Entreprenörsstudenten

Idag har jag glädjen av att gästas av Johannes Hansen, inspirationsföreläsare och rådgivare som leder utbildningsprojekt för framtidens ledare inom personlig utveckling. Johannes hjälper unga till självhjälp – det vill säga att få dem att ta tag i sin situation för att lösa deras problem. I detta inlägg spinner Johannes vidare på min puff till att uppmuntra 80-talisterna.

Jag inspireras av att följa Saras blogg och hur viktigt det är att ifrågasätta, utmana och stödja människor i att förändra perspektiv kring ”den nya generationens” utmaningar och möjligheter.

Det är precis något jag skulle vilja spinna vidare på i det här inlägget. Jag har så länge jag kan minnas intresserat mig för hur vi kan förädla och frigöra mänsklig potential för att höja livskvalitet. Det har lett mig på resor genom mängder med böcker men också ut i världen för att träffa många tänkare, filosofer, forskare, ledare och inspiratörer.

Det första som slår dig när du börjar att studera området är hur otroligt stort glapp det är mellan vad ”vissa” människor vet och använder sig av och vad den stora massan är medveten om och använder sig av. Men att det finns skillnader i vår befolknings kunskap är givetvis naturligt. Det som har slagit mig ännu starkare och som gör mig bekymrad är våra beslutsfattares begränsade insikt i hur vi tar tillvara på människors potential. Det har fått, får och kommer i framtiden att fortsätta få enorma konsekvenser för vår samhällsutveckling.

Jag säger inte att debatten kring olika incitament för att anställa unga inte är viktig, det är den i allra högsta grad. Det jag säger är att vi diskuterar hur vi ska kläcka ägget. Det behövs större fokus på hönan. Vi har idag majoriteten av en hel generation som går runt och inte har en aning om vad de vill göra. Fråga större delen av våra 80-90- talister vad de vill jobba med eller vad de vill göra i framtiden så kommer större delen svara ”jag vet inte”.

- Inte för att de inte har någon drivkraft. De är inspirerade och otroligt driva mot sina ambitioner.
- Inte för att de inte har någon vilja. De vill, tro mig.
- Inte för att de inte finns några möjligheter. De kan göra allt.
Utan på grund av att de står inför en stor samhällsförändring där deras omgivning, lärare och föräldrar kräver att de måste välja, de måste ha en utbildning och måste ha en titel.

Det finns ingen som berättar för dem att det inte handlar om att välja något utanför dig själv utan att det handlar om att söka inom dig själv för att finna vad du tycker är roligt. Det finns ingen som berättar för dem att de inte behöver veta exakt vad de vill, de behöver inte ha en permanent titel utan kan prova, göra ditt bästa, bidra och om det inte passar kan de prova något annat.

Jag träffar varje dag mängder med människor som arbetar med att stödja människor att drömma, finna sina ambitioner och våga ta steget till att förverkliga sina idéer. Det finns mängder med positiva initiativ inom skola, inom projekt för entreprenörskap, det skapas mängder med arbetstillfällen igenom företagsinkubatorer, matchmaking och initiativ där unga skapar relationer med företag.

Dessa initiativ fungerar för att fokus ligger på att frigöra individen egna resurser, finna drivkrafter och viljor för att sedan få stöd till att omvandla det till ett värdeskapande för företag, organisation, myndighet eller allmänhet. Det är ett proaktivt, bidragande förhållningssätt som skapar tillväxt.

Jag blir bekymrad när jag ser debatter som förstärker ungas roll som passiva mottagare, enheter som disponeras, problem som behöver lösas. Jag vill från politisk ledning se ett nytt grepp. Att ta tillvara på ungas drivkraft behöver bli mer än bara retorik.

Jag vill att våra ledare erkänner sin okunskap kring hur vi skapar optimala förutsättningar för lärande och tillvaratagande av mänsklig potential.

Jag vill att våra ledare startar en dialog med rådgivare, bjuder in projektledare som visar resultat och unga ledare för att komma fram till vad som egentligen är problemet och hur vi löser det.
Jag vill att våra ledare istället för att ge sitt stöd (klapp i ryggen), ger sitt stöd (pengar) till att frigöra tid och samordna aktiviteter för att lyssna efter vad som behövs och använda det som fungerar.

Jag vet att jag talar för en hel generation när jag säger att vi är trötta på retorik och okunskap.
Vi tror på och stödjer ledare som erkänner sin okunskap och bjuder in till dialog inte för att ”det ser bra ut” utan för att de är intresserade.

Vi tror på och stödjer ledare som inser att ledarskap inte är att ha alla svaren eller alltid veta vad som är rätt. Det är villigheten att söka efter svaren och öppenheten att erkänna vad som är rätt även om det innebär att svaret är obekvämt och kräver förändring.

Med framtidstro
Johannes

Vill du veta mer om Johannes?
www.johanneshansen.com
www.bokajohannes.se
www.johannesblogg.se
www.dennyagenerationen.se

På min nya blogg kan jag videoblogga! Som jag väntat! För att fira detta intervjuar jag min vän Anna om hennes företagande. Hon och hennes kollegor har ett udda problem - För många kunder.

Se intervjun här.

…eller besök deras underhållande företagsblogg.

Idag gästbloggar Rebecca Rehn, en driven ung tjej som vid sjutton års ålder deltog i ett volontärutbyte med fokus på hållbart entreprenörskap. Utbytet skapade drömmar om att starta eget och idag driver hon UF-företaget Världens Kopp som kombinerar hennes största intressen; entreprenörskap och miljöfrågor. Rebecca skriver även onsdagskrönikan för Driftig.nu, jobbar ideellt för PeaceWorks och kommer på minst en affärsidé per dag. När Rebecca blir stor vill hon bli Ecoprenör!

The children are the future. År 2006 lyckades Al Gore med sin film ”En obekväm sanning” dock utveckla en ny tanke - att det är Miljön som är framtiden. Grönt är det nya svarta som det så fint heter på modespråk och med största sannolikhet kommer framtidens företag vara alltmer fokuserade på att arbeta med miljökommunikation. Därmed tror jag att dagens ungdomar kan tjäna på att utveckla ett intresse för just hållbarhetsfrågor!

”Vi tror på unga människor och vi vill att de ska tro på sig egen företagsamhet” råder Ung Företagsamhets affärsidé och för mig är den helt klockren. Det är precis detta som Ung Företagsamhet har uppnått hos mig. Visste jag vad jag ville bli innan jag påbörjade denna kurs? – Svaret på denna fråga är nej, men nu vet jag – och det känns så himla häftigt att redan nu ha svaret på en av gymnasieelevernas mest ångestladdade fråga. Jag tror idag stenhårt på min företagsamhet, och jag har förstått att entreprenörskap främst handlar om engagemang och en vilja att förändra.

Mitt drömprojekt - Världens Kopp återkopplar mycket till mina erfarenheter från volontärutbytet och då främst hållbarhetstanken. Affärsidén är att erbjuda en termoskopp till medvetna studenter som värnar om miljön och sin privatekonomi och syftet är att vi ska försöka minska användandet av take away koppar vilka bidrar till att miljöproblemen i världen förvärras. Visste ni t.ex. att Sveriges befolkning årligen utökar Sveriges koldioxidutsläpp med 100 000 ton per år - bara genom köpandet av take away koppar?

Att kombinera företagsamhet med välgörenhet är nyckeln till framgång enligt mig. Vi kom vid ett tidigt skede överrens om att inte se Ung Företagsamhet som en inkomstkälla utan valde istället att bedriva en verksamhet som skänker en del av vinsten till klimatprojekt. Att vi lyckades starta ett samarbete med Plan Sverige, en av Sveriges främsta insamlingsorganisationer förvånar mig än idag och genom detta har vi inte bara fått experthjälp i form av coachning utan också stora försäljningskanaler och marknadsföring på exempelvis Faddergalan 2009 som sändes i TV4.

Att lyckas gå från idé till handling är helt oslagbart och vår resa har varit fantastisk! En stor fördel att jobba med ett UF-företag är att kreativiteten ständigt flödar och det har för oss redan från start funnits en känsla av att ingenting är omöjligt. Kanske var det också därför vi vågade fråga Johan Staël von Holstein under lunchen som vi i en tävling med Ung Företagsamhet vunnit med honom om han ville ställa upp på ett kort när han hoppar med oss. Detta var början på vår unika marknadsföringskampanj som går ut på att vi varje vecka hoppar med kända profiler som har ett intresse för entreprenörskap och är miljömedvetna. Närverkande är en stor del av företagande och under året har vi hoppat med bland annat Ivan Daza, Nils Grundberg samt föregående inspirerande gästbloggare Stefan Björklund!

Jag håller med om att det är barnen som är framtiden, och därför tycker jag att initiativet Playing For Change och Entreprenörskapsjakten är en utmärkt start för att främja entreprenörskapet hos ungdomar. År 2010 kommer att bli ett fantastiskt entreprenörskapsår och många nya projekt väntar!

När jag tittar tillbaka på året som gått kan jag inte annat än le. Trots att jag tar studenten ett år senare på grund av mitt volontärutbyte i Thailand så har hela det här året varit så värt det. Mycket av detta har jag att tacka den kurs som fick mig att finna mitt stora intresse i livet – Ung Företagsamhet.

Alla kan inte göra allt men alla kan göra något. Med denna mening avslutar jag min gästblogg hos Sara, som jag för övrigt är riktigt stolt över att ha fått skriva!

/Rebecca Rehn
Världens kopp

Ung Företagsamhet är en fantastisk organisation! Mängder med människor är involverade och jag tror få har kunnat undvika att komma i kontakt med Ung Företagsamhet. Mest troligt av dessa siffror att döma:

Antal regioner Ung Företagsamhet har verksamhet i: 24 (24)
Antal UF-företag: 6 050 (5 621)
Antal UF-elever: 19 954 (18 462)
Antal kvinnliga elever: 10 493 (9 421)
Antal manliga elever: 9 461 (9 041)
Antal rådgivare: 6 640 (6 310)
Antal skolor som erbjuder Ung Företagsamhet: 557 (521)
Antal elever som drivit UF-företag sedan starten 1980: Ca 194 000
2009/2010 (2008/2009)

Tyvärr visar inte dessa siffror något om hur många de är som arbetar med att göra Ung Företagsamhet möjligt samt få det att växa - personerna ute på regionkontoren. Adrian Swartz jobbar på Ung Företagsamhet i Kalmar, här berättar han varför han gör det han gör.

Att tänka utanför, verklighetsanknyta och framvecklas
I kalla, mörka, slaskiga november tog vi bilen till konferenshotellet Ystad Saltsjöbad. Det visade sig bli en otroligt trevlig konferens med föreläsningar, god mat och avslappnande spa. Minnena därifrån hamnar dock i skymundan. De hamnar i skuggan av en konversation… Japp, en konversation. Innan lunchen strax innan hemfärd får jag order om att göra intervjuer med lärare. Sagt och gjort, jag plockar min tallrik och sätter mig bredvid en man som ser trevlig ut. Chansningen är klockren och för mig till ”Willy från Skåne”, en av de mest engagerade UF-lärare jag träffat. Under intervjun sätter han ord på det som jag tror de flesta andra UF-lärare också tycker. Att det mest givande med lärarens arbete med UFär att se hur eleverna växer under kursens gång och utvecklas till unga vuxna. När ”Willy från Skåne” börjar prata om sina elever som vann priser på SM i UFoch fick gå upp på scen kommer tårarna i ögonen…

Det ögonblicket förstod jag vad vi verkligen arbetar med och som aldrig får glömmas bort. Vi arbetar med människor. Visst, vi pratar om affärsidé, affärsplan, budget.. men det vi arbetar med är människor.

Exempel på uttryck som vi använder inom UF; se möjligheter, att våga, ta-för-sig-samhet, att tro på sig själv. Allt detta är kopplat till personlig utveckling och här tror jag att vi, Ung Företagsamhet, gör ett otroligt viktigt jobb. Vi fyller en lucka som i de flesta fall står gapande tom i gymnasieskolornas verksamhet. Projektnamnet på UF-mässan är ”Våga Vara Egen” vilket är ett mycket tydligt exempel på målet med vår verksamhet – att forma självständiga, driftiga och initiativrika individer.

1966 fanns fem linjer att välja på gymnasiet. Idag finns minst 17 nationella gymnasieprogram, både studieförberedande och yrkesförberedande. I en fas i livet där man knappt börjat fundera på vem man ska bli eller vad man ska göra är plötsligt möjligheterna många och besluten är svåra. Oavsett vilket program man väljer kan man välja att läsa Ung Företagsamhet och jag tror att alla gymnasie-elever tjänar på det valet.

I den traditionella skolan bygger skolarbetet på fakta, information och konkreta kunskaper. I den traditionella skolan läser du en bok, lyssnar på lärarens direktiv och skriver ett prov eller en uppsats. Detta bör absolut inte försakas, men helt klart kompletteras.

I den moderna skolan bör det arbetasmed de mjuka faktorerna, att utvecklas och förberedas inför det vuxna livet, sådant som samarbetsförmåga, ledaregenskaper, konflikthantering och gruppdynamik men med individfokus. Istället för att följa instruktioner bör eleverna lära sig att skapa sina egna instruktioner. Alla behöver framvecklas, dvs utvecklas för framtiden.

I skolan gör man en säkerligen del praktiska projekt, men man är för dålig på att placera det ute i verkligheten. Jesper skrev tidigare om hur hans universitets-studier plötsligt fick större betydelse när han kunde applicera kunskaperna på sitt projekt. Likt man pratar om ”thinkoutside the box” bör skolan arbeta med ”thinkoutside the school”. Tonåren är övergångsperioden från barndomen till vuxenlivet. Du bör aldrig tappa din barnslighet, det tänker i alla fall inte jag göra, men hur mycket lär man sig om det verkliga livet efter gymnasiet i skolan idag?

Senaste tre-fyra åren har jag byggt upp ett socialt nätverk av unga entreprenörer från olika delar av landet. Min gissning är att 90% av dessa har drivit UF-företag. Ung Företagsamhet är en starkt bidragande orsak till att det allmänna intresset för entreprenörskap bara växer och växer.

När vi går mot ett mer och mer individualistiskt samhälle kommer dina personliga egenskaper och ditt sociala nätverk spela en allt större roll. Att framhäva vad du gör, har gjort, vilka kontakter du har, men framförallt vem du är kommer bli allt viktigare. Som Sara skrivit själv i tidigare inlägg bygger du ditt eget personliga varumärke. Om tio år tror jag att större delen av Sveriges arbetande befolkning kommer arbeta genom sitt eget företag. Heltid, deltid eller bara någon gång ibland. I det samhället vi är på väg emot kommer alla behöva bli entreprenörer. Är du som Stefan beredd att starta din entreprenörsresa?

Tack för chansen att använda din digitala megafon Sara!
Mvh,
Adrian Swartz

Det fina med att vara bloggare är som bekant att man kommer i kontakt med spännande likasinnade människor! Den här killen, Stefan Björklund, kontaktade mig för att berätta om sitt entreprenörskap samt sitt företag School’s out. Jag tar emot all inspiration jag kan få. Stefan är lika smart som mina föregående bloggare och kombinerar sitt entreprenörskap med studier.

Varför plugga när man kan vara entreprenör?
Ja, eller i varje fall egenföretagare? Den inställningen följde mig länge i livet, precis som Jesper skriver i nedanstående inlägg så startade min entreprenörsbana relativt sent. När jag var nymuckad från lumpen i maj 2003 hade jag ingen aning om vart jag ville ta vägen med mitt liv. I juni år 2002 var min plan att söka till någon av civilingenjörsprogrammen på KTH efter tre år på det naturvetenskapliga programmet vid Kärrtorps Gymnasium, men när jag blev utsläppt i det ”civila mörkret” från F16s kaserner i Uppsala var det inte alls det som jag var sugen på! Istället blev jag, ehm, brevbärare!

Under sommaren 2007 startade jag och en kollega företaget School’s Out, ett nischat eventbolag, främst riktat mot målgruppen avgångsstudenter i gymnasiet. Vid den här tidpunkten visste jag ingenting om hur det gick till att driva företag! Under företagets första 18 månader drev jag det samtidigt som jag jobbade heltid som brevbärare, och min kollega samtidigt som han studerade en KY-utbildning med inriktning på entreprenörskap inom Open Source.

Mitt verkliga intresse för entreprenörskap inleddes någon gång under sommaren 2008, tack vare en 25-årspresent från två goda vänner. Jag fick nämligen Fredrik Häréns Idébok, och tvärtemot vad Ervin skrev i tisdags så förändrade hans bok mitt sätt att tänka kreativt! Jag håller dock med Ervin om att Fredrik är en fantastisk föreläsare!

Under hösten 2008 kom jag och min kollega till ett vägskäl, skulle vi fortsätta att driva företaget på halvfart (det åt upp all vår fritid) eller skulle vi gå linan ut?

Svaret blev: Vi kombinerar studier med det egna företagandet! Jag började studera Entreprenörskap på Stockholms Internationella Handelskola, och min kollega inledde ett 4 månader långt äventyr med collagestudier i Santa Barbara! Många långa Skype-samtal blev det, men överlag fungerade riktigt bra!

Relativt snart insåg jag att kombinationen studera/driva eget gav mig maximalt med erfarenhet och är den optimala vägen för mig att gå. Vad vi än har haft för ämne på skolan har det alltid funnits ett case för mig att applicera kunskaperna. Både spännande och utvecklande! Det blev tolv mycket utvecklande och intressanta månader för mig både i skolan för vårt företag. Vi har nu etablerat oss på vår marknad och varumärket stärks för varje dag som går, jag har utvecklats mer 2009 än något år tidigare känns det som, underbar känsla!

Mina entreprenörsstudier är sedan mitten på januari avslutade, och nya studier väntar tyvärr inte förrän i höst då jag planerar att läsa på IHM Business School i Stockholm, något som jag ser fram otroligt mycket emot! Framtill dess får jag underhålla mig med att läsa grymma bloggar som denna, läsa underbara böcker som t ex Mind your own business av Gustaf Oscarsson och deltaga i roliga entreprenörsevents som Entreprenörsjakten!

Detta är två delar av min entreprenörskapsfilosofi:
- För mig är det otroligt viktigt att sätta mål, utan mål vet jag inte vart jag ska. Med tydliga mål blir det mesta väldigt konkret och enkelt.
-Min dröm kan ibland kännas långt bort, därför försöker jag alltid att ta små steg i rätt riktning, det är inte alltid jag kan ta det stora klivet på en gång men varje litet steg i rätt riktning gör att jag hela tiden närmar mig!

Det bästa av allt, min entreprenörsresa har bara startat! Nu kör vi!

/Stefan Björklund
School’s out

Det finns inte bara Entreprenörsstudenter i Växjö - Vi finns överallt i Sverige! Faktiskt så finns det tillochmed en förening, denna kallas FENA. Idag berättar Jesper Lindmarker om sin entreprenöriella resa och startandet av FENA stockholm, en resa som började för ett år sedan i samband med Entreprenörsjakten.

Det var med stor uppskattning och en hel del skratt som jag läste Alexander och Nils-Petters inlägg i morse samtidigt som jag, stressad som alltid, slängde i mig en tallrik fil. Ändå vill jag börja med att motsätta mig dem till viss del. Jag är medveten om hyckleriet kring studiers frihet och min motsättning beror inte alls på att jag är någon som “…inte uppskattar ironi, eller som på annat sätt har svårt för begreppet humor…”. Tvärt om, jag rent av njuter av deras cynism och de återkommande gliringarna kring allt vad högre studier innebär. Vad jag däremot ytterligare vill belysa är att studenttiden och studier i sig inte nödvändigtvis är begränsande utan kan öppna många dörrar för en blivande entreprenör och att de har gjort det för mig.

Mitt intresse för entreprenörskap kom relativt sent i jämförelse med många andra unga entreprenörer. Jag hade exempelvis inget UF-företag, jag visste nog knappt att kursen fanns. När jag tänker efter var det inte förrän i april förra året, när vi började förberedelserna inför Entreprenörsjakten med vårt lag Power Strangers, som entreprenören inom mig slutade trycka på snooze och faktiskt vaknade. Ett fantastiskt lag för övrigt, bestående av: Chris “Jack-of-all-trades Stranger” Andersson, Beata “Creative Mind Stranger” Jungselius, Nick “Bullseye Stranger” Larsson, jag själv: Jesper “The-chat-up Stranger” Lindmarker och självklart vår entreprenörsstudent Sara “Powerbitch Stranger” Öhman. Inspirationen jag fick där av mitt lag och under jakten var ovärderlig och inte långt senare, i augusti, medverkade jag på Emax Nordic som resulterade i ytterligare övertygelse om hur storslaget entreprenörskap kan vara.

Fram till dess hade jag läst två terminer företagsekonomi på Stockholms Universitet. Ditintills hade universitetet inte visat prov på att uppmuntra entreprenörskap över huvud taget. Inte heller nämndes någonsin möjligheten att starta eget som ett alternativ. Att det var “Business Administration” som vi studerade, och inte, vad jag gärna hade sett som alternativ, “Business Creation”, är möjligtvis en förklaring till fenomenet.

Jag kom fram till att jag under hela mitt studieår inte hade hört begreppet entreprenörskap en enda gång, vilket kan tyckas motsägelsefullt på en utbildning som påstår att de ”erbjuder en modern och mångfacetterad ekonomutbildning”. Som tur var träffade jag en likasinnad student, kanske till och med lite för lik, bland alla dessa moderna ekonomer. Det mötet ledde till att vi två som kom att starta FENA Stockholm var Jesper Lejfjord (tel. 070 835 19 20) och Jesper Lindmarker (tel. 073 835 19 47). Om likheten var slumpen eller ödet vet vi såklart inte, och vi har heller inte kommit underfund med om detta har förenklat eller försvårat vårt arbete när vi, förståeligt nog, gång på gång blir ihopblandade.

Så startade alltså FENA Stockholm, med syftet att visa studenter en alternativ väg till anställning och karriär. Under våren och i framtiden ska vi, på arbetsmarknadsdagar och under evenemang, med förebilder, aktiviteter och djärv marknadsföring, visa att entreprenörskap är ett sätt att övervinna problem och att göra verklighet av idéer. Framförallt visa att en student är mer än kapabel till att göra detta.

Eftersom FENA har funnits sedan 2004 i Skåne har vi kunnat göra snabba framsteg. För två veckor sedan hade vi vår stora kick-off där 200 studenter och entreprenörer deltog i en helkväll av inspiration och mingel. Nu väntar en uppsjö av nya aktiviteter under våren där studenter ska kunna utveckla sitt entreprenörskap oavsett vem man är. Men det slutar inte där; FENA har som ambition att nå ut till alla Stockholms högskolor, från Handelshögskolan till Dans- och Cirkushögskolan, för att skapa möjligheter bland denna mångfald av kompetens som finns på Stockholms skolor.

Den gångna hösten har varit så full av aktivitet att jag knappt har haft tid att stanna upp, men nu när jag för ett ögonblick gör det ser jag hur det tidigare livlösa Stockholms Universitet har börjat utvecklas mot ett entreprenörscentrum allt eftersom fler studenter söker sig till FENA för att bli engagerade och organisationer som SIFE, SSES, och SU-innovation ansluter sig vid vår sida för att bidra. Detta har visat vilken kraft det finns bland oss studenter även om skenet kan bedra vid en första anblick. Från varje utbildning och samtliga institutioner - och Stockholms universitet har många - hittar vi drivna studenter med stor potential.

För att återgå till inledningen och varför jag inte håller med om att studier begränsar en entreprenör så menar jag att vi studenter har enorma möjligheter! CSN är vår riskkapitalist, vi har färre förpliktelser än dom flesta och många av oss kan disponera vår tid lite som vi vill. För mig var det en rejäl dos inspiration som krävdes för att jag skulle se möjligheterna även på universitetet, men sedan jag kom över den kullen har studierna aldrig varit lättare. Nu när det än en gång finns möjlighet att söka till Entreprenörsjakten kommer jag att kämpa för att så många som möjligt tar chansen och deltar, den typen av inspiration är ovanlig och har möjligheten att förändra många fler liv så som den gjorde med mitt.

Tack Sara för att jag fick bidra denna vecka.

Bästa hälsningar,

Jesper

Självklart finner ni även FENA Stockholm på facebook och på twitter!

Vi fortsätter på veckans tema “Studier och Entreprenörskap”. Efter Ervins eminenta bidrag igår kommer här ett gästinlägg med en annan attityd. Alexander Tatidis och Nils-Petter Nilsson driver tillsammans med Anna Fransson driver TASK Consulting. Och JA, de föreläser på söndagens föreläsning.

Du som inte uppskattar ironi, eller som på annat sätt har svårt för begreppet humor och när allvar blandas med lättsamhet bör sluta läsa nu. Du som inte är akademiker kan fortsätta utan risk.

Att läsa på ett universitet är lite som att bli belagd med fotboja, fast frivilligt. Du sitter inte helt inlåst som i ett fängelse, eftersom att lärarna (själva kallar de sig gärna för forskare, professorer eller något annat akademiskt besprutat ord som egentligen betyder härskare) helgarderat sig genom att vid upprepade tillfällen skrika ut att ”ni får skriva om vad ni vill”. När man sedan som student faktiskt väljer att skriva om ”vad man vill” så slängs den akademiska pekpinnen upp farligt nära ens eget ansikte.

Att starta och driva ett eget företag kan med samma liknelse jämföras med att som fånge få fri tillgång till rastgården på anstalten. Du får i princip göra vad du vill så länge du inte försöker bryta mot, eller gräva dig ut under väggen av, de lagar som fångvaktare Statsmakten Svea Rike byggt som en mur runt företagarnas Sverige. Eller. Du skall i alla fall inte åka dit om du nu väldigt gärna vill bryta mot lagen (då har du förmodligen High Chaparalls Big Bengt som en bra förebild). Du kan också heta Bert Karlsson, varpå det är allmänt accepterat att du gör precis vad fan som faller dig in just den dagen.

Vi har istället valt att starta företag samtidigt som vi studerar. Smart va?! Efter snart tre år med fotboja på rastgården Kronobergsanstalten HB (läs: Linnéuniversitetet a.k.a Växjö Universitet a.k.a Kalmar Universitet eller allt samtidigt) kan vi påstå att kombinationen företag och heltidsstudier gärna blir rätt snurrig. Detta gör i nio fall av tio ingenting eftersom att vi ”gör ju det vi tycker är roligt”. Problematiken med att skriva tre papers, läsa en metodkurs och planera en c-uppsats i kombination med göra ”det man tycker är roligt”, blir inte roligare ändå. Vän av ordning kommer här hävda att vi faktiskt får skylla oss själva eftersom att vi ju ändå VALT att studera, och VALT att starta företag av egen fri vilja. Och det må förvisso vara sant. Men det argumentet faller ungefär lika platt som att hävda att det är mitt fel när bilen inte startar för att batteriet är dåligt när det är åttio minusgrader ute (försök förklara det för chefen, eller försäkringsbolaget).

Vad är då poängen med allt detta? Varför utsätter vi oss för detta trots att situationen ser ut som den gör? Jo, kära barn. Eftersom att vi som företagare förmodligen (ett antagande från min sida) i slutändan kommer tjäna mer på vårt företagande än vad Ulla och Kalle från ekonomiprogrammet kommer göra som kassör respektive revisor på den lokala frisersalongen (vafalls, ett påhopp? Ja, du läste rätt. Det är det fina med att skriva en egen text på någon annans Blogg). Och eftersom att studierna faktiskt tar slut så småningom. Och eftersom att vi i Sverige faktiskt betalar skatt så att vi som vill skall kunna driva ett företag utan att behöva oroa oss för våra inkomster den första tiden (tack CSN, och mamma och pappa och alla andra som betalar för det).

Givetvis betalar vi ju tillbaka dessa pengar så småningom, men det kallas att skjuta sina kostnader på framtiden, ekonomer kallar detta för periodisering, alternativt kreativ bokföring (se redovisningsteori för närmare beskrivning). Samtidigt så får vi också en sådan där bra chans att kombinera ”det teoretiska med det praktiska” som alla lärare (läs: härskarna presenterade för några rader sedan) blir så där kissnödiga av att påpeka. Vi får helt enkelt ut lite mer av de ungefär 200 000 i studieskulder som vi drar på oss under våra tre år på anstalt.

En annan fin sak med just vårt företagande är att vi dessutom får göra något som gynnar andra, nämligen att hitta arbete till andra studenter, vi blir alltså the good guys. Trots att vi bara gör detta för att tjäna pengar. Att andra blir glada och också tjänar pengar är mer… ett nödvändigt ont?! Vissa kallar det samhällsentreprenörskap, vi ser det kanske lite mer som Robin Hood-kapitalism.

Sanningen är den att det ligger mycket självförverkligande i det vi gör. Det vore dumt att kalla det något annat. Det är väll bara Ingvar Kamprad som fortfarande kommer undan på att låtsas ha annat än pengar som det primära syftet med företagande (det hade jag också kunnat påstå om jag hade 200 miljarder). Det finns få saker som kan mäta sig med att se sitt eget företag växa baserat på egna insatser, att all tid man lägger ner faktiskt resulterar i något, något som inte är 97 sidor akademisk text om vad någon annan gjort och skrivit ytterligare 300 sidor om i en bok. Det känns helt enkelt bra att kunna skapa något eget och tjäna sig en slant på det. Samtidigt som att det känns bra att veta att andra också haft nytta av det. Vad som är meningen med studierna är fortfarande oklart.

Kan vi komma tillbaka på det ämnet? Skall ta ett varv till runt rastgården så får vi se.

Hasta luego:
Intern Q1267 Tatidis och Intern P9624 Nilsson

Jag har ett hemligt vapen, en superentreprenör i min närhet som jag beundrar och bollar idéer med dagligen – Ervin Alic. Med drivkraft, stor problemlösningsförmåga och tålamod klarar han av vardagen med mig, en stor bedrift. Samtidigt är han är heltidsstudent, filmregissör - samt EHVS coolaste, drygaste och längsta kille. Med anledning av hans stundande filmpremiär av hans debutfilm ”Domarjävlar!” tycker jag denna eminenta skribent (Ja, för han är krönikör också) är värd att få gästblogga.

”Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.”

Det är klart man börjar ett blogginlägg med slutet på Viktor Rydbergs klassiska tomtedikt från 1881. Vadan detta då? För att vara udda? För att på ett symboliskt sätt visa på mitt djup och konstnärliga sida som individ? Nej. Enbart eftersom det är kallt, snöigt och allmänt jävligt ute och just nu är det bara jag som är vaken. Jag är en tomte. Inte bara i bemärkelsen att jag sitter vaken varje natt och pluggar samtidigt som Cheers går på i bakgrunden på tv6. Jag är även född på julafton. Utöver att jag är en tomte så är jag även bloggdrottningen Saras manvän. Och utöver det är jag student på Enterprising and Business Development. Och så är jag uppenbarligen projektledare/producent/regissör för Filmprojektet Domarjälvar!

Fredrik Härén (han är en riktigt bra föreläsare, hans Idébok var dock ingen höjdare) pratar mycket om idéer och om att alla får sin stora idé någon gång i livet. Jag tror att detta är en av mina. Flera år har jag burit på denna filmidé och först nu har jag gjort den till en verklighet. Att jag förverkligar min idé beror på en kombination av faktorer. Först och främst fick jag den genom att jag själv var fotbollsdomare, fram till dess att jag började plugga här på Linnéuniversitetet, samt att jag läste en fristående kurs i Filmvetenskap på Växjö universitet innan påbörjandet av EBD-studierna. Att jag sen faktiskt vågade sätta idén till verket beror på en kombination av drivkraften man har/får som EBD-student och att jag tidigt i under min studietid blev invald/intvingad i ekonomföreningen EHVS-styrelse.

Den handlingskraften och viljan att utveckla som jag fick under tiden i EHVS genom att ofta få jobba ensam och i motivnd var påtaglig och den förde jag med mig in i filmprojektet. Kunskapen och de olika erfarenheterna som jag samlat på mig under några år blev till verklighet i form av ett filmprojekt. Ett filmprojekt som nu närmar sig sitt slut.

Jag och min vapendragare (sedan förskolan) Simon Johansson har bokat upp biografen Röda Kvarn i Sävsjö tisdagen den 23:e februari och planerar att inte bara ha världspremiären av vår film utan även en helkväll i filmen och fotbollens tema. För inte kan jag som tillfällig kultur-/sporentreprenör nöja mig med en visning? Nej. Vi jobbar för närvarande med att få tag i en allsvensk domare som kan föreläsa och jagar sponsorer för kvällen. Det handlar om att skapa mervärde för våra finansiärer, intressenter och övrig publik. En ”vanlig” filmare hade gjort filmen och hoppats på det bästa. Det håller inte i min värld. Jag ska med alla möjliga medel jobba för att vi ska nå vårt mål. Att få visas på SVT. Jag vet att filmen är bra. Jag vet bara inte hur bra den är i jämförelse med andra. Att vi under en finanskris lyckats samla in cirka 60 000 kr för att två amatörer skulle göra film måste vara ganska bra.

Intresserad av att se filmen i Sävsjö? Gå med i vår facebook fan-page. Där kommer det vara möjligt att anmäla sitt intresse för visningen när det börjar närmar sig. Vill och kan ni hjälpa oss nå vårat mål så får ni gärna försöka göra avtryck för filmen i Internetbruset och även uppmuntra traditionell media att intressera sig för den.

Tack för min stund i bloggrampljuset Sara och ni andra.
Förverkliga era idéer så snart ni kan.
/Ervin

Så: Följ Domarjävlar på Facebook och Twitter eller läs Ervins krönika “Jag vill att han ska dö!” om domarens utsatta situation på spelkanalen.com

Ervin kommer även att föreläsa på Linnéuniversitetets Öppet hus på söndag den 7 februari kl 12.00-12.30 om “Studier och Entreprenörskap”. Ni som inte kan medverka på plats kan se den via Bambuser. (Kanal: EBD)

Nu återgår vi till veckans tema: Socialt entreprenörskap. Trots en intressant diskussion under mitt tidigare inlägg har jag svårt att diskutera dess grundstenar. Därför tar jag hjälp av en fellow EBDare för att få veta vad socialt entreprenörskap kännetecknas utav samt hur det kommer sig att man väljer att ägna sig åt socialt entreprenörskap. Emre Gürler driver, vid sidan av sitt arbete som Commercial Manager på Hyper Island, Africa’s Potential genom vilket de hjälper organisationer med kunskap att driva projekt i Afrika för att stötta lokala entreprenörer i Afrika.

Vad är din bakgrund?

Innan jag började att studerade vid EBD-programmet så hade jag hunnit averka 3-4 år inom Media-branschen, bla så hade jag jobbat som Projektledare inom Bonnier koncernen (Bonnier Tidskrifter och Expressen), där jag bla drog igång Feber.se år 1999, som var dåtidens största Pop-relaterade online magasin i Sverige. Det var en otrolig lärorik tid att jobba inom IT-boomen, att jobba minst 13-14 timmar per dag var ingen ovanlighet precis…som en hungrig 20-åring så ville man inget annat än jobba hårt, jobba “låånga och många timmar var sexigt” på den tiden.

Hur kommer det sig att du gör det du gör?

Drivkraften bottnar nog i en enda mening. Om du har bott i ett fattigt land en längre tid och du verkligen “ser” problemet framför dig, samtidigt så ser du en lösning på problemet, så är det omöjligt att sova gott om natten om man inte AGERAR !

Allt startade egentligen när jag kom hem efter min utbytestermin i Macau 2006, då hade jag “avverkat”, bott/jobbat/studerat i 3 kontinenter och tänkte att jag kan för fan inte skriva min examensuppsats i en dammig och oinspirerade miljö som Växjö Universitets bibliotek (inget ont om det nya Kaféet dock), väl hemma från Kina så såg jag över mitt nätverk och talade med mina gamla EBD kompisar som pluggade på Chalmers School of Entrepreneurship. Dom hade rätt mycket pengar och sponsorer och ville installera ett sol-cellsprojekt i byn Bubulo i den östra delene av Uganda. Jag drog med mig en EBD-kamrat och vi fick senare MFS-stipendiet. Vi gjorde vår examensuppsats som handlar om hur man identifierar karaktäristiska drag av vad en klassisk entreprenör bör ha för att kunna genomdriva en högteknologisk lösning med hjälp av solceller, som kan bidra till fattigdomsbekämpning. Resultat: Efter några månaders tungt jobb i byn och de facto att Chalmers senare kom ner och installerade solcellspanelerna, så lever projeketet än idag och mer än 150 jobb skapades och mer än 3 000 människor om dagen får dagligen vatten från en nybyggd vattenstation som drivs av solcellspanelerna/solcellsfältet.

Just idag så fokuserar jag på den Rwandiska marknaden och “match-make” Rwandesiska entreprenörer med svenska företag för att öka handeln mellan sverige och Östra-Afrika. Befinner mig i en intensiv period just nu då jag lär känna all Öst-Afrikanska ambassadörerna, svenska politiker och ministrar, samt svenska företag för att mer eller mindre visa på att det finns oerhörd stor potential i Östra-Afrika. Vad tror du själv blir nästa emerging market? Jag är tillsammans med dom Öst-Afrikanska ambassadörerna och ett antal utvalda affärsmän/kvinnor i Sverige med i ett affärsnätverk som heter AFBUS. Vi kommer att tillsammans med Swedfund turnéra under 2010, till 4-5 olika svenska städer för att “väcka liv” i svenskt näringsliv, för att öka kunskapen och kommunicera den stora potentialen i Östra-Afrika (inkluderar alltså Tanzania, Uganda, Rwanda och Kenya).

Vad är socialt entreprenörskap enligt dig? Vad är skillnaden på bistånd och socialt entreprenörskap?

För mig handlar det om att jag ser att “lilla jag” kan skapa så mycket från så små resurser.

Bistånd passificerar och undanröjer entreprenörskap. Africa’s Potentials slogan lyder “Why boosting African entreprenerus is superior to aid!”. Socialt entreprenörskap handlar om att ha ett, i mina ögon, en livslång vision om hur man kan undanröja social misär och med kreativa idéer skapa sociala förutsättningar för att t.e.x skapa jobbmöjligheter och valmöjligheter för andra. Detta är som sagt något som jag kommer driva i minst 30 år. Call it a life-conviction!

Många pratar om socialt entreprenörskap; Vad tycker du om den nuvarande hypen? Vad handlar det egentligen om?
Jag vill gärna tro att den är ärlig, enda sättet att se om “hypen” ger något är ju att se till resultaten som de Sociala Entreprenörerna skapar. Allt handlar i slutet om resultat. Vad har du gjort? Vad genererade projektet/företaget?. Om du lyckas skapa jobbmöjligheter och valmöjligheter eller skapa förutsättningar för andra människor att växa, så är du väl förtjänt av “rampljuset”.

Följ gärna Africa’s Potential på Facebook och Twitter. Läs även Emres inlägg på se-forum.se.

Idag gästbloggar Ludwig Jonsson, bakom bloggen Sharing is Caring, på veckans tema “Unga mediavanor, nätverk och sociala medier”. Ludwig, som är ung marknadsförare inom digitala medier, älskar kommunikation och internet samt är övertygad om att vi med detta kan skapa helt nya förutsättningar.

Vi har alltid haft behovet av att umgås och vara sociala. Redan 1943 presenterade Maslov sin behovstrappa där han visar att vi har ett behov av gemenskap. Det är inget nytt. Vad som är nytt är mötesplatsen och vad den bidragit med. Idag kan människor som aldrig träffats förut, som har helt olika förutsättningar både geografiskt och demografiskt men samma värderingar och intressen faktiskt mötas för att bolla idéer, utvecklas, inspireras och framförallt bygga nätverk.

En 17-årig svensk som älskar inredning kan idag känna en större gemenskap och samhörighet med likasinnade i New York eller Moskva än med sin jämnåriga granne, kollegorna på jobbet eller kanske någon i ens egen familj. Hon kan prata med dem varje dag, bolla idéer och inspireras på grund av deras liknande intresse, inte för att de bor i samma världsdel.

Mötesplatsen är internet, såklart. Fördelarna det har medfört är oändliga men ingen är så viktig som möjligheten att kunna bygga och utvidga sitt nätverk med likasinnade människor. De människor som faktiskt har en passion för något, oavsett om det är för ett dataspel eller entrepenörskap, söker vi upp våra jämlikar och tar kontakt med dem.

Den sociala ekonomin kommer ta mer plats och relationer blir betydligt mycket viktigare för att lyckas. Detta gäller inte bara för företag, utan även om du vill öka värdet i ditt personliga varumärke så krävs idag ett stort och framförallt starkt nätverk. Med dessa nätverk kan vi utveckla varandra genom att diskutera, inspirera, dela med oss, samarbeta och sporra varandra. Tillsammans skapar vi synergieffekter som blir starkare än vad vi någonsin skulle kunna åstadkomma ensamma. Internet är tillsammans, låt oss ta vara på det.

Inte konstigt att det inte längre räcker att segmentera målgrupper geografiskt, demografiskt eller de övriga klassiska parametrarna. För med internets framfart, och mycket annat, så har spelplanen radikalt förändrats. Intressen, behov och värderingar har istället blivit viktigare att ta hänsyn till. Nu kan vi hitta våra jämlikar på internet, gör det du också.

Det här ju dessutom bara början på något stort..

/Ludwig Jonsson

Ta del av fler av Ludwigs tankar i hans blogg Sharing is Caring
Eller följ honom på Twitter @LudwigJonsson

Och visst har du rätt Ludwig; Internet är en befriande maskin där vi kan träffas, dela och utvecklas. Det skapar definitivt nya förutsättningar för oss unga att lära.
/Sara

En av de bästa presenterna man kan få är den där känslan som får det att vibrera i bröstkorgen och pirra i magen – Inspiration. Är du inspirerad vill du förändra och skapa, tänka entreprenöriellt. Mitt mod till detta kom för några år sedan när jag mötte den här kvinnan, Signhild Arnegård–Hansen, en sann entreprenör och en mycket imponerande kvinna. Hon visar att det går att skaffa familj, starta upp ett lyckat företag och bli chef över cheferna. Signhild är grundare av Svenska Lantchips och nu ordförande för Svenskt Näringsliv.

Att våga vara sin egen
Jag ville själv bestämma över min dag och hur livet skulle organiseras. Att gå min egen och familjens väg, blev att vara entreprenör och företagare. Det blev ett sätt att leva och hela tiden har vårt företag varit ett gemensamt projekt för hela familjen. Få ting kan, för mig, vara lika meningsfulla. På vägen har jag lärt mig att allt går om man vill, men det handlar alltid om att göra medvetna val.

Alla människor passar nog inte att vara entreprenörer och långt ifrån alla har väl lust att satsa på den banan. Men däremot är jag övertygad om att alla människor har kraft att förverkliga sina drömmar, bara vi uppmuntras att tro på dem.

Det är precis det som inspirerar mig i mitt arbete. Varje dag får jag skapa och bygga nytt, helt efter mina egna idéer och förmågor. Det finns något rättvist i det, för om jag misslyckas är det mitt ansvar – om jag lyckas kan jag vara stolt och nöjd.

Att äga är att ta ansvar
Att vara företagare och ägare är nära sammankopplat med ansvar. Den som äger har ansvar att förvalta, vårda och utveckla. Ibland, kan jag tycka, glöms det bort och ägare beskrivs som frånvarande och bara intresserade av avkastning. Men det är en orättvis bild. Privat ägande uppmuntrar till ansvar och engagemang, just för att det är privat.

Egentligen finns det alldeles för lite hjältestatus över företagande i Sverige. Inte sällan misstänkliggörs företagsledare i stället för att beskrivas som just arbetsgivare. De leder och utvecklar företag som kan anställa och avlöna allt fler människor.

Företag för företagandets skull
Förutom energigivare som exempelvis kalenderns redaktör, Sara Öhman, kan jag ibland sakna en allmän förståelse för det egentliga behovet av entreprenörer och företagare. Ofta framställs det som att företagande främst behövs för att finansiera välfärden och politikers olika projekt. För mig är vitsen med företag snarare att det är en form som möjliggör företagsamma människor att utvecklas och förverkliga sina idéer och drömmar.

Är det något jag skulle önska i julklapp så är det större respekt och förståelse för företagsamhet som sådan. Inte för att den syftar till något annat, eller för att den genererar pengar till staten, utan just för att det är företagsamhet i sig som möjliggör förverkligande av det innerligt mänskliga. Att skapa och bygga nytt.
Men julen handlar ju om att ge. Så låt mig, såhär på själva julafton dela ut ett par julklappar istället!
1. Pepparkakshus till Anders Borg:
Alla vet att man blir snäll av pepparkakor. Därför vill jag ge ett stort och välpyntat pepparkakshus till Anders Borg för att han ska förbättra skattevillkoren för entreprenörer och företagare. Är man stark måste man vara snäll, heter det ju.
2. Paraply till Nyamko Sabuni:
När det stormar är det viktigt att ha en stark ryggrad och våga stå för sin övertygelse. Detta har jämställdhetsministern Nyamko Sabuni gjort när idéer om kvotering till privata företags styrelser har diskuterats. Och hon har gjort det bra. I julklapp skulle jag vilja ge henne ett rejält paraply som kan behövas vid kommande stormar och oväder!
3. Choklad och godsaker till alla duktiga entreprenörer:
Det är Sveriges alla duktiga och hårt arbetande entreprenörer som ska bygga framtidens välstånd. De behöver all energi och uppmuntran de kan få. En hel julklappssäck med choklad och godsaker till dem från mig!

/Signhild Arnegård-Hansen
Ordförande Svenskt Näringsliv

Tack Signhild!
Jag tar detta som en julklapp.
Imorgon publicerar jag mina reflektioner kring julkalendern i ett inlägg!
En riktigt god julafton önskar jag er alla!
/Sara

We often talk about how we can make life more easier for entrepreneurs in Sweden, but maybe we are spoiled in Sweden even having the government discussing this issue? Ucar Metin, www.ucarmetin.com, came here from Turkey as an exchange student and is now starting his own company as a web designer. He wants to share with us how he feel about the entrepreneurial climate in Sweden and why he is doing what he loves.

Normally, a person like me doesn’t bother about making points. I’m not here to make any point. I just want to draw your attention to something that I’ve learned through my own experience: “never limit yourself to what you’ve been doing so far, and always leave the door open for new possibilities.”

How I became acquainted with design?
Seven years ago, I wanted to be programmer more than anything else. However, things didn’t work out in the way I had planned. So, I found myself studying mechanical engineering. In the second year of my studies, I discovered the fascinating world of design that is made of shapes and colours and became obsessed with it. Because my studies were not related to this new obsession, I had to learn everything on my own in my spare time. Thus sleepless nights in front of computer started to be a part of my life.

After almost six months, my very first designs were born. They were really amateur, yet drew people’s attention on me. So, first student nations and then local small and medium scale companies were asking me to design websites and posters for them. And I did. In approximately three years, I designed six websites and many posters for various clients and even ranked in the 3rd place in a web design contest, which took place in my university in Turkey, while my mechanical engineering studies were ongoing.

As of year 2007, things began to change in my life. I came to Växjö as an exchange student and discovered a totally new world in every sense. I met simplistic, yet influential and unique Swedish design and plus observed how important role web sites and posters play in people’s daily lives in terms of communication and marketing. Also, it’s worth mentioning that Swedes are more open to new perspectives and ideas in design than in Turkey. All these enticed and made me think why not putting my design skills into practice here in Sweden and build a career on it. So, I started to spread the word and showed my designs to the friends in order to demonstrate I have certain capabilities in web and graphic design.

Well, my attempts to make people aware of me didn’t work out and therefore I didn’t get any project at the beginning. I was disappointed and yet understood that I must use a more aggressive promoting strategy to get a project. I proposed student nations to design their web sites and/or posters. None was interested in giving me such a responsibility, except VIS (Växjö International Students). I designed a website for this organisation in March 2009 and after that I, for the very first time, truly felt the presence of change in my design career here in Sweden. It’s because I received many positive feedbacks regarding my work as well as suggestions regarding starting a web and graphic design company in Sweden.

“Starting a company here in Sweden? No way, I can’t do it! Because I don’t think that I have any entrepreneurial skill to cope with a company on my own” was my first response. However as my friends encouraged and introduced me organisations and individuals who can help me out to start doing a business in Sweden, I began to realise it’s not as hard as it first seemed.

I’m now in the process of starting my company, more specifically building an entrepreneurial base and plan. In the mean time, I’m still studying mechanical engineering and about to receive my master degree soon. Yeah, I didn’t abandon or suspend my official studies. Because, I think my life is meant to professionalise in, at least, these two fields. Isn’t it hard? Yes, it is. What I am doing keeps me busy and I feel comfortable with it. Plus, you know what they say “if you want something done, ask a busy person.”

Why my own company?
So far, I’ve been working as a freelancer. Being a freelancer, to put it in simple terms, means that you’re independent in terms of time and place, when you work on projects. You can work wherever and whenever you want. To me, this is a vital ingredient of creativity and finding inspiration. It’s because inspiration doesn’t often knock on the door when you’re limited to a certain place and time.

The projects I have accomplished have been deadline based and my personal experience tells me that I’m more productive and creative when I’m free of time and an office. By saying this, do I claim that it’s and must be the same for everybody? Definitely, not! Everybody has their own way. And, this is my way. In addition, I must add one more thing that is I prefer to engage in improvised smart, dynamic, and flexible communications rather than fixed ones.

Putting them together explains why I start my own company rather than being employed, I suppose.

Why in Sweden, not in Turkey?
Starting a company in your motherland might sound simple and trouble-free, because you know very well how things work there and setting up a client network is straightforward since you’re already part of a community where you interact with many people. As I’m from Turkey, I’d say it’s quite the contrary there. Many reasons can be enumerated here. But let me mention about two most outstanding ones.

The first one is you have to deal a lot with bureaucratic issues, paper-works, etc., which will seriously frustrate you. The other reason is capital. If you don’t have enough capital to run a small business for let’s say at least six months, you’d most likely go bankrupt. This might sound odd to most people because living in Turkey is known to be inexpensive. To be frank, it’s not, especially if you’re running a business. As an example, two of my close friends were doing business in the same field like me, and ran their companies for almost a year each. But they winded up bankrupted. You must have power (money) and be patience to do business there. It’s sad but true.

There are several motivations lying beneath my choice of starting my own business here in Sweden. I have just talked about two of them above. Here I don’t need have a big amount of capital to run a small business, plus the bureaucracy is not as frustrating as in Turkey. These are not all the reasons. There are some more. But two worth to be mentioned are those:
a) business owners, organisation, and individuals are more aware of how much value web and graphic based promotion can add to their activities
b) encouraging society and government
If you sum these reasons up, you would catch why I chose to start my company here in Sweden rather than Turkey.

Inspiration
To me, we live in a world that is full of inspiration regardless of time and place. I know it sound too cliché, nevertheless I believe it’s the reality itself. So, why only some of us are able to see things differently and thus get inspired by them? I don’t really have an answer for that question. But, I do believe we differ a lot when it comes to our perceptions and as a result of this fact, only some find inspiration everywhere. As I said inspiration is everywhere. All you have to do is to be watchful.

Often I hear the question, “What inspires you?” My answer is pretty simple: “everything in life, but mostly music.” How do I relate music to design and does it inspire me? To me, music functions like a bridge between what inspires me and my designs. It eases to express myself. Mostly lyric-less music, not classical but post-rock, provokes me and so I find myself thinking / imagining every piece of inspirational detail that I’ve recently seen, heard, felt, touched, etc.

What I feel while designing is more or less like this: It feels like as if I’m dealing with a puzzle in my mind. Millions of pieces spread all around and they don’t always fit together. But once they do I grab a piece of paper and pour out my ideas there. Of course, it doesn’t end here. You have to bring to life your sketched ideas and then polish them with extra touches in your favourite design software.

I know it’s been a long talk, but I really did enjoy. Hope you enjoyed too.

Want to know more about me and my work? It’s just one click away. Just visit www.ucarmetin.com or send me an e-mail mtn.ucar@gmail.com and you’ll find out more about me and my work.

I thank each of you and appreciate you for reading my story. Plus, a big thanks to Sara for giving me a chance to tell my story.

I have a small surprise for you. I’ve designed four wallpapers which you can use to decorate your desktop. You can find them below.


(Click to enlarge)
“God Jul och Gott Nytt År”

/Ucar Metin
www.ucarmetin.com

PS. Due to some unexpected problems with my hosting provider, my website is down at the moment. However, it’d be up and running within 2-3 days. I apologise for inconvenience. DS

Passionen, att göra det vi älskar, ska leda oss till framgång fick vi veta i föregående inlägg. Ibland finns inga andra alternativ, som för Karin Åberg, Karin Åberg Music. Hennes liv är musik och nu försöker hon leva på den som kompositör.

Beskriv dig själv med tre ord.

Hur många gånger har vi inte fått uppleva denna skräckfyllda fråga. Tre ord. Få se nu. Glad, trevlig, snäll… Nej, fy vad mesigt! Särskilt snäll är jag väl inte alltid, och glad? Hmmm… Lite småstingslig är ju inte helt ovanligt att man är… Trevlig? –Tja, för det mesta. Eller…?

Varför ska det vara så svårt att framhäva sig själv? Det positiva, alltså? För är frågan den motsatta, vad ens brister och svagheter är, ja då kan man rabbla upp en hel lista. – Med extra tillägg! Därför ska jag nu trotsa denna typiska svenska jantelag som är rätt djupt inrotad i rätt många av oss och köra på ren och skär skrytsamhet. – Eller helt enkelt bara fakta?

Karin Åberg: Entusiastisk, påhittig och omtänksam.
Så var det avklarat. Nu vet ni vem jag är.

Jag jobbar med musik. Kompositör, arrangör, låtskrivare och musiker. Nystartad enskild företagare sedan juli-09. Hemsida, visitkort, bokföringspärmar, F-skattsedel och hela baletten. Det är jättekul! Jag misstänker att min persoliga ”coach” Hanna på Grrl Tech* aldrig haft en så entustastisk ”bokföringselev”, då undertecknad efter varje korrekt uträknad verifikation på bokföringsprogrammet jublade högt och viftade segervist med armarna.

–YES!!! Där satt den! Jag är grym!

Musik. Mitt liv kan man väl lätt utrycka det. Vid ett och ett halvt års ålder sjöng jag alla verser i Ekorr´n satt i granen. (Min favoritsång under många år.) När jag var fem kunde jag sitta klistrad framför TV:n under en fyra timmar lång operaföreställning. Jag vet inte vad som fashinerade mig mest- musiken eller kläderna…

Jag sjöng ”Tommy tycker om mig” i högan sky på dagis och jag lärde min barndomsbästis Christina hela ”Rönnedahl” och en massa påsklåtar som vi sedan sprang runt och sjöng för våra tålmodiga grannar. Det var också med Christina som jag såg filmen ”Never Ending Story” (1884), där filmmmusiken än idag är bland den bästa musiken jag vet.

Efter grundskolan gick jag tre år musik på gymnasiet, två år på musikfolkhögskola för att sedan fullfölja mina studier med fyra år på Musikhögskolan i Piteå med avklarad Kandidatexamnen. Resultat: utbildad kompositör/arrangör och tonsättare samt singer/songwriter.

Att välja musik som yrke är väl kanske inte den allra säkraste väg för jobb och ett tryggt leverne. – Snarare tvärtom. Det var jag väl medveten om när jag gav mig in i högskolestudierna, men jag visste att det inte skulle vara möjligt för mig att åstadkomma det jag ville med musiken om jag valde att arbeta med något annat, mer ”safe” yrke och praktisera musiken vid sidan om. Även om man i de flesta fall måste börja den vägen för att få någon inkomst medan man etablerar sig har jag ändå alltid haft som mål att kunna leva bara på musiken. Kanske skulle det inte gå, men jag ville i alla fall prova. Annars skulle jag ångra mig. Jag skulle ge upp mig själv.

Så på den vägen är det och det är nu den “verkliga” resan börjar. Att se till att jag faktiskt kan livnära mig på detta. Visst är det läskigt. Känns ungefär som att kasta sig ut för ett stup, men samtidigt är det jättekul och spännande. Äntligen ska jag få göra det jag vill på “riktigt”. Inte bara skriva för byrålådan utan i verkliga sammanhang och som jag också kan leva på.

Jag känner mig mycket positiv och är peppad till tusen. Har gått på massa events, företagsmiddagar och föreläsningar där jag mött andra nyföretagare och etablerade och allt detta har gett mig massa motivation och kraft att driva det hela vidare.

-Jag vill!
-Jag kan!
- Jag är bra!

Jag är ganska säker på att om du har möjlighet att jobba med det du verkligen brinner för ökar förutsättningaran för att du preseterar ditt allra bästa. Trots motgångar så har man en speciell kraft och motivation som driver dig frammåt. Så nu, när ett nytt år ligger framför oss, full av möjligheter och skoj, vill jag passa på att önska er alla en

God Helg med en liten käck jultrudelutt. (Klicka på länken)

Besök gärna min hemsida för mer musik att lyssna på.

/Karin Åberg
www.karinaberg.com

Gör som Karin - gör det enda rätta för dig! Lev på din talang.

Vi kan tala om faktorer för drivkraft som får oss att göra det vi gör, men egentligen är grunden att göra det vi älskar. Christian Rudolf, bakom bloggen disruptive.nu, menar att det är passionen som driver oss till entreprenörskap - och att pengarna kommer om vi gör det vi älskar.

Varför pengarna kommer om du gör det du älskar!

“Do what you love and the money will follow” Ett uttryck som säkert många av er läsare av Saras blogg har hört. Trots att få människor kan undvikas att påverkas av detta uttryck så verkar de flesta tvivla på att det är möjligt. Man tvivlar så mycket att man i många fall väljer att göra något man inte älskar, bara för att försörja sig. Livet handlar om att göra det man älskar och entreprenörskap är modet att genomföra detta, oavsett vad det är du älskar!

Med passion följer ofta att man blir riktigt duktig på något. Du lägger fler timmar på din passion och är mer uppmärksamhet än någon annan. Du lär dig mer, fortare och bättre. Du blir mer innovativ, får energi även om klockan är sent på natten. Kraften i detta är mycket stor. Inte bara för att du är en av få som är på väg att bli riktigt duktig på något utan också att det finns en stor attraktionskraft i det du gör. Sara är ett lysande exempel på detta. För mig är det tydligt att denna blogg är ett uttryck för passion och jag tror många av ni som läser detta, läser Saras blogg, just pga denna passion.

Ja, i varje blogpost i denna entreprenörskalender innehåller ett uttryck för denna passion. Man har insett vad man älskar och satt igång för att göra detta möjligt trots att man inte visste när man påbörjade sin resa, hur det skulle sluta eller hur mycket arbete som skulle krävas

“När jag valde att lägga mitt fokus på att utveckla min familjs fina och gamla släktgård Bommars var det mer än bara mina egna visioner om att leva i nuet och förverkliga mina egna drömmar som låg i fokus.”
Källa Evelina Envall

“…väldigt idédriven och jag brinner för att tänka i nya banor”
Källa Jon Karlung

“Min vistelse på gården i Australien fick mig att inse att det var detta jag ville göra med mitt liv, driva något eget och se mitt företag utvecklas och växa.”
Källa Johan Rosenlund

Entreprenörskapet handlar inte om pengar

Ändå handlar debatten kring entreprenörskap främst om pengar. Det är entreprenörerna som skall fixa jobben, det är 3.12 fåmanskatteregler, det är kontroller av pizzerior av skattemyndigheten osv osv. Jag finner det mycket märkligt för om entreprenörskapet handlade om pengar så skulle nog alla företag misslyckas. För att bli riktigt duktig på något och ha energin att fortsätta år efter år, fungerar inte pengar som motivator. Det är inte en tillräckligt stor morot. De flesta människor slutar att motiveras av pengar vid en viss nivå och när du är mätt i magen, din familj har det bra. Då kommer helt andra behov upp till ytan. Som tid med familj och vänner, hobbies eller bara njuta av solen som lyser på våren med en kopp kafe. Om du då gör det du älskar, fortsätter du. Du fortsätter sälja, du fortsätter anställa, du fortsätter investera dina pengar i framtiden, för varje dag gör du det du allra helst vill göra.

Entreprenörskapet handlar om dig som läser detta.

Det är inte bristen på pengar som är entreprenörskapets problem. Staten öser ut stålar genom Vinova, forskning, Almi och massor med andra märkliga institut. Hindren sitter inom oss. Om vi som föräldrar inte vågar av att följa våra drömmar så fortplantas det medvetet eller omedvetet vidare till nästa generation. Man gör som sina föräldrar, om de drivit företag, så blir man företagare, om de studerat på universitet så studerar man på universitet. Dina handlingar fortplantar sig vidare i systemet. Även om man som ensam människa tycker att det man gör är litet, så är det inte så, för om många bara beslutar sig för att ändra sig, så blir förändringen stor i vårt samhälle. Entreprenörskapet i vårt samhälle börjar med dig som läser detta. Om du börjar göra det du älskar och funderar ut ett sätt du kan göra detta i många år, då kommer vi uppleva en ändring av vårt samhälle. Du kanske aldrig får uppleva denna ändring men den kommer om du börjar.

Allra tydligast ser vi detta i USA och Sillicon Valley. Många människor där drömmer om att bygga nästa “nya nya” och med jämna mellanrum gör man det också. Visst de har en annan typ av infrastruktur än vad vi har och ännu mer pengar men framförallt sitter det i skallen på människorna. Man drömmer, man vill göra detta, man vill lyckas och varje dag skall man göra det man gillar.

Sett med dessa glasögon kommer inga statliga åtgärder någonsin ändra entreprenörskapet i Sverige. Det måste börja med oss själva. Hur vi ser på det livet vi vill leva och genom att agera annorlunda kan vi som individer påverka vårt samhälle. Att hitta det som gör dig lycklig och försöka göra det varje dag i resten av ditt liv är inte bara något som kommer förbättra ditt liv utan hela vårt samhälle. Genom att agera som individualist och ha modet att söka det som funkar för dig, förbättrar du kollektivet, vårt samhälle!

/Christian Rudolf
disruptive.nu

Christian skriver tillsammans med Peter Sandberg och Nicolai Wadström på bloggen disruptive.nu, en blogg om online entreprenörskap och online kommunikation.

Entreprenörsstudenter är vi många. Drivkraften att vilja förändra samtidigt som man lär och utvecklas leder, inte så förvånande, ofta till förverkligande av affärsidéer eller projektidéer. För Anna Fransson, student vid programmet Enterprising and Business Development vid Linnéuniversitet, blev resultatet konsultföretaget TASK Consulting. Hon upplever att hennes studier haft stor inverkan på hennes entreprenöriella tänkande.

Vem kan säga nej till söta Sara när hon frågar en om man vill göra sitt allra första blogginlägg, som en del av hennes julkalender? Inte jag i alla fall och särskilt inte när det gäller en sådan bra idé som en julkalender med entreprenörer.

Precis som Sara går jag på det där programmet som kallas för Enterprising and Business Development, mer känt som EBD, på Linnénuiversitetet. Ingen utanför EBD’s ramar vet riktigt vad det är och om sanningen ska fram så har vi ingen direkt aning heller! Vad jag kan svara på är att jag ÄLSKAR programmet och att det är precis rätt för mig. Var kan jag annars kombinera teorierna med riktigt företagande och framförallt utveckla nya idéer? Ren skola där folk bara läser och läser och glömmer allt efter en tenta är ingenting för mig. Jag hade blivit uttråkad på två röda, inte lärt mig ett smack, packat mina böcker och åkt hem till mamma igen (där slipper man ju i alla fall att tvätta).

Kortfattat vad vi gör på EBD är att vi läser teorier och applicerar dessa genom olika projekt direkt i företag. Alla studenter arbetar tillsammans med varsitt partnerföretag under ett år. För att på något sätt klargöra det ännu tydligare så är programmets huvudingredienser entreprenörskap såklart samt näringsliv, projektledning och affärsutveckling.

Det ständiga kaoset på EBD, med avsiktligt för lite information, ämnen som läses samtidigt, flera projekt i bollning jämt och tusen andra projekt vid sidan av studierna, har gjort mig till en väldigt drivande person. Vi måste ständigt leta reda på alla svar själva. Nej vi vet inte allt! MEN vi vet var vi ska hitta svaren till det vi inte vet. Detta måste vara vår största styrka!

Detta har resulterat i att jag numera driver ett relativt nystartat företag, TASK Consulting, med en klasskompis som heter Alexander Tatidis. Vi erbjuder uthyrning av studenter från Linnéuniversitet till det lokala näringslivet. Målet är att vi ska kunna erbjuda prismässig konkurrens och att studenterna marknadsför universitet genom sig själva istället för att skolan ska stå för den biten.

Jag brinner för vårt företag och får en viss tillfredställelse att komma på nya saker som kan förbättra vårt företag. För mig finns det ingenting bättre än att förverkliga idéer och effektivisera i princip allt, oavsett om det är som anställd i ett företag eller mitt egna. Det är en av de få sakerna jag kan få en riktig kick av!

Just nu så sitter jag mest och smider planer för nästkommande år, eftersom jag befinner mig på utlandstermin i Nice, Frankrike. Även om jag älskar Frankrike med deras vin, ost och la dolce vita attityd så längtar jag hem till julskinka, familj & vänner, EBD, TASK Consulting och att förverkliga alla idéer jag kommit på här. Näh när jag kommer hem är det dags att effektivisera igen. Ett ord som jag hört att jag tydligen missbrukar och efterlever, men när något bli gjort fort och med bra resultat är det ingen som klagar. So I rest my case!

/Anna Fransson
TASK Consulting

Läs mer om Annas företag TASK Consulting, kanske vill du hyra en student inför ett kommande uppdrag?

Eller så kanske du vill veta mer om vad det innebär att vara partnerföretag till oss EBD-studenter? Isåfall får du gärna kontakta mig, kontaktuppgifter finner du här.

Är ni intresserade på att få höra mer om “studier och entreprenörskap” annordnar jag en föreläsning i ämnet den 7 februari på Linnéuniversitetets stora (och första) Öppet Hus. Lunchtid, sal Tegnér.
/Sara

Att drömma, låta tankarna rinna iväg för att sedan våga är viktigt för att utvecklas. Detta är något Evelina Envall gör varje dag när hon verkar för bygden och Hälsingegården Bommars. Hon drivs av att hitta städiga utvecklingsmöjligheter samtidigt som hon ser all potential i sitt Ljusdal.

Sitter här i ett vintervitt landskap och blickar ut på ängen, sjön och bergen som omringar gården. Elden sprakar i kakelugnen och adventsstjärnan lyser i fönstret. Idylliskt – ja verkligen och en av de största anledningar till att jag sitter här. När jag valde att lägga mitt fokus på att utveckla min familjs fina och gamla släktgård Bommars var det mer än bara mina egna visioner om att leva i nuet och förverkliga mina egna drömmar som låg i fokus.

Det kan kanske tyckas lite konstigt, men det var faktiskt bilden med barn i alla gårdar, massor av turister, fina vägar, öppna fält, använda stigar, återkommande sociala tillställningar med nya som gamla traditioner som fick mig att bestämma mig för att verkligen satsa. Är det någon bygd som det finns förutsättning för att kunna detta så kände jag att det var just denna. Platsen är varken bättre eller sämre än någon annan – gården är otroligt fin men inte finare än någon annan. Det är bara det att den är speciellt värdefull för mig och otroligt vacker i mina (och andras) ögon. Jag kände verkligen för att öppna upp och erbjuda världen att ta del av allt det underbara och speciella som faktiskt bara finns här, historien, trakten och vi som bor här. Efter två års ”dygnet”-runt jobb kan jag bara säga att varenda sekund har det varit värt – för det är inte bara en kund som kommit, gått och återkommit.

Den senaste satsningen med julmarknad var en stor chansning, men knappt hade den börjat förrän tillströmningen av besökare som helhjärtat berömde arrangemanget började höras. Då spelar det ingen roll hur mycket slit och jobb bakom ”kulisserna” som gjorts, jobb som den enskilde besökaren kanske inte ens märker.

Så till dig som har något att visa upp eller har något som du drömmer om – tänk igenom det och satsa och erbjud det du vill sälja med stolthet. Ibland kommer det ut helt andra saker än du tänkte från början och kanske är det just det som är charmen med företagande på landsbygden?! Jag vill fortfarande utveckla vår verksamhet på den internationella marknaden och jag är långt ifrån nöjd ännu – dock är jag överstolt över vad jag tillsammans med min familj, vänner, grannar och besökare har åstadkommit.

Det har gett mig tron på mig själv och till dig vart än du befinner dig i världen. Tappa aldrig tron på dig själv – jag vet att du kan. Bara det är entreprenörskap i sig. Jag sänder dig varma julhälsningar och nästa gång du passerar Hälsingland stanna upp och njut i den vackra omgivningen och kika om du hittar min alldeles speciella plats.

/Evelina Envall
Familjegården Bommars, www.bommars.se
Letsbo, Hälsingland

Evelina Envall är en landsbygdsentreprenör, hon engagerad i utvecklingen av besöksnäringen i Ljusdals kommun, ekonomilärare och en sann naturmänniska. Hon brinner för sin hembygd och fick bl.a. sommaren 2009 Ljusdals kommuns kulturstipendie för sin professionella affärsutveckling av Hälsingegården Bommars.

På Hälsingegården Bommars, som drivs av Evelina och hennes familj, händer det alltid något nytt - sommar som vinter. Familjen Envall bjuder på unika upplevelser i en underbar miljö, boende på Hälsingegård, julmarknad, flottfärd, vedeldad bastu, glöggprovning - allt du kan tänka dig. De visar på hur drivet för arvet får dem att utnyttja alla sina resurser för att utveckla bygden på ett nytänkande sätt. Ta en tur förbi Letsbo i Ljusdals Kommun!

Se vad som pågår just nu på www.bommars.se
Få julstämning och lyssna på Bommars Rimstuga från Radio Ljusdal.

Att tänka entreprenöriellt i varje avseende i vardagen och ha en ständig skaparglädje för det du gör kan leda till framgång. Jon Karlung, VD Bahnhof AB, anser detta vara avgörande i det visionära entreprenörskapet där det är av ständig vikt att se affärsmöjligheter. Det här är Jons historia.

Min bakgrund
Jag är född 1964 i Stockholm och har jobbat med IT i nu drygt 15 år. Jag är utbildad kulturvetare på Stockholms universitet med en filkand i bland annat litteraturvetenskap. Jag har också läst på Journalisthögskolan och studerat film, filosofi och socialantropologi. Under några år i början på 90-talet var jag chefredaktör på en herrtidning. I början av 1996 gick jag in som delägare i det då nystartade Bahnhof AB (vid tidpunkten var det jag själv och två anställda. Vi satt i en barack i ett industriområde i Uppsala och hade ett fåtal modem i IKEA-hyllor).

Jag har en bred humanistisk bakgrund som förmodligen avviker en del från vad verkställande direktörer i börsbolag brukar ha. I många sammanhang har just detta faktiskt varit en tillgång. Jag är väldigt idédriven och jag brinner för att tänka i nya banor och att se utanför ramarna. Bahnhof var Sveriges första kommersiella internetoperatör som vände sig till privatpersoner och jag har därmed varit en del av den svenska internethistorien. Jag brinner för friheten på nätet och nätet som mötesplats för sociala nätverk och idéer. Jag är stark motståndare till övervakning, datalagring och att använad nätet som ett instrument för att kontrollera medborgarna. Jag tror samtidigt på marknadskrafterna och dynamiken i att i ett avreglerat telecomlandskap kunna bygga nya intressanta tjänster.

I vardagen bor jag med min fru och två små flickor i ett hus i Täby. Jag tycker om böcker, film och jag gillar att spela dataspel.

Vad gör en bra entreprenör?
En bra entreprenör måste vara ett slags konstnär. I grunden måste det finnas en stor skaparglädje i det man gör. Detta kan ta sig olika former - men nästan alltid handlar det om att man har en förmåga att tänka utanför ramarna, och antingen hitta på något helt nytt, eller skapa en helhet av olika existerande delar, som sätts ihop på ett nytt och annorlunda sätt. Att tänka utanför “boxen” är den viktigaste egenskapen för en entreprenör.

Det är också skaparkraften som skiljer det mer visionära entreprenörskapet - från till exempel en vanlig säljare eller säljande affärsman. Kreativitet är själva nyckeln. Har man inte det som egenskap kan man förstås lyckas i alla fall. Men då handlar det oftare om att förvalta existerande modeller. Det är inte sant entreprenörskap i egentlig mening tycker jag. Även om det förtsås kan vara nog så kommersiellt gångbart ändå. Men det är helt enkelt inte lika kul att
kopiera vad andra gör.

En god entreprenör måste förstås alltid förena skaparkraft med ett grundmurat affärssinne. Affärsmöjligheterna är själva tavelduken entreprenören målar på. Den måste finnas där för att kunna lyfta en skapelse till något mer än bara en spännande eller djärv idé. Affärsplaner måste ha både en dimension visionärt nytänkande - och en dimension ren krass kommersialism. Det är att lyckas förena de här sidorna som gör en riktigt god entreprenör.

En annan viktig egenskap är att kunna vara lyhörd och fånga upp goda idéer i omvärlden. Ibland behöver hjulet inte uppfinnas på nytt - men man kan faktiskt använda hjulet på många olika fordon… Slutligen måste en god entreprenör ha extrem tävlingsinstinkt och en stor portion mod. Man måste vilja vinna och man måste våga sticka ut från mängden. Man måste också ha ett mod som gör att man vågar satsa allt på något man tror på.

Vad är jag själv för slags entreprenör?
Jag är en extremt idédriven person som nästan alltid tar fasta på att se saker ur ett nytt ljus. På alla områden vi verkar inom försöker jag tänka utanför banorna och hitta nya produkter, tjänster och affärsmässiga möjligheter i olika sammanhang. Det är detta som är min starka sida. Jag är ibland ganska otålig till min natur, och jag vill ofta mer än vad som är möjligt med hänsyn till existerande strukturer. Men jag ser det alltid som en utmaning att tänka utanför boxen och göra saker ingen annan tänkt på.

Jag försöker uppmunta de sidorna hos mina medarbetare och inom Bahnhof har vi varit duktiga på att hitta nya möjligheter. Jag vet att vi också lyckats attrahera medarbetare som vill ha större del själva i att utforma sin jobbvardag, utan att behöva fastna i större och mer stelbenta strukturer som det ofta kan bli på stora koncerner. Här har vi nog lyckats hitta en bra balans.

Bahnhof är ett framgångrikt företag och vi växer på alla områden just nu. Det är kul eftersom vi så att säga slår ur underläge mot det absolut största operatörerna. Där finns nog en grundmurad tävlingsinstinkt hos mig: Jag vill alltid vinna helt enkelt, och vi är ju ständigt i krig med våra konkurrenter på olika områden. Faktum är att jag är lite road av militärhistoria också.

Vad har jag gjort som entreprenör?
Ett exempel från senare tid: Bahnhof har byggt en ny datahall på ett sätt helt utanför ramarna. Det finns ingen motsvarande anläggning i världen som är uppbyggd som Pionen (ur design- och marknasdföringsperspektiv). Istället för att ta fasta på bara den rent fysiska infrastrukturen (den finns förstås där också!) som man gör i alla konventionella datahallar, valde jag en helt annan väg. Jag utgick ifrån människor och insåg att det faktiskt finns en lucka här jämfört med vanliga mer tråkiga datahallar. Jag valde att bygga vår datahall i en kärnvapensäker bunker från det kalla kriget, och jag valde att satsa hårt på science fiction artad design, svävande konferensrum i glas och växthus med vattenfall. Det här har visat sig väldigt framgångsrikt. Anläggningen är nu känd över hela världen med stort antal reportage, bloggar och filmer på youtube som berättar om “Pionen”. Marknadsföringen har varit ovärderlig och vi har lyft hela bolagets profil till en ny nivå - samt på rekordkort tid lyckats fylla datahallen med nöjda nya kunder. Hade vi haft en vanlig datahall hade vi aldrig fått samma genomslag.

Pågående nya projekt är förstås hemliga. Men ett av dem kommer återigen att handla om datahallar. Fast i en annan skepnad än någon tänkt sig tidigare.

I övrigt jobbar vi i vardagen med att förfina och hela tiden hitta bättre sätt att göra det existerande på ett nytt och bättre sätt. Det finns även ett entreprenörskap i den grå vardagen som mer handlar om att förfina rutiner och förbättra olika saker hela tiden. Men utåt sett är det inte lika spektakulärt. Men tänkesättet måste alltid finnas hos alla medarbetare. Vad kan vi göra annorlunda. Tänk alltid så: Vad kan göras annorlunda?

/Jon Karlung, VD
Bahnhof AB, www.bahnhof.se

Foto: Bahnhof AB

Inspireras av Jon och se fler bilder från datahallen Pionen. Kan du hitta tomten?

Vikten av entreprenöriellt tänkande är stor i de flesta sammanhang - inte minst inom kommuner, länsstyrelser och regeringen. Kristina Alsér, Landshövdingen hos Länsstyrelsen Kronobergs län, berättar hur hon har nytta av entreprenörellt tänkande i sitt dagliga arbete samt om bakgrunden till det som driver henne.

Jag som skriver i dagens inlägg heter Kristina Alsér och är sedan 1 oktober 2007 Landshövding i Kronobergs Län. Min bakgrund är företagare och entreprenör. I och med utnämningen till Landshövding har jag bytt hemmet och gården Solliden mot Residenset vid Stortorget i Växjö och det lilla företaget mot den stora myndigheten.
Vägen till det spännande Landshövdingeuppdraget har gått via ett brett samhällsengagemang, som tog ordentlig fart under tidigt 90-tal när våra tre barn var små. Den lilla byskolan, som låg ett stenkast från gården, hotades av nedläggning, men med engagemang, nya fakta och hårt arbete lyckades vi få politikerna på annat spår. Kanske var det här någonstans jag förstod att entreprenörskap inte bara handlar om att driva företag.

Entreprenörskap handlar om att leta och finna nya vägar att lösa problem på, att tänka utifrån och in, att våga testa och att våga misslyckas. Den positiva upplevelsen av det lyckade arbetet med skolan gav mersmak. Och jag har fortsatt driva frågor som gör skillnad. Främst har det handlat om strategiskt viktiga frågor för små och medelstora företag. Alltid med egna erfarenheter och det egna bolaget som utgångspunkt.

Vi lever i ett fantastiskt land med många möjligheter, men det ska till mycket kreativitet, mod och envishet om man ska våga och vilja växa. Incitamenten är få och riskerna stora. Vår vision var tydlig och förankrad i organisationen – vi ville bli större! Med strategier för ökad internationalisering, kompetensförsörjning och FoU har tillväxtresan i det lilla miljöteknikbolaget uppmärksammats.

Erfarenheterna från tiden som familjeföretagare är guld värd i min nya roll. Kunskapen hur man driver processer mot en gemensam vision har jag nytta av varje dag. Inte minst i det interna arbetet, på myndigheten, att skapa en modern, flexibel och attraktiv organisation. Länsstyrelsen ska vara en arbetsplats som kännetecknas av företagsamma och tillgängliga människor, som med både bredd och spets arbetar för en hållbar samhällsutveckling.

Nyttan från tiden som företagare är också värdefull i varselsamordningsarbetet, där jag tillsammans med Regionförbundets ordförande har att samordna länets resurser för att minska effekterna av finanskris och lågkonjunktur. I det arbetet är det gott att ha en fysiskt, innovativ och varm mötesplats - Residenset. När jag flyttade in i det vackra huset vid Stortorget var visionen tydlig - Residenset skulle öppnas upp för länets medborgare. Miljön är fantastisk och har verkligen blivit den kreativa mötesplatsen för omöjliga och möjliga möten som jag önskade. Här träffas företagsamma människor från näringslivet, samhället och nationella och regionala offentliga aktörer. Vi för strategiska samtal med teman som för länets utveckling framåt.

Idag mer än någonsin behöver vi alla modiga, kaxiga och driftiga människor. På alla nivåer. I alla typer av organisationer. Vi har allt för länge levt med Jantelagen, med tron eller hoppet att någon annan gör. Ju fler som vågar ta ansvar, driva och finna nya lösningar desto större är förutsättningar att vi hänger med i utvecklingen och minimerar risken att bli omsprungna av länder som Indien och Kina. Där frodas entreprenörskapet. Låt oss ta upp kampen, låt oss skapa miljöer där innovationskraften får fäste och där det sunda får råda.

Bästa hälsningar
Kristina Alsér
Landshövding Länsstyrelsen i Kronobergs län

Foto: Länsstyrelsen Kronoberg

Läs mer om Kristina Alsér i hennes blogg och ta del av fler av hennes tankar.

Lantbrukare är ett av våra äldsta yrken, också ett av de mest entreprenöriella. Att vara lantbrukare medför mycket arbete, kräver enorm drivkraft och ständigt nytänkande. Johan Rosenlund, Norje Sambruk AB, berättar vad som får honom att arbeta +/- 70h/veckan samt vad som fick honom att börja som lantbrukare från första början.

Valet att bli lantbrukare var inte alls självklart när jag var yngre, fast intresset alltid har funnits. Jag har vuxit upp på en gård som funnits i släkten i generationer. Min pappa har också varit lantbrukare och haft ett driftsbolag tillsammans med en kompanjon. Bolaget i sin tur hyrde tre gårdar som tillsammans utgjorde ca 100 hektar, dessa gårdar är i dagsläget uppköpta av mig och min far och drivs av vårt företag Norje Sambruk AB.

Efter gymnasiet åkte jag på utbyte i ett år i Australien för att arbeta på en gård i staden Perth på västkusten. Strax innan jag åkte hem fick jag ett erbjudande om att lösa ut min fars kompanjon ur det driftsbolag som drev gårdarna hemma. Min vistelse på gården i Australien fick mig att inse att det var detta jag ville göra med mitt liv, driva något eget och se mitt företag utvecklas och växa. När jag kom hem påbörjade jag därför en två-årig lantmästarutbildning på SLU (Sveriges Lantbruks Universitet) i Alnarp. Jag varvade studier i veckan med arbete hemma på gården under helgerna. Efter utbildningen påbörjade jag mitt arbete med att driva och utveckla Norje Sambruk AB.

Norje Sambruk är ett växtodlingsföretag kombinerat med entreprenad. Detta betyder att vi inte har några djur, enbart växtodling. Entreprenaden innefattar uthyrning av maskintjänster till andra lantbrukare såsom upptagning av potatis, sådd, grävning osv. Under vinterhalvåret utför vi även markarbeten åt andra företag och privatpersoner då det inte finns så mycket att göra inom lantbruket under denna säsong.Under Sweden Rock Festival driver vi även en camping för besökarna. Vi har 70 000 kvm mark där vi hyr ut tält och husvagnsplatser samt tillhandahåller frukost och matförsäljning. Detta är en bisyssla som sysselsätter familj och vänner i ca tre veckor med alla förberedelser till och under festivalen. Denna bisyssla började som en rolig grej och har idag växt till att bli en ganska stor del av företagets omsättning.

Vad som driver mig till detta är utvecklingen av företaget, att se hur allt arbete man lägger ner i slutändan lönar sig. Också visionen om att ha skapat och åstadkommit något med sitt liv samt att jag får hålla på med det som jag tycker allra mest om är en stor drivande faktor. Att vara lantbrukare är också ett väldigt varierande yrke eftersom inget år är det andra likt. Det man sår på våren ska vårdas ändå fram till hösten då det ska skördas och ett resultat visas. Hur detta resultat blir beror självklart på det jobb man själv lägger ner men även mycket på väder och vind och andra kringliggande faktorer. Att också uppmärksammas av företag inom branschen för sitt arbete är en faktor som gör att det blir lite roligare att fortsätta. Jag har tillexempel fått lantmännens stipendiat för mitt goda arbete med att utveckla gården, ett år fick vi även diplom för årets gurkodlare av Felix för bästa resultat bland deras leverantörer.

För att klara av att vara lantbrukare krävs det en målmedvetenhet, man kan inte lägga av bara för att det kör ihop sig en dag - man måste kunna se långsiktigt på saker och ting. Man måste också kunna ha många bollar i luften då man ska sköta sitt egna samtidigt som man hyrs in av andra. Att också vilja arbeta och ha intresse för det är ett måste då jag jobbar ca 3000 timmar på ett år( en vanlig heltidstjänst är ca 1600 timmar). Man måste också lära sig att kunna stänga av och koppla från jobbet när man kommer hem.

En entreprenör enlig mig är någon som är drivande och tror på det de gör. En entreprenör håller också på med det de tycker allra mest om och vill alltid utvecklas, aldrig stanna upp och nöja sig med det de redan har. Som entreprenör ska man inte heller vara rädd för att se sig om för nya möjligheter att utveckla företaget. Man måste inte alltid bara göra det man alltid gjort utan nya utmaningar och uppgifter kan göra att både företaget och en själv som människa växer, det är bra att ha många ben att stå på. Jag är en entreprenör eftersom jag arbetar för något jag tror på och har viljan att skapa. Jag kräver nya utmaningar varje dag och ser problem som något som är till för att lösas.

/Johan Rosenlund
Lantbrukare, Norje Sambruk AB

Lantbrukare förjänar sannerligen all respekt.

Entreprenörskap, entreprenör och entreprenöriellt - finns det begrepp som använts mer de senaste åren? Mia Hellström, Men Mia!, tycker dessa ord börjar likna myndighetsfloskler. Men vad är det då dessa ord representerar?

För mig är entreprenörskap någonting helt fantastiskt. Människor som lever rövare, härjar runt och utmanar normer är bra skit alltså. Däremot tycker jag att allt snack om entreprenörskap är som ett stort floskelfält, inom vilket alla säger i princip samma sak. Det känns inte så entreprenöriellt, som det så fint heter nu för tin. Det har snarare växt fram en entreprenörsnorm.

– Halleluja! Praise the entrepreneurship!, skallar ropen genom tillväxtprogram, strategier och insatser som ska främja, gynna, motivera, inspirera och så vidare i all oändlighet och till slut leda fram till tillväxt.

*Gäsp* Var är kärringarna och gubbarna mot strömmen? För egentligen vet alla att företagande, entreprenörskap och livet i sig knappast är någon floskel. Nope it is the true thing. Verkligheten.

För några år sedan höll jag nästan på att bli utbränd av att skriva floskler om entreprenörskap och eftersom samma floskler används än idag så kan jag väl tycka att jag har gjort mitt. Jag hade skitkul och tjänade fina öronmärkta EU-pengar. Ingen större skada skedd, men det känns verkligen som om det är dags att svära lite i kyrkan.

Att svära är enkelt, men det handlar så klart om att göra det på rätt sätt. Det skulle vara väldigt uppfriskande om någon sa någonting nytt och rörde om lite i entreprenörskapsgrytan. Den börjar kännas trött och tappar sin trovärdighet. Jag ytterst skeptisk till att vi kan bygga långsiktig välfärd på tomma ord.

Jag och några av mina vänner brukar ibland säga saker som ”Det är vi – entreprenörerna - som ska rädda den svenska välfärden”. Sen skrattar vi och tar en kaka till. Inte för att vi tycker att vi är bättre än någon annan, utan för att vi inte på något sätt kan förlika oss och våra liv med den där meningen. Ändå är vi i allra högsta grad sådana som ständigt engagerar oss, utvecklar, tänker nytt, gör nytta och inspirerar andra.

Några av oss har varit/är egenföretagare, andra pluggar eller är anställda. Det är toppar, dalar, käftsmällar, plattfall, flyga högt, glädje och kris om vartannat, vilket är något som alla coola förebilder som finns sällan berättar om. Efter ett tag, när man smugit runt i kulisserna, lärt känna folk och hört deras riktiga historier förstår man.

JAG ÄR INTE ENSAM! En gnutta äkthet och ärlighet ger mer inspiration och motivation än en miljon taffliga myndighetsfloskler. Framförallt är det trovärdigt.

Nåväl. Personligen har jag haft min svajigaste höst någonsin. Jag blev uttråkad, apatisk, lätt deprimerad och extremt olönsam så det var helt enkelt dags för någonting nytt. Företaget lades ner och arbetslösheten blev min verklighet för första gången någonsin. Jag har dessutom varit fattig som en råtta eftersom a-kassan dröjde tre månader. Bara det var en utmaning. Hur fan gör man liksom?

Men framför allt har jag insett att jag är en välbevarad, ung, barnslig oanpassningsbar och humoristisk 30-åring. Det är jäkligt mycket glädje i livet helt enkelt, vilket är en bra språngbräda uppåt, framåt eller åt sidan. Jag är fortfarande lite osäker på åt vilket håll det bär, men jag kan komma hur långt som helst. Entreprenör? Tja, kanske… Men beskriv mig för guds skull inte med en floskel!

/Mia Hellström
Men Mia!

Det Mia Hellström är mest stolt över i sin CV är kursen i Stand Up Comedy, som hon genomförde i november. I jämförelse finner hon sina traditionella utbildningar och meriter något dassiga, men väldigt bra att ha. Just nu är hon en arbetssökande vildhäst, som kombinerar affärsutveckling/timme med att dagdrömma, författa Stand Up Comedy-manus och få det fantastiska livet att gå ihop. Släpp ut henne i skogen i ett par löparskor, ställ henne på en scen framför en stor publik eller bjud henne på choklad och hon förblir hög i flera timmar.

I sin blogg Men Mia! finns hon på riktigt - ärlig, avskalad, men väldigt sällan naken - precis varje dag.

Entreprenören sägs vara energisk, full av idéer och drivkraft. Gustaf Josefsson, grundare Entreprenörsjakten, menar att detta kan leda till “entreprenörsdamp” - att vara lättdistraherad och har svårt att förvalta sina idéer.

Att jaga fjärilar.

Jag tänkte använda min lilla lucka i denna julkalender för att berätta om varför jag väljer att leva ett entreprenöriellt liv - eller kanske snarare: varför jag inte klarar av ha ett vanligt jobb. Mitt problem är att jag så lätt blir distraherad av fjärilar.

Jag vill börja med att ge en liten “disclaimer”: Jag faktiskt inte är en särskilt bra entreprenör. Man talar ofta om den där drivkraften, det ihärdiga strävandet efter mållinjen, om hur entreprenören tar sig igenom alla motgångar och lägger ned liv och själ för att kämpa för sin dröm. Själv är jag lat, jag genomför bara en minimal procent av det jag planerar. Det jag genomför blir ofta hafsigt gjort, alltid färdigt i sista minuten och aldrig vettigt uppföljt. Jag orkar inte tänka långsiktigt och jag byter riktning så fort det börjar ta emot.

Under mina 4,5 år på universitetet läste jag motsvarande 6 år av poäng inom kognitionsvetenskap, retorik, kemi, juridik, biomedicin, ekonomi och psykologi. Förutom min sista termin så pluggade jag aldrig för en examen - jag läste det som var kul och det som jag ville lära mig. Idag vet jag hur aktionspotentialen via LTP stärker synapser och vad som händer när man säljer “tvem ett”. Jag kan beräkna kassaflöden och använda Laplace-transformering för signalanalys. Vad det skall av bra för har jag ingen aning om, men jag tror (hoppas?) att bredden av kunskap har hjälpt mig att öppna min hjärna för nya tankar.

Just nu jobbar jag, förutom med mitt huvudprojekt Entreprenörjakten, också med den fria idébanken Idépedia, jag utvecklar dataspel för facebook, jag försöker få ordning på leksaksproduktion i Polen, jobbar extra som social mediekonsult och reklamkreatör, jag föreläser om entreprenörskapstrender och håller workshops i kreativitet. Utöver detta så har jag ytterligare ett par framtidsprojekt som jag lägger som jag inte har på. Mitt problem är entreprenörskapsdamp, jag hinner helt enkelt inte ta tag i en idé förrän nästa kommer flygande förbi och tar all uppmärksamhet.

Faktum är att jag är så lättdistraherad att jag har svårt att prata med folk om det står en TV på i bakgrunden. Jag till och med har svårt att sitta i en park en vårdag med mina vänner och föra sammanhängande konversationer. Det räcker att en liten färgglad fjäril kommer flygande förbi, så kan jag komma av mig mitt i en mening. Är det mina föräldrars fel som lät mig spela datorspel som barn och lät mig bli en del av instant gratification-generationen? Är det medias fel som bombat mig med för många intryck och för många att punkter på att-göra-innan-du-dör-listan? Är skolans fel? Samhällets? Politikernas?

För mig är inte det entreprenöriella livet ett val, det är en konsekvens av mitt ständiga fjärilsjagande. Visst kan man tycka att det är något fel på mig, kalla mig dampunge och ge mig medicin. Men, jag tror att det finns många därute som mig, och jag tror att vi, den kreativa koncentrationsvårighetsgenerationen kommer ha en central plats i framtidens samhälle. Vi behöver bara inse våra svagheter och våga ta hjälp av andra för att stötta oss. Att Entreprenörsjakten existerar idag beror inte på mig, utan på de fantastiska människor som jobbar och har jobbat tillammans med mig. Det är tack vare dem som saker blir gjorda, de är de som varje dag inspirerar mig att fortsätta när det är tungt. Det är tack vare mina löften till dem som jag håller mina löften till mig själv.

Om jag bara får ge några få råd till de där ute som är som mig:
* Våga släppa taget om dina idéer.
* Våga lita på dina vänner och arbetskamraters förmåga.
* Hitta en plats, person eller sammanhang som kan ta ned dig på jorden och få din hjärna att slappna av. Man kan inte jaga fjärilar hela tiden.

Med Entreprenöriella Hälsningar,
Gustaf Josefsson
Grundare Entreprenörsjakten

Förra året drog Gustaf Josefsson igång Entreprenörsjakten. Entreprenörjakten är en entreprenöriell femkamp, ett driftigt äventyr där Sveriges främsta unga entreprenörer får sina företagarförmågor satta på prov. Syftet med Entreprenörsjakten är att inspirera ungdomar till idéförverkligande och Entreprenörskap samt att visa att entreprenörskap handlar om människor.

Under vintern och våren 2010 kommer sex regionala deltävlingar gå av stapeln, som vart och ett bringar samman det lokala näringslivet, innovationssystemet och regionens unga entreprenörer. I Maj 2010 samlas de bästa av de bästa för en storslagen final i Göteborg. Entreprenörsjakten 2010 kommer till Stockholm, Göteborg, Mälardalen, Borås och Växjö!
www.entreprenorsjakten.se

Jag deltog i Entreprenörsjakten förra året och det är verkligen något som jag inte ångrar. Det är härligt att få lära och inspireras av andra unga entreprenörer samtidigt som sina entreprenöriella egenskaper sätts på prov. Min medverkan fick mig att utvecklas både under och efter tävlingen. Sök!… eller bli tävlingspartner och få problem lösta av Sveriges främsta unga entreprenörer.
/Sara, Entreprenörsstudenten

Nu har vi kommit halvvägs på julkalendern och därför vill jag sprida julstämning.

Det finns entreprenörer som inte drivs av eget självförverkligande, det måste jag tro. Det finns även de som genuint drivs att göra gott för andra människor och som även fyller en stor funktion i samhället. När jag var liten behövde ingen tala om för mig att tomten inte fanns, jag är ledsen för alla er som inte fått leva med denna kännedom. Tomten kom nämligen till oss varje år. Han såg inte ut som tomten gjorde på de tecknade bilderna, men allt annat stämde – Hans sätt att prata, hans sätt att vara och hans berättelser om alla barn han träffat.

Min morfar trampade in med Yngve Sundqvist en dag i december då min mamma var liten, sedan dessa har han bott hos oss varje gång han varit på besök på Höghammarskolan i Bollnäs. Det här är Yngves historia om en helt annan typ av entreprenörskap.

Den främsta anledningen till att jag gör det jag gör är att det är roligt - jag ger tillbaks lite grann. Jag började som tomte innan jag var 15 år fyllda då jag gick på specialskolan i Knivsta för epileptiker och hade hemlängtan till mor och far i Sollefteå. Detta var då 50 talet. Anledningen till att jag började var att jag ville uppmuntra de andra - speciellt de som inte fick åka hem över julen.

Det hela började med att jag köpte upp små saker och for ned med till skolan, jag tillverkade sedan kälkar och på den vägen var det. Därefter tog jag kontakt med grossister och bad dem skicka sånt som hade mindre fabrikationsfel vilka jag hoppades kunna laga för att sedan ge bort.

Idag reser jag med två laddningar utomlands till barnhem samt till sjukhus i Sverige, förut besökte jag även barnhem i Sverige men nu har detta övertagits av särskolor. Jag har varit i Polen, Rumänien, Vitryssland och så vidare för att dela ut paket genom åren. Detta har jag fått många fina utmärkelser ifrån, bland annat utmärkelser av kungen och drottningen som även varit på besök i min verkstad.

I verkstaden i Sollefteå finns allt från skallror till elektriska tåg - det vill säga allt som gör barn glada. Jag har en dam som hjälper till med att sortera spel, laga dockor, slå in paket. Att få glädjen tillbaka är det bästa med det jag gör. Det finns de som gråter av glädje när Tomten kommer - då är jag tillfreds!

Mitt råd till er är att tycka om varandra och var snäll mot varandra - Då går det bra!

Jag har hållit på i 57 år, är 72 år idag och vill fortsätta så länge jag orkar!

/Yngve Sundqvist
Sollefteåtomten

Vill ni veta mer om Yngves historia besök hans hemsida www.sollefteatomten.nu

Yngve Sundqvist har tagit emot flera utmärkelser genom åren. Den finaste var den som han fick ta emot ur Konungens hand 1994.

Det kungliga brevet lyder:
”Hans Majestät Konungen har behagat förläna Eder Sin medalj i 8:e storleken i högblått band för mångåriga oegennyttiga insatser för barn”.

Yngve har även utsetts till ”Årets Vänligaste Svensk” 1986 samt mottagit flera diplom såsom ”Månadens Sollefteåbo” och Sollefteå Kommuns Hedersmedalj år 2000.

Läs mer om Yngve när han nominerades till Svenska Hjältar förra året.

Trevlig Lucia!

Sociala entreprenörer gör gott för andra medan de driver sin verksamhet. De tar ansvar, skapar rättvisa i framtagandet av deras produkter och gör gott för det sociala sammanhanget. Sebastian Stjern bakom The Fair Tailor, som i dagarna lanserade sin hemsida för rättvist producerade skräddarsydda skjortor på nätet, berättar om varför han är en social entreprenör.

Jag heter Sebastian Stjern och jag har gjort hoppet från ingenjör i fordonsbranchen till producent av rättvist producerade skräddarsydda skjortor på ett år. Mina föräldrar hade ett eget företag, så jag har präglats starkt av entreprenörskap. Som en form av motreaktion valde jag att utbilda mig till civilingenjör. För att bli något helt enkelt. Jag började arbeta som konsult, de två sista åren som teknisk projektledare på Volvo och Saab. Men trots en bra lön kändes det inte som att det var detta jag ville hålla på med. Jag drabbades av 80-talistsjukan - 40årskris när jag var 28. Fordonskrisen och Venture Cup var det som gjorde att jag till slut tog steget ut i det okända. Nu driver jag ett företag som heter The Fair Tailor och som säljer rättvist producerade skräddarsydda skjortor, handdukar i ekologisk egyptisk bomull, manschettknappar av återvunna kretskort med mera.

Det jag anser vara viktigast som entreprenör är nyfikenhet. Att man vill lära sig mer och att man aldrig slutar ställa sig frågan: Hur kan det här göras bättre. Det handlar inte om att komma på de stora idéerna. Ärligt talat bygger väldigt få företag på någon helt unik tanke. Finns det något som fungerar i ett annat land? Kan vi göra det här? Defrågorna kan vara allt som krävs för att lyckas. Dock oftast ihop med hårt arbete…

Jag älskar att komma på smarta lösningar. Lösningar som ger payback i flera led. Ett exempel är när det gäller marknadsföring. Vi arbetar med en organisation i Nepal, Child Watabaran, som bland annat driver barnhem och skola för gatubarn. De tillverkar våra skräddarsydda skjortor och tjänar pengar på varje skjorta som säljs. När vi nu ska marknadsföra oss funderade vi på hur våra pengar skulle göra mest nytta. Det slutade med att vi startade en grupp på Facebook där vi skänker en krona till Child Watabaran för varje person som går med i gruppen. På två veckor fick gruppen 2000 medlemmar. Och den fortsätter att växa. Vi når personer med vår marknadsföring. Child Watabaran får pengar direkt in i sitt flickhem. När marknadsföringen kommer igång kommer Child Watabaran få in ännu mer pengar till sitt arbete med gatubarnen. Att nå en person kostar oss en krona samtidigt som hela den kronan hjälper gatubarn i Nepal.

Som avslutning vill jag säga att saker kommer gå fel när du startar och driver företag. Fabriken brinner ner, båten sjunker, konkurrenten kommer ut med en ny produkt, leverantören levererar inte. Allt kan och kommer hända, men det är ingen fara. Det gör inget om du blir förbannad men fundera på hur du vänder på det? Vad för positivt kan komma ut av det här? Hur kan du rent av tjäna på det?

Kan du tänka så är jag övertygad om att du kommer att lyckas med det du tar dig an. Lycka till!

/Sebastian Stjern
The Fair Tailor - Rättvist producerade skräddarsydda skjortor på nätet

På Entreprenörsbloggen har du kunnat följa när Sebastian och hans fru Lina när idé blir verklighet. Igår lanserades www.thefairtailor.com och det går nu äntligen att beställa skräddarsydda skjortor med socialt ansvar. En perfekt julklapp?

Glöm inte att gå med i deras Facebookgrupp där de skänker en krona till gatubarnen i Nepal för varje ny medlem.

Det är ytterst få som lyckas nå framgång, vi får ofta jobba hårt för att nå våra mål. Vi kan inte vara experter på allt - men vi kan lära av varandra. Gustaf Oscarson, grundare nyttforetag.com, har skrivit boken Mind your own business i vilken 50 st entreprenörer delar med sig av sina framgångstips. Han vet vad som särskiljer de som lyckas.

Gustaf Oscarson, vem är du?
Jag är civilekonom och journalist - men har i hela mitt liv drivit projekt utan att ha drivit dem som företag. Först efter min utbildning (där det inte snackades speciellt mycket om entreprenörskap) insåg jag att det var företagare jag ville vara. Efter att ha drivit ett mindre företag ett tag insåg jag att det saknades en riktigt bra sajt för småföretagare - och då byggde jag nyttforetag.com. Sedan har det rullat på i ett rasande tempo med böcker, event, föreläsningar ets inom entreprenörskapsområdet.

Vad gör dig till en entreprenör?
Jag har alltid drivit projekt - det ligger i min natur- och jag älskar att dra igång nya saker. Dessutom har jag en jäkla energi, jag vill att det ska hända mycket omkring mig och trivs bäst när det är full fart. Men det som framförallt gör mig till entreprenör är nog viljan att åstadkomma något. Jag ska ju använda min tid till något, och då kan jag lika gärna se till att åstadkomma så mycket som möjligt.

Vad driver dig?
Att hitta idéer jag tror på och förverkliga dem. Jag är definitivt ingen förvaltare.

Vad handlar din bok Mind Your Own Business om?
Jag har intervjuat 50 av landets främsta entreprenörer och låtit dem ge sina viktigaste framgångstips. Vi pratar om allt från Sven Hagströmer och Bert Karlsson till Kajsa Bergqvist och Laila Bagge. Det är en fantastisk inspirations- och kunskapskälla. Varför uppfinna hjulet när man kan lära sig av dem som redan har lyckats - det är enda genvägen till framgång. Boken har blivit en fantastisk succé!

Vad har de entreprenörer du träffat gemensamt?
Framförallt 3 saker: Fokus, förmågan att hela tiden gå utanför komfortzonen och att de hela tiden ser möjligheter där andra ser problem. Drivkraften är olika - det kan vara allt från bekräftelsebehov till revanschlusta.

Vilken entreprenöriell egenskap väger tyngst?
Enkelt, förmågan att genomföra idéer. Det finns tusentals bra affärsidéer men få entreprenörer som kan göra något av dem.

Kan alla bli entreprenörer?
Nej, tippar att 95 % av svenska befolkningen är för lata/omotiverade för att göra den uppoffringen som krävs. Det krävs en enorm passion, fokus och motivation för att lyckas som entreprenör. Dessutom måste frihet vara drivkraft snarare än trygghet. Och de flesta svenskar är verkligen trygghetsnarkomaner.

/Gustaf Oscarson
Nyttforetag.com och Mind your own business

Foto: nyttforetag.com

Gustaf Oscarson är entreprenör och författare. Han är grundare av företagarsajten nyttforetag.com och inspirationskonceptet Driva Företag. Mind Your Own Business är hans tredje bok. Gustaf är också känd från SVT:s Draknästet.

Läs mer om Gustaf och inspireras på Nyttforetag.com
Och beställ boken i julklapp mindyourownbusiness.nu

Det är ett stort kliv mellan att ha en idé till att faktiskt genomföra den, entreprenör eller ej. Du ska inte bara ha tid, resurser och ork - du ska även ha självförtroende och självkänsla. Stefan Johansson, Nätverket SIP, har fått många personer att förverkliga sina idéer genom att driva projekt och företag. Just nu arbetar han med utbildningen Samhällsentreprenörer.

Det är jobbigt att engagera sig, ta initiativ, kämpa, vara modig och vara en igångsättare. Det är inte många människor som klarar av det och man kan fundera lite på varför det är på det sättet. För visst känns det som en självklarhet att man borde vara sådan men hela tiden får man utkämpa det där kriget inom sig själv. Att behöva putta in energi för att få energi. Det är ju så mycket lättare att bara sätta sig framför TVn och kolla på de där underhållande serierna eller bara hänga på när någon annan tar ledarskapet så att man på säkert avstånd slipper ansvar och press så som det blir för ledaren.

Så vad handlar det här egentligen om!? Det här med entreprenörskap, igångsättare eller att vara en försökare? Jag tycker inte det är så mycket av en egenskap egentligen. Jag tycker inte man är entreprenör som person och inte direkt heller att man kan lära sig bli eller vara det. Nä, för mig handlar det mycket om att man ska orka av att vara det och att komma till insikt om vad själva grundproblemet är. Vad i mig själv är det som gör att jag inte tar initiativ eller kör på och tar risker? VAD är det som jag är så rädd för egentligen!?

Vad jag vill komma till är att om man vill jobba igång entreprenörskapet i sig själv så är det två grejer man ska angripa med full kraft! Dels är det självförtroendet och dels självkänslan. Där har vi ofta knutarna som behöver lösas upp. Det är genom att tro på sig själv och sin förmåga man vågar. Det är genom att man tidigare har lyckats med andra saker som man tror att man kan lyckas igen. Varje person, varje människa borde göra en inre resa och faktiskt ta reda på lite okända saker om sig själv och jag kan lova det dyker upp en och annan överraskning.

Så mitt råd till alla världens människor är att börja att bläddra i tidningar med fokus på personutveckling. Gå på inspirerande föreläsning. Fundera kring vem du är i olika situationer och vem du vill vara. Se ditt önskade framtida läge och sträva ditåt! Omge dig med positiva människor som hejar på och stödjer dig! Säg aldrig nej till chanser som tycker är läskiga men som du vet kan utveckla dig.

/Stefan Johansson
Kurssamordnare, Samhällsentreprenörer
www.samhallsentreprenorer.se

Stefan Johansson är en av grundarna till Nätverket SIP. SIP står för ”samhällsförändrig i praktiken” vilket är vad de arbetar med genom att driva olika projekt. Inom Nätverket SIP driver de projekt, stödjer föreningsverksamhet och arbetar med uppdrag. Nätverket SIP har en spännande verksamhet inom massor av ämnen; Några exempel är kultur, entreprenörskap, föreningar, jämställdhet, utbildning och internationella frågor.

Utbildningen Samhällsentreprenörer är ett bra exempel på hur man kan få personer med engagemang att förverkliga sina idéer. Under kursen arbetar eleverna med att genomföra antingen ett projekt eller att starta ett företag samtidigt som de ges föreläsningar i teman nyttiga för genomförandet. Utbildningen Samhällsentreprenörer är ett samarbete mellan Nätverket SIP och Grimslövs folkhögskola.

Läs mer om Nätverket SIPs pågående projekt, om utbildningen Samhällsentreprenörer och lägg till Nätverket SIP på twitter.

PS. Har du tur kanske du lyckas nästla dig in på deras sista föreläsning, i höstens föreläsningsserie, med Mikael Andersson - Tankens kraft på Palladium kl. 18.00. Läs mer här. DS.