Entreprenörsstudenten

Jag är ingen sport-tjej. Nej, sport intresserar mig inte utan ger mig mest magvärk. Sport-människor kan spendera timmar på att nöta kast, slag och träna fysiken för att bli bättre, inte nödvändigtvis bäst utan bara bättre, för sig själv eller för laget. Jag skulle inte vilja påstå att jag saknar tävlingsinstinkt. Tvärt om. I många avseenden är jag sjukt tävlingsinriktad och kan börja bubbla av frustration om någon visar sig vara bättre på något än mig. Jag har bara aldrig haft sporten i mig. Lite lustigt eftersom samtliga i min släkt är sportintresserade och av en kusinskara på fyra söta individer är jag den enda som inte varit en talang i min gren. Ändå har jag försökt, jag hade en handbollskarriär på sex år, tränat friidrott i sammanlagt tre år, älskade basket och allt annat på idrotten - Men nej, annat har intresserat mig mer. Killar, musik, vänner och allt därtill.

I åldern 13-14 försökte jag lära mig att spela golf. Självklart var anledningen till detta främst en pojke, med en del hjälp av mamma och pappas uppmuntran som såg sin chans att återigen uppta sitt intresse de lagt ned då de fick barn. Det gick ok, jag tog det gröna kortet och lärde mig grunderna. Men ni som spelat golf vet att det som med alla andra sporter tar tid att bli bra, och i den åldern tålde jag inte att inte bli expert efter att ha slitit i en månad. Lite cred borde jag få ändå, när jag var 10år och beslöt mig för att lära mig spela tennis stod jag på gårdsplanen och slog i en vecka innan jag gav upp, sedan dess har jag aldrig hållit i ett tennisracket. Nej, sport likt det mesta i livet kräver tålamod.

En sak tog jag med mig från golfen. När man spelar golf får man lära sig att tänka på det där slaget som satt så himla rätt, föreställa sig hur det känns i kroppen för att sedan kunna upprepa det. Det är något jag använt mig av i flera avseenden i livet. Jag försöker ta de tillfällen jag haft en viss känsla efter någon typ av prestation och stoppar in det i ett fack. Kanske är det en lyckad presentation, en inlämnad rapport eller att ha gjort/utsatt mig för något obekvämt och skrämmande. Något som det efter att jag genomfört det låter likt golfbollen som träffar klubban - “klock“.

Mitt problem med min framgång inom sport är mitt kontrollbehov, kan jag inte allt kan jag inte säkra att jag ska lyckas med det. Dock tror jag att det går att träna upp enkelt genom att utsätta sig för alla möjliga osäkra situationer. Jag fann mig själv gå på en anställningsintervju, bli kallad till arbetsprov dagen efter och jobba mina två första veckor på samma ställe tre dagar senare. Ingen aning om var jag var eller vad/hur jag skulle göra. I varje steg tänkte jag “Okej, nu leker vi att det är Entreprenörsjakt, hur känns det i magen?” En situation då jag vågar gett mig på saker jag inte kan - och så löste jag uppgiften lugnt och sansat.

Jag har flera vänner som ifrågasätter varför man ska plugga, även nu efter utbildningen. De kan ha spenderat tre år med att lära sig verktygen, men känner inte tillräcklig säkerhet för att omsätta det i arbetslivet. Jag tycker att de tänker fel. Något jag upplever min utbildning gett mig mer utav än något annat är tålamod och självförtroende. Du ställs inför krav på att lära dig saker inom korta tidsperioder du inte kan något om vid starten, sedan är det upp till dig hur du ska göra för att uppfylla kraven. Visst händer detta inom flera avseenden i livet, men jag tycker det är särskilt påtagligt när du pluggar. Då spelar det egentligen ingen roll vad du pluggar bara du har någon motivation att lära dig det. Du kanske vill bli grafiker och rita snygga estetiska bilder, programmera system eller se sambanden mellan resultaträkning och bokföring när siffrorna faller på plats. Hursomhelst, när du börjar plugga förväntas du inte kunna något - men du förväntas lära dig allt. Du kan alltså inte ha kraven på dig själv att du ska vara expert på en gång.

På intervjun fick jag frågan: “Är du en av de knäppa personer som drivs av utmaningen av att inte veta hur du exakt löser en uppgift?” - Alltså hur jag hanterar kunskapsstress. Jag hade aldrig tänkt på det tidigare men: “Ja, ja, JAAA!”. Och jag vet inte om mitt svar blivit detsamma för tre år sedan. Utbildning ger dig även verktygen vilket gör att du kan känna någon säkerhet. Du kanske inte vet exakt hur den lösta uppgiften ska se ut, men du vet hur du ska göra för att ta dig dit.Vad som driver mig numer är det “klock” som består av det “Yes, jag klarar det här! Äntligen en utmaning!” (Vilket föregås av “Shit… ok.. jag har ingen aning om hur jag ska lösa det här, panik.. hur fasen ska jag lösa detta?”) Kanske börjar jag bli vuxen.

Jag examinerade mitt vuxna tålamod nyligen då jag höll i golfklubban för första gången på åtta år. Försökte minnas alla tekniska angivelser jag blev given då jag lärt mig grunderna och återkalla minnet av den perfekta träffen för att sedan slappna av. Och vet ni vad? Jag träffade bättre än jag gjorde åtta år tidigare.

Jag är bortskämd med att kunna skriva om sådant som jag känner något för, men på sista tiden har ämnena och bristen på passion lett till stagnation i bloggandet. Det tog mig en prommenad genom hemstaden med vovven för att finna ett ämne igen – BOLLNÄS.

Jag har försökt lära mig att hålla snattran om saker jag inte är riktigt insatt i. Ofta går det inte särskilt bra men när det kommer till Bollnäs har jag lärt mig. Det går lixom inte att komma med utlägg en gång i halvåret om hur man tycker att det borde vara och inte bry sig den resterande tiden. Inte populärt. Men när det nu är tre år sedan jag lämnade den här staden och jag nu uppfyllt en av sakerna jag reste iväg för att göra borde jag få säga några väl valda ord, med stor nervositet.

Exempelvis:
Vi har Brotorget, Arenabygget och Bolleberget - Ständigt omdebatterade utvecklingsprojekt med rejäla visioner. Stora och tunga där EN aktör ska ta på sig ansvaret och denne med detta projekt ska sedan rädda Bollnäs från urbaniseringen. Folket står redo för stenkastning.

All cred till styret– Det händer ju faktiskt saker trots gnäll, missnöje och påtryckningar. Det görs försök till nya evenemang, nya samarbeten, nya sevärdheter, nya skolor och nya projekt för att stötta unga men något gör att det inte når ända fram. Ofta hör jag ”Gör något ordentligt - Vi är less på plywoodskivor och öken” samtidigt som hoppet stagnerar – framförallt hos unga. Vad är det som blir så himla fel hela tiden?

Samarbete. Samarbete, samverkan och samkörning. Jag är otroligt imponerad över hur till synes lätt organisationerna i Växjö får ihop sina projekt. De kan varandra och de vill och förstår vikten av att samarbeta. I Bollnäs, upplever jag, att de där viljorna som finns till att utveckla befinner sig i olika block/grupper. Stolthet i att få igenom sin egna idé och motverka andra. Brist på självförtroende, brist på tron på andra och såklart – jante. Det kan inte bli annat än halvhjärtat.

”Det tog mig 20 år att ta mig ifrån det här stället” – Väl använda ord i låttexter och många är vi som känner igen oss. Vi är många unga som lämnat Bollnäs för att se oss om och av dessa är nog jag den med minst planer på att återvända. Ändå känner även jag stark tillhörighet, vilja att göra gott och utveckla. Detta är inget unik för just Bollnäs utan något jag tror är aktuellt för alla både större och mindre orter – så använd det! Tillochmed när jag prommenerade genom staden i spöregnet blev jag full av idéer av faktiskt genomförbara aktiviteter och projekt. Jag ser exempelvis en fin, välskött park brevid vår fina kyrka jag inte sett annat än a-lagare i. En viskväll kanske skulle bota heligheten i att sätta sin fot på den välvårdade gräsmattan?

(Här måste jag tillägga att kommunalrådet faktiskt mailade mig tidigare i vår och undrade om mina framtidsplaner och kom med tips på var jag kunde vända mig)

Bollnäs – Bollnäs, Bollnäs, Bollnäs… ge mig en liten lön och lite ansvar så ska jag hjälpa er att styra upp det här! Här står jag, ung och arbetslös, sjukt driven, enorm vilja, van klagomur, minst sagt kreativ och dessutom med erfarenhet av samhällsentreprenörskap, offentliga projekt och en hel massa mer. Jag är inspirerande, energisk, jag har lätt att få med mig människor och jag vill hjälpa er att samarbeta. Jag vill framförallt vända den allmänna bistra attityden till en ”Hej, här kommer vi”-attityd.

Även om jag sällan erkänner det (till mina anhöriga och vänners förtret) så bryr jag mig faktiskt om Bollnäs.

Min vän Anna är en ung person som återvänt till sin hembygd Mark för att driva ett projekt. Just nu driver hon bloggen “Nya ögon upptäcker Mark” där hon varje dag i Sommar skriver om en aktivitet som går att genomföra i Marks Kommun. Riktigt underhållande - gå in och läs!

Ofta får jag höra ”Vad lugn du är!”, särskilt i sociala sammanhang. När majoriteten hetsar för att sticka ut och försöka få uppmärksamhet i ett nytt sällskap väljer jag ofta att göra tvärt om. Jag vill inte vara som alla andra utan särskilja mig. Jag tycker därför om att observera för att se var jag finner luckan i det sociala sammanhanget. Det kanske är därför jag uppfattas som lugn.

Men jag är allt annat än lugn. Jag tävlar ständigt – inte med andra utan med mig själv. Att tävla med andra skulle ta upp alldeles för mycket extra tankeverksamhet. Dessutom; Varför tävla med dem som kan hjälpa dig? Det sociala sammanhanget stressar mig därför inte. När andra kacklar om vad de tycker är viktigt och vad de vill uppnå funderar jag antingen på vad jag vill och tycker om eller hur jag ska göra för att särskilja mig från dem. Så har det alltid varit.

Det är inte alla som uppfattar mig som lugn, kanske de som träffar mig vid enstaka tillfällen men inte de jag umgås med dagligen. Jag hatar att inte ha något att göra. En lugn lördag framför TVn kanske vore drömmen för många, men jag mår illa av bara tanken. Jag tycker därför om konstant aktivitet, att alltid vara aktiv gör mig avslappnad. Jag trivs med att planera och sätta mål, tävla med mig själv och testa vad jag klarar av. Många skulle säkert påstå att detta är fel. Jag ger mig 1 timme träning varje dag, 8 timmars sömn samt att dricka vin och snacka skit med vännerna på fredagarna. Men snälla, tvinga mig inte att sitta still eller för den delen att sluta tävla med mig själv.

Tekniken med dess informationsflöde påstås bli för mycket för oss att hantera att alltid vara tillgänglig. Jag håller inte med. Tekniken gör att jag kan andas och slappna av. Att kunna kommunicera och ha ett utbyte med andra människor ständigt är givande. Ni kan inte heller neka är hur skönt det är att kunna kolla mailen i kön på Willys eller i väntan på träningspasset ska börja och tänk hur underbart det är att när som helst kunna få din få din fundering besvarad av Google. Avlastar från sådant som annars tar upp onödig hjärnkapacitet.

Vad jag försöker säga är: Vi har alla vårt eget förhållningssätt till vårt välbefinnande. Jag har förståelse för de som tycker om att meditera eller slösa en hel söndag på att titta på strunt på TVn. Jag har även förståelse för de som tycker tekniken och tillgängligheten stressar, men vi alla har olika behov. Gör vad du trivs med, bete dig som du vill bete dig och inte på det sättet andra vill att du ska bete dig. Flippa om du vill, sov länge, kliv upp klockan fem, stäng av mobilen eller låt allt surra på. Försök inte passa in i någon form - det om något stressar.

Jag önskar er alla fri från era måsten.

Jag tror jag nått kulmen av självcentreringshet. Efter att ha lanserat årets egohemsida och föreläst om sig själv för medstuderande bör man få ett wake-up-call. Bra med mig nu - det finns faktiskt andra människor i världen.

Lite självdistans skulle inte sitta fel. När Anna och jag repade för föreläsningen för EBD-kvällen ringde än vän i studentföreningens företagsgrupp inom vilken temakvällen “Sälj dig själv och din idé” var i fullgång. Deras ena föreläsare hade hoppat av och vår vän undrade därför om vi kunde hoppa in och prata om hur vi brukar sälja/marknadsföra oss själva samt våra idéer. Det var en mycket lustig upplevelse att berätta ingående om sig själv för minst lika duktiga, kreativa och driftiga medstuderande, snacka skit för gymnasieelever eller medelåldern är ju en sak. Särskilt gillade jag den sista frågan vi fick av programkollegan Ulf:

“Känner ni aldrig att det är bra med er när ni ständigt jobbar med era personliga varumärken?”
- Exakt.

Visst, det är kul med omnämnanden, smicker och beröm, men jag har alltid haft svårt att ta emot det. Det finns så många som sagt så vänliga saker till mig på sistone och jag upplever att jag inte kan förvalta det. Vad jag gör är inget särskilt, det finns så många som gör så mycket mer. Grejen är att jag pratar om det, jag är aktiv och intresserad - framförallt tar jag initiativ. Det kan vem som helst göra.

Just skapade jag en ny sida på min nya site vilken jag uppkallade “Media” där jag samlade omnämnanden i tidningsartiklar, blogginlägg etc. Jag undrar hur jag blev ett sånt fan av att synas, har jag alltid varit det? Ofta upplever jag att jag gör för att sedan känna mig obekväm i resultatet. Egentligen tycker jag inte om att vara i blickfånget. Kanske är det tron på att man måste göra så mycket för att lyckas ta sig någon vart. En entreprenör ska synas och höras, vara kreativ och spejsad. Min insikt just nu är att jag vill göra.

Jobbsökande, eller kanske rädsla av att inte ha ett jobb inom 6 månader efter examen, tror jag är en faktor för min nyblivna vilja att synas. Som bekant är vår identitet starkt kopplad till vår sysselsättning i detta land. Att skapa brus är ett sätt för mig att höja kraven, för mig som egentligen är en trygghetsnarkoman kan det vara bra med lite tryck från omvärlden för att anta utmaningar. Exempelvis kan man snubbla över en sånhär annons för att sedan låta alla i regionen veta att man är jobbsökande:

Och ni ser ju resultatet på bilden ovan. En av 18 arbetssökande i SMPs nya bilaga “Affärsliv”.

Nu vill jag inte prata om mig själv längre. Nu vill jag prata om andra. Min klasskamrat Alexander skrev ett insiktsfullt inlägg om en av de viktigaste delarna i företagande - att omge sig av vänner. Jag kan inte prata nog om hur mycket på rätt plats vid rätt tidpunkt TASK Consulting befinner sig och bortsett från själva affärsidéen är de ett riktigt bra företag - inget skitsnack, bara verkstad.

Hit med ödmjukheten jag förut hade för mycket utav.
Bra med mig nu.

Återigen har studenterna lämnat Campus så snart någon sa “Högtids-helg”. Kvar är jag, en enstaka norrlänning samt utbytesstudenterna. Alla andra firar påsk. Ingen som svarar i telefon eller på mail - därför finns det tid för praktikaliteter (trots att det bara är en vecka kvar till Entreprenörsjakten) som tvätt, städning, plugga undan lite - och eftertanke.

Jag har alltid gillat påsken. Inte en massa krav, alla är glada och våren börjar komma. Små söta barn klär ut sig och man får äta hur mycket godis man vill. Jag skänker mitt största tack till de två 8-åriga flickorna som stod längs cykelvägen och sålde påskris för 10kr/st då jag stressad var på väg hem från stan för att lösa de sista problemen innan folk stängde sina kontor. Detta underbara exemplet på (extremt) ungt entreprenörskap fick mig att köpa ett påskris och vilja skapa lite påskstämning. Jag och min sambo är inte särskilt traditionella av oss men när vi var och handlade häromdagen ville vi vara kulturella - Så vi köpte vad alla andra var ute efter i sockerdisken: Memma. Det såg gott ut, var klibbigt och liknade kladdkaka. Choklad är gott, efterrätter är roliga att prova nya. Det smakar deg av mörkt bröd som man ska äta med strösocker och grädde.

Långfredagen var det självklara temat på Nyhetsmorgon igår. Förutom Jennys programledarinsatts i rullskridskor uppmärksammade jag ämnet “Vikten av att ha tråkigt”. Jag som hatar att ha tråkigt, och får min omgivning att känna prestationsångest i min närhet (källa: Ervin), har därmed sällan tråkigt. Det är en lyx för mig att slippa ha tråkigt, den tanken gjorde mig glad. Dock jag förstod vad de syftade på när de talade om eftertanke och att ta det lugnt ibland. Visst behövs det, men formen för lugnet och eftertanken är individuell.

Allvarligt talat. Jag tycker att begreppet “helg” borde avskaffas och att man istället skulle införa “tvångslediga timmar”. På så sätt skulle samhällets olika funktioner alltid rulla - vilket skulle minska stressen, åtminstone hos mig. Jag har gärna tråkigt två dagar i veckan, bara jag vet att jag kommer kunna lösa problemen vilken veckodag som helst.

Eftersom det nu ändå är helg roar jag mig med stillsamma uppgifter. Jag skriver bland annat på tre artiklar till samhällstidningen Hallå!. Något som uppenbarligen var mycket svårare än jag trodde än då jag antog uppgiften. Att på ett begränsat antal tecken skriva om kärnan om något som faktiskt betyder något - det är sjukt svårt. Jag är glad att jag inte tackar nej till liknande uppgifter, jag har än en gång fått träffa spännande människor. Ett av artikelinnehållen berörde mig särskilt mycket, jag hoppas jag kan göra det rättvist.

Igår kom min vän Metin förbi och visade mig min nya hemsida. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att den skulle bli så bra! Jag visste att killen hade talang, men har ändå inte hållit på särskilt länge med webbdesign. (Om det berättar han här) Den är välgenomtänkt, sjukt snygg och grymt interaktiv. Ni kommer inte ha något problem med att förflytta er. Den 10 april, om exakt en vecka, har vi bestämt lansering.

Glad påsk till er alla!

Bilden:
- Vi är kaninvakt åt Bellman.
- Det är vackert väder och vi hade glasspremiär i solen på stan.
- Ekologiska butiken Johannes har goda konfektyrägg och havtornssaft¨
- Passion for Business trillade ner i min brevlåda i torsdags
- På min nya tisha står det “Everyday is a happy day”
(Jag saknar att dagboksblogga)

Jag gillar Växjö, helt klart. Och jag möter ständigt nya spännande människor som gör att jag bara tycker mer om staden.

Min syn på kommuner har varit ganska dyster, det tror jag ni kan instämma i. Men så möter man en eldsjäl som sätter världsåskådningen på spel. Jag bad därför denna eldsjäl, Anna Sjödahl på Närningslivskontoret, att kommentera Växjös näringsliv.

“Växjö har ett rikt och varierat näringsliv.

Fler startar företag (2007 fanns i Växjö kommun 7677 företag. 2008 7750 företag och 2009 hade det ökat till 7976, vilket ger att Växjö under de senaste åren ökat nettot av nya företag med 226!), ur det gamla växer det “nya” fram och företag i regionen har också tagit strategiska beslut om att nyanställa, öka sina marknadsdelar och därmed expandera. Nya företag ska attraheras till att etablera sig i Växjöregionen och vi ser redan nu hur vårt varumärke Europas Grönaste Stad har lockat utländska intressenter till regionen. Växjö kommun kommer fortsätta att jobba proaktivt och vara en god mångkampare inom näringslivsområdet.”

När min vän Susanne (som är uppväxt i Kilafors, en liten by utanför Bollnäs) besökte Växjö för första gången sa hon att hon trodde stan skulle vara mycket större, att hon upplevde city som en småstad. Det är vad jag tycker är charmigt med city, det upplevs litet och har få höga betonghus. Jag vände mig till Rosemarie på Citysamverkan och bad henne beskriva staden.

“Nu är det snart vår i Växjö.

Må gott!”

Nu kom ju jag till Växjö som 20-åring och har därför inte fått uppleva staden som ungdom. Mina två nyvunna och inspirerande vänner Emma och Nikolina berättar därför för mig om hur det är att vara ung i Växjö

“Att vara ung i Växjö har, som i så många andra städer, både sina fördelar och nackdelar. Utbudet till att studera är enormt för vår lilla stad. Det finns i alla fall åtta gymnasieskolor och ett brett urval av program på universitetet att läsa.

- Emma och Nikolina”

Något som jag förstått att är speciellt med Växjö är dess matkultur och det finns många välansedda resturanger och caféer. Jag frågar en av dess grundare, Mathias Gaunitz bakom Gusto Kaffe som har ett av Svergies bästa kaffen, vad han tycker om matlivet.

“Det goda Växjö,

Växjö är på många sätt en fantastisk stad och det finns verkligen anledning att tro på det goda. I synnerhet om man är intresserad av smak (mat, dryck, etc). Vi har bra restauranger (Gräddhyllan, Hemma hos oss, Lagerlunden, Moshi Moshi, PM & Vänner, med flera). Vi har bra producenter i och runt Växjö som kan tillgodose det mesta man kan tänka sig av ekologiskt kött, fantastiska ostkakor, sylt, fisk, charketurier, ost, etc. Om vi ser till att skapa en ostbutik, en charkbutik, två bagerier, en eller två vinbarer, två till tre kaffebarer till så blir vi lätt utsedda till Sveriges bästa centrumkärna! Kom igen, nu hjälps vi åt!”

Gusto Kaffe har inte bara grymt gott kaffe - de är även grymma på sociala medier. Erik Sellström beskriver deras case bra i sin blogg. Du kan följa dem på twitter och om du likt mig är en kaffeälskare måste du läsa deras blogg.

Växjö och småland är även ett underbart ställe för en entreprenörd. Igår hade jag möte med en fantastisk dam som är projektledare för Småländska Förebilder - en utställning om Entreprenörer. Ingvar Kamprad, Thorsten Jansson, Gun Novak mf.l. I’m in heaven! Utställningen kan du härnäst se i Växjö på Dag X (25/3) eller under Entreprenörsjakten (9/3)

Så, undrar du var du ska resa på en roadtrip? Växjö såklart. Glöm då inte att besöka vårt fina Smålandsmuséum med den underbara glasutställningen. Jag får aldrig nog!

Jag har en Växjö-organisation kvar att presentera, men den är alldeles för bra för att låtas vara med i ett samlingsinlägg. Håll till godo!

Vissa städer flyttar du till med tanken att du bara ska stanna en kort stund - En mellanperiod i livet, en transportsträcka. När du flyttar någonstans för att studera är det ofta så. Jag reflekterade inte särskilt mycket över vilken typ av stad Växjö var när jag flyttade hit; läget var bra, det var nära till Göteborg, Kalmar, Halmstad, Malmö och Jönköping. Dessutom skulle jag inte behöva lära känna mer folk än studenter.

I somras stannade jag kvar i Växjö istället för att åka “hem” till Hälsingland och fick då möjligheten att lära känna Växjö på ett helt annat sätt. Studenterna lämnade Campus så snart deras slutseminarium var avklarade, så jag tog min cykel och började upptäcka Växjö. Cykel visade sig vara det bästa sättet och jag kände mig snabbt som hemma. Underbart vackert är det utanför stadsgränsen!

Vad som får mig att gilla en stad är att organisationerna i den faktiskt gör något, helst genom samverkan. Samverkan finns det gott om i Växjö och genom flera försök har de på något sätt lärt sig att arbeta tillsammans. När ett nytt potentiellt projekt dyker upp vet organisationerna vilka de ska involvera och vad de kan bidra med, något jag verkligen får uppleva med Entreprenörsjakten.

Mitt nya smultronställe är Stadsbibloteket. Dit går jag gärna då jag har tid över och befinner mig i stan. Café å Läs har sjukt gott fika men ännu bättre är att det är lugnt och skönt, väldigt tyst i jämförelse med Universitetsbiblioteket.

Så nu med knappt tre månader kvar till examen får vi se hur mycket jag hinner kära ner mig i Växjö och hur länge jag kommer att stanna här.

Som jag skrev i tidigare inlägg: Det första jag minns är ”Expansiva Växjö”. Det stod på skyltar och var rubriken på olika möten vi studenter kunde gå på. Min gissning var att det var något som hade att göra med att det byggdes så himla många hus här. Expansiva Växjö har nu en helt annan betydelse när jag fått lära känna staden och näringslivet här.

Växjö är mitt tema denna vecka. Organisationerna som finns här, möjligheterna, omgivningarna och det småländska är vad Norrlänskan kommer att berätta om den här veckan.

Idag fyller mamma Karin år - därför tycker jag vi önskar henne ett stort GRATTIS!

Tyvärr kan jag för första gången på 23 år inte fira min mamma idag eftersom jag 70 mil bort ska ägna mig åt föreläsning kvalitativa forskningsmetoder (9-12), datalabb i SPSS (13-15) och rapportskrivande om nätverksstrukturer och innovationsprocesser (15-20) Vanliga studenter klagar på när de har uppgifter i en kurs som överlappar varandra. Vi har tre kurser som överlappar varandra under två veckor.

Kulturkrock är vad vi upplevt när vi för första gången på 2,5 år inom akademin får uppleva traditionella studier. Kursen företagsekonomiska forskningsmetoder kom som en chock. Tillsammans med 150 st andra studenter skulle vi fria EBD-själar låsas in i en stor föreläsningssal 12 timmar i veckan, det är tydligen en normal-dos föreläsningstimmar. På dessa föreläsningar går föreläsaren sedan systematiskt igenom sida för sida i kurslitteraturen samtidigt som vi får instruktioner i hur man läser en bok. De andra studenterna sitter förberedda med föreläsningsbilder, dessa har ju legat ute på studentportalen sedan en vecka tidigare. Vi förfäras över att behöva skriva vår första tenta på 1,5 år - de andra studenterna förfäras av att behöva skriva ett PM som ska vara 10 sidor och skrivas i en grupp om fyra personer.

Så, detta är vad de andra studenterna sysslat med när vi bedrivit mini-forskning på våra företag då vi med begränsade instruktioner eftersökt teorier och med dessa försökt tyda verkligheten. Redan en vecka in i utbildningen blev vi utskickade i verkligheten för att hitta företag att sälja in våra konsulttjänster till - eftersom vi två veckor senare skulle lämna in vår första rapport. Jag vet inte vad som är bäst.

Detta inträffade alltså just när jag i olika möten för potentiell samverkan i framtiden fick påminna mig om att “Just ja, jag är heltidsstudent också” då jag berättade om vad jag sysslade med. Dessutom håller vi som sagt på med en rapport som ännu ej är inlämnad, vilken vi får arbeta med på raster och helger, samtidigt som vi påbörjar arbetet med kandidatuppsatsen. Men vi hänger inte läpp.

…och jag har ju jobb och andra uppdrag också

Fysisk styrka är psykisk styrka är ett av mina ledord.Jag tror på fullaste allvar att om jag inte hade träningslokalen att gå till om kvällarna så skulle jag inte orka jobba så mycket som jag gör. I träningslokalen får jag dampa loss alla händelser och all press jag haft i bakhuvudet under dagen. Flåsa, pressa lite till, för att sedan gå hem och slappna av.

En god hälsa får dig att orka mer, att äta regelbundet (eller i mitt fall hela tiden eftersom jag älskar mat) är så oerhört viktigt för att du ska vara skärpt och orka. Likt alla andra “duktiga tjejer” drabbade magkatarren mig med besked i gymnasiet, något som kommer åter då och då. Men så länge jag äter rätt och tränar regelbundet så håller den sig borta. Ni som är drabbade vet hur underbart det är att vara fri detta otäcka monster i magen.

Förövrigt har jag just upptäckt pilates och jag tror på fullaste allvar att det kan rädda liv. Jag har aldrig haft ro med yoga eller liknande, men jag är nu frälst av pilatesen som både är effektiv styrketräning samtidigt som den är avkopplande. Andas in, andas ut.

Ni undrar var jag får min glädje och energi ifrån, detta är svaret.

Den här veckan fick bloggen ta semester, något annat var helt omöjligt. Jag har arbetat en hel del med Entreprenörsjakten vilket inneburit möten med många intessanta människor och planering. Även en deadline på en rapport har spikats vilken försvårades med många goda skratt i min nya gruppkonstellation.

Intensiva veckor väntar. Men vet ni vad? Jag gör precis det jag alltid längtat efter. Varje dag har jag möjligheten att tala med inflytelserika människor om kraften hos unga människor samt tala om för mina jämnåriga varför att göra något av sin kapacitet is the shit. Troligtvis hade jag inte kunnat göra vad jag gör någon annan tid än just nu.

Som Go Enterprise-tjejerna Julia och Lisa säger: ”Vi vill att fler ska få uppleva samma sak som vi upplever varje dag – glädjen i att göra det man brinner för.”

Det här med arbete, vad är det? Vad är egentligen ett jobb? Jag jobbar aldrig och alltid. Jag får höra att det är så det är att vara en entreprenör. (Vilket jag ännu inte ser mig som, btw.) Allt jag gör, även om jag är student eller jobbar med den ena eller andra organisationen, flyter ihop med min tillvaro och fritid. Många undrar hur jag hinner, men jag hinner alltid. Jag kan inte förklara fenomenet bättre en Entreprenörsjakten-Gustaf så läs hans inlägg “Superzappare och Gigonomics”

När jag funderar varför jag aldrig känt det betungande att jobba slår det mig: Jag har aldrig haft ett jobb där jag inte haft fria händer. Mitt första riktiga sommarjobb hade jag när jag var 16år, jag jobbade som telefonist på ett företag som hade hand om kommunväxeln och en rad företags telefonpassning. Där satte de mig på en stol och sa “Varsågod Sara, detta lär du dig snabbt - nu går vi på semester” och aldrig hade servicen varit så bra på det stället. Därefter har det fortsatt, ingen har någonsin talat om för mig vad jag måste göra. Jag upplever detta vara lite farligt, även om dessa arbeten har utvecklat mig har jag aldrig varit styrd och så bra tror jag inte de flesta har de i arbetslivet. Jag njuter av att älska att jobba så länge jag kan.

Är man ung som jag får man många goda råd. Det bästa jag fått på den senaste tiden är “Du ska omge dig av människor som vill se dig framgångsrik.” Det är en känsla du får ganska snabbt när du arbetar med människor. Några är de som rynkar på näsan och ger dig axeln men många är även de som du upplever vara som du. Dessa människor är helt underbara att träffa.

När det känns tungt lever jag med dessa kommentarer i åtanke vilka jag fått den senaste veckan:
“Hoppas du stannar här, det behövs människor som du”
“Det är skönt att det finns eldsjälar som Sara”
“Helt otrolig tjej med ett driv som en jaguar.”

På twitter kan ni alltid följa vad jag gör. Följer ni mig inte redan kan lägger ni till saraohman. Andra trevliga unga människor jag tror ni skulle gilla att följa är:
@ViktoriaLarsson
@AdrianSwartz
@LudwigJonsson
@dileno
@thisistherese
@frejansson
@RehnRebecca
@MarkusWelin
@guff_se
@navidmodiri
@johannes_hansen
@ViktorNord
@AnnelieNaes

..och jag erkänner, jag har saknat att blogga. Vet ni hur underbart det är att blogga? (Även om interaktiviteten med kommentarer är få.)

Idag är jag en plutt, en naiv plutt med ångest. Jag valde nämligen att avstå en drömuppsats idag. “Entreprenörskap på liv och död” med en två månaders resa till det fantastiska utvecklingslandet Rwanda, och en riktigt grym uppdragsgivare.

Beslut svider.

Projektet kom till mig av den slump jag inte tror på för några veckor sedan lät helt fantastiskt. Men det är mycket som är fantastiskt i mitt liv just nu, och jag är egentligen bara en liten plutt. Snöbollen är i rullning, projekten hopar sig på hemmaplan och vissa är riktigt intressanta. Det gjorde lite ont i mig att besluta mig att inte ta vara på den här chansen. Vad som ekade i huvet vad “Du är en tönt som alla andra, en trygghetsnarkoman” Lilla fröken svensk, nu vill det till att jag gör något av den här våren med.

Älskade läsare, alla 200 älskade personer som följer mig.
Nu behöver jag er hjälp. Nu vill jag att ni bevisar att jag lyckats inspirera er till kreativitet, idérikedom och analytiskt tänkande. Jag behöver den mest nytänkande problemställningen och de häftigaste studieobjekten till min uppsats.
Ämnet: Företagsekonomi, affärsutveckling, entreprenörskap.

Fröken duktig kan aldrig säga nej, det är inte rätt. Därför är veckans tema “Fröken Duktig” vilket inkluderar pluttisnutt (läs: kvinnligt) företagande, systerskap och förebilder.

Foton: Entreprenörsjakten, Jacob Ode

Först och främst Entreprenörsjakten Växjö:
Det är det projekt jag kommer att arbeta mest med den närmsta tiden, detta efter att ha tagit över projektledarrollen efter unga inspirerande och livfulla Maja som fann utmaningar på andra håll. En riktig utmaning och jag är laddad med kreativitet och idéer! Det är lätt att arbeta med något man tror på och jag vet att Entreprenörsjakten gör mycket gott både hos de unga entreprenörerna som deltar i tävlingen samt hos de personer i näringslivet som under jakten får chans att arbeta med dem. Jag ser fram emot att få arbeta med engagerade organisationer och personer under Entreprenörsjakten - för de står uppradade, det vet jag.

Entreprenörsjakten Växjö är en av fyra deltävlingar som kommer ske inför finalen i Göteborg, vi sällskapas av Mälardalen, Stockholm och Göteborg. Som den mest söderliggande deltävlingen kommer vi ta emot ansökningar från hela Södra Sverige, konkurrensen kommer att bli stor så är du intresserad av att delta bör du börja leta upp dina två skarpaste vänner samt börja fila på en killer-ansökan.

Vill du veta mer eller vara med som partnerföretag eller deltagare? Sänd mig ett mail till sara@entreprenorsjakten.se

Efter konferensen om Ungas medievanor och sociala medier:
30st deltagare på plats
16st deltagare på diskussion över MSN
19st deltagare på diskussion över Skype
180st tweets i twitter-diskussionen #SMkonf
280st visningar på Bambuser
1st inslag på SR Kronoberg
1st inslag på TV4 Växjö
1st artikel i Växjöbladet-Kronobergaren
Se även bilderna som togs under dagen på Facebook där du även kan gå med i Nätverket SIPs fan-page för att hålla reda på när de håller nästa nytänkande event.

Och…

Tack själva @natverketsip! Alltid lika inspirerande att få arbeta med er!

Inför föreläsningen om “Studier och entreprenörskap” under Öppet Hus:
Jag hoppas att ni kommer sitta spikade framför kanalen EBD på Bambuser kl 12.00-12.30 nästa söndag den 7 februari. Då kommer jag prata om min passion för entreprenörskap och projekt inom temat. Jag kommer sällskapas av TASK Consulting, som pratar om att dra nytta av Universtitetens kunskap och drivkraften att hjälpa studenter till arbete, och Filmprojektet Domarjävlar!, som berättar om envisheten i att förverkliga sin idé till varje pris.

Förutom ditt deltagande, på plats eller via Bambuser, blir jag jätte glad om du vill sprida vår pressrelease!

Jag har riktigt många bra idéer inför kommande c-uppsatsskrivande!
Nytänkande, spännande och intressant problemområden med stor potential vars lösningar kan göra nytta. Nu är det bara “kill your darlings” som gäller, det svåraste.

Som ni ser; En riktigt spännande vår väntar! Hoppas ni hänger med. Jag behöver allt stöd, inspiration och hjälp jag kan få. Hoppas jag får chansen att arbeta med några av er 150 personer som följer mig dagligen!

Nästa veckas tema är “Studier och Entreprenörskap”. Då kommer jag blandannat presentera den superentreprenör som står närmast mig och jag hittills hållt onämnd. Mitt främsta bollplank, min stöttepelare samt motivationskälla!

Just ja, jag kanske inte nämnt att jag planerar att starta företag nu med? Just nu arbetar Metin Ucar med en ny mer användbar hemsida åt mig på den här skissen. Snart dags för flytt, examen närmar sig och då är jag inte Entreprenörsstudent längre - jag blir en entreprenör.

Vissa dagar flödar kreativiteten så bra att risken för att narcisism är stor. Flödar kreativiteten på samma sätt under en vecka blir du äckligt självgod. Där befinner jag mig nu.

I en värld där konkurrensen ökar, och det är lättare att kommunicera, blir det svårare att segmentera sig. Vikten av starka nätverk blir därför större, det har vi diskuterat den här veckan. I denna konkurrens blir varumärket allt viktigare, det är vad som kommer få marknaden att välja din tjänst/produkt över mängden liknande tjänster/produkter. Detta gäller även ditt personliga varumärke. När styrkan ligger i nätverkets sammansatta effekt blir det svårare att hävda nyckelkompetens (Tack för input Henrik) Men i och med att individualismen ökar skapas även större chanser för dig att skapa ett personligt varumärke. Därför blir det även viktigare att fundera över vad du representerar, vad du vill och vad du har för mål. Tåls att tänka på, eller hur?

Kalla mig egotrippad när jag sitter och övervakar hur mitt namn nämns på nätet genom att googla mig själv. Visst, det kan ju vara roligt att se sökresultatet och uppleva en liten dos av “fame”, men ännu viktigare är att se vad ditt personliga varumärke innefattas utav. Med de sociala medierna kan vi inte längre bestämma själva över om vi vill vara offentliga på nätet eller ej, därför är övervakning ytterst viktigt. När du vet vad betraktaren finner kan du lättare styra över innehållet. Perspektivet är viktigt. Läskigt? Ja, dock ger det dig också möjlighet att lära dig att lita på relevansen i din åsikt och det du representerar. Du reflekterar och bygger välgrundande argument för dina tankar. Det är vad jag lär mig varje dag.

Mitt personliga varumärke är laddat med entreprenörskap, ingen som protesterar. Igår träffades Task Consulting , Filmprojektet Domarjävlar och jag för att diskutera vår kommande föreläsning om “Studier och Entreprenörskap” under Öppet Hus av Linnéuniversitetet den 7 februari. Vi talade om vad vi ville förmedla och vad vi skulle berätta om våra projekt. Nu var det ju bara det att de övriga två aktörerna faktiskt hade konktreta projekt att prata om deras drivkrafter kring, och där satt jag “Ööööh…. jag hade tråkigt så jag startade en blogg… sen, tjao, deltar jag i lite projekt här och där.”

Därför beslutade jag igår för att införliva mina tankar om www.saraohman.com, det vill säga ; Skaffa F-skattsedel samt regga enskild firma. Detta för att äntligen få kalla mig “entreprenör” och leva upp till förväntningarna. Jag delade detta på min favorittjänst twitter och fick självklart direkt frågan “Spännande! Vad ska du göra?” Och då var vi där igen, företagande innebär häftiga affärsidéer - Jag vill ju bara tjäna pengar på det jag redan gör och är duktig på.

I mitt potentiella företagande är det alltså inte tjänsten eller produkten som är det viktiga, det är mitt personliga varumärke. Jag kan sälja uppdrag och jag har alltid att göra - Men att förklara min affärsidé med “vad?”, “till vem?” och “hur?” det kan jag inte.

Tillsvidare vill jag bygga mitt personliga varumärke på min filosofi.

What’s new?
- Vi kommer att sända vår föreläsning “Studier och Entreprenörskap” live via Bambuser kl. 12.00-12.30 7/2.
- Det verkar som om jag är ansvarig för Entreprenörsjakten i Växjö
- Konferensen om Sociala medier och Ungas mediavanor kommer att bli storslagen!
- Nästa vecka diskuterar vi socialt entreprenörskap här, ett ämne jag inte varit särskilt mycket i kontakt med tidigare. Det blir spännande!

Jag har en oförskämt hälsosam lever för att ha varit student i 2,5 år. Jag har levt efter citatet “Hellre träna en lördagmorgon än festa en fredagkväll”, jag har betraktat mig som tanten som kliver upp kl. 7 och lägger sig kl. 22 och gnäller på den evigt högt spelade musiken hos grannarna. Ja, jag är 22år. En termin kvar av studentlivet så det kanske är dags att utnyttja det?

Trots allt valde jag ju att plugga i Växjö blandannat för dess unika Campus, “Ska man vara student ska man leva riktigt studentliv” tänkte jag. Efter en termin hade jag tröttnat, blev sambo och fann engagemang mycket mer givande än tisdagar och fredagar på Slottsstallarna samt onsdagar och lördagar på Sivans. Ärligt talat har jag väl aldrig haft någon förståelse för den sociala hetsen.

Växjö Campus har allt! Vi 5000 studenter som bor här med genomsnittsåldern 25år kan nöja oss med sju restauranger och fik, tre pubar, två träningsanläggningar, två mataffärer, Apotek och Pressbyrån. Även harmburgekedjan Max är även påväg hit. Det är en helt otrolig bubbla du inte behöver lämna under hela din studietid om du vill.

Möjligheterna till engagemang är många, vi har vårt kära EHVS och såklart ett antal nationer. Men denna termin ägnar jag åt slutförande av mina studier, jobbsökande och allt annat studentlivet har att erbjuda. Bäst att passa på att njuta av student-friheten.

Jag är uppvaknad ur den dvala jag befunnit mig i de senaste dagarna med intensivt skrivande av min, troligtvis, sista projektrapport för ett enskilt företag under min utbildning. Detta efter att ha skrivit uppåt 20 st. Skillnaden denna gång är att jag skrivit den enskilt, naivt ville jag ha en ny utmaning vid terminsstart och bestämde mig för att arbeta ensam. Jag klarade det, dock är det mer arbete än man tror att skriva grupparbeten ensam. Min sista projektrapport skrev jag för Guava A/S, en organisation jag under skrivandet kom att älska beskrivningen utav.

Det är en underbar känsla som kommer av att nå en deadline, något jag tror alla upplevt. Jag firar detta med att komma tillbaka till den efterlängtade vardagen. Jag har redan avverkat mitt första träningspass (efter tre veckors soffliggande, farligt) och imorgon ska jag packa upp väskorna som fortfarande väntar i hallen efter Hälsinge-resan. Jag glädjs även av att äntligen få chansen att njuta av mina julklappar, som ni ser på bilden ovan. Denna vecka tänkte jag avverka Henrik Fexeus “Konsten att läsa tankar” och “När du gör som jag vill” samtidigt som jag avnjuter den fina chokladen jag fick av min vän Karin. Jag hoppas även kunna samla några steg på stegräknaren jag fick av mitt trevliga partnerföretag. Kanske ska jag tillochmed kunna besvara lite mail. Sist men inte minst ska jag skriva en pitch för ett projekt som berör varumärkesidenitet, sociala medier och landsbygdsutvecklig.

En halvintensiv vecka fram till kursstarten av min nya kurs “Glokalisering - Lokala nätverk och kluster för global konkurrenskraft”. Det låter jätte spännande! I samband med detta tänkte jag även dra igång mina temaveckor. Håll ut!

Många av mina medstuderande ställer sig frågande till att använda twitter. De förstår inte nyttan med att engagera sig. “Jag har ju facebook” får jag ofta till svar. Själv har jag varit aktiv i 1½ månad nu och har aldrig varit med om lika intensivt lärande.

Jag har också ställt mig frågande kring vad min webbnärvaro ska tjäna till, men frågan “varför” har sedan en lång till tillbaka ersatts av “Hur nyttjar jag detta på bästa sätt?” Twitter gav mig svarert. I den icke särskilt omfattande listan på twittrare jag följer finns några glada personer som ofta delar med sig länkar. Länkar med riktigt intressant läsning.

Min tidigare bästa vän, bokmärkslistan, växer lång.

Igår fick jag även lära mig att twitter är en frågelåda. Idag undersökte jag fenomenet och mycket riktigt fick jag min fundering besvarad.

Jag gillar även kulturen på twitter! Användarna delar, rekommenderar och sprider - helt osjälviskt. De tackar, retweetar och är måna om sina följare. Relationsskapande på en helt annan nivå.

Har du inte twitter skaffar du det nu!
Har du twitter och vill lära mig något lägg till mig.

Om detta är mina erfarenheter efter 1½månad, vad kommer jag då ha fått uppleva om, låt oss säga, ett år? Tack alla ‘lärare’!

Vidareläsning: Skillnaden på twitter och facebook, Twitterflirta, Varför twittra?, De fem bästa sakerna med twitter, Kändisar på twitter , Gör en bio och för er nybörjare twitterordlista.

Det är dags att välkomna ett nytt universitet! För en vecka sedan kom nämligen Linnéuniversitet till världen. Idag satte jag foten i det nya universitet för första gången i samband med mitt återvändande till verkligheten. Jag ser positivt på fusionen, detta trots att jag fått bevittna problematiken och kaoset tack vare mitt samarbete med Ekonomihögskolan under Marknadsföringsprojektet och betraktande på nära håll under sommarjobb på administrationen. Fusioner skapar möjligheter - i detta fallet att skrota Studentportalen och skapa nytänkande marknadsföringskampanjer. (Vänta och se i vår)

Besök Linnéuniversitetet under Öppet Hus den 7 februari - då jag arrangerar föreläsning i “Studier och entreprenörskap”. (Med blandannat Campusbokhandeln, TASK Consulting och Filmprojektet Domarjävlar!)

Fusioner är vad som kretsar i mitt huvud nu, inte bara fusionen mellan Växjö Universitet och Högskolan i Kalmar utan främst rörande den projektrapport jag skriver för Guava A/S. Mycket tillfredsställande för mig som är en organisationskultur-nörd. Huvudsyftet och grundantagandet för att slå samman organisationer är att nå fler positiva effekter än vad en enskild enhet kan uppnå på egen hand. Fusioner ger möjlighet till förändring, beprövanden av nya system och beprövande nya effektiva sätt att genomföra dagliga uppgifter -sammanfoga det bästa från samtliga enheter och sprida kunskap. Organisationskulturens roll är därför av stor vikt. Det är vad som kan “make it or break it”. Organisationskultur och ledarskap skapar möjligheter för att effektivt hantera förändring.

“Organizational culture and management style have an important effect, by creating a climate supportive of change” Colin A. Carnall

Anledningen till att jag besökte Linnéuniversitetet idag var att jag lovat mig själv att separera hemmet från arbetet under 2010 och därför arbeta med min rapport på skolans arbetsplatser. En intressant upplevelse som fick mig minnas varför jag föredrar att sköta arbetet hemifrån. Trots att jag var väldigt effektiv och producerade hela tre sidor välskriven empiri under de två timmarna jag spenderade på den s.k “Hyllan” (Jag tackar min hjärna och mitt bloggande för detta) fann jag det väldigt kallt och stördes av allt myllrande i Universitetets lokaler. Jag distraherade mig även med att studera de andra studenterna som grupparbetade, alltid samma problematik - jag kommer att sakna det.

I hemmet är det varmt, tyst och det är legalt att bära mysbyxor. Det ger också möjlighet att se på dokumentären “Kraschen” som visades på SVT1 under min lunch. Dokumentären gav mig flera insikter om den pågående krisen och hur människor påverkas jag inte haft tidigare. Se den på SVT-play här. Jag brukar se positivt på förändring och instämmer i att hunger är en katalysator för entreprenörskap, något naivt tycker jag efter att ha sett dokumentären.

Jag planerar temaveckor i bloggen och söker till detta gästbloggare. Listade ämnen är (än så länge) följande:
- Förändring och förnyelse
- Ung företagsamhet
- Att vilja lära
- Kvinnligt företagande och jämställdhet
- Hälsa och personlig utveckling
- Digital marknadsföring
- Landsbygdsutveckling
- 80-talister - Generationen
Önskemål är välkomna!

Min semester börjar lida mot sitt slut och likaså den tid jag gav mig att filosofera kring mina intressen. Jag plockade därför ihop ett kollage med vad jag kommit fram till.

Kl. 06.00 går mitt tåg imorgon från Bollnäs station där det förutspås bli -30c. Usch, åtta timmars tågresa med stor packning genom iskalla vintersverige.

Jag träffar ofta människor som blir imponerade av att jag snart tar examen. ”Vad kul att det går bra för dig!” säger de men jag tänker ”What?! Plugga är ju hur enkelt som helst” - Något alla i Sverige har tillgång till och enkelt kan genomföra. Tusentals studenter tar examen varje år, jag anser inte det vara att lyckas.

Jag upplever det som att jag fram till nu har levt i en trygg och enkel värld. Jag har haft en sysselsättning och ett skyddsnät som gett mig möjlighet att utforska mina intressen genom praktik samt genom att driva projekt utan inkomst. Det är nu the real deal väntar och jag måste hitta någon som vill betala mig för detta.

I min värld får inte så unga människor som jag jobb. I min värld, grundad i ett liv på landsbygden, är jag trots kandidatexamen i Enterprising and Business Development värd som bäst ett sälj-jobb de närmsta 5åren. I min värld kommer jag få leva på existensminimum och jaga praktikplatser i minst 5 år innan jag får ett arbete inom ett område jag vill arbeta. Missförstå mig inte, jag är beredd att utföra detta utan tvekan. Dock förstår jag inte den lätta syn så många har på vad som väntar efter studierna.

Min utbildning kommer med praktisk erfarenhet. Denna möjlighet har jag utnyttjat till max, upptäckarglöd, perspektiv och passion är mina främsta styrkor. Jag har inte bara läst utan även analyserat, diskuterat och lärt. Ofta får jag höra ”Du är fantastiskt driftig Sara, det kommer att gå bra för dig. Ett jobb kommer du ha lätt för att få.” Men vem är villig att anställa mig för min kompetens?

Det brinner i mig. Efter examen väntar världen jag längtat efter att få upptäcka.

Och fick jag en enda önskan vore det att bli tillräckligt kompetent för det här jobbet. (Digital Planner/Strateg, Digitas)

Nu kickade magkänslan in och min inspirationsnerv slog en dubbelknut. Ett klarare mål att arbeta mot.

Imorgon återvänder jag till Växjö, lite mättare och utvilad, samtidigt jobbar jag på med slutförandet av höstterminen. Om två veckor startar min sista termin på Universitetet.

Tanken slog mig vid en sessions filosoferande under ledigheten - Jag älskar att skriva och uttrycka mig i mina sakfrågor. Nästa sekund inser jag “Jag är en bloggare.”. Jag får helt legalt uttrycka min åsikt och dela denna med människor som har samma intressen, det känns helt ok. Jag är tacksam för att jag får vara ung och passionerad i denna tid vi lever i.

Jag upprepar: Jag är en bloggare!

Farmor Anita är min bloggs främsta följare.

Bloggande i sakfrågor frambringas av passion. Passion verkar vara ett välanvänt begrepp den senaste månaden. Jag finner det nämnt som drivkraft hos flera av mina julkalenderbloggare och läser just ett inlägg där Judith Wolst diskuterar passion. I min blogg försöker jag dela med mig av mitt sökande efter min passion samt mina drivkrafter. Jag vill därför spinna vidare på mitt föregående inlägg och berätta om hur jag idag distraherat mig med att skriva jobb/paraktikplatsansökningar istället för att arbeta med min projektrapport.

I dessa jobb/praktikplatsansökningar har jag försökt beskriva min syn på marknadsföring, företag och projektledning, något som kändes helt rätt efter att jag läst tankar kring hur marknadsföring och kommunikation kommer att förändras under 2010. (”Sociala medier 2010” Kreafonbloggen och “Brand and Communication Predictions For 2010” av Johan Ronnestam, bland annat)

Befriande är det ord som bäst beskriver mina känslor när jag läser detta. Jag känner att jag lever med precis rätt intressen under helt rätt tid. Mina värderingar, tankar och insikter kommer vara av stor nytta i den förändring som är beskriven.

Jag ser fram emot att utveckla mitt bloggande.

Men jag är en bloggare utan visuell identitet. Hur i helafriden ordnar man en egen profil i Wordpress MU?

Jag gör ett nytt försök med twitter så registrera dig och lägg till mig!

Medan ni ändå är igång kan ni lägga till mig på facebook och Linked-in också, fullständig övervakning.

Visst syns det att jag aldrig skriver något för hand?

“Hej Sara, jag tänkte höra om du har möjlighet att följa med oss och prata om företagande i två timmar på Högskolecentrum i Ljungby i eftermiddag?” (Från en organisation jag är halvt aktiv inom ibland) Haha va? Jag föreläsa om företagande? Vad tror dom om mig? Låt mig berätta om mitt företagande:

I gymnasiet drev jag UF-företag med med ett gäng klasskompisar. Vi tog fram en presentkorg med lokala delikatesser för att marknadsföra små lokala producenter och framförallt bygden. Vi fick varorna billigt då producenterna fick gratis reklamplats i korgen, några av dom ökade sin omsättning rejält efter sin medverkan, och företagen och privatpersonerna som köpte korgen gav stolt bort korgen som representerade sin bygd. För att kunna tillfredsställa kundernas personliga önskemål hade vi en bredd av producenter i vårt nätverk som villigt samarbetade med oss. Utan att gå in på några detaljer så gick det väldigt bra för oss. (Ett besök på nationella mässan i Stockholm och en vecka på ett femstjärnigt all-inclusive hotell i Egypten för hela gänget på fem pers) Och tack vare vår grymma organisationskultur är vi fortfarande det mest omtalade och mest kopierade UF-företaget i Bollnäs. (Whuhu)

Efter gymnasiet hade jag inget att göra så medan jag hängde hemma, mellan att jag sprang på arbetsförmedlingens äckliga kurser och jobbade extra som personlig assistent, tillverkade jag mina egna smycken. Dessa smycken började tanter i stan vilja köpa så jag hade lite homepartyn och en butik i stan undrade om jag ville sälja mina smycken hos dom. När denna butik vid sommaren flyttade sin hantverksbod till ett stort turistmål i Hälsingland följde jag med dem dit och jag började samtidigt sälja en special kollektion till en brud- och balklänningsbutik. Med små medel hade jag lyckats bygga ett eget varumärke och hade vid sommarens slut löfte om att sälja mina smycken på två butiker i två större närliggande städer. Men då bestämde jag mig för att vara en duktig flicka och flyttade söder ut för att plugga.

Så nej, något om hardcore företagande vet jag inte - jag har ju aldrig brottats med skatteverket, banker eller val av företagsformer. Förlåt mig så hemskt mycket om jag lurat någon.

Visst, det hade varit kul om jag inte haft fyra artiklar att ta mig igenom idag och deadline för projektplan på fredag. Jag skulle mer en gärna vilja bli en föreläsare någon gång i livet - Tänk att få betalt för att inspirera och snacka skit! (Nu bortser vi att jag är jätte dålig på att tala inför en grupp människor)

Jag har riktig riktig enorm motivationsbrist just nu. Tips på botemedel?

Fredag betyder några timmar att ägna åt mina mer hjärnkapacitetskrävande intressen. Jag brukar gå igenom de bokmärken jag samlat på mig under veckan och försvinna bort i sociala mediers, kommunikationens och marknadsföringens värld.

I fredags så var detta ej fallet, istället tog min sambo med mig till sina föräldrar på Smålänska höglandet för att meka med bil, leka med djur och umås med familj. Där läste jag en insändare i tidningen Entreprenör om den nya folksjukdomen informationsstress. (Sida 61)

Villigt kan jag erkänna att jag endast läser 10% av all data (artiklar, böcker, blogginlägg etc) jag “läser”. Något annat vore omöjligt. Jag är ständigt kontaktbar genom ca sju kanaler samtidigt som jag sitter och pluggar. (Och då använder jag fortfarande inte Twitter!) Min tro på att jag skulle kunna vara mer motståndskraftig mot informationsstress eftersom jag är uppväxt med denna företeelse börjar falna. Jag ska nedan presentera vad jag möts av varje gång jag återvänder till datorn (vilket är sällan eftersom jag ständigt har min lilla Acer Timeline i knät)

Alltså, en Google deskbar med mail och RSS-läsare, Skype och MSN med ett antal konversationer på min toolbar samt Facebook och mina två bloggars stats i webbläsaren.

Jag försökte förra veckan övertala min nya bekantskap Karin att skaffa Facebook, jag som i min värld inte kan förstå hur man inte kan ha facebook. Tänk allt som denna nyföretagare missar! Hon sa, som flera gånger tidigare, bestämt nej och gav mig en anledning som fick mig att vara tyst. Hon berättade om sitt tidigare användande av My Space och all den tid och energi den tagit av henne och hur hon ansåg vinsten vara mindre än ansträngning. Jag köpte det.

Detta för mig åter till min fråga; Hur tillgängliga och transparenta orkar vi vara? Hur mycket tid är vi villiga att lägga på att kommunicera med omvärlden? Jag har svårt att förstå den vanliga människans vilja till detta, det har jag skrivit tidigare.

Förr förra fredagen trillade jag över ett gäng inlägg som fick mig att förstå. Det handlar om kommunikation, människors vilja att samtala och att ha en stolthet för sitt arbete. De nya kommunikationssätten underlättar gamla behov och minskar samtidigt informationsstressen samtidigt som de ökar den. Visst har vi förändringsmotstånd inom oss men vi försöker också hitta nya lösningar på våra vardagliga problem.

Alla vill inte synas och visst medför det en hel del stress av att dela med oss av våra liv till främlingar (Jag är den som är först med att erkänna att jag ibland drömmer mardrömmar om att blogga) men att kommunicera med vår omvärld ger oss nya personliga möjligheter. Sociala medier kanske inte kan rädda företag från dåliga rykten, men de kan ge de anställda ett incitament för att få dem att motverka det. Oavsett om företag väljer att kommunicera med sina kunder så kommer kunderna kommunicera i de sociala medierna om dem. (Ett roligt exempel finner ni här.)

Nu återstår bara att få resten av världen att förstå. Alla inom den digitala mediavärlden som jag talat med nämner de traditionella medierna (dagspress och tv) som en ytterst viktig aktör för utvecklingen. Förra veckan var jag hemma och pluggade på förmiddagarna, detta är ofta förenat med Efter tio i bakgrunden. Förra veckan diskuterade Malou bloggande och webb-hat. Citatet “Det är ju inte bara tonårstjejer som bloggar. Nej, det är ju politiker också!” säger det mesta om den debatt som ägt rum.

Jag hävdar fortfarande att Karin måste skaffa Facebook, men att jag själv måste ta någon timme ledigt varje dag.

Just hemkommen från världsrekordförsöket i Idéskapande känner jag mig inspirerad och sprudlande glad som få! Det var en underbar eftermiddag på Nätverket SIP och vi, ca 20st deltagare, lyckades generera 127st kvantitativa (och kvalitativa enligt oss själva) affärsidéer. Resultatet finner ni på Idepedia.

En stor eloge till initiativtagaren bakom Växjö-filialen Maja!

Förberett!

Maja förklarar konceptet!

Kreativitetsprocess à la Post-it metoden!

Idébildning pågår

Fikadags! Cornflakeskakor bakade av Maja, såklart.

Alltid lika inspirerande att få umgås med SE-studenterna, jag tror jag ska flytta dit.

Som om den här dagen inte kunde bli bättre så hittar jag ett paket i brevlådan när jag kommer hem! I detta paket ligger en bok, och inte vilken bok som helst utan Beautiful Business-boken! (Min sambo fick sig ett gott skratt när jag dansade runt av glädje i lägenheten) Tack Frida och Sofia! Jag ska rensa schemat ikväll och sträckläsa den.

Jag vill avsluta med en disclaimer angående föregående inlägg: Medelmåtta=Avarage=den vanliga människan/medborgaren.

Det är inge konstigt med att det är utmaningen i att kämpa mot klockan som sporrar mig. Att skriva ett arbete och få det bra är ingen konst, men att få det riktigt bra när tiden är begränsad - det är häftigt!

En deadline är redan avverkad, en litteraturöversikt i Knowledge Management kl. 10.00 imorse. Nästa lite maffigare deadline stundar imorgon kl. 8.00, omvärldsanalys inom international business. Min första större rapport på egen hand, den ska bli sjukt bra. Jag har gått från drömmar om ett G till drömmar om ett VG. Informationen den har jag, likaså resurserna att slutföra det. Bara huvudet och energin är med!

Innan jag ger er denna veckas insikt om sociala medier får ni njuta av lite Campus-bilder

Det är inte alla Universitet som har ett slott mitt i sitt Campus

Underbara bron över trummen som gör vackra morgonpromenader möjliga!

Det är rätt kallt om morgornarna nu.

Bakom Campus finns naturen