderar på att stödja Sverige Demokraterna. Vad i hela friden är det för samhälle vi lever i när sådanahär åsikter ens lyckas skapa en minsta lilla följeskara som ger dem medialt utrymme och gör dess existens nästan accepterad?!

Jag mår illa. Ta oss 40år tillbaka i utvecklingen bara, skäms på er medborgare!

Man kan fråga sig varför partier som detta växer fram och kan bli så stora? Det är klart att det finns ett stort missnöje i vårt samhälle eftersom det finns en längtan efter “frälsaren” som ska lösa alla problem, därför väljer man att tro på den som talar till den “vanliga medborgaren”.

Jag brukar normalt se det som positivt att små motståndare med flippade ideologier dyker upp eftersom de rör till det, skapar debatt och får utveckling att ske. (Typ som Anna Anka i jämställdhetsdebatten) I min hemstad Bollnäs startades denna höst en friskola på högstadienivå vars följd var att de mest uppskattade lärarna lämnade den kommunala högstadieskolan, något som upprörde många. När jag var på besök tidigare i år fick jag frågan “Vad tycker du om det här? Det är ju skandal!”. Mitt svar löd “Det här tyder ju på att den gamla högstadieskolan inte är OK och måste utvecklas, något den med konkurrens säkerligen kommer att göra. Jag tycker det är bra.”. (Det krävs ingen Einstein för att räkna ut) Detta skulle kunna vara gällande i det här fallet, politiken måste förbättras av den växande konkurrensen, men nej. Det här är farligt.

Det finns en alldeles för stor okunskap som är förenat med missnöje i vårt avlånga land. Alla letar någon att skylla på, alla söker det enkla sättet att snabbt lösa problemen. Vi befinner oss i en kristid precis som Tyskland efter första världskriget… och vad hände sen? Nej, det här är inte OK. Jag hoppas Sveriges politiker lyssnar till vad dessa *host*idioter*host* säger för att de med stor kunskap ska kunna möta deras argument, istället för att ignorera och kasta dynga på dem.

Igår hade jag min mentorslunch som jag fick av EHV som tack för min insatts med marknadsföringsprojektet. Denna lunch ägde rum på PM, en av sveriges absolut bästa gourmérestauranger. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, hur skulle jag kunna likna mig med en föredetta manlig ebd-student som arbetat som affärsutvecklare i 10år innan han började plugga (som även när han började plugga redan hade fru och barn) och som nu är vd för ett flygbolag?

Nu när har jag fått tillfälle att lyssna till/träffat/läsa om ett antal framgångsrika entreprenörer/människor ser jag flera likheter. De ser allt som en tävling och är enormt beslutsamma för att nå de mål de satt upp, den drivkraften kan jag känna igen mig i. Dock har de en helt annan tro på sig själv och en klar bild av vad de vill uppnå. Min största insikt idag var att jag måste lägga på ett kål och tänka större, för det är just vad dessa människor gör.

Jag tror mycket ligger i vem man jämför sig. Själv går jag från att att se mig som en liten blond blyg bollnästjej till att se mig som en ung driven kvinna, tuffare i många andra, med alla möjligheter i hela världen. Jag tycker det känns lite pinsamt att säga “Jag vill arbeta med marknadsföring”. Det är så typiskt flickigt och jag låter som alla andra - jag vill sikta högre. Jag sa även detta till min sambo som sa “Men Sara, du vill ju arbeta som en konsult inom affärsutveckling inriktat på marknadsföring, inte ha ett coolt jobb på en reklambyrå som alla andra” Sant, men vad och hur och när? Trots mina snart tre år på universitet känns det inte som om jag kan ett skvatt, och jag har frågat mig vem som skulle vilja anställa/anlita/betala mig för mina kunskaper?

Från och med kommer jag tänka: “Såklart det kommer, jag har massa saker att erbjuda!”. Jag ska tro på de som säger “En driftig tjej som du kommer inte ha några problem med att lyckas med det du tar dig för i livet” Jag kan, jag ska tänka stort.

Så, sammanfattning av resultatet av min empiriska studie:
- Tro på dig själv och dina idéer
- Tävla och vinn
- Tänk stort
- Gör det du är bra på
- Var ödmjuk
- Vårda dina kontakter
- Koppla bort och koppla av
- Var envis

Fler tips denna mentorslunch ville ge mig var att tänka vad människor/organisationer vill att du ska ge dem när du marknadsför dig själv samt vikten av att koppla bort, även om man är student. “Du måste laga chokladpaj med dina tjejkompisar ibland.” Ja, det måste jag och det gör jag allt för sällan. Ikväll ska jag på en tjusig 25+25+25års fest. Jag ska koppla bort och inte prata skola. Jag måste bara ha hjälp att välja klänning! Vilken av nedanstående ska jag behålla?

Igår köpte jag Beautiful Business boken, men i present och inte till mig själv. Jag smygbläddrade lite i den och jag är riktigt avis. Jag vill också ha den!

Appropå Beautiful Business ångrar jag att jag inte nominerade min företagerska förebild här i Växjö. Hmm.. attans.

Inspirerad efter en diskussion om Jan Jörnmark på mitt sommarjobb blev jag för någon månad sedan sugen på att dokumentera vårt gamla uthus och mammas samling av “gammalt skrot” (som jag ser det) De bilder jag tog glömde jag bort, men kom nu på att dessa kanske kunde förgylla tillvaron för några driftig.nu medlemmar.

Enjoy!

Dukat för surströmmings-fest under besök i Hälsingland augusti 2009

- Det är vad vårt nya universitet, Linnéuniversitetet, ska representera. Det fick vi reda på då vi besökte Studentcafé Linné i måndags.

Jag kommer att studera en termin på Linnéuniversitetet, och trots mina fem terminer på Växjö Universitet kommer jag få en examen från Linnéuniversitet. (Förutsatt att jag uppnår examen, vi ska inte ropa hej.) Detta är något som upprör många men inte mig. Varför vilja ha något som representerar något gammalt istället för något nyfiket, nytänkande och nyttigt?

Det som jag bryr mig om är vad som kommer hända med Linnéuniversitet när jag lämnar det. Jag vill att de ska leva upp till det nyfikna, nytänkande och nyttiga eftersom det är vad jag kommer representera när jag lämnat det. Jag vill även att de ska marknadsföra sig väl så att de jag söker jobb hos har kännedom om Linnéuniversitet - och jag vill att det görs på ett nytänkande sätt. Varför inte genom nya medieer?

Min tro är svajande. Det är svårt att se hur en stor traditionsfylld statlig organisation ska kunna våga att steget ut i den nya blottade mediavärlden och prova nya banor. Banor de egentligen inte kan kontrollera, åtminstone om de inte inser detta snart. Min förhoppning ligger hos de nya marknadsföringstrategi ansvariga för den nya Ekonomihögskolan och de visar redan prov deras drivkraft här. Egentligen är det inte så svårt. Vi kommer vara 25 000 studenter och 2000 anställda på Linnéuniversitet, och nöjda och duktiga studenter och anställda måste vara de bästa marknadsförarna? Det gäller bara att använda sig av oss, annars kan vi skriva vad tusan vi vill i våra bloggar.

Fast ska jag vara ärlig så ligger nog inte problemet bara hos de nya beslutsgrupperna - Jag tror den fetaste bromsklossen ligger hos studenter och anställda som helt enkelt inte bryr sig. De som klagar över sin situation istället för att se nyttan i att förbättra situationen genom sina åsikter. Dock måste någon motivera och uppröra oss, det är deras jobb.

Vi måste alla hjälpa till och nu, om någongång, finns möjligheten att förändra!

Säga vad man vill om de gula färgerna, det är iallfall roligt att diskutera. Se “Tyck till”. Jag tycker allting får mening när man ser det här.

Det bästa med att jobba ensam är att allt blir så produktivt. Du kan jobba när du vill och hur mycket du vill. Du kan ha diskussioner med dig själv hela tiden (dag och natt) och du behöver inte ta hänsyn till gruppens aktiviteter utanför arbetet. Det går så snabbt att boka möten. Dessutom kan man jobba med precis det man själv tycker är intressant!

Dock kan det bli lite enformigt att bara diskutera med sig själv, det blir lite mycket i huvudet när man alltid vill göra allt bättre och man har möjlighet att jobba hela tiden. Error är nära. Jag har kört fast lite. Efter några intensiva och kreativa dagar har jag brist på inspiration. Frågan är låta huvudet ta lite ledigt eller läsa?

Jag håller på med mycket spännande nu! Den 4 november ska vi ordna en Växjö filial till världsrekordsförsöket “365idéer på 3,65h” som pågår under Entreprenörsdagen i Göteborg. Självklart har även arbetet börjat med Entreprenörsjakten Växjö och jag är supertaggad på mitt samarbete med mitt nya partnerföretag! Hör av dig om du vill vara med.

Nej, omväxlande diskussionssällskap skulle sitta fint.

Lite inspiration i form av en resa skulle sitta fint, Paris skulle passa perfekt.

Ge mig en affärsidé för tusan! Jag vill också ha ett eget företag att jobba med, något som är bara mitt. Vad tusan är jag bra på? Vilka är mina intressen? Träning, matlagning och foto känns utjatat. Regionalutveckling kan man som individ inte tjäna pengar på…

Är det bara jag som känt av att ju äldre man blir desto svårare har man för att presentera? Idag ska jag presentera en enkel företagsuppgift men känner mig osäker, trots att jag gjort det här miljoner gånger (lite tilltaget) förut.

Alla tjatar om anti-jantelagen, att inte leva som alla andra och att stå för vad man tycker. Men om alla lever efter dessa ideal, är vi inte alla då jantar?

Jag undrar, vem är den där Janten? Inte en människa jag känner faller innanför ramen för jante.
- Inte min kompis Therese som trots hennes föräldrars råd målmedvetet strävar efter att bli barnmorska och kickar alla omvårdsflickors-ass på sjuksköterske utbildningen med sin naturvetarbakgrund.
- Inte min kompis Linda som slutade sitt fasta jobb som brevbärare för att prova på att sälja skönhetsprodukter på egen hand ett tag.
- Inte min lillasyster Jenny som trots sin spinkiga lilla kropp stöter kula och kastar diskus för att spöa de som är dubbelt så stora som henne.
- Inte min mamma som gick fullt ut för att vara chef över 10 envisa gubbar.
- Inte heller de som tar sig ur svåra sjukdomar, som är extra bra på sitt jobb, som pluggar för att utveckas eller som bryr sig extra mycket om sin omgivning är Jante.

Vad jag försöker säga är att göra vad man är bra på, våga och tro på sig själv inom någon del av sitt liv är något som finns hos de flesta av oss. Det behöver inte vara så extremt som att sälja allt man äger för att starta sitt egna bolag eller debattera i medier om ämnen som upprör en större massa människor - bara för att inte vara Jante. För mig är att vara Jante att gör precis det som väntas av dig, med andra ord så blir de som lever efter extremen just Jante. Det blir ut tjatat, jag orkar inte höra mer “Gör vad du är bra på - tro på dina idéer”

Föreläsningarna med Bert Karlsson och Therese Albrechtsson var bra, de inspirerade och jag fick bekräftat vad jag egentligen redan vet. Men mer än inspirerad blir jag stressad. Jag tänker inte, som föreläsarna vill att publiken ska tänka, “Kan h-n så kan jag”, jag tänker “åh nej h-n är bättre än mig, varför är h-n där och inte jag?” Jag har därmed funnit en gemensam nämnare med dem som får mig att känna mig som en Entreprenör; Det är en tävling och jag vill vara bäst.

Min gud, Jon Bon Jovi, säger det bäst:
“Why would you beat yourself up like that? Beacause you wanna be the best, ofcourse! I don’t want to feel like anyone is going to do it better than me tomorrow.” - Jon Bon Jovi, intervju maj 2008

Lost Highway tour 2008, 16/6 Helsingfors, Golden Circle

Det är våra glasögon som ska vara vår styrka, det får vi ständigt höra. När vi beger oss ut i verkligheten använder vi oss av våra verktyg - våra processorienterade-, företagsekonomiska-, nationalekonomiska-, juridiska-, systemteoretiska- och socialpsykologiskaglasögon.

Det är alltid lika spännande att få lära känna en ny organisation! Det finns en förälskelse med att undersöka organisationen ända in på partikelnivå. Spännande är att se hur man vid varje påbörjat projekt har användning av näst intill all inlärning som skett under studietiden, det tycker jag gör EBD unikt. Nu har jag inte studerat något annat program så jag bör nog inte yttra mig, men jag kan inte se att någon minut under min utbildning inte varit högst värdefull.

Det ger en liten kick nu när jag ska börja samarbeta med ett nytt företag. Jag behöver inte läsa mig in på en massa teorier för att ta reda på hur jag initialt ska lära känna organisationen. Vissa frågor kommer av automatik, en del insikter måste man söka lite djupare i arkiven. Kunskapen finns där, och den är i högsta grad användbar. Så ska det kännas.

Jag älskar vad jag gör!

Kanske dags att göra slag i saken och förbereda introt för samarbetet med mitt nya företag…

Den fras som dödar min kreativitet allra mest måste vara “Om du får göra vad du vill, vad skulle du göra då?” Fria händer, det finns inga utmaningar. Jag vill ha begränsningar, knappa resurser att utföra stordåd med. Det är en utmaning - då flödar kreativiteten.

Jag har under några veckor suttit med tunga teoretiska uppgifter. Men under den här tiden har idéer växt fram, trots den knappa tiden, och jag är nu inne i en riktigt speedad kreativitets-fas. Det är svårt att hålla fokus. Jag är inne på slutspurten, sista läsåret innan examen, verkligen lockar allt för mycket. Bäst att hålla huvudet kallt.

Jag tror inte jag kommer bli mindre inspirerad, om inte jag blir för fullmatad. Fick ikväll en inbjudan att se Bert Karlsson imorgon kväll i Alvesta, jag måste erkänna att jag vägde The Bert mot att träna i en sekund. På torsdag kommer ännu en entreprenör till Kronoberg och självklart vill jag inte missa den omtalade Therese Albrechtsson.

Entreprenörsjakten är tillbaka! Idag publiceras de nya städerna där deltävlingarna kommer att äga rum, och en av dessa städer är Växjö! (Jag tar på mig lite cred för det) Läs mer i det senaste inlägget på Entreprenörsjaktens hemsida.

Jag hoppas att det är många unga superentreprenörer som söker till deltävlingen här i Växjö och sedan visar var skåpet ska stå i Göteborg. Jag talar av egen erfarenhet när jag säger att det är en grymt lärorik upplevelse och ett roligt minne för livet. Jag vet även att projektledaren Maja här i Växjö kommer se till att det är högkvalitet på denna deltävling.

Sök för tusan! Var du än befinner dig!

Power-Strangers i Entreprenörsjaktens fotoalbum, foto: Jakob Ode

Jag älskar känslan av flow. Så kände jag igår under eftermiddagen då jag satt och pluggade, men så känner jag INTE nu längre. Nu har jag läskramp.

Pluggar man nationalekonomi en söndag är sugar-highs en förutsättning

De senaste veckorna har jag plöjt alla dessa böcker/häften samt 7st vetenskapliga artiklar. Det mesta på akademisk engelska vilket snart kan räknas som mitt modersmål

Jag blir varm i hjärtat när jag sitter och talar med driftiga tjejer som visar alla med en “traditionell kvinnosyn” helt fel. Inget pluttinutt, “jag känner”, “det skulle vara bra om” utan “jag tycker” . Unga tjejer som klampar in hos landshövdingar och säljer sina idéer, argumenterar med etablerade företagare och nästlar sig in i olika nätverk.

Vid sidan av mina studier är jag engagerad inom olika projekt etc. där deltagandet är överrepresenterat av tjejer. Antingen är vi driftiga tjejer galna CV-jägare som förstår hur mycket vi måste prestera för att jämställas med det motsatta könet eller så engagerar sig killarna inom fler kvalitativa områden. (Ex. arbete försäljning på något icke-specificerat företag) Hur som helst är det tjejerna som eftersträvar mest ansvar enligt min egna empiriska uppfattning.

Jag har inte ett jämställt tänkande, om jag ska vara helt ärlig favoriserar ofta tjejerna. Jag vill att unga tjejer ska få en möjlighet att utvecklas och bli motståndskraftiga i en framtid som inte alltid kommer erbjuda den möjligheten. (Jag vet att jag är fördomsfull och att världen är i förändring, men en bister syn på som väntar och bli positivt överraskad sedan är ett alternativ jag föredrar.) Detta är ännu mer fel av mig och jag går emot alla mina egna principer, jag förväntar mig mindre av de tjejer jag jobbar med och litar mer på killarnas kapacitet. Tjejerna ska utvecklas medan killarna inte behöver det. Hur går det här ihop?

Idag har jag spenderat dagen med Case-plugg, Europeisk konkurrens- och etablerinsrätts föreläsning på “Svyska” (Vår föreläsare är tysk och har bara föreläst på svenska i några månader, svårt för en Hälsingestinta att hänga med då) och en välförtjänt lunchpaus på Café Tufvan. Helt ok. Till er som är avundsjuk på att jag får vara student vill jag meddela att jag inte får någon helg den här veckan. Deadline måndag.

Jag har inte varit vaken i två timmar nu för att jag är en duktig student - Jag har varit vaken i två timmar för att jag är en dålig student.

Ibland är en startsträcka kort, ibland är den väldigt lång. International Business är ett mycket intressant ämne som jag äntligen känner mig tillräckligt väl insatt inom för att kunna genomföra det maffiga Case vi blivit givna att lösa till på måndag, synd bara att jag ligger en vecka efter i planeringen. En arbetsvecka=40timmar och till måndag kl. 12.00 är det 54timmar, alltså kan det gå.

Det är många spännande saker på gång nu.. jag är tillbaka och inspirerad som få. Håll i hatten!

Ser jag ett Linnéuniversitetet-band månne?

Jag tar tillbaka vad jag skrev i föregående inlägg. Igår fick jag klartecken från mitt förstahandsval av partnerföretag på vilket jag troligtvis kan göra ett drömprojekt hos. Kanske kan publicera namn vid ett senare tillfälle.

Förövrigt förstår jag inte hur människor överlever utan att träna. Finns det något bättre än att bege sig till en sal pumpande av musik och hoppa runt till det kittlas i bröstkorgen när man ger det allra sista? Avslappningen som väntar efteråt är minst lika underbar.

Vem är jag nu? “Har ni läst det här? - Det är SKIT SVÅRT!”