Entreprenörsstudenten

Ofta får jag höra ”Vad lugn du är!”, särskilt i sociala sammanhang. När majoriteten hetsar för att sticka ut och försöka få uppmärksamhet i ett nytt sällskap väljer jag ofta att göra tvärt om. Jag vill inte vara som alla andra utan särskilja mig. Jag tycker därför om att observera för att se var jag finner luckan i det sociala sammanhanget. Det kanske är därför jag uppfattas som lugn.

Men jag är allt annat än lugn. Jag tävlar ständigt – inte med andra utan med mig själv. Att tävla med andra skulle ta upp alldeles för mycket extra tankeverksamhet. Dessutom; Varför tävla med dem som kan hjälpa dig? Det sociala sammanhanget stressar mig därför inte. När andra kacklar om vad de tycker är viktigt och vad de vill uppnå funderar jag antingen på vad jag vill och tycker om eller hur jag ska göra för att särskilja mig från dem. Så har det alltid varit.

Det är inte alla som uppfattar mig som lugn, kanske de som träffar mig vid enstaka tillfällen men inte de jag umgås med dagligen. Jag hatar att inte ha något att göra. En lugn lördag framför TVn kanske vore drömmen för många, men jag mår illa av bara tanken. Jag tycker därför om konstant aktivitet, att alltid vara aktiv gör mig avslappnad. Jag trivs med att planera och sätta mål, tävla med mig själv och testa vad jag klarar av. Många skulle säkert påstå att detta är fel. Jag ger mig 1 timme träning varje dag, 8 timmars sömn samt att dricka vin och snacka skit med vännerna på fredagarna. Men snälla, tvinga mig inte att sitta still eller för den delen att sluta tävla med mig själv.

Tekniken med dess informationsflöde påstås bli för mycket för oss att hantera att alltid vara tillgänglig. Jag håller inte med. Tekniken gör att jag kan andas och slappna av. Att kunna kommunicera och ha ett utbyte med andra människor ständigt är givande. Ni kan inte heller neka är hur skönt det är att kunna kolla mailen i kön på Willys eller i väntan på träningspasset ska börja och tänk hur underbart det är att när som helst kunna få din få din fundering besvarad av Google. Avlastar från sådant som annars tar upp onödig hjärnkapacitet.

Vad jag försöker säga är: Vi har alla vårt eget förhållningssätt till vårt välbefinnande. Jag har förståelse för de som tycker om att meditera eller slösa en hel söndag på att titta på strunt på TVn. Jag har även förståelse för de som tycker tekniken och tillgängligheten stressar, men vi alla har olika behov. Gör vad du trivs med, bete dig som du vill bete dig och inte på det sättet andra vill att du ska bete dig. Flippa om du vill, sov länge, kliv upp klockan fem, stäng av mobilen eller låt allt surra på. Försök inte passa in i någon form - det om något stressar.

Jag önskar er alla fri från era måsten.

Foto: Jacob Ode, Anna Lennartsson, Entreprenörspartiet och Sara Öhman

Hemma igen efter de bästa 1½ dygnen hittills i år med en hel del inspiration i bakfickan. Låt mig återge detta i mitt första dagboksinlägg:

Vid 20-tiden anlände jag till Göteborg i torsdags och letade då rätt på Hotell Odin där jag, tillsammans med alla andra deltagare, skulle bo under Entreprenörsjakten. Väl på hotellet retade jag rätt på mitt rum och när jag öppnade dörren visade det sig att jag fått tillång till en mindre lägenhet, med kök, soffa och en säng. Min rumskamrat hade nämligen velat skona mig från hennes hosta och dealat till sig två enkelrum. Najs! Jag hann inte njuta länge då bossen Gustaf ringde och sa ”Hej! Vi är på De Matteo.. ta den här och den här spårvagnen gå sedan dit och dit…” Eeh, ja. Småstadstjejen traskade raka vägen ut, hamnade bland massan av de glada IFK supportarna som just lämnat Ullevi och 5 minuter senare var jag där.

På De Matteo, som inte liknande något ställe du kan finna i närheten av Växjö, var de samlade. Entreprenörsjaktens arrangörer och deltagande lyssnade på den spännande entreprenören Mats (?), drack Sveriges godaste kaffe och målade oljemålningar (Med händerna?!) Verkligen kul att träffa alla i den brokiga skaran! Efter en kort visit fick jag lift till hotellet med tre deltagare från Stockholm som två minuter var främlingar. Märkligt.

Den stora dagen vi alla väntat på var kommen. Jag smög mig till Scandic Hotell Europa där jag mötte upp funktionären Eliene, Viktor Nord och Kvarndammen-Sten för att invänta deltagarna. Jag gladdes åt att även få uppleva Entreprenörjsakten från perspektivet som platsansvarig efter att nu både ha varit projektledare och deltagare. Kvarndammen caset bestod av att ta fram en strategi för deras närvaro i sociala medier. Tack Gustaf för att du placerade mig på det caset, jag lärde mig mycket.

Lunchen åt vi på Hagabadet, det var ingen slaffsig sallad likt den vi åt i Växjö utan fläskfilé med rödvinssås och potatisbakelse. Eftermiddagen flöt på bra och stämningen var god. När sista laget lämnat vår station packade vi snabbt ihop och återvände till hotellet för att med tight om tid svida om för gala. På 40 minuter hann jag (hör och häpna) duscha, sminka mig, styla håret och ta på mig gala kläderna, jag är imponerad.

Idégalan hölls på Ullevi Lounge. Entreprenörsjaktens deltagare blandades med Idéfestivalenfolket och resten av Göteborgs innovationssamhälle (hette det så?). Det var trevligt och jag tog mig chansen att lära känna Event management programmet från Campus Varberg som varit med och ordnat Entreprenörsjakten genom deras praktik. Trevligt gäng! När det var dags för prisutdelningen var jag sjukt pirrig. Allt arbete, slit, glädje, adrenalin, frustration, kaos och jagande hade kommit fram till detta. Samtidigt som jag ville veta vilka som var det vinnande laget ville jag inte att Gustaf skulle sluta snacka och det skulle vara över. Men… det vinnande laget blev…. Entreprenörspartiet!

Vann rätt lag? Helvettes JA! Äntligen får jag yttra mig. Eller får jag verkligen det? Ledsen lagen, men jag har följt Adrian, Ludde och Lisa i smyg och gjort allt för att hålla mig från att säga ”vilket bra jobb ni gör!” Men nu säger jag: SJUKT BRA JOBBAT! Så genuina och med glädje i allt de gör är de värda segern. Hälsa San Francisco!

Vi firade på Peakock. Tant som jag är traskade jag hemmåt när de andra drog vidare, ensam i kort klänning och klackar ner längs avenyn. Funderade om Taxi eller prommenad var säkrast, men valde spårvagn. Min numer fd boss är knäpp. Innan jag gick sa han åt mig ”Sara – Skaffa inget jobb, du har alla förutsättningar för att lyckas på egen hand.” Tack.

Och med det avslutar jag min Entreprenörsjakten-resa 2010.

Tänk om alla dagar vore som entreprenörsjakten - Utan all tidspress och rusande mellan stationer. Men tänk att ha alla dessa fantastiska unga drivna människor, från olika bakgrunder och städer, samlade på samma plats tillsammans med företagare. Det utbytet som skett mellan företagare-deltagare och deltagare-deltagare under Entreprenörsjakten är så himla häftigt - Det gör alla involverade lite bättre. Inspirationen gör att vi vill göra lite mer, både på egen hand och tillsammans.

Låt oss hoppas att detta bara är början på Entreprenörsjaktens övertagande av Sverige.

Tack alla fantastiska människor för att jag fick träffa er och smittas av er energi! Det var med stor ångest jag lämnade Göteborg för att återvända till Växjö och min uppsats-grotta. Men detta är en början, och min uppsats är ett avstamp. Jag vill bara göra, förverkliga, utveckla.

PS. Jag klarade min sista tenta och jag har fått VG på varenda kurs den här hyperaktiva terminen. Smaka på den. DS.

Foto: Jacob Ode, Entreprenörsjakten

Jag valde för ett år sedan att kalla mig “Entreprenörsstudenten” av en anledning – jag är ingen entreprenör. Att jag ändå valde ordet ”entreprenör” till mitt psuedonym var för att jag kände att mitt brinnande intresse för drivna människor behövde frodas. Jag ville ha en chans att inspirera andra och diskutera mitt favoritbegrepp. Det har jag fått göra.

Jag får ofta mail av människor som tycker att jag inspirerar dem och uppskattar min energi, människosyn och driftighet. Det stärker mig otroligt. Tänk att jag kan bidra till detta, jag som egentligen inte gör särskilt mycket. Det lustiga med detta är ändå att de som hör av sig till mig för att tala om hur jag som ”entreprenör” inspirerar dem är sådana sjuhelsikes entreprenörer/företagare själva. Några av dessa ska jag få träffa imorgon.

Detta skriver jag på tåget på väg till Göteborg. Det tar mig 10 minuter, mer behöver jag inte till just detta inlägg. I Göteborg, dit jag strax anländer, ska jag få vara med om Entreprenörsjaktens stora Sverige final. Det är så himla häftigt att få bevittna den idérikedom och drivkraft deltagarna i Entreprenörsjakten besitter. Jag önskar er alla att kunna få om ens en liten gnutta av den. Jag är så glad att jag ska få vara med imorgon och som ett litet spöke kunna placera mig i ett hörn för att inspireras.

Det finns inte en chans att jag skulle kunna sätta pengar på vem som blir vinnaren, alla är så sjukt skärpta. Vad jag vet är därför att det vinnande laget är det som verkligen kommer att ta ett stort steg längre, använda alla sina egenskaper/resurser mer än maximalt med viljan att vinna. Ett stort lycka till alla deltagare!

Now is the time. Sveriges mest skarpa unga entreprenörer samlade på en plats – Göteborgs gator. Följ den häftiga uppslutningen av Entreprenörsjakten 2010 på www.entreprenorsjakten.se

Till pressen: Om ni inte är där Sveriges framtid är samlad imorgon kommer ni missa många värdefulla scoop i framtiden. Ångra er inte.

Jag älskar att skriva! Ge mig ett ämne och det börjar bubbla. Jag ser berättelserna växa framför mig i tanken, jag blir upprymd i bröstet och killas av tanken på utmaningen att välja de perfekta orden. Smatter på tangentbordet är för mig samma sak som produktivitet - ljuv musik.

Att få berätta, dela med mig av mina tankar eller återberätta någon annans tankar fascinerar mig. Även om det tar tid är det härligt att få utnyttja utrymmet. Mitt utrymme just nu består av tre bloggar. Kanske är jag lite girig men det är intressant att skriva för olika målgrupper om olika ämnen och med olika språk. Idag provade jag på att skriva om “kunskapande i sociala medier” på saraohman.se och nyaste tillskottet “socialcampus” där jag får vara mer flippad.

Det viktigaste med att skriva är att fokusera på läsaren; Vem är den? Vad är dennes kunskap i ämnet? Hur mår den? Vad vill jag att den ska tänka efter att ha läst min berättelse?

Vem är du?

Uppsats. Det är vad jag sysslar med just nu. Om jag tyckte mitt skrivande var begränsat tidigare är det inte det nu, pjuh.Den största utmaningen i skrivandet av uppsatsen är ändå inte mängden av skrivandet utan tankegången till skrivandet. Jag har ett återkommande fel - jag är dålig på att ge exempel och vidareutveckla. Jag konstaterar, sedan är det bra där. Detsamma gäller mitt bloggande, men jag är öppen för utveckling!

Följ mitt uppsatsskrivande här.