Entreprenörsstudenten

Det är flytthelg på Campus, släpvagnar och skåpbilar fyller Teleborgsvägen. Även jag är här och flyttstädar. Nästa vecka exploderar Campus av liv igen återigen efter en öde sommar. Nollningsvecka och introduktionsmöten. Nya kurser inom nya spännande ämnen som studenter med nyladdade batterier förväntansfullt ska sätta igång med. Jag avundas dem. Deras bästa tid i livet väntar. Kommer dit som ungdom, i sina bästa år, och lämnar som vuxna. (Nåja, rätt så)

Jag har jobbat med studentambassadörer under i stort sett hela min studenttid. Jobbar du med det fokuserar du mycket på säljargumenten som ska få studenter att söka till Universitetets utbildningar. I detta ligger ofta fokus på den första tiden som ny student. Det är självklart eftersom det första mötet och den intensiva förändringen en förändring innebär vanligtvis utgör det starkaste minnet. Under slutet av mitt arbete med studentambassörerna reflekterade jag över detta, jag var ju då även i slutet av min studietid: Att studera handlar inte bara om att överleva den första tiden och studierna - Det handlar om att leva flera år med studier och anpassa sig inte bara till universitetsområdet utan även till den nya staden och dess innevånare. Det handlar om att se till att ta vara på allt som finns erbjudet.

Jag har älskat att plugga. Jag har älskat att läsa böckerna på biblioteket har att erbjuda inom de ämnen jag har läst och jag älskar att ha haft möjligheten att styra min tillvaro precis som jag har velat ha den. Jag tycker jag lyckats ganska bra med mins studietid.

Mina tre råd till alla nya studenter:
1. Sköt dig själv, skit i andra och hitta DIN studiemetod. När 30 personer står inför samma utmaning blir det mycket hetts, onödig hetts som tar energi och fokus. Att ha personer att studera med är bra, men se till att du hittar den studiemetod som DU trivs bäst med. Och vill du mitt under de sista dagarna innan tentan/PMdeadline åka in till stan och shoppa, fika med en kompis eller träna – gör det! (Även om de andra säger ”Åh, hur hinner du det?!”) Du behöver inte sitta i grupp, du får sitta ensam, men lär du dig bäst genom grupp-plugg så hitta en som gynnar din inlärning.
2. Utnyttja din ”student”-status. Vet du hur fett mycket gratis man kan få som student? Nu talar jag inte om mecenat rabatter utan om hjälp av näringslivet etc. Du kan faktiskt driva precis de projekt du vill när du har CSN som täcker dina utgifter, kanske till och med ett företag. När du kommer till en organisation, eller en person, med engagemang och vilja att lära vill de 95% av gångerna svara på dina frågor, dela med sig av sina erfarenheter och hjälpa dig vidare. Du har alla möjligheter att utveckla din passion till något konkret och användbart.
3. Se dig om. Du ska ju leva i den här omgivningen ett längre tag, även om du har inställningen att du bara är i stan på besök blir det så himla mycket härligare om du hittar dina små egna smultronställen i stan.

Du kommer inte gilla allt. Du kommer ha föreläsare du inte riktigt förstår hur tänker. Du kommer gnälla på systemet. Allt behöver inte vara perfekt och du kommer lära dig av allt krångel. Sånt är livet – även om du pluggar på Handels där du blir serverad allt. Vissa ämnen kommer vara dö-trista och inte alls vad du bad om när du skickade in ansökan till kursen. Bit ihop, lös det – bara gör det. I slutändan kommer du förstå meningen med det, om du är vaksam, analytisk, tänkande, filosofisk – Ja, allt det där som är meningen att vi ska bli som universitets/högskolestudenter. Annars hade du lika gärna kunna pluggat KY.

Var börjar du nu? Träffa alla! Ta till vara på vännerna du får, öppna dig. På ingen annan plats har du chansen att träffa så många människor som är så lika dig. Som har valt precis samma väg som dig och vill ungefär samma saker. Ni befinner er i samma situation och de kommer att vara din viktigaste stöttepelare de kommande åren.

Men att lämna student idyllen känns fortfarande hemskt. Att komma till Bollnäs (uppväxktorten) är att komma på semester, att komma till Växjö är att komma hem. Aldrig mer ska jag få vara en egoistisk student, och det är helt ok. Lite har jag saknat det ”verkliga livet”. Jag har ett grymt nytt jobb, och det vill jag rocka.

Entreprenörsstudenten over and out.
Vi ses på saraohman.se!

Mer råd kan du få via min twitter - @saraohman

Tack driftig.nu för utrymmet!

En augustidag 2007 anlände jag till Växjö Station med den stora packningen jag ensam släpat 70 mil genom landet. Växjö – en stad jag endast passerat som genomresande. Varför? Jag kände ju inte en människa söder om Stockholm. Ska man genomgå en förändring ska man göra det ordentligt. Dessutom fanns ju inte EBD någon annanstans. Nu, juni 2010, är jag kanske inte en ny person – men en desto mer självsäker ung kvinna.

Universitetsstudier var något stort, svårt och läskigt när man i gymnasiet funderade över sin framtid. Blod, svett och tårar, långa nätter med högar av böcker var bilden åtminstone jag hade. Jag ska inte säga att jag inte gråtit av frustration när tidsplaner svikit mig, men jag kan ärligt säga att jag mer njutit än fällt tårar. Jag gillar akademin, traditionerna, forskningen och framförallt har de ämnen jag läst varit precis vad jag funnit mest intressant. Och se där – nu var det avklarat. (Tillsvidare)

Jag tror att större delen av min vakna tid går åt att bearbeta ångest. Det är något bra – jag anser det vara ett tecken på utveckling. Under min studietid har ångesten bestått av att vänja sig vid ensamhet, press, socialt leverne, yrkeskultur, ja – allt. Jag var mycket ung när jag började mina studier, och till åldern är jag inte särskilt mycket äldre nu, dock har jag fått vara med om mycket under dessa tre åren – Men framförallt har jag gjort mycket. Ett omfattande marknadsföringsprojekt, en entreprenörsjakt, seminarium, föreläsningar, nätverksträffar och många andra miniprojekt. Saker som jag inte alltid känt mig bekväm med innan genomförandet, men som har utvecklat mig mycket och hjälper mig uppnå mina högt uppsatta mål. Det är tur att jag har/har haft människor som stöttat mig.

Campus är en trygg bubbla, ett stort hem jag delat med 5000 andra. Här har jag haft en Campusfamilj, de absolut närmsta är självklart Ervin, Anna, Ida och Samantha. Då jag inledningsvis hade bott de första 10 dagarna på ett vandrarhem i min resväska flyttade jag in i min första egna lägenhet. Det kändes helt ok och jag trivdes i mitt lilla rum med pentry. Stallvägen 18 gänget gjorde att det kändes lite som ett kollektiv. Efter att jag råkat fästa mig alldeles för väl vid min charmige klasskompis Ervin flyttade vi till andra sidan Campus och har sedan dess levt i vår luftiga fina tvåa på 64kvm. Studentlyx såhetteduga. Ervin förtjänar det varmaste tacket - mycket av det jag genomfört och upplevt hade jag inte gjort om det inte vore för honom. Det är synd om er som inte känner honom.

Sakta men säkert har jag avancerat min arbetsbelastning under studietiden. Årskurs ett bestod mestadels av att lära in studiemetodiken, i årskurs två åtog jag mig en projektledarroll för ett större projekt samt började ta några småuppdrag. Årskurs tre skulle vara avstampet där jag fokuserade på mig själv och förberedde mig för livet efter studierna. Utmaningen bestod av att jag istället för att jobba i grupp ville bevisa att jag klarade av samma uppgifter på egen hand samtidigt som jag skulle avsäga mig alla andra uppdrag och njuta av min sista studietid - det hände ju icke. Åtminstone våren har varit sjukt fullspäckad. Uppdragen har varit många samtidigt som jag jobbat enskilt och försökt öppna dörrar för sysselsättning efter studierna (dvs. sökt jobb). Den senaste månaden har varit allt annat än smärtfri och jag har aldrig kunnat tänka mig att jag kunde bli såhär trött.

MEN: Jag gjorde det! (Även om jag har en bit kvar på min utomordentliga uppsats) Jag är en rockstar - en superstjärna!

Examenshelgen har varit helt fantastisk. Vi inledde med ett trevligt och givande slutseminarium i torsdags. Det var roligt att få umgås med den numer lilla klassen bestående av de 20 individer som klarat sig igenom utbildningen (från början var vi närmare 55 st). Dagen för den stora examensbanketteten inledde jag med en anställningsintervju för att smaka på livet efter och stylades sedan av min goda och duktiga vän Viktoria varpå vi var redo för festligheter. Vi hade strålande solsken och kunde tillsammans i klassen sitta utomhus och äta god plockmat och dricka Champagne. Banketten var bra, vi hade utmärkta platser. Trots tidig start på dagen orkade vi dansa oss igenom efterfesten på gamla Sivans.

Vår vackra Examensceremoni som Ekonomihögskolans ängel Erika hade kämpat för att göra storslagen kändes som en begravning (om man bortser från diplomeringen). Den var stilla och fin, jag satt alldeles intill solisterna och kunde känna vibrationerna från cellon. Rummet var samlat med människor som skulle försvinna ur mitt liv. Jag kanske inte kände alla, men de har levt i min trädgård de senaste åren. Närmast mig satt klassen - En brokig skara som haft stor betydelse i min utveckling. EBD:are är kända för sina starka och udda personligheter och vår avgångsklass var inte sämre.

Jag är 23 år (om två veckor) och jag har en Bachelor examen i Business and Economics. Jag har hela världen att upptäcka med en intressant ryggsäck!

Nu är det bara att fundera ut vilken väg som ska väljas.

Ofta får jag höra ”Vad lugn du är!”, särskilt i sociala sammanhang. När majoriteten hetsar för att sticka ut och försöka få uppmärksamhet i ett nytt sällskap väljer jag ofta att göra tvärt om. Jag vill inte vara som alla andra utan särskilja mig. Jag tycker därför om att observera för att se var jag finner luckan i det sociala sammanhanget. Det kanske är därför jag uppfattas som lugn.

Men jag är allt annat än lugn. Jag tävlar ständigt – inte med andra utan med mig själv. Att tävla med andra skulle ta upp alldeles för mycket extra tankeverksamhet. Dessutom; Varför tävla med dem som kan hjälpa dig? Det sociala sammanhanget stressar mig därför inte. När andra kacklar om vad de tycker är viktigt och vad de vill uppnå funderar jag antingen på vad jag vill och tycker om eller hur jag ska göra för att särskilja mig från dem. Så har det alltid varit.

Det är inte alla som uppfattar mig som lugn, kanske de som träffar mig vid enstaka tillfällen men inte de jag umgås med dagligen. Jag hatar att inte ha något att göra. En lugn lördag framför TVn kanske vore drömmen för många, men jag mår illa av bara tanken. Jag tycker därför om konstant aktivitet, att alltid vara aktiv gör mig avslappnad. Jag trivs med att planera och sätta mål, tävla med mig själv och testa vad jag klarar av. Många skulle säkert påstå att detta är fel. Jag ger mig 1 timme träning varje dag, 8 timmars sömn samt att dricka vin och snacka skit med vännerna på fredagarna. Men snälla, tvinga mig inte att sitta still eller för den delen att sluta tävla med mig själv.

Tekniken med dess informationsflöde påstås bli för mycket för oss att hantera att alltid vara tillgänglig. Jag håller inte med. Tekniken gör att jag kan andas och slappna av. Att kunna kommunicera och ha ett utbyte med andra människor ständigt är givande. Ni kan inte heller neka är hur skönt det är att kunna kolla mailen i kön på Willys eller i väntan på träningspasset ska börja och tänk hur underbart det är att när som helst kunna få din få din fundering besvarad av Google. Avlastar från sådant som annars tar upp onödig hjärnkapacitet.

Vad jag försöker säga är: Vi har alla vårt eget förhållningssätt till vårt välbefinnande. Jag har förståelse för de som tycker om att meditera eller slösa en hel söndag på att titta på strunt på TVn. Jag har även förståelse för de som tycker tekniken och tillgängligheten stressar, men vi alla har olika behov. Gör vad du trivs med, bete dig som du vill bete dig och inte på det sättet andra vill att du ska bete dig. Flippa om du vill, sov länge, kliv upp klockan fem, stäng av mobilen eller låt allt surra på. Försök inte passa in i någon form - det om något stressar.

Jag önskar er alla fri från era måsten.

Jag älskar att skriva! Ge mig ett ämne och det börjar bubbla. Jag ser berättelserna växa framför mig i tanken, jag blir upprymd i bröstet och killas av tanken på utmaningen att välja de perfekta orden. Smatter på tangentbordet är för mig samma sak som produktivitet - ljuv musik.

Att få berätta, dela med mig av mina tankar eller återberätta någon annans tankar fascinerar mig. Även om det tar tid är det härligt att få utnyttja utrymmet. Mitt utrymme just nu består av tre bloggar. Kanske är jag lite girig men det är intressant att skriva för olika målgrupper om olika ämnen och med olika språk. Idag provade jag på att skriva om “kunskapande i sociala medier” på saraohman.se och nyaste tillskottet “socialcampus” där jag får vara mer flippad.

Det viktigaste med att skriva är att fokusera på läsaren; Vem är den? Vad är dennes kunskap i ämnet? Hur mår den? Vad vill jag att den ska tänka efter att ha läst min berättelse?

Vem är du?

Uppsats. Det är vad jag sysslar med just nu. Om jag tyckte mitt skrivande var begränsat tidigare är det inte det nu, pjuh.Den största utmaningen i skrivandet av uppsatsen är ändå inte mängden av skrivandet utan tankegången till skrivandet. Jag har ett återkommande fel - jag är dålig på att ge exempel och vidareutveckla. Jag konstaterar, sedan är det bra där. Detsamma gäller mitt bloggande, men jag är öppen för utveckling!

Följ mitt uppsatsskrivande här.

Hej Entreprenörsstudentenläsare!
Jag har gjort en videohälsning till er.
Ni finner den via saraohman.se/blogg

Har du tidigare länkat till Entreprenörsstudenten får du jätte gärna länka om till saraohman.se, det vore att göra mig en stor tjänst!

Jag tror jag nått kulmen av självcentreringshet. Efter att ha lanserat årets egohemsida och föreläst om sig själv för medstuderande bör man få ett wake-up-call. Bra med mig nu - det finns faktiskt andra människor i världen.

Lite självdistans skulle inte sitta fel. När Anna och jag repade för föreläsningen för EBD-kvällen ringde än vän i studentföreningens företagsgrupp inom vilken temakvällen “Sälj dig själv och din idé” var i fullgång. Deras ena föreläsare hade hoppat av och vår vän undrade därför om vi kunde hoppa in och prata om hur vi brukar sälja/marknadsföra oss själva samt våra idéer. Det var en mycket lustig upplevelse att berätta ingående om sig själv för minst lika duktiga, kreativa och driftiga medstuderande, snacka skit för gymnasieelever eller medelåldern är ju en sak. Särskilt gillade jag den sista frågan vi fick av programkollegan Ulf:

“Känner ni aldrig att det är bra med er när ni ständigt jobbar med era personliga varumärken?”
- Exakt.

Visst, det är kul med omnämnanden, smicker och beröm, men jag har alltid haft svårt att ta emot det. Det finns så många som sagt så vänliga saker till mig på sistone och jag upplever att jag inte kan förvalta det. Vad jag gör är inget särskilt, det finns så många som gör så mycket mer. Grejen är att jag pratar om det, jag är aktiv och intresserad - framförallt tar jag initiativ. Det kan vem som helst göra.

Just skapade jag en ny sida på min nya site vilken jag uppkallade “Media” där jag samlade omnämnanden i tidningsartiklar, blogginlägg etc. Jag undrar hur jag blev ett sånt fan av att synas, har jag alltid varit det? Ofta upplever jag att jag gör för att sedan känna mig obekväm i resultatet. Egentligen tycker jag inte om att vara i blickfånget. Kanske är det tron på att man måste göra så mycket för att lyckas ta sig någon vart. En entreprenör ska synas och höras, vara kreativ och spejsad. Min insikt just nu är att jag vill göra.

Jobbsökande, eller kanske rädsla av att inte ha ett jobb inom 6 månader efter examen, tror jag är en faktor för min nyblivna vilja att synas. Som bekant är vår identitet starkt kopplad till vår sysselsättning i detta land. Att skapa brus är ett sätt för mig att höja kraven, för mig som egentligen är en trygghetsnarkoman kan det vara bra med lite tryck från omvärlden för att anta utmaningar. Exempelvis kan man snubbla över en sånhär annons för att sedan låta alla i regionen veta att man är jobbsökande:

Och ni ser ju resultatet på bilden ovan. En av 18 arbetssökande i SMPs nya bilaga “Affärsliv”.

Nu vill jag inte prata om mig själv längre. Nu vill jag prata om andra. Min klasskamrat Alexander skrev ett insiktsfullt inlägg om en av de viktigaste delarna i företagande - att omge sig av vänner. Jag kan inte prata nog om hur mycket på rätt plats vid rätt tidpunkt TASK Consulting befinner sig och bortsett från själva affärsidéen är de ett riktigt bra företag - inget skitsnack, bara verkstad.

Hit med ödmjukheten jag förut hade för mycket utav.
Bra med mig nu.

“Den EBD-student som tar examen och klagar på kaos ska fan inte ha någon examen!” sa min klasskamrat Anna igår när vi presenterade vår utbildning under EBD-kvällen som gick under temat “Hållbart företagande”. Visst håller jag med henne. De senaste dagarna har vi tack vare vårt framträdande igår fått tillfället att reflektera över vår utbildning - och den är fanimej den bästa utbildning som skapats. Ärligt talat.

Enterprising är inte samma sak som entrepreneurship. Enterprising=företagande, entrepreneurship=entreprenörskap. Vi fokuserar inte på nyföretagande - Vi fokuserarar på alla skeenden en organisation kan tänkas gå igenom. Vi tvingas inte rabbla begrepp som vi sedan tentar av - vi tvingas till ett helhetsperspektiv där vi ska ha förståelse för enskilda delar som för det stora sammhanget. Perspektiv. Vi äger våra egna problem och då vi befinner oss ute på okänt vatten säger vi “Hur ska jag lösa det här?” inte “Det här går inte”.

Jag vet inte hur de har lyckats, det är väl den där Johannisson som ligger bakom det. Vi vill kalla den utveckling vi går igenom för “EBD-evolutionen”, illustrerat ovan som förmågan att ha många ballonger i luften.

Årskurs 1: Totalt kaos. Välj dina egna teorier för att lösa uppgiften, stick ut på partnerföretaget och lär dig samarbeta med dina gruppmedlemmar. Här har du fyra projekt som du ska genomföra samt redovisa i projektrapporter samt muntliga presentationer till akademin och partnerföretaget. Vi ger dig några föreläsningar och förser dig med en handledare - skaffa nu koll på vad du behöver lära dig och var du hittar informationen samtidigt som du pitchar in dig hos ett företag på egenhand. Förvirrande för vilken nybliven student som helst.

Årskurs 2: Studiemetodiken sitter hyfsat, du vet hur du agerar på partnerföretagen och strategiskt har du värvat dina gruppmedlemmar. Men hur tusan hanterar man fem pågående projekt samtidigt? Dessutom måste du engagera dig utanför studierna för att ha en chans att få jobb efter studierna.

Årskurs 3: Att skriva en projektrapport är inget problem, inte heller analysera vilka teorier du behöver för uppgiften. På ditt nya partnerföretag är du bekväm, kanske lite för bekväm. Sätta individuella deadlines, planera arbetet med gruppen samtidigt som du är engagerad och jobbar extra - skulle det vara något konstigt?

Såhär ser Anna och jag på vår utbildning:

Var smart! Här har du en direktlänk till anmälan Studera.nu: https://www.studera.nu/aw/freeTextSearchResult.do?period=HT+2010&freeText=LNU-80041&lang=sv

Helt plötsligt måste jag börja välja igen. Välja passion, välja geografiskt läge, välja arbetsplats eller välja studier. Som snart nyutexaminerad sysslolös måste jag gardera mig med att söka vidare studier och kurser. Idag den 15 april går ansökningstiden ut.

Jag är inte jätte nöjd med mina val, åtminstone inte prioriteringslistan. Jag vill inte heller påstå att min ansökan är helhjärtat (blotta tanken på ett masterprogram med ytterligare två år av böcker gör mig illamående) men likt nedanstående lista, med inbördes ordning, ser min ansökan ut.

Utbildningar

Magisterprogram i Entrepreneurship
60hp Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram
Normal undervisning
Lunds universitet, Lund, HT 2010
2LNU-81096
Ledarskap - kreativt, innovativt och entreprenöriellt, magisterprogram
60hp Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram
Normal undervisning
Linnéuniversitetet, Kalmar, HT 2010
3LIU-90015
IT och management
120hp Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram
Normal undervisning
Linköpings universitet, Linköping, HT 2010
4GU-18151
Management av tillväxtföretag, magisterkurs
60hp Dagtid, Helfart (100%) Fristående kurs
Normal undervisning
Göteborgs universitet, Göteborg, HT 2010
5HH-10030
Magisterprogram i teknisk projektledning och affärsutveckling
60hp Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram
Normal undervisning
Högskolan i Halmstad, Halmstad, HT 2010
6LNU-61519
Creative Management/ Management for Creativity
7,5hp Dagtid, Helfart (100%) Fristående kurs
Normal undervisning
Linnéuniversitetet, Växjö, HT 2010
7LNU-61521
E - handel
7,5hp Dagtid, Helfart (100%) Fristående kurs
Normal undervisning
Linnéuniversitetet, Kalmar, HT 2010
8LNU-66629
Programmering för web 2.0
7,5hp Dagtid, Halvfart (50%) Fristående kurs
Normal undervisning
Linnéuniversitetet, Växjö, HT 2010
9LNU-62504
Grafisk produktion
7,5hp Dagtid, Halvfart (50%) Fristående kurs
Normal undervisning
Linnéuniversitetet, Växjö, HT 2010
10LU-82045
Magisterprogram i Managing People, Knowledge & Change
60hp Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram
Normal undervisning
Lunds universitet, Lund, HT 2010

Jag märker ganska stora skillnader när jag arbetar med ett nytt projekt mot för föregående. Skillnaderna rör kanske inte organisering eller planering utan snarare stresshantering i problemlösning samt inställning till arbetsuppgifter. Jag blir mer sällan orolig när besked/svar dröjer och har en känsla för hur länge jag kan vänta med plan B innan ett problem blir kaos. Plan B och Plan C finns alltid välutvecklade i bakhuvudet likt den där projektplanslistan som förut var tvungen att ligga nedskriven på skrivbordet. Det går lättare, jag känner mig säkrare. Det gör både mig och de jag jobbar med tryggare.

Vad jag lärt mig om erfarenhet är:

Erfarenhet är att veta att man kan (och var man kan) vända sig för vägledning när förvirring är aktuell i tillvaron. Insikten av att du inte måste lösa allt, att du inte är dum om du ställer en fråga för att säkerställa att du uppfattat saken rätt

Erfarenhet har med inställning att göra. Vill du utnyttja varje tillfälle du blir given till att lära får du möjligheten att samla på dig erfarenheter, något som inte behöver vara självklart om du “bara gör”. Genom att ständigt reflektera över vad du egentligen sysslar med växer insikter fram - insikter som ofta rör människor.

Erfarenheter handlar om det socialpsykologi - inte om kunskap. Jag skulle kunna utforma ett strategi-dokument och rabbla argument grundade i läroboken, men jag har ingen användning av det om jag inte kan läsa människors syn på betydelsen av de begrepp jag använder. Genom erfarenheter kan du sedan nyttja din kunskap.

Framförallt är erfarenheter lärdomen om hur du fungerar, vad du är bra på och mindre bra på - och lärdomen om att hantera detta! Dessutom kommer du genom erfarenhet kunna förmedla detta och därmed värdera din kunskap.

Vad tror du?

Äntligen lansering! Dags för en ny era för att så småningom lämna gamla bloggprojektet ”Entreprenörsstudenten” bakom mig. Examen stundar och livet som student är nu över. Nya projekt, nya människor och ett nytt utseende!

Välkommen till saraohman.se!

Spännande gästbloggare och fler tema veckor på ingång. Äntligen kommer jag kunna videoblogga!

Lite intelligentare, lite nya funktioner, lite seriösare!

Dags att bygga upp detta:

Från detta:

(Det tog 5 månader sist)

Återigen har studenterna lämnat Campus så snart någon sa “Högtids-helg”. Kvar är jag, en enstaka norrlänning samt utbytesstudenterna. Alla andra firar påsk. Ingen som svarar i telefon eller på mail - därför finns det tid för praktikaliteter (trots att det bara är en vecka kvar till Entreprenörsjakten) som tvätt, städning, plugga undan lite - och eftertanke.

Jag har alltid gillat påsken. Inte en massa krav, alla är glada och våren börjar komma. Små söta barn klär ut sig och man får äta hur mycket godis man vill. Jag skänker mitt största tack till de två 8-åriga flickorna som stod längs cykelvägen och sålde påskris för 10kr/st då jag stressad var på väg hem från stan för att lösa de sista problemen innan folk stängde sina kontor. Detta underbara exemplet på (extremt) ungt entreprenörskap fick mig att köpa ett påskris och vilja skapa lite påskstämning. Jag och min sambo är inte särskilt traditionella av oss men när vi var och handlade häromdagen ville vi vara kulturella - Så vi köpte vad alla andra var ute efter i sockerdisken: Memma. Det såg gott ut, var klibbigt och liknade kladdkaka. Choklad är gott, efterrätter är roliga att prova nya. Det smakar deg av mörkt bröd som man ska äta med strösocker och grädde.

Långfredagen var det självklara temat på Nyhetsmorgon igår. Förutom Jennys programledarinsatts i rullskridskor uppmärksammade jag ämnet “Vikten av att ha tråkigt”. Jag som hatar att ha tråkigt, och får min omgivning att känna prestationsångest i min närhet (källa: Ervin), har därmed sällan tråkigt. Det är en lyx för mig att slippa ha tråkigt, den tanken gjorde mig glad. Dock jag förstod vad de syftade på när de talade om eftertanke och att ta det lugnt ibland. Visst behövs det, men formen för lugnet och eftertanken är individuell.

Allvarligt talat. Jag tycker att begreppet “helg” borde avskaffas och att man istället skulle införa “tvångslediga timmar”. På så sätt skulle samhällets olika funktioner alltid rulla - vilket skulle minska stressen, åtminstone hos mig. Jag har gärna tråkigt två dagar i veckan, bara jag vet att jag kommer kunna lösa problemen vilken veckodag som helst.

Eftersom det nu ändå är helg roar jag mig med stillsamma uppgifter. Jag skriver bland annat på tre artiklar till samhällstidningen Hallå!. Något som uppenbarligen var mycket svårare än jag trodde än då jag antog uppgiften. Att på ett begränsat antal tecken skriva om kärnan om något som faktiskt betyder något - det är sjukt svårt. Jag är glad att jag inte tackar nej till liknande uppgifter, jag har än en gång fått träffa spännande människor. Ett av artikelinnehållen berörde mig särskilt mycket, jag hoppas jag kan göra det rättvist.

Igår kom min vän Metin förbi och visade mig min nya hemsida. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att den skulle bli så bra! Jag visste att killen hade talang, men har ändå inte hållit på särskilt länge med webbdesign. (Om det berättar han här) Den är välgenomtänkt, sjukt snygg och grymt interaktiv. Ni kommer inte ha något problem med att förflytta er. Den 10 april, om exakt en vecka, har vi bestämt lansering.

Glad påsk till er alla!

Bilden:
- Vi är kaninvakt åt Bellman.
- Det är vackert väder och vi hade glasspremiär i solen på stan.
- Ekologiska butiken Johannes har goda konfektyrägg och havtornssaft¨
- Passion for Business trillade ner i min brevlåda i torsdags
- På min nya tisha står det “Everyday is a happy day”
(Jag saknar att dagboksblogga)

Entreprenörsstudenten är vad jag blir presenterad som oftare än jag blir presenterad som Sara Öhman. Helt sjukt är det, hur hände detta? Jag har inte ens försökt att etablera namnet, det var bara något jag impulsivt kom på då jag registrerade den här bloggen i samband med Entreprenörsjakten förra året.

I september 2009 började jag blogga på allvar, mest för min egen skull då jag var less på att hålla intellektuella diskussioner för mig själv i mitt huvud. Jag inspirerades av andra bloggare på Driftig.nu, exempelvis Mia Hellström som blev min första bloggvän. Bloggvänner är bra, de gör diskussionen givande, de inspirerar och i bästa fall ger de länkar. Jag försökte förstå mig på diskussionen och läste bloggar som Brit Stakston, Johan Ronnestam, underbara Judith Wolst och Christian Rudolf. Numer är min värd vidöppen och jag läser betydligt fler bloggar.

Att blogga är att dela säger den kloka mannen Christian Rudolf i detta inlägg som ni måste läsa. Jag älskar att läsa bloggar för att personerna bakom dem delar och jag älskar att blogga just för möjligheten att dela mina tankar med människor med samma intressen. Jag älskar även att få andra människor att vilja dela, bloggägare eller ej, vilket är anledningen till det höga antalet gästbloggare i min blogg. Den entreprenöriella julkalendern kan vara den bästa idé jag har haft, om inte den idén hade fallit mig in hade inte min läsarskara ökat från 50 unika läsare/dagen till 250unika läsare/dagen i december. Fortfarande har jag 200 läsare/inlägg, några har tillkommit - några har fallit bort. Utan den entreprenöriella julkalendern hade jag nog heller inte varit känd som “Entreprenörsstudenten”.

Att blogga ger mig inte bara nya vänner utan det ger mig även VG på mina studier. Min förmåga att uttrycka mig har blivit enormt mycket bättre - att argumentera i ett blogginlägg är nästan samma sak som att argumentera i en uppsats. På samma sätt som du måste hänvisa till tillförlitliga källor i en uppsats är det viktigt att styrka din inlägg med länkar till relevanta artiklar/inlägg. Jag har även fått olika uppdrag tackvare min blogg som moderator, föreläsare - förra veckan var jag programledare, denna vecka är jag skribent. Dessutom tror jag inte att Entreprenörsjakten-Gustaf skulle ha anställt mig lika fort om det inte varit för bloggen.

Entreprenörsstudenten måste tyvärr snart gå i graven, jag tar ju examen om två månader och har därför en ny site på gång. (Tack www.ucarmetin.com!) Dock har jag fortfarande saker kvar som jag vill uppnå med min blogg: Jag vill berätta om mitt kanditatuppsatsskrivande, hitta fler intressanta gästbloggare och hålla i fler givande temaveckor.

Appropå skrivande av kandidatuppsats: Jag har fler studentvänner som tagit för sig att börja blogga!
- Idag sa jag adjö till mina klasskompisar Samantha och Ida som ska skriva sin uppsats om hur västerländskt management har influerat Thailändarna på plats i Bangkok, följ deras resa i bloggen “Bangkok Baby!“.
-Tre skärpta tjejer på marknadsföringsprogrammet skriver om varumärkeshantering i bloggen “Kandidatuppsatsen“.
- Underhållande och insiktsfulla blogginlägg om hur det är att driva ett konsultföretag och vara student kan du läsa på “Task Consulting’s blog“, de bjuder till skrattfest varje dag!

Innan jag avslutar vill jag ge mina bästa bloggtips (som om jag vore någon bloggexpert):
- Skriv om det du gillar och kan, annars kommer du inte kunna uttrycka dig lika äkta.
- Var ärlig, lite personlig även om du inte måste berätta allt.
- Klaga någon annanstans. Man får vara bitter och behöver inte gilla allt, men klaga hellre hos din kompis/pojkvän/flickvän/mamma.
- Gästbloggare! Hjälper jag dig, hjälper du mig - dessutom är det kul med variation.
- Läs mycket, bloggar, artiklar och böcker. Var noga med språket - öva, öva!
- Lägg ner mycket KÄRLEK på bloggen, då händer det fina grejer helt naturligt.

Så skapa en blogg du med!
..kanske blir även du angiven som föredömligt exempel av någon tidning.

Tack alla bloggvänner som håller igång diskussionen samt alla underbara läsare vars mail gör mig lycklig när jag sitter och tragglar med tunga uppgifter!

Uppdatering:

Bloggen är en kändis - Grattis bloggen! Det är TCOs tidning “Studentliv” som skriver om möjligheterna med att blogga och valde att sätta en screenshot på Entreprenörsstudenten över en halvsida.

Det är underbart att vakna frisk efter en veckas feber och värk och imorse hade jag bara lätt begränsad tillgänglighet av mina luftvägar. I rättan tid eftersom jag idag hade en lite annorlunda dag framför mig. Jag älskar UF-mässor, men det var något mer än en UF-mässa som ägde rum i Växjö idag. På Dag X, arrangerad av Växjö Kommun och Ung Företagsamhet, fanns UF-företag, företagare, offentliga och ideella organisationer samt vidareutbildningar representerade. Ni kan inte ens föreställa er aktiviteten som pågick i Tipshallen i Växjö.

Själv fick jag göra något jag aldrig gjort förr på mässan - jag var programledare för Öppna Kanalens direktsända studiosändning. Det började sjukt nervöst och knackigt. Inte jätte konstigt då jag måste påstå att det är en märklig upplevelse med människor som pratar i en öronsnäcka, headset, strålkastare och tre kameror att hålla koll på - samtidigt som man försöker få ett samtal att flyta. Efter några intervjuer började jag ändå trivas, men då var det såklart dags att avrunda. Den nedrans nervositeten. Det är sådanahär tillfällen jag trots upplevelsen och uppdraget blir mest imponerad över människorna jag får träffa och jag fick lära mig mycket nytt om Öppna Kanalen i Växjö. Det var superhärligt att få lära känna ännu en ny organisation full med glada eldsjälar!

Jag fick även träffa några gamla vänner i en ny form - och som om jag väntat på denna formalisering! Nätverket SIP, Almi, Coompanion och Drivhuset har slagit sig samman och bildat “Hjälp?!”. Hur bra är det inte med ett ställe att vända sig till för att få hjälp med sitt företagande istället för fyra olika alternativ. Jag tycker det är strålande att dessa organisationer visar att de är vänner samt att de samarbetar för att ta tillvara på drivkraft och idéer. Gå med i deras facebookgrupp för att få veta mer!

Dag X är självklart en mötesplats för unga drivna människor och jag stötte på en hel del glada ansikten som gjorde upplevelsen ännu bättre. Förutom att jag under eftermiddagen sällskapades av den duktiga minglaren Anna träffade jag den superduktiga fotografen Alexander, som berättade hur han lever på sitt intresse och talang. Jag träffade Maja som är tjejen med huvudet på skaft och sprang även på mina favorit damer just nu som hjälper mig lite med Entreprenörsjaktens avslutningstillställning. Appropå vikten att jobba med duktiga människor - Dessa tjejer måste vara de bästa jag jobbat med någongång. (Men vi är ej i hamn än) Jag kanske är lättimponerad, men egna initiativ är mer sällsynta än man tror.

Dagen var inte slut där. Efter en snabb mental omställning begav jag mig till min andra värld - Universitetet - för uppsatshandledning med min nya handledare. En kanske lika intensiv upplevelse som den samlade tidigare under dagen. Efter att jag råkat berättat om en idé rörande metodval jag fick häromdagen lyste handledaren upp - hon gillade den skarp. Jag har nu problem att dra mig ur detta, och jag är rädd att ta mig vatten över huvudet. Men jag är hardcore och visst kan jag studera all data som 20st personers twitternäterk genererar under en månad och den kunskap dessa genererar? Ehm..

För att toppa dagens avslutning och fira att jag äntligen är frisk begav jag mig till träningssalen för ett step/core-pass där instruktören valde att spela gubbrocksklassiker till min enorma glädje. Bon Jovi följt av Def Leppard, Kiss och Ratt - Alla mina favoriter.

Men kvällen är ännu inte slut - Jag har en uppsats som ska in kl. 9 imorgonbitti som jag av förklarliga anledningar inte kommit så långt jag borde med.

Tack kaffe!

PS. Bor du/befinner du dig i Göteborg imorgon hoppas jag du får chansen att stöta på Entreprenörsjakten Göteborg, den första av fyra deltävlingar i Entreprenörsjakten 2010. Ett stort lycka till gänget! DS. Läs mer här.

–
Studiofotot ovan taget av Björn Gullander, Öppna Kanalen

Jag tycker att jag nästan fuskar - och frågan är om jag kommer lära mig något nytt med min kandidatuppsats. Men egentligen fuskar jag inte. Jag tar bara mina två världar och sammanfogar dem, och det är väl syftet med forskning - att gröta ner sig i det redan kända ämnet och inte vara generell?

Efter att ha funderat på de flesta områden inom det breda ämnet “företagsekonomi” har jag valt min problemställning: “På vilket sätt använder sig svenska småföretag av kunskapspridning i virituella nätverk?” (-ish) Därmed får jag inte bara studera mina akademiska kärleksämnen nätverksstruktur, knowledge management, innovationsprocesser och entreprenörskap utan även min virituella värld och se vad den verkligen består av. It all makes sense - varför skulle jag skriva om något annat?

För vissa är studier, och allra helst kandidatuppsatsen, bara en transportsträcka. För mig är studier en underbar tillvaro där jag har möjlighet att undersöka det jag finner mest intressant. Jag gillar faktiskt den här världen lite. Språketbruket, forskningen, kunskapsanspråk och försök till att tyda fenomen. Jag har verkligen sett fram emot kandidatuppsatsskrivandet och därför låtit magkänslan spela stor roll i valet. Jag är nu nöjd och ser fram emot mina två sista månader på Universitetet!

Använder du dig av sociala nätverk för hålla kontakt med kollegor, samarbetspartners, kunder, leverantörer eller andra människor som har betydelse för din verksamhet blir jag jätte glad om du vill ställa upp på intervju! Förhoppningsvis kommer jag kunna dela det med många fler.

(På bilden ovan finner ni resultatet av experimenterandet med mitt CV)

I helgen har jag gjort förarbete för mitt CV och skrivande av personliga brev. Det är sjukt knepigt att söka jobb. Tydligen är det inte bara att skriva upp en lista på de tidigare anställningar man har haft (vilket vore väldigt enkelt för mig eftersom jag kan räkna dem på en hand), vilket vi fick lära oss på datakunskapen i gymnasiet, utan även alla de projekt du drivit ska stå med (Vilka det krävs fler händer till) Det är rentutav hjärnkirurgi att samla alla handlingar och intyg - Dessutom ska du av detta material utforma något som sticker ut och representerar dig. Mina gamla utkast känns sådär. Först och främst måste jag finna jobb att söka.

Har du några tips?

Jag och min vän Anna konstaterar med jämna mellanrum att vi måste ta lite mer förfinade foton till våra olika uppdrag samt jobbsökande. Idag gjorde vi slag i saken och hade en photosession vilken ni hittar resultatet på här.

På torsdag ska jag göra något jag aldrig i livet trodde att jag skulle göra - vara programledare för live-TV. Eftersom jag är världsbäst på att tacka ja till halvläskiga saker tackade jag självklart ja när jag fick förfrågan att ställa upp för Öppna Kanalen under Dag X. Faktiskt är jag ännu inte nervös, trots att jag fått höra “headset”, “körschema”, “hörsnäcka” och “kontrollrum” - jag kommer ju befinna mig på ett ställe där jag känner mig som fisken i vattnet. Hoppas du tittar förbi om du befinner dig i närheten av Växjö!

Förresten!
Ervin Alic som gästbloggade här tidigare har i veckan både varit med i Smålandsnytt och i Landet Runt med sin dokumentärfilm “Domarjävlar!”. Se inlägget här. Filmen hade tidigare i februari även en mycket lyckad premiär med ett fullsatt kulturhus i Sävsjö. Den kortafilmen, vilken ska vara med och tävla i filmfestivaler, visade på dramatik och den långa versionen bjöd på skratt som visade sig i magen flera dagar efteråt. För att inte missa fler spännande händelser; Gå med i deras Facebookgrupp.

Psst… Entreprenörsjakten kommer bli sjukt bra.

Drömmar är viktiga och mina drömmar har hittills utgjort en stor del av min tillvaro. Men om definitionen av drömmar är “Drömmar kallas drömmar eftersom de inte kan bli verklighet” har jag nog bara haft en dröm - att bli prinsessa. Jag själv instämmer inte med definitionen. Efter att jag insåg att jag inte kan bli prinsessa har mer realistiska drömmar artat sig. De har varit många men alla har handlat om samma sak - att jobba hårt.

Jag tänkte på detta häromdagen - det är ju helt sjukt att drömma om möjligheten att jobba ihjäl sig, dvs. att alltid ha att göra, ränna runt och “rädda världen”. Allt jag vill är att ha en anställning där jag kan uträtta detta - jobb. Somliga drömmer om pengar, tillräckligt med medel att kunna utföra sina intressen. Men om mitt intresse är att jobba - Then what? Pengar driver mig inte, jag vill inte skaffa familj - så för vad?

Är detta typiska tankar för en naiv kvinna i 20-års åldern? Kommer detta att ändra sig? Om inte annat; bör jag sätta upp mig på nästa bästa terapuept-tid? Kan någon tala om vad det är för fel på mig? Är jag helt enkelt ett neurotisk freak?

Hur som helst; Drömmar begränsar. Exempelvis: Jag har sedan jag var liten sett att jag ska flytta (tillbaka) till Stockholm. Jag har sett framför mig att jag springer runt och uträttar saker tillsammans med alla andra stressade människor. Ett liv i storstaden (Inte nödvändigtvis Stockholm) är bilden jag har, och alltid har haft, av min framtid. Därför tror jag inte att jag kan bli lycklig i en mindre stad och missar därför säkert mängder med chanser. För vem vet, jag kanske skulle kunna bli lycklig med ett liv i Vetlanda? (Nej, jag skulle absolut inte bli lycklig av ett liv i Vetlanda)

Jag kan nog inte beskriva hur mycket jag vill till Stockholm. Herregud vad jag vill till Stockholm. Nära familjen i Hälsingland, nära min vän Linda och hennes växande familj i Uppsala, nära resten av världen med Arlanda, nära prommenader och ursprunget i Skälby/Järfälla och dessutom omgiven av kreativa, intelligenta människor. Jag tar gärna emot motargument som visar på varför man inte ska flytta till Stockholm via ohman.sara@gmail.com.

Jag tar även gärna emot erbjudanden till praktikplatser det närmsta halvåret.

Samtidigt - Att flytta till Stockholm vore det mest motsägelsefulla jag kunde göra. Ännu ett exempel på min dualistiska tillvaro. Jag vill inte göra det alla andra gör - jag vill skapa förändring. Och hur mycket förändring kan man skapa genom att följa med strömmen och göra vad alla andra gör? Trygghetsnarkomani ska inte vara min grej.

Vad är din dröm?

Nu ska jag presentera mina drömmar.

Jag gillar Växjö, helt klart. Och jag möter ständigt nya spännande människor som gör att jag bara tycker mer om staden.

Min syn på kommuner har varit ganska dyster, det tror jag ni kan instämma i. Men så möter man en eldsjäl som sätter världsåskådningen på spel. Jag bad därför denna eldsjäl, Anna Sjödahl på Närningslivskontoret, att kommentera Växjös näringsliv.

“Växjö har ett rikt och varierat näringsliv.

Fler startar företag (2007 fanns i Växjö kommun 7677 företag. 2008 7750 företag och 2009 hade det ökat till 7976, vilket ger att Växjö under de senaste åren ökat nettot av nya företag med 226!), ur det gamla växer det “nya” fram och företag i regionen har också tagit strategiska beslut om att nyanställa, öka sina marknadsdelar och därmed expandera. Nya företag ska attraheras till att etablera sig i Växjöregionen och vi ser redan nu hur vårt varumärke Europas Grönaste Stad har lockat utländska intressenter till regionen. Växjö kommun kommer fortsätta att jobba proaktivt och vara en god mångkampare inom näringslivsområdet.”

När min vän Susanne (som är uppväxt i Kilafors, en liten by utanför Bollnäs) besökte Växjö för första gången sa hon att hon trodde stan skulle vara mycket större, att hon upplevde city som en småstad. Det är vad jag tycker är charmigt med city, det upplevs litet och har få höga betonghus. Jag vände mig till Rosemarie på Citysamverkan och bad henne beskriva staden.

“Nu är det snart vår i Växjö.

Må gott!”

Nu kom ju jag till Växjö som 20-åring och har därför inte fått uppleva staden som ungdom. Mina två nyvunna och inspirerande vänner Emma och Nikolina berättar därför för mig om hur det är att vara ung i Växjö

“Att vara ung i Växjö har, som i så många andra städer, både sina fördelar och nackdelar. Utbudet till att studera är enormt för vår lilla stad. Det finns i alla fall åtta gymnasieskolor och ett brett urval av program på universitetet att läsa.

- Emma och Nikolina”

Något som jag förstått att är speciellt med Växjö är dess matkultur och det finns många välansedda resturanger och caféer. Jag frågar en av dess grundare, Mathias Gaunitz bakom Gusto Kaffe som har ett av Svergies bästa kaffen, vad han tycker om matlivet.

“Det goda Växjö,

Växjö är på många sätt en fantastisk stad och det finns verkligen anledning att tro på det goda. I synnerhet om man är intresserad av smak (mat, dryck, etc). Vi har bra restauranger (Gräddhyllan, Hemma hos oss, Lagerlunden, Moshi Moshi, PM & Vänner, med flera). Vi har bra producenter i och runt Växjö som kan tillgodose det mesta man kan tänka sig av ekologiskt kött, fantastiska ostkakor, sylt, fisk, charketurier, ost, etc. Om vi ser till att skapa en ostbutik, en charkbutik, två bagerier, en eller två vinbarer, två till tre kaffebarer till så blir vi lätt utsedda till Sveriges bästa centrumkärna! Kom igen, nu hjälps vi åt!”

Gusto Kaffe har inte bara grymt gott kaffe - de är även grymma på sociala medier. Erik Sellström beskriver deras case bra i sin blogg. Du kan följa dem på twitter och om du likt mig är en kaffeälskare måste du läsa deras blogg.

Växjö och småland är även ett underbart ställe för en entreprenörd. Igår hade jag möte med en fantastisk dam som är projektledare för Småländska Förebilder - en utställning om Entreprenörer. Ingvar Kamprad, Thorsten Jansson, Gun Novak mf.l. I’m in heaven! Utställningen kan du härnäst se i Växjö på Dag X (25/3) eller under Entreprenörsjakten (9/3)

Så, undrar du var du ska resa på en roadtrip? Växjö såklart. Glöm då inte att besöka vårt fina Smålandsmuséum med den underbara glasutställningen. Jag får aldrig nog!

Jag har en Växjö-organisation kvar att presentera, men den är alldeles för bra för att låtas vara med i ett samlingsinlägg. Håll till godo!

Söker du föreläsare så är Anna och jag är den perfekta duon! Och nu är vi billiga; För de 10 första bokningarna frånochmed nu tar vi bara ersättning för resa och lunch.

Min goda vän Anna och jag har lyckats dra på oss lite uppdrag nu, och så himla kul har vi! Anna pratar konkret om företagande, från att starta till att växa samt utnyttja sina resurser, och har goda exempel alla kan relatera till medan jag pratar om min kärlek till entreprenörskap, drivkraft och passion. En utmärkt kombo.

Våra projekt har varit (och är) präglade av mycket lärande och utveckling då vi som rookies i 2,5 år försökt arbetat oss in i näringslivet genom att bygga nätverk samt genom stor nyfikenhet och upptäckarglöd levererat tillfredsställande projekt. Vi är ett utmärkt exempel på tjejer av vår generation som tragglar med grabbarna och naivt tar oss an nya uppdrag. Anna driver TASK Consulting har rest runt och bott i flera länder, mig känner ni.

Så vem vet, vi kanske kan kalla oss proffs och ta betalt för vårt föreläsande snart? Jag och ni vet att billiga (gratis) föreläsare är oerhört svåra att få tag i. Kontakta oss nu, var du än bor i Sverige

Har ni lite cash tycker jag att ni ska spana in dessa sidor:
- Kvinnliga talare - Som Frida Haavisto (Driftig.nu och Beautiful Business) ligger bakom
-DF Communication - En nystartad byrå som jag smygkikar på genom facebook och twitter, där verkar det finnas mycket spännande att hämta. Mycket händer och jag väntar med spänning! Hur kan man inte fastna för “DFCommunication integrerar kommunikation i produkter/tjänster både internt och externt. Vår största tillgång är ung kompetens.”

Fotnot: Jag har inte använt bilden ovan i officiella sammanhang.

Vissa städer flyttar du till med tanken att du bara ska stanna en kort stund - En mellanperiod i livet, en transportsträcka. När du flyttar någonstans för att studera är det ofta så. Jag reflekterade inte särskilt mycket över vilken typ av stad Växjö var när jag flyttade hit; läget var bra, det var nära till Göteborg, Kalmar, Halmstad, Malmö och Jönköping. Dessutom skulle jag inte behöva lära känna mer folk än studenter.

I somras stannade jag kvar i Växjö istället för att åka “hem” till Hälsingland och fick då möjligheten att lära känna Växjö på ett helt annat sätt. Studenterna lämnade Campus så snart deras slutseminarium var avklarade, så jag tog min cykel och började upptäcka Växjö. Cykel visade sig vara det bästa sättet och jag kände mig snabbt som hemma. Underbart vackert är det utanför stadsgränsen!

Vad som får mig att gilla en stad är att organisationerna i den faktiskt gör något, helst genom samverkan. Samverkan finns det gott om i Växjö och genom flera försök har de på något sätt lärt sig att arbeta tillsammans. När ett nytt potentiellt projekt dyker upp vet organisationerna vilka de ska involvera och vad de kan bidra med, något jag verkligen får uppleva med Entreprenörsjakten.

Mitt nya smultronställe är Stadsbibloteket. Dit går jag gärna då jag har tid över och befinner mig i stan. Café å Läs har sjukt gott fika men ännu bättre är att det är lugnt och skönt, väldigt tyst i jämförelse med Universitetsbiblioteket.

Så nu med knappt tre månader kvar till examen får vi se hur mycket jag hinner kära ner mig i Växjö och hur länge jag kommer att stanna här.

Som jag skrev i tidigare inlägg: Det första jag minns är ”Expansiva Växjö”. Det stod på skyltar och var rubriken på olika möten vi studenter kunde gå på. Min gissning var att det var något som hade att göra med att det byggdes så himla många hus här. Expansiva Växjö har nu en helt annan betydelse när jag fått lära känna staden och näringslivet här.

Växjö är mitt tema denna vecka. Organisationerna som finns här, möjligheterna, omgivningarna och det småländska är vad Norrlänskan kommer att berätta om den här veckan.

Idag fyller mamma Karin år - därför tycker jag vi önskar henne ett stort GRATTIS!

Tyvärr kan jag för första gången på 23 år inte fira min mamma idag eftersom jag 70 mil bort ska ägna mig åt föreläsning kvalitativa forskningsmetoder (9-12), datalabb i SPSS (13-15) och rapportskrivande om nätverksstrukturer och innovationsprocesser (15-20) Vanliga studenter klagar på när de har uppgifter i en kurs som överlappar varandra. Vi har tre kurser som överlappar varandra under två veckor.

Kulturkrock är vad vi upplevt när vi för första gången på 2,5 år inom akademin får uppleva traditionella studier. Kursen företagsekonomiska forskningsmetoder kom som en chock. Tillsammans med 150 st andra studenter skulle vi fria EBD-själar låsas in i en stor föreläsningssal 12 timmar i veckan, det är tydligen en normal-dos föreläsningstimmar. På dessa föreläsningar går föreläsaren sedan systematiskt igenom sida för sida i kurslitteraturen samtidigt som vi får instruktioner i hur man läser en bok. De andra studenterna sitter förberedda med föreläsningsbilder, dessa har ju legat ute på studentportalen sedan en vecka tidigare. Vi förfäras över att behöva skriva vår första tenta på 1,5 år - de andra studenterna förfäras av att behöva skriva ett PM som ska vara 10 sidor och skrivas i en grupp om fyra personer.

Så, detta är vad de andra studenterna sysslat med när vi bedrivit mini-forskning på våra företag då vi med begränsade instruktioner eftersökt teorier och med dessa försökt tyda verkligheten. Redan en vecka in i utbildningen blev vi utskickade i verkligheten för att hitta företag att sälja in våra konsulttjänster till - eftersom vi två veckor senare skulle lämna in vår första rapport. Jag vet inte vad som är bäst.

Detta inträffade alltså just när jag i olika möten för potentiell samverkan i framtiden fick påminna mig om att “Just ja, jag är heltidsstudent också” då jag berättade om vad jag sysslade med. Dessutom håller vi som sagt på med en rapport som ännu ej är inlämnad, vilken vi får arbeta med på raster och helger, samtidigt som vi påbörjar arbetet med kandidatuppsatsen. Men vi hänger inte läpp.

…och jag har ju jobb och andra uppdrag också

Samma fråga ställde jag mig när min sambo förra året påade mig att söka. Aldrig att jag skulle finna tid till det, åka till Göteborg en heldag för en himla lek. Hmm nej, jag måste plugga, fullfölja andra engagemang. Dessutom: Inte hade jag någon chans att komma med.

Mitt enda budskap är: Sök nu, den 5 mars går tiden ut!

Det är ingen lek – I alla fall inte för de medverkande företagen. Det handlar inte om välgörenhet. Företagen är inte där för att stödja ungt entreprenörskap, då hade de kunnat stödja något annat event där de inte behövt engagera sig med mer än ekonomiska medel, företagen är där för att nyttja ungt entreprenörskap. Företagen är där för dina idéer - Och detta är möjligheten du får; att testa din egna förmåga och bidra till problemlösning i verkligheten med betydelsen av vad just du kan.

Sitt inte bara där – Du kanske tror du lever inspirerat, att vad just du gör är viktigt och inte behöver ifrågasättas. Är du så säker? Att blandas med andra människor från skilda bakgrunder med olika tankar, värderingar och idéer ger mycket. Andra perspektiv hjälper din egna utveckling, både personligt samt i vad du arbetar med i din vardag. Utmana dig själv!

Människor – Människor är vad det handlar om! Du inspireras av och träffar andra jämlika, diskuterar och knyter kontakter med personer i näringslivet. Nätverk är allt för oss unga och här får du chansen att på en ny och intim arena lära känna helt fantastiska människor.

Du ÄR en entreprenör! Även om du inte driver de supercoola företaget med den skarpa affärsidén så är du en entreprenör. Det är vad jag tror. Den där bubblande drivkraften i dig som får dig att vilja och utnyttja dina resurser maximalt – det är vad som gör dig till en entreprenör. Om inte annat får du motbevisa mig med ditt deltagande. (Driver du redan ett företag förstår jag inte varför du inte redan sökt..)

Varför Växjö?
Växjö är enligt mig den perfekta staden för Entreprenörsjakten; Dess läge, entreprenöriella klimat och storlek gör att alla kommer vara engagerade. Jag kom hit för 2½år sedan, endast för att jag i mitt sökande efter den perfekta utbildningen bara hade funnit ett alternativ. Småland, nästan ännu mer bonnigt än Hälsingland, men ok. Växjö verkade rätt fint de gånger jag rest igenom, dessutom är 3 år är ingen lång tid. Dessutom fanns ju ett Campus som erbjöd trevlig gemenskap, kanske skulle jag slippa utanför dess gränser. Fel hade jag - Staden med dess innehåll gör nu allt för att suga mig fast och få mig att stanna även efter min utbildning.

Det första jag minns är ”Expansiva Växjö”. Det stod på skyltar och var rubriken på olika möten vi studenter kunde gå på. Min gissning var att det var något som hade att göra med att det byggdes så himla många hus här. Expansiva Växjö har nu en helt annan betydelse när jag fått lära känna staden och näringslivet här.

Växjö är mitt tema denna vecka. Organisationerna som finns här, möjligheterna, omgivningarna och det småländska är vad Norrlänskan kommer att berätta om den här veckan.

Fysisk styrka är psykisk styrka är ett av mina ledord.Jag tror på fullaste allvar att om jag inte hade träningslokalen att gå till om kvällarna så skulle jag inte orka jobba så mycket som jag gör. I träningslokalen får jag dampa loss alla händelser och all press jag haft i bakhuvudet under dagen. Flåsa, pressa lite till, för att sedan gå hem och slappna av.

En god hälsa får dig att orka mer, att äta regelbundet (eller i mitt fall hela tiden eftersom jag älskar mat) är så oerhört viktigt för att du ska vara skärpt och orka. Likt alla andra “duktiga tjejer” drabbade magkatarren mig med besked i gymnasiet, något som kommer åter då och då. Men så länge jag äter rätt och tränar regelbundet så håller den sig borta. Ni som är drabbade vet hur underbart det är att vara fri detta otäcka monster i magen.

Förövrigt har jag just upptäckt pilates och jag tror på fullaste allvar att det kan rädda liv. Jag har aldrig haft ro med yoga eller liknande, men jag är nu frälst av pilatesen som både är effektiv styrketräning samtidigt som den är avkopplande. Andas in, andas ut.

Ni undrar var jag får min glädje och energi ifrån, detta är svaret.

Vill ni veta något kul? Det går bra för EBD-avgångsklassen 2010. Vi är 20 st som fortfarande hänger kvar och med några månader kvar till examen är statusen som beskriven nedan.

Igår var en stor dag för oss:
- Fyra av mina klasskompisar fick igår MFS-stipendium, de enda på Ekonomihögskolan som fick det. Två av dem ska till Thailand och två av dem ska till Rwanda. Grattis Samantha, Ida, Carl och Sebastian!
- Ervin Alic, min älskade sambo, hade premiärvisning av sin dokumentärdebutfilm “Domarjävlar!” vilken gjorde storsuccé på Röda Kvarn i Sävsjö. Stämningen var på topp och vi bjöds på en känsloresa från förtvivlan till magkrampande skratt-attacker!

Förutom det:
- Driver fem av oss företag som det går riktigt bra för trots att de ännu är i uppbyggnadsfasen. TASK Consulting vinner nya uppdrag och bygger nya samarbeten. Campusbokhandeln är ett vinnande koncept, kränger böcker på löpande band och utökar campus Student-kassor. Heja Anna, Alexander, Nils-Petter, Sebastian och Jocke!
- Jag tycker mig uppleva att många av oss blir erbjuden lite jobb och uppdrag här och där…

Vad är EBD? Enligt mig är det följande:
Det är ingen konst att lära sig de teorier som står i kurslitteraturen, vad som är en konst är förmågan att hantera detta i verkligheten, se samband och koppla ihop de olika typerna av kunskap man skaffar under sin utbildning. Detta är bakgrunden till att EBD startades.

EBD är en ekonomutbildning med inriktning på entreprenörskap, affärsutveckling och projektledning vid Linnéuniversitetet. Det som skiljer EBD mot traditionella ekonomutbildningar är att studenterna även läser informationsvetenskap och socialpsykologi, men den främsta skillnaden är pedagogiken. Studenterna läser inte kurser ämnesvis utan i temaform och har under hela utbildningen ett partnerföretag som de arbetar mot.

Examination sker således genom hur väl studenten lyckas applicera akademins teorier på partnerföretagets verklighet. Partnerföretag söker studenterna själva och de arbetar med ett partnerföretag i grupp (om två-tre personer) under ett helt år.

Studenterna
-Utbildar sig inte för att få ett jobb utan för att skapa jobb
-Självgående problemlösare
-Projektledare/affärsutvecklare/entreprenörer

Partnerföretaget
-Bidrar med sin tid under ett läsår/en termin
-Möjlighet att driva projekt de funderat på att genomföra
-Ökar självmedvetenheten i organisationen

Vill du träffa oss 90 studenter som går programmet just nu? Då är du välkommen till vår EBD-kväll den 14 april! I år om Hållbart Företagande. Miss Fransson och jag håller då i en presentation om EBD. Och även en förening med en fet release-fest på G, den 6 april drar vi igång!

EBD är inte för alla! Är det något för dig? Sök innan den 15 april!
Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet it is.

Den här veckan fick bloggen ta semester, något annat var helt omöjligt. Jag har arbetat en hel del med Entreprenörsjakten vilket inneburit möten med många intessanta människor och planering. Även en deadline på en rapport har spikats vilken försvårades med många goda skratt i min nya gruppkonstellation.

Intensiva veckor väntar. Men vet ni vad? Jag gör precis det jag alltid längtat efter. Varje dag har jag möjligheten att tala med inflytelserika människor om kraften hos unga människor samt tala om för mina jämnåriga varför att göra något av sin kapacitet is the shit. Troligtvis hade jag inte kunnat göra vad jag gör någon annan tid än just nu.

Som Go Enterprise-tjejerna Julia och Lisa säger: ”Vi vill att fler ska få uppleva samma sak som vi upplever varje dag – glädjen i att göra det man brinner för.”

Det här med arbete, vad är det? Vad är egentligen ett jobb? Jag jobbar aldrig och alltid. Jag får höra att det är så det är att vara en entreprenör. (Vilket jag ännu inte ser mig som, btw.) Allt jag gör, även om jag är student eller jobbar med den ena eller andra organisationen, flyter ihop med min tillvaro och fritid. Många undrar hur jag hinner, men jag hinner alltid. Jag kan inte förklara fenomenet bättre en Entreprenörsjakten-Gustaf så läs hans inlägg “Superzappare och Gigonomics”

När jag funderar varför jag aldrig känt det betungande att jobba slår det mig: Jag har aldrig haft ett jobb där jag inte haft fria händer. Mitt första riktiga sommarjobb hade jag när jag var 16år, jag jobbade som telefonist på ett företag som hade hand om kommunväxeln och en rad företags telefonpassning. Där satte de mig på en stol och sa “Varsågod Sara, detta lär du dig snabbt - nu går vi på semester” och aldrig hade servicen varit så bra på det stället. Därefter har det fortsatt, ingen har någonsin talat om för mig vad jag måste göra. Jag upplever detta vara lite farligt, även om dessa arbeten har utvecklat mig har jag aldrig varit styrd och så bra tror jag inte de flesta har de i arbetslivet. Jag njuter av att älska att jobba så länge jag kan.

Är man ung som jag får man många goda råd. Det bästa jag fått på den senaste tiden är “Du ska omge dig av människor som vill se dig framgångsrik.” Det är en känsla du får ganska snabbt när du arbetar med människor. Några är de som rynkar på näsan och ger dig axeln men många är även de som du upplever vara som du. Dessa människor är helt underbara att träffa.

När det känns tungt lever jag med dessa kommentarer i åtanke vilka jag fått den senaste veckan:
“Hoppas du stannar här, det behövs människor som du”
“Det är skönt att det finns eldsjälar som Sara”
“Helt otrolig tjej med ett driv som en jaguar.”

På twitter kan ni alltid följa vad jag gör. Följer ni mig inte redan kan lägger ni till saraohman. Andra trevliga unga människor jag tror ni skulle gilla att följa är:
@ViktoriaLarsson
@AdrianSwartz
@LudwigJonsson
@dileno
@thisistherese
@frejansson
@RehnRebecca
@MarkusWelin
@guff_se
@navidmodiri
@johannes_hansen
@ViktorNord
@AnnelieNaes

..och jag erkänner, jag har saknat att blogga. Vet ni hur underbart det är att blogga? (Även om interaktiviteten med kommentarer är få.)

Idag är jag en plutt, en naiv plutt med ångest. Jag valde nämligen att avstå en drömuppsats idag. “Entreprenörskap på liv och död” med en två månaders resa till det fantastiska utvecklingslandet Rwanda, och en riktigt grym uppdragsgivare.

Beslut svider.

Projektet kom till mig av den slump jag inte tror på för några veckor sedan lät helt fantastiskt. Men det är mycket som är fantastiskt i mitt liv just nu, och jag är egentligen bara en liten plutt. Snöbollen är i rullning, projekten hopar sig på hemmaplan och vissa är riktigt intressanta. Det gjorde lite ont i mig att besluta mig att inte ta vara på den här chansen. Vad som ekade i huvet vad “Du är en tönt som alla andra, en trygghetsnarkoman” Lilla fröken svensk, nu vill det till att jag gör något av den här våren med.

Älskade läsare, alla 200 älskade personer som följer mig.
Nu behöver jag er hjälp. Nu vill jag att ni bevisar att jag lyckats inspirera er till kreativitet, idérikedom och analytiskt tänkande. Jag behöver den mest nytänkande problemställningen och de häftigaste studieobjekten till min uppsats.
Ämnet: Företagsekonomi, affärsutveckling, entreprenörskap.

Fröken duktig kan aldrig säga nej, det är inte rätt. Därför är veckans tema “Fröken Duktig” vilket inkluderar pluttisnutt (läs: kvinnligt) företagande, systerskap och förebilder.