Entreprenörsstudenten

Jag älskar att skriva! Ge mig ett ämne och det börjar bubbla. Jag ser berättelserna växa framför mig i tanken, jag blir upprymd i bröstet och killas av tanken på utmaningen att välja de perfekta orden. Smatter på tangentbordet är för mig samma sak som produktivitet - ljuv musik.

Att få berätta, dela med mig av mina tankar eller återberätta någon annans tankar fascinerar mig. Även om det tar tid är det härligt att få utnyttja utrymmet. Mitt utrymme just nu består av tre bloggar. Kanske är jag lite girig men det är intressant att skriva för olika målgrupper om olika ämnen och med olika språk. Idag provade jag på att skriva om “kunskapande i sociala medier” på saraohman.se och nyaste tillskottet “socialcampus” där jag får vara mer flippad.

Det viktigaste med att skriva är att fokusera på läsaren; Vem är den? Vad är dennes kunskap i ämnet? Hur mår den? Vad vill jag att den ska tänka efter att ha läst min berättelse?

Vem är du?

Uppsats. Det är vad jag sysslar med just nu. Om jag tyckte mitt skrivande var begränsat tidigare är det inte det nu, pjuh.Den största utmaningen i skrivandet av uppsatsen är ändå inte mängden av skrivandet utan tankegången till skrivandet. Jag har ett återkommande fel - jag är dålig på att ge exempel och vidareutveckla. Jag konstaterar, sedan är det bra där. Detsamma gäller mitt bloggande, men jag är öppen för utveckling!

Följ mitt uppsatsskrivande här.

Människor är inte svåra, vi alla vill ha konkreta exempel för att fatta beslut. Tomma ord kommer man inte långt med, varken jag eller politiker. Känslor fungerar heller inte lika bra för att övertala, hur gärna jag än vill tro det.

Tackvare min medverkan under Digitala Statens nätverksträff idag fick jag tillfället att fundera över vad jag förväntar mig av offentlig förvaltning. Förutom att jag kom fram till att jag förväntar mig väldigt lite (telefonkö till skatteverket, medelålders damer i receptionen hos Försäkringskassan och att studera.nu krashar när jag är sen med att söka kurser) tog jag mig även för att analysera statens direktiv för förvaltningspolitiken.

Det finns inte en chans att någon politiker eller tänsteman når fram till mig genom ord som dessa:

Skulle detta vara något nytt? Hur ska de lyckas nå mig, en kritisk och ung “entreprenör”? Jag vill höra tillägget “..genom att göra såhär”

Tänk er att mitt informationsflöde ser ut likt detta under varje vaken minut:

Det talades mycket om sociala medier och individers vilja att nyttja sociala medier. Så ofta tröttnar jag på begreppet sociala medier och hypen kring det. Jag tvivlar på att jag är ensam. Ändå rör dessa diskussioner en stor del av min vardag, men min insikt är den att alla säger samma sak. Vad har jag då att göra i detta? Jag kan ge konkreta exempel, prata om mina känslor för det, dock krävs något mer. Mest troligt incitament för användning av sociala medier i det dagliga arbetet. (@chrisjangelov gav ett bra exempel om att börja genom gammal hederlig omvärldbevakning) Det vill säga: “Genom att…”

Jag älskar att prata om generationsskillnader! Under lunchen var val och beslut i fokus från diskussionen, detta i förhållande till ungas förmåga att söka information. Min generations latet i informationsförsörjningen ifrågasättes och påstods, för en gångsskull (!) vara bekväma egoister som inte bryr sig om sina val. Vad jag ville påstå i denna diskussion var att vi nog är den generation som genomför mest välgrundade och medvetna val. Kanske är det därför vi vill att det ska gå fort när vi administrerar annan information. Dessutom; Vi gillar att göra val.

Det var en hemskt intressant dag och jag fick lära mig mycket nytt. Bland annat om hur Riksantikvarieämbetet arbetar med sociala medier och runor (?) och om Karlshamns Kommun aktiverar medborgarna och försöker tänka nytt. Jag fick även, trots luddiga ord, veta hur direktiven från EU-delegationen implementeras. Sammanfattningsvis: Det görs så mycket för att utveckla servicen oss medborgare utan att jag bryr mig om att tänka på det. Detta vet jag tack vare de goda exemplen jag fick presenterade för mig.

Min presentation var inte klockren för diskussionen. Vill du se den ligger den uppe i min nya blogg.

Entreprenörsstudenten är vad jag blir presenterad som oftare än jag blir presenterad som Sara Öhman. Helt sjukt är det, hur hände detta? Jag har inte ens försökt att etablera namnet, det var bara något jag impulsivt kom på då jag registrerade den här bloggen i samband med Entreprenörsjakten förra året.

I september 2009 började jag blogga på allvar, mest för min egen skull då jag var less på att hålla intellektuella diskussioner för mig själv i mitt huvud. Jag inspirerades av andra bloggare på Driftig.nu, exempelvis Mia Hellström som blev min första bloggvän. Bloggvänner är bra, de gör diskussionen givande, de inspirerar och i bästa fall ger de länkar. Jag försökte förstå mig på diskussionen och läste bloggar som Brit Stakston, Johan Ronnestam, underbara Judith Wolst och Christian Rudolf. Numer är min värd vidöppen och jag läser betydligt fler bloggar.

Att blogga är att dela säger den kloka mannen Christian Rudolf i detta inlägg som ni måste läsa. Jag älskar att läsa bloggar för att personerna bakom dem delar och jag älskar att blogga just för möjligheten att dela mina tankar med människor med samma intressen. Jag älskar även att få andra människor att vilja dela, bloggägare eller ej, vilket är anledningen till det höga antalet gästbloggare i min blogg. Den entreprenöriella julkalendern kan vara den bästa idé jag har haft, om inte den idén hade fallit mig in hade inte min läsarskara ökat från 50 unika läsare/dagen till 250unika läsare/dagen i december. Fortfarande har jag 200 läsare/inlägg, några har tillkommit - några har fallit bort. Utan den entreprenöriella julkalendern hade jag nog heller inte varit känd som “Entreprenörsstudenten”.

Att blogga ger mig inte bara nya vänner utan det ger mig även VG på mina studier. Min förmåga att uttrycka mig har blivit enormt mycket bättre - att argumentera i ett blogginlägg är nästan samma sak som att argumentera i en uppsats. På samma sätt som du måste hänvisa till tillförlitliga källor i en uppsats är det viktigt att styrka din inlägg med länkar till relevanta artiklar/inlägg. Jag har även fått olika uppdrag tackvare min blogg som moderator, föreläsare - förra veckan var jag programledare, denna vecka är jag skribent. Dessutom tror jag inte att Entreprenörsjakten-Gustaf skulle ha anställt mig lika fort om det inte varit för bloggen.

Entreprenörsstudenten måste tyvärr snart gå i graven, jag tar ju examen om två månader och har därför en ny site på gång. (Tack www.ucarmetin.com!) Dock har jag fortfarande saker kvar som jag vill uppnå med min blogg: Jag vill berätta om mitt kanditatuppsatsskrivande, hitta fler intressanta gästbloggare och hålla i fler givande temaveckor.

Appropå skrivande av kandidatuppsats: Jag har fler studentvänner som tagit för sig att börja blogga!
- Idag sa jag adjö till mina klasskompisar Samantha och Ida som ska skriva sin uppsats om hur västerländskt management har influerat Thailändarna på plats i Bangkok, följ deras resa i bloggen “Bangkok Baby!“.
-Tre skärpta tjejer på marknadsföringsprogrammet skriver om varumärkeshantering i bloggen “Kandidatuppsatsen“.
- Underhållande och insiktsfulla blogginlägg om hur det är att driva ett konsultföretag och vara student kan du läsa på “Task Consulting’s blog“, de bjuder till skrattfest varje dag!

Innan jag avslutar vill jag ge mina bästa bloggtips (som om jag vore någon bloggexpert):
- Skriv om det du gillar och kan, annars kommer du inte kunna uttrycka dig lika äkta.
- Var ärlig, lite personlig även om du inte måste berätta allt.
- Klaga någon annanstans. Man får vara bitter och behöver inte gilla allt, men klaga hellre hos din kompis/pojkvän/flickvän/mamma.
- Gästbloggare! Hjälper jag dig, hjälper du mig - dessutom är det kul med variation.
- Läs mycket, bloggar, artiklar och böcker. Var noga med språket - öva, öva!
- Lägg ner mycket KÄRLEK på bloggen, då händer det fina grejer helt naturligt.

Så skapa en blogg du med!
..kanske blir även du angiven som föredömligt exempel av någon tidning.

Tack alla bloggvänner som håller igång diskussionen samt alla underbara läsare vars mail gör mig lycklig när jag sitter och tragglar med tunga uppgifter!

Uppdatering:

Bloggen är en kändis - Grattis bloggen! Det är TCOs tidning “Studentliv” som skriver om möjligheterna med att blogga och valde att sätta en screenshot på Entreprenörsstudenten över en halvsida.

Söker du föreläsare så är Anna och jag är den perfekta duon! Och nu är vi billiga; För de 10 första bokningarna frånochmed nu tar vi bara ersättning för resa och lunch.

Min goda vän Anna och jag har lyckats dra på oss lite uppdrag nu, och så himla kul har vi! Anna pratar konkret om företagande, från att starta till att växa samt utnyttja sina resurser, och har goda exempel alla kan relatera till medan jag pratar om min kärlek till entreprenörskap, drivkraft och passion. En utmärkt kombo.

Våra projekt har varit (och är) präglade av mycket lärande och utveckling då vi som rookies i 2,5 år försökt arbetat oss in i näringslivet genom att bygga nätverk samt genom stor nyfikenhet och upptäckarglöd levererat tillfredsställande projekt. Vi är ett utmärkt exempel på tjejer av vår generation som tragglar med grabbarna och naivt tar oss an nya uppdrag. Anna driver TASK Consulting har rest runt och bott i flera länder, mig känner ni.

Så vem vet, vi kanske kan kalla oss proffs och ta betalt för vårt föreläsande snart? Jag och ni vet att billiga (gratis) föreläsare är oerhört svåra att få tag i. Kontakta oss nu, var du än bor i Sverige

Har ni lite cash tycker jag att ni ska spana in dessa sidor:
- Kvinnliga talare - Som Frida Haavisto (Driftig.nu och Beautiful Business) ligger bakom
-DF Communication - En nystartad byrå som jag smygkikar på genom facebook och twitter, där verkar det finnas mycket spännande att hämta. Mycket händer och jag väntar med spänning! Hur kan man inte fastna för “DFCommunication integrerar kommunikation i produkter/tjänster både internt och externt. Vår största tillgång är ung kompetens.”

Fotnot: Jag har inte använt bilden ovan i officiella sammanhang.

Ett litet steg för den tekniska revolutionen men ett stort steg för mänskligheten. Idag lärde vi “vanliga människor” att använda sociala medier. “Kan vi kan alla” inledde Nätverket SIP. Och de kunde. Tekniken höll och deltagarna lämnade eventet glada, inspirerade och i en än pågående diskussion.

Tre bambuser-kameror, diskussion på Twitter, MSN, Skype och IRC med både interna och externa deltagare om ungas medievanor och dagligt användande av sociala medier. Diskussionerna under dagen rördes främst utav rädsla för att finnas på nätet, känslan av kontroll/okontroll samt framväxten av den rådande hypen. Elza Dunkels gav intressanta vinklar på ungas socialiserings vanor under hennes föreläsning, Erik Sellström diskuterade generationer, informationsstress samt identitetsskapande genom sociala medier och Sofie Sjöstrand gav en briljant och pedagogisk introduktion till nyttjandet av sociala medier för organisationer.

Jag tror syftet blev uppnått; Att diskutera och lära. Alla deltagare fick känna på vad sociala medier handlar om samt lära sig verktyg de kan utnyttja i sina arbeten. Grattis Nätverket SIP!

Tack alla som deltog - på plats och på nätet! Jag hade kul!

PS. Ni kan ta del av material som samlats ihop under dagen, via bambuser eller föreläsningar. Kanalerna finner ni här. DS.

Imorgon 28/1 ska jag vara med om något super coolt! Det bästa är att du också kan det om du vill. Det talas mycket om sociala medier och vad det kan nyttjas till, men imorgon testar vi på allvar. Nybörjare och vana användare diskuterar nyttan i det dagliga användandet med hjälp av olika digitala verktyg. 40st konferensdeltagare * 40st deltagares sociala nätverk= En fet diskussion.

När en av mina favorit organisationer, Nätverket SIP, i samband med ett av deras många projekt på Distanskursen.se tillsammans med Grimslövs Folkhögskola blev inbjudna till att delta i en konferens med Folbildningsrådet och Umeå Universitet om Ungas Medievanor och Sociala Medier, var deras mest logiska tanke att dela detta med omvärlden. De ansåg detta tillfälle vara alldeles för bra för att bara deras projektledare skulle få ta del av dagen. Så, imorgon träffas uppåt 40st konferensdeltagare, med olika bakgrunder, på plats i Växjö för en heldag med diskussioner kring utnytjandet av sociala medier i det dagliga arbetet.

Förutom diskussioner bland deltagarna och med andra som följer konferensen via nätet kommer även föreläsning och diskussion med Elza Dunkels , med gedigen forsknings inom området, att hållas. Erik Sellström tittar även in och diskuterar generationer och identitetsskapande genom sociala medier och Sofie och Pia, Nätverket SIPs projektedare Distanskursen.se, håller i samtalen om hur de diskuterade fenomenen kan användas i det dagliga arbetet och inom flexibelt lärande.

Så; Välkommen att delta genom att bidra med dina tankar och funderingar kring ungas medievanor eller hur du kan använda sociala medier i ditt dagliga arbete.

Följ vad som händer och var med och diskutera:
På Twitter #SMkonf
Via Bambuser
Eller Facebook
På Nätverket SIPs hemsida kan du läsa mer av dagen samt ta del av samtliga deltagares mediekanaler och följa just deras diskussion under dagen.

Med mig kan du hålla kontakt under dagen genom följande kanaler:
E-post: ohman.sara@gmail.com
SMS: 070-2047701
MSN: sassaohman@hotmail.com
Skype: sassaohman
Twitter: saraohman
Wave: ohman.sara@googlewave.com
Jag kommer även hålla igång konferens via Skype och MSN enligt adresserna ovan.

Program
09:00 – 10:00 Introduktion om dagen, upplägget samt presentation av Nätverket SIP, pågående satsningar inom digital teknik, sociala medier och flexibelt lärande. Servering av fika.
10:00 – 11:00 Föreläsning om ungas mediavanor och sociala medier, av Elza Dunkels vid Umeå Universitet. Föreläsning via webb-TV.
11:00 – 11:30 Lokal diskussion samt interaktiv diskussion över nätet.
11:30 – 12:00 Elza Dunkels svarar på frågor via nätet.
12:00 – 13:00 LUNCH
13:00 – 14:00 Folkbildningens flexibla lärande och sociala medier. Föreläsning via webb-TV.
14:00 – 14:30 Gruppdiskussion ledd av Erik Sellström
14:30 – 15:00 Frågor och svar via webbsändningen
15:00 – 15:15 FIKA
15:15 – 16:00 Lokal diskussion kring hur detta påverkar våra olika arbeten, roller och verksamheter lokalt, regionalt och centralt.

En revolutionerande bomb kommer att släppas. Noviser och experter diskuterar och experimenterar. Låt oss se vad vi kan skapa!

Jag tror på Nätverket SIP och vet att de kommer leverera en dag lite annorlundare än anrda.

Jag glömde en sak - en viktig punkt i diskussionen om “Unga, nätverk och sociala medier” den här veckan. Internet, sociala medier i all ära - men snacka räcker inte. Absolut inte för oss unga. En aktivitet på nätet måste ha en motaktivtet i verkligheten. Vi måste ju ha något att snacka om också.

“Teknik i all ära, men det är den som kommunicerar som avgör - framgång eller ej.” sa Mia, och hon har rätt. Jag tvivlar på att den som inte är duktig på att nätverka i verkligheten är duktig på att skapa nätverk genom sociala medier. Det krävs en insikt, en förståelse för människor. Det krävs initiativ och en vilja i att utvecklas.

Däremot tror jag att aktivitet på nätet kan utveckla vårt verkliga sociala liv. Genom att ha en plats att uttrycka sina tankar och diskutera sina intressen, likt min gästbloggare Ludwig gör i hans blogg, skapas mod att uttala sin åsikt på samma sätt i andra sociala sammanhang.

Vi unga kanske ser nätet som en möjlighet att skapa oss den identitet vi önskar; modevetare, tekniknörd eller entreprenör. Ett personligt varumärke är av stor vikt i konkurrensen - men det betyder inget om du inte kan omsätta det utanför nätet.

Den här bloggen är en konsekvens av mitt verkliga liv där projekt, aktiviteter och studier genererar mycket tankar. Genom att dela dessa i min blogg får jag mer ut av dem - skrivandet ger mig ett syfte att reflektera, jag kan koppla samma aktiviteterna och sprida dem. Jag ger dem mening och sammanhang.

Sociala medierna ger inte oss unga en genväg till en perfekt värld - men verktygen ger oss möjligheten att bygga nätverk där kunskap och insikter från vår vardag kan utvecklas.

Dock frågar jag mig ofta; Vad är verklighet och vad är inte verklighet?

Bonusinlägg.

Vissa dagar flödar kreativiteten så bra att risken för att narcisism är stor. Flödar kreativiteten på samma sätt under en vecka blir du äckligt självgod. Där befinner jag mig nu.

I en värld där konkurrensen ökar, och det är lättare att kommunicera, blir det svårare att segmentera sig. Vikten av starka nätverk blir därför större, det har vi diskuterat den här veckan. I denna konkurrens blir varumärket allt viktigare, det är vad som kommer få marknaden att välja din tjänst/produkt över mängden liknande tjänster/produkter. Detta gäller även ditt personliga varumärke. När styrkan ligger i nätverkets sammansatta effekt blir det svårare att hävda nyckelkompetens (Tack för input Henrik) Men i och med att individualismen ökar skapas även större chanser för dig att skapa ett personligt varumärke. Därför blir det även viktigare att fundera över vad du representerar, vad du vill och vad du har för mål. Tåls att tänka på, eller hur?

Kalla mig egotrippad när jag sitter och övervakar hur mitt namn nämns på nätet genom att googla mig själv. Visst, det kan ju vara roligt att se sökresultatet och uppleva en liten dos av “fame”, men ännu viktigare är att se vad ditt personliga varumärke innefattas utav. Med de sociala medierna kan vi inte längre bestämma själva över om vi vill vara offentliga på nätet eller ej, därför är övervakning ytterst viktigt. När du vet vad betraktaren finner kan du lättare styra över innehållet. Perspektivet är viktigt. Läskigt? Ja, dock ger det dig också möjlighet att lära dig att lita på relevansen i din åsikt och det du representerar. Du reflekterar och bygger välgrundande argument för dina tankar. Det är vad jag lär mig varje dag.

Mitt personliga varumärke är laddat med entreprenörskap, ingen som protesterar. Igår träffades Task Consulting , Filmprojektet Domarjävlar och jag för att diskutera vår kommande föreläsning om “Studier och Entreprenörskap” under Öppet Hus av Linnéuniversitetet den 7 februari. Vi talade om vad vi ville förmedla och vad vi skulle berätta om våra projekt. Nu var det ju bara det att de övriga två aktörerna faktiskt hade konktreta projekt att prata om deras drivkrafter kring, och där satt jag “Ööööh…. jag hade tråkigt så jag startade en blogg… sen, tjao, deltar jag i lite projekt här och där.”

Därför beslutade jag igår för att införliva mina tankar om www.saraohman.com, det vill säga ; Skaffa F-skattsedel samt regga enskild firma. Detta för att äntligen få kalla mig “entreprenör” och leva upp till förväntningarna. Jag delade detta på min favorittjänst twitter och fick självklart direkt frågan “Spännande! Vad ska du göra?” Och då var vi där igen, företagande innebär häftiga affärsidéer - Jag vill ju bara tjäna pengar på det jag redan gör och är duktig på.

I mitt potentiella företagande är det alltså inte tjänsten eller produkten som är det viktiga, det är mitt personliga varumärke. Jag kan sälja uppdrag och jag har alltid att göra - Men att förklara min affärsidé med “vad?”, “till vem?” och “hur?” det kan jag inte.

Tillsvidare vill jag bygga mitt personliga varumärke på min filosofi.

What’s new?
- Vi kommer att sända vår föreläsning “Studier och Entreprenörskap” live via Bambuser kl. 12.00-12.30 7/2.
- Det verkar som om jag är ansvarig för Entreprenörsjakten i Växjö
- Konferensen om Sociala medier och Ungas mediavanor kommer att bli storslagen!
- Nästa vecka diskuterar vi socialt entreprenörskap här, ett ämne jag inte varit särskilt mycket i kontakt med tidigare. Det blir spännande!

Idag gästbloggar Ludwig Jonsson, bakom bloggen Sharing is Caring, på veckans tema “Unga mediavanor, nätverk och sociala medier”. Ludwig, som är ung marknadsförare inom digitala medier, älskar kommunikation och internet samt är övertygad om att vi med detta kan skapa helt nya förutsättningar.

Vi har alltid haft behovet av att umgås och vara sociala. Redan 1943 presenterade Maslov sin behovstrappa där han visar att vi har ett behov av gemenskap. Det är inget nytt. Vad som är nytt är mötesplatsen och vad den bidragit med. Idag kan människor som aldrig träffats förut, som har helt olika förutsättningar både geografiskt och demografiskt men samma värderingar och intressen faktiskt mötas för att bolla idéer, utvecklas, inspireras och framförallt bygga nätverk.

En 17-årig svensk som älskar inredning kan idag känna en större gemenskap och samhörighet med likasinnade i New York eller Moskva än med sin jämnåriga granne, kollegorna på jobbet eller kanske någon i ens egen familj. Hon kan prata med dem varje dag, bolla idéer och inspireras på grund av deras liknande intresse, inte för att de bor i samma världsdel.

Mötesplatsen är internet, såklart. Fördelarna det har medfört är oändliga men ingen är så viktig som möjligheten att kunna bygga och utvidga sitt nätverk med likasinnade människor. De människor som faktiskt har en passion för något, oavsett om det är för ett dataspel eller entrepenörskap, söker vi upp våra jämlikar och tar kontakt med dem.

Den sociala ekonomin kommer ta mer plats och relationer blir betydligt mycket viktigare för att lyckas. Detta gäller inte bara för företag, utan även om du vill öka värdet i ditt personliga varumärke så krävs idag ett stort och framförallt starkt nätverk. Med dessa nätverk kan vi utveckla varandra genom att diskutera, inspirera, dela med oss, samarbeta och sporra varandra. Tillsammans skapar vi synergieffekter som blir starkare än vad vi någonsin skulle kunna åstadkomma ensamma. Internet är tillsammans, låt oss ta vara på det.

Inte konstigt att det inte längre räcker att segmentera målgrupper geografiskt, demografiskt eller de övriga klassiska parametrarna. För med internets framfart, och mycket annat, så har spelplanen radikalt förändrats. Intressen, behov och värderingar har istället blivit viktigare att ta hänsyn till. Nu kan vi hitta våra jämlikar på internet, gör det du också.

Det här ju dessutom bara början på något stort..

/Ludwig Jonsson

Ta del av fler av Ludwigs tankar i hans blogg Sharing is Caring
Eller följ honom på Twitter @LudwigJonsson

Och visst har du rätt Ludwig; Internet är en befriande maskin där vi kan träffas, dela och utvecklas. Det skapar definitivt nya förutsättningar för oss unga att lära.
/Sara

Det är underbart att sitta på en föreläsning och förstå relevansen i vad läraren säger, trots att han presenterar det med OH-projektor. Jag känner mig lycklig, här står någon och levererar verktyg för hur jag kan studera det jag tycker är mest intressant. Nätverk, relationer, samarbeten och synnergieffekter.

Vi pratar kluster och hur man kan främja entreprenörskap. Lokala och regionala nätverk för att kunna konkurrera globalt. Globalt måste vi kunna konkurrera, annars blir vi omsprungna, och vi konkurrerar med vår förmåga att organisera oss. The economic man är sedan länge borträknad (Ok, delvis) istället pratar vi om samhällen där sociala kulturer skapar förväntningar, press och konkurrens - att starta företag är nästan en självklarhet. Gnosjö är det typiska exemplet, men jag skulle gärna vilja sätta en annan vinkel på klustret, med tyngdpunkt i det sociala.

Nätverk, A och O för företag likt som för mig. Nätverk kanske inte är ett kluster, definitionen av kluster lyder “Med kluster menar vi en geografiskt förtätad grupp av företag inom ett specifikt område, som är länkade på olika sätt genom likartade eller kompletterande behov. ” . Samtidigt kan ett starkt nätverk innehålla samma förväntningar, tillförlit, insyn och övervakning bland medlemmarna. Jag lever i ett kluster. I mitt liv på universitetet är jag omgiven av aktörer och organisationer som sätter press på mig genom förväntningar och krav vilket får mig att prestera. Därför är bland annat min attityd till att starta företag positiv och jag ser även möjligheterna i mitt framtida yrkesliv. Resurserna som flödar är kunskap, olika typer av kunskap delas samt kompletterar varandra. Jag är rädd att lämna denna underbara plats, förflytta mig till ett nytt kluster utan samma sociala innehåll.

Nu vet jag att ni redan tänkt tanken - sociala mediernas makt och möjligheter i detta. Nu sa min föreläsare “det här kan inte internet skapa, eller hur?” Jag är inte så säker på att jag instämmer. Visst, vi har en lång väg att gå innan vi mentalt accepterar det sociala värdet och vi alla agerar på samma sätt på nätet som i verkliga livet. Dock tycker jag mig urskilja att vanan och förtroendet inom den sociala strukturen i sociala medier sakta byggs upp och kluster i branscher kan skapas genom nätet. Jag tänker inte ge mig på att försöka förklara detta utan låter er finna den intellektuella insikten genom att koppla Judith Wolst förklaring i hennes inlägg “Är vi flockdjur” och “Mass Mingling” till nedanstående.

När min föreläsare leverer verktygen, dvs. teorierna, finner jag svaret! En modell att studera fenomenet av nätverk och kluster med; “Six loops of network capitalism” Jag glädjer mig åt att min föreläsare, vilken jag trodde var föråldrad, refererade till Google-Wave och Amazon.com när han talade om nätverkskapitalismens snöbollseffekt:
- Networks Loop: Desto fler vi är i nätverket, desto större flocken blir, ju attraktivare blir nätverket.
- Players loop: Desto fler som bidrar med resurser till nätverket ju mer får aktörerna ut av det.
- Developers loop: Desto mer vi lär av varandra ju mer kan vi utveckla nya kunskaper i nätverket.
- Relationship loop: Desto starkare relationerna blir ju mer unikt blir nätverket och dess aktörers tillförlit till varandra.
- Intangibles loop: Desto fler idéer, information och kunskap som sprids i nätverket ju mer kan vi erbjuda aktörer utanför nätverket.
- Cost loop: Desto fler relationer som stärks, desto mer kunskap som flödar, desto mer resurser som delas ju lägre blir kostnaderna.

Så, håller ni med mig? Kommer vi kunna skapa nätverk med samma effekter som kluster genom sociala medier? Tar vi mitt favoritämne entreprenörskap ser vi det redan hända. Generationen.se, Min Attityd, YEOS, Entreprenörsjakten och Nyttforetag.com, för att hämna några, sprider alla ut sig på nätet genom egen webb, twitter, facebook och andra communities. Aktörerna i de olika nätverken kopplas samman, vi diskuterar, inspirerar, delar, samarbetar, konkurrerar och höjer förväntningarna. Vi förändrar attityder, vi startar företag, vi bidrar till samhällsekonomin - På ett helt annat sätt en vad en enskild aktör skulle kunna.

Vad har framtiden att vänta oss? Hur ser den nya strukturen i samhällsekonomin ut?

Överallt pratas det om fenomenet. Företag vill arbeta med det, på universitetet vill många studenter skriva uppsats om det. Det pratas tillochmed om att företag vill anställa twittrare och bloggare, trots att de för inte så längesen var rädda för det. Byråer startas med stark inriktning mot det och vi alla vill tjäna pengar på det. Det=fenomenet=Sociala medier. Sociala medie-hypen är ett faktum.

För mig som är ung råder det inte någon större hype, detta inser jag när jag funderar kring om vad det egentligen handlar om.

Hypen är ändå ett faktum. Jag försöker hitta min plats i den, min såkallade nisch, vad som är viktigt och aktuellt, jag skulle vilja påstå att min förståelse är god. (Bevis på det måste vara alla förfrågningar inom ämnet) Efter ett samtal igår med Erik Sellstöm, som har många konkreta tankar och bra åsikter om sociala medier och webben, var jag aningens förvirrad och insåg hur komplex den här världen är. Men så trillade poletten ner under kvällen och jag insåg; Sociala medier - det är ju mitt liv.

Frågar du en ung person vad sociala medier är kan den antagligen inte svara, det är vad vi använder oss av för att kommunicera varje minut. Ungas mediavanor är högaktuellt, vår närvaro och öppenhet på nätet diskuteras och många ställer sig frågande till nyttigheten i detta. Istället anser jag att vi borde ställa frågan hur vi ska få unga att förstå deras möjligheter i deras mediavanor i framtida yrkesliv. För oss unga är spelplanen helt annorlunda..

Jag tycker det är underbart att blogga, genom min julkalender fick jag möjlighet att diskutera det jag brinner för och genom att finnas på nätet, exempelvis på twitter, skapar jag helt andra möjligheter att skapa nätverk. Och här frågar de mig varför jag bloggar? Jag funderar hur mycket jag bör använda mig av nätet i mitt jobbsökande, samtidigt läser jag att webbnärvaro nästan är ett grundläggande krav hos arbetsgivare.

För företag krävs utbildning i verktygen och hur de kan kommunicera, även verktyg för hur de tar fram sin identitet. Det räcker inte att säga “det här vill jag/vi jobba med”, du måste experimentera, använda, testa dig fram. Sociala medier är inte gratis, det är ännu oklart hur det kan mätas, men det är inget konstigt eller avancerat heller. Alla kan göra det.

Med traditionella strategier och förståelse för de nya verktygen finns många möjligheter. Anställ unga kompetenta marknadsförare/entreprenörer, likt mig, och nå framgång. För oss är inte sociala medier något nytt, det är vad vi är uppväxt med - vår telefon, vårt fikarum.

Är du intresserad av att diskutera detta ytterligare har du möjlighet att göra detta under konferensdagen om sociala medier och ungas medievanor. Anmäl ditt intresse till mig och dela gärna med dig av dina frågeställningar.

Det händer saker i Växjö och följande aktiviteter skriver jag upp mig på:

Den 28:e januari anordnar Nätverket SIP och Grimslövs folkhögskola och i samverkan med Folkbildningsårdet en fortbildnings- och diskussionsdag om Ungas medievanor och sociala medier. En av föreläsarna är Elza Dunkel som bland annat har skrivit boken ”Vad gör barn och ungdomar på Internet?”. Under dagen kommer det bloggas, twittras och exprimenteras! På måndag ska jag vara med och konceptera kring dagen med målet att genom nytänkande idéer få ut maximalt av dagen. Läs mer om den här.

Tre gymnasietjejer arbetar just nu med att driva ett projekt för att främja ungt, kvinnligt entreprenörskap. Detta gör de genom att anordna en inspirationskväll på Residenset den 4 februari mellan 16.30 och 21.00. Kvällen kommer innehålla allt från föreläsning av Camilla Ljunggren och workshop med Sveriges bästa säljare till buffé och mingel. Det här är initiativ som jag gillar! Heja tjejer!

Söndagen den 7 februari klockan 11.00 – 15.00 inbjuder Linnéuniversitetet till Öppet Hus i Kalmar och Växjö. Denna äger rum under Invigningshelgen och lär bli något särskilt. Det kommer erbjudas mängder av intressanta föreläsningar och lokalerna är fyllda av aktiviteter! Som jag nämnt tidigare kommer jag tillsammans med ett gäng klasskompisar hålla i en föreläsning om “Studier och Entreprenörskap” Vi är de enda studenter som håller en föreläsning så missa inte det! Läs mer om det här.

Avslutningsvis måste jag få skryta. Den här helgen har jag gått runt med ett stort leende på läpparna efter att jag på mitt slutseminarium fick följande fråga av examinatorn“Sara… har du läst något vi inte känner till? Jag menar.. har du redan en kandidatexamen?” och “En väldigt ambitiös uppsats.”En komplimang såheteduga. Jag tror jag fixade den här terminen.

Några dagar efter att Linnéuniversitetet var ett faktum uppstod stort engagemang hos de föredetta Växjö Studenterna. En facebookgrupp startades för att visa deras förakt mot fusionen, en grupp som snart uppnått 1000st medlemmar.

Jag tycker detta är skrattretande, men det hör inte hit. Nu har Linnéuniversitetet en plats att diskutera med sina snart 1000st missnöjda studenter. Så, hur bemöter de nu detta missnöje?

Uppenbarligen har något gått väldigt snett. En stor andel av studenterna upplever att de inte fått säga sitt och hittar nya vägar att sprida sitt missnöje. Universitetets har inte lyckats nå ut med sina studentcaféer, mail och andra traditionella forum där studenterna har kunnat ställa frågor och diskuterat fusionen. Nu måste de kommunicera på studenternas villkor, och det ska bli spännande att se.

Vi får hålla tummarna att det inte blir lika misslyckat som försöket att kommunicera via LNU-webben.

Den briljanta “tyck till”-knappen som leder besökarna till Kundo där de gärna delar sina åsikter är idag inte särskilt välfungerande eftersom ingen besvarar feedbacken. Av detta att döma ser det inte särskilt ljust ut.

Egentligen är det rätt komiskt, det hela missnöjet rör två saker:
1. Växjö studenterna vill ha examen från Växjö Universitet, ett Universitet som om några år kommer vara bortglömt.
2. De tycker den nya visuella identiteten, skapad av SDL, är ful, de avskyr den gula överstrykningsfärgen.

Skrattretande. Först när fusionen är ett faktum uppstår detta missnöje, som envisa små barn som inte gillar sina föräldrars beslut. Och hur är det bland studenterna i Kalmar? Helt tyst. (Kan bero på att den mesta kommunikationen sker via Kalmar, bara en tanke)

Själv tycker jag att designen är snygg och jag vill gärna ha en examen från Linnéuniversitet. Varför skiljer jag mig från mängden? För jag har fått information, diskuterat och har kunskap i vad som händer och varför.

Många av mina medstuderande ställer sig frågande till att använda twitter. De förstår inte nyttan med att engagera sig. “Jag har ju facebook” får jag ofta till svar. Själv har jag varit aktiv i 1½ månad nu och har aldrig varit med om lika intensivt lärande.

Jag har också ställt mig frågande kring vad min webbnärvaro ska tjäna till, men frågan “varför” har sedan en lång till tillbaka ersatts av “Hur nyttjar jag detta på bästa sätt?” Twitter gav mig svarert. I den icke särskilt omfattande listan på twittrare jag följer finns några glada personer som ofta delar med sig länkar. Länkar med riktigt intressant läsning.

Min tidigare bästa vän, bokmärkslistan, växer lång.

Igår fick jag även lära mig att twitter är en frågelåda. Idag undersökte jag fenomenet och mycket riktigt fick jag min fundering besvarad.

Jag gillar även kulturen på twitter! Användarna delar, rekommenderar och sprider - helt osjälviskt. De tackar, retweetar och är måna om sina följare. Relationsskapande på en helt annan nivå.

Har du inte twitter skaffar du det nu!
Har du twitter och vill lära mig något lägg till mig.

Om detta är mina erfarenheter efter 1½månad, vad kommer jag då ha fått uppleva om, låt oss säga, ett år? Tack alla ‘lärare’!

Vidareläsning: Skillnaden på twitter och facebook, Twitterflirta, Varför twittra?, De fem bästa sakerna med twitter, Kändisar på twitter , Gör en bio och för er nybörjare twitterordlista.

Entreprenörer, eller mer korrekt uttryckt intraprenörer, kan du hitta överallt - till och med inom en offentlig verksamhet vilken inte lämnar särskilt stort utrymme för kreativitet. Erik Sellström arbetar som informatör på Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet och berättar här vad som driver honom i hans arbete i en offentlig verksamhet.

Att nätverka är nyckeln

Du kan vara entreprenör eller entreprenöriellt lagd i vilken miljö som helst. Offentlig sektor är inget undantag. Det som skiljer sig åt är förutsättningarna, omständigheterna och hindren du måste forcera för att lyckas med dina idéer.

What’s in it for me? Om du funkar som jag så räcker det inte att gå till jobbet varje dag och uträtta dina föreskrivna sysslor och sen gå hem. Du funderar över varför du gör det du gör på det sättet du gör det. Snart börjar tankarna kretsa kring förbättring och förnyelse. Kicken att arbeta för att optimera den egna prestationen men kanske framför allt den övergripande verksamheten är en stor belöning. Förhoppningsvis märks det även i lönekuvertet också men det finns inga garantier. Den kanske största behållningen är därför det nätverk du utvecklar och de erfarenheter du skaffar dig.

Nätverk är A och O för vilken entreprenör som helst och det gäller naturligtvis även inom offentlig sektor. För att kunna driva dina frågor behöver du förgreningar som ger dig möjlighet till god omvärldsbevakning och kontakter som fungerar som kompletterande bollplank. ”No man is an island” som en klok poet konstaterade under 1600-talet.

Varför inte starta eget istället kanske du undrar när du läser det här. Varför inte starta eget också svarar jag på det. Offentlig sektor liksom många branscher är föremål för förändring. Att starta eget parallellt med en anställning kan ge nyttiga synergieffekter både för dig och din arbetsplats. Nu pratar jag inte om konkurrerande verksamhet utan om verksamheter som kompletterar varandra och genom dig föder varandra. Genom mitt företag föreläser jag om sociala medier, kommunikation, marknadsföring och digital samhällsomvälvning och den input jag får när jag arbetar ute i samhället tar jag med mig in i mitt arbete på Växjö universitet liksom de erfarenheter jag absorberar ”på jobbet” följer med mig ut. En symbios som är nyttig i alla avseenden.

När jag funderar över hur de kommande tio åren kommer se ut hoppas jag att offentlig sektor blir mer kollaborativ när det gäller arbetsformer. Precis som företag i framtiden förutspås i allt större utsträckning utgöras av samarbetande nätverk tror jag att en sådan modell skulle kunna gynna det offentliga Sverige. Jag sitter inte på någon magisk universallösning men det finns mycket att vinna på att utforska nya modeller. Vad sägs om bättre service, större möjlighet till deltagande för medborgare, kostnadseffektivitet och medborgargenererade tjänster? Runt om i Europa och under Obamaadministrationen i USA experimenterar man med detta redan. Att samarbeta i nätverk är väl optimala förutsättningar för att gynna samhällsentreprenörskap?

Kika på filmerna nedan för att få inblick i en del av det som inspirerar mig.
Seth Godin on the tribes we lead
US know from Banyak Films

God Jul och lycka till med ditt entreprenörskap oavsett var, när eller hur.

/ Erik Sellström
Informatör Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet

Erik Sellström arbetar inte bara som informatör på Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet - han frilansar även som föreläsare och kommunikationskonsult. Främst berör han ämnet om hur offentlig verksamhet kan förhålla sig till den digitala samhällsomvandlingen. Erik är även initiativtagare till nätverket Digitala Staten. Läs mer om Erik i hans blogg, http://eriksellstrom.se, eller om hur han och Ekonomihögskolan arbetar med fusionsprocessen http://unimarketing.wordpress.com

En god entreprenör känner till vikten av att involvera andra människor i genomförandet av sina idéer. Samarbete kan vara av stor vikt när idéerna ska genomföras. Björn Jonsson, VD Norrsken AB, tror på lysande samarbeten och på detta sätt arbetar han nytänkande med att utveckla fibernätet i norra Sverige.

Är jag en entreprenör?

Trevligt att få möjligheten att beskriva entreprenörskap och mig själv på detta sätt. Är faktiskt första gången jag skriver ett inlägg på en blogg och skall väl med skam(?) säga att jag inte är nån vän (än) med verktyg som Facebook, Twitter eller ens MSN. Men är man född på 50-talet så är man. När min generation gick ut 9’an, kunde man få jobb på bruket, eller i handeln, när vi gick ut gymnasiet fick vi jobb inom vården, industrin eller på bank.

Det var så lätt så - vi behövde väl egentligen aldrig fundera på om vi skulle behöva företa eller skapa något av egen kraft. Entreprenörskap då var kanske att ha idéer om en vidareutbildning och en flytt till annan ort (i Sverige förstås) och var man riktigt entreprenöriell så drog man på en tågluffning genom Europa och åkte inte på charterresa med tillhörande grisfest. Till och med på mitt första varaktiga jobb, IBM, var en grundvärdering ”life long employment”. Entreprenörskapet eller företagandet på den tiden, var väl oftast något som gick i arv. Därför frågar jag mig, är jag en entreprenör och om jag är, varför blev jag entreprenör?

Vad är en entreprenör för mig?
Som jag ser det är en entreprenör en person som är iderik, kan skapa något av ideerna och har en drivkraft att genomföra en ide. Det behöver inte vara att skapa ett företag, det kan vara att byta miljö, livsstil eller att bistå andra att genomföra idéer och få det till en fungerande verksamhet, exempelvis.

En entreprenör vågar ta risker, men en bra entreprenör värderar och inser risker. En entreprenör driver sin ide, en bra entreprenör tar hjälp av andras drivkraft för att genomföra sin ide. En entreprenör äger sin ide, en bra entreprenör vågar släppa in andra i sin ide för att möjliggöra ett genomförande. En bra entreprenör inser att det kanske behövs hjälp för att driva de resurser som skall arbeta med entreprenören. Det är några av flera egenskaper som gör en entreprenör tycker jag. Jag har i mina dagar mött många entreprenörer, men tyvärr också en hel del exempel på ”inte så bra” entreprenörer.

Är jag då entreprenör?
Jag har skapat och utvecklat många idéer, både egna och andras. Jag har tagit risker och har lyckats genomföra idéer och fått det till verksamhet, jag har också misslyckats med genomförande av idéer och verksamhet. En sak har jag faktiskt aldrig gjort, utvecklat en idé och genomfört den i ett eget företagande med hjälp av eget kapital. Kanske är jag egentligen en entreprenör att hyra då? Det som kännetecknar mitt entreprenörskap (om det nu var det) är att jag velat utnyttja de tekniska förutsättningar i en utveckling som är till nytta för individ, företag och samhälle.

Några exempel?
1984 utvecklade jag en verksamhet inom IBM som gick ut på att användaren själv skulle kunna analysera data, planera verksamhet och inte behöva sekreterarhjälp för att skriva brev och att kunna kommunicera via epost med andra (på företaget). Något som började kallas PC skulle användas. 1994 skapade jag en verksamhet på AU-System som gick ut på att vi med hjälp av nått som kallades Internet skulle hjälpa företag att presentera sig, skapa kontakt med kunder och leverantörer, vi lagrade också företagens sk hemsidor hos oss – kallades sedermera webhotell - samt byggde en kommunikationsväg för företag att nå Internet/WWW med det som kom att kallas en modempool. 1996 såg jag att den nya tekniken borde kunna ge förutsättningar för att utveckla lite mer perifera orter, så jag och familjen tog det stora steget att flytta ”hem” till Bollnäs (ja, för mig och min fru då, barnen var ju uppvuxna i Stockholmsområdet).

Där blev jag ”bredbandsbaron” genom att för kommunerna Bollnäs och Ovanåkers räkning starta stadsnätsbolaget Helsinge Net, insåg att samarbeten behövs och bidrog starkt till framväxten av ett fibernät i Gävleborgs län och har sedan 2001 drivit och utvecklat bolaget Norrsken med idag 21 delägare och ett fibernät som täcker 44 orter i mellansverige. Har därigenom också tagit initiativ till att först utveckla ett nät som gjorde att vi med fog kunde säga att Norrland, data- och telekommunikationsmässigt startade på Kungstensgatan 23 i Stockholm, där vår utrustning finns och sedan ett nationellt sådant som gör att det finns alternativ till de stora bolagen som Telia, Telenor och TDC.

När jag nu skrivit detta funderar jag fortfarande om jag är en entreprenör, läsaren får väl bedöma om jag uppfört mig entreprenöriellt, men med utgångspunkt av min inledning så tycker jag nog att det finns en del entrepenöriella inslag i mig, trots(?) den brist på entreprenörsutbildning och –anda som kännetecknade oss som utbildades på 60- och 70-talet. Tänk om vi fått möjligheter att driva och utveckla affärsideer i UF-företag på den tiden, jag ser och har sett vilken grej det är genom mina båda döttrar. Jag hoppas också att jag får impulser som gör att jag fortsätter att ”hänga med i utvecklingen”, nyttja sociala medier och inse att jag har nytta av det. Att företaget har nytta av det, det vet jag, vi är ju i kommunikationstransport-branschen!

/Björn Jonsson
VD, Norrsken AB

För att få reda på mer om Norrskens tankar kring att skapa samarbeten besök deras hemsida.

Och lär Björn använda sociala medier genom att lägga till honom på twitter och följ honom i hans arbete!

Jag gör ett nytt försök med twitter så registrera dig och lägg till mig!

Medan ni ändå är igång kan ni lägga till mig på facebook och Linked-in också, fullständig övervakning.

Visst syns det att jag aldrig skriver något för hand?

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här eftersom jag roat mig med att sy ihop den Entreprenöriella Julkalendern till er, vaccinerat mig (vilket bidragit till att jag inte alls mår bra just nu, men hellre hängig en dag än sjuk i flera veckor), varit på vinprovning och självfalllet skött mina dagliga studier. Jag har därför en hel del jag skulle vilja ta upp, mitt försök att kombinera dessa ledde till ämnet “äkthet” - Äkthet i personliga relationer och äkthet i företagsmässiga relationer, vilket kan vara både skrämmande och givande.

Det första jag fick höra när jag satte min fot på universitetet var “Du måste nätverka, vara överallt för kontakter är allt”. Ganska ovant för en liten tjej som mig från Hälsingland som inte var van vid tillställingar av den typen. Jag skulle inte vilja påstå att jag någon expert nu heller, för jag har ännu inte än förstått vad de pratar om eller hur man inleder ett samtal med en person man egentligen inte har mycket gemensamt med. Jag pratar med de personer jag tycker är intressanta, om saker jag brinner för. Oäkta har aldrig varit min grej, jag kan inte mycket om mycket eller lite om mycket därför kan jag inte heller låtsas konversera om ämnen som inte berör mig. Visserligen begränsar detta mig mycket, men de relationer jag har/skapar är äkta och ärliga. Än så länge har jag inte lidit av det, snarare tvärtom. Men vi får se hur bra det går när jag tar examen..

Äkthet och transparens är något som även börjar bli viktigare för företag, det har jag även diskuterat här förr. Jag fick nyss höra ett exempel på var problemet ligger, det är nämligen inte företagen och dess styrelsers ovilja att ge sig in i de sociala mediernas värld. På skoj hjälpte jag för ett företag med att upprätta en plan för hur de skulle kunna arbeta med sociala medier, utan tanke på att de faktiskt skulle nappa på det. Detta förslag hade tydligen tagits upp på deras styrelsemöte där styrelsen diskuterat sin önskan att bli mer aktiva i arbetet med digitala medier, men på detta möte medverkade även deras reklambyrå som argumenterade för hur lönlöst det var att arbeta med detta. Själva gör de trycksaker av hög kvalitet.

Jag förstår deras oro, de kan inte tjäna pengar på detta. Men deras ointresse gör att de motsätter sig möjligheterna mixen medför - deras nöjda kund kan sprida deras goda rykte vidare. Det medför också risker, företaget blir synligt för andra aktörer, kunskapen om företagets verksamhet ökar och företaget blir äkta. Det ställer ännu högre krav på reklambyrån att faktiskt anpassa sig efter företagets identitet och kultur. Sedan att en liten tjej som jag kan komma på något en styrelse för ett sådant företag kan nappa på bidrar självklart också. Vad kommer hända med framtiden? Hur ska företag tjäna pengar?

Ärlighet varar längst, och jag tror det lyser igenom. Vid varje personlig skandal eller företagsskandal tror jag inte någon varit särskilt förvånad.

Över till Entreprenöriella Julkalendern: Den kommer bli riktigt bra så jag hoppas ni tar er tid att läsa igenom varje gästbloggares historia. Jag har lyckats få med super intressanta personer och snart kommer den vara fylld, så har ni någon önskan om någon potentiell skribent eller om ni själv vill skriva så hör av er snart. Så bered er för enteprenöriell kärlek och många inspirerande gåvor i julens anda. Start tisdag den 1 december.

Fredag betyder några timmar att ägna åt mina mer hjärnkapacitetskrävande intressen. Jag brukar gå igenom de bokmärken jag samlat på mig under veckan och försvinna bort i sociala mediers, kommunikationens och marknadsföringens värld.

I fredags så var detta ej fallet, istället tog min sambo med mig till sina föräldrar på Smålänska höglandet för att meka med bil, leka med djur och umås med familj. Där läste jag en insändare i tidningen Entreprenör om den nya folksjukdomen informationsstress. (Sida 61)

Villigt kan jag erkänna att jag endast läser 10% av all data (artiklar, böcker, blogginlägg etc) jag “läser”. Något annat vore omöjligt. Jag är ständigt kontaktbar genom ca sju kanaler samtidigt som jag sitter och pluggar. (Och då använder jag fortfarande inte Twitter!) Min tro på att jag skulle kunna vara mer motståndskraftig mot informationsstress eftersom jag är uppväxt med denna företeelse börjar falna. Jag ska nedan presentera vad jag möts av varje gång jag återvänder till datorn (vilket är sällan eftersom jag ständigt har min lilla Acer Timeline i knät)

Alltså, en Google deskbar med mail och RSS-läsare, Skype och MSN med ett antal konversationer på min toolbar samt Facebook och mina två bloggars stats i webbläsaren.

Jag försökte förra veckan övertala min nya bekantskap Karin att skaffa Facebook, jag som i min värld inte kan förstå hur man inte kan ha facebook. Tänk allt som denna nyföretagare missar! Hon sa, som flera gånger tidigare, bestämt nej och gav mig en anledning som fick mig att vara tyst. Hon berättade om sitt tidigare användande av My Space och all den tid och energi den tagit av henne och hur hon ansåg vinsten vara mindre än ansträngning. Jag köpte det.

Detta för mig åter till min fråga; Hur tillgängliga och transparenta orkar vi vara? Hur mycket tid är vi villiga att lägga på att kommunicera med omvärlden? Jag har svårt att förstå den vanliga människans vilja till detta, det har jag skrivit tidigare.

Förr förra fredagen trillade jag över ett gäng inlägg som fick mig att förstå. Det handlar om kommunikation, människors vilja att samtala och att ha en stolthet för sitt arbete. De nya kommunikationssätten underlättar gamla behov och minskar samtidigt informationsstressen samtidigt som de ökar den. Visst har vi förändringsmotstånd inom oss men vi försöker också hitta nya lösningar på våra vardagliga problem.

Alla vill inte synas och visst medför det en hel del stress av att dela med oss av våra liv till främlingar (Jag är den som är först med att erkänna att jag ibland drömmer mardrömmar om att blogga) men att kommunicera med vår omvärld ger oss nya personliga möjligheter. Sociala medier kanske inte kan rädda företag från dåliga rykten, men de kan ge de anställda ett incitament för att få dem att motverka det. Oavsett om företag väljer att kommunicera med sina kunder så kommer kunderna kommunicera i de sociala medierna om dem. (Ett roligt exempel finner ni här.)

Nu återstår bara att få resten av världen att förstå. Alla inom den digitala mediavärlden som jag talat med nämner de traditionella medierna (dagspress och tv) som en ytterst viktig aktör för utvecklingen. Förra veckan var jag hemma och pluggade på förmiddagarna, detta är ofta förenat med Efter tio i bakgrunden. Förra veckan diskuterade Malou bloggande och webb-hat. Citatet “Det är ju inte bara tonårstjejer som bloggar. Nej, det är ju politiker också!” säger det mesta om den debatt som ägt rum.

Jag hävdar fortfarande att Karin måste skaffa Facebook, men att jag själv måste ta någon timme ledigt varje dag.

Hoho, idag har jag den stora äran att vara gästbloggare hos Uni.marketing för att ge studentperspektivet på fusionsprocessen.

Uni.marketing-killarna visar hur de sociala medierna med dess transparens kan användas i en sådan process. Riktigt intressant läsning för er som är intresserad av förändringar inom offentlig sektor.

Så, läs inlägget här. Det är mitt bidrag till världen idag.

Jag inser att jag ibland, i min åsikt om sociala mediers och dess verktyg, har en mer bitter syn än vad jag egentligen skulle vilja. Min bittra syn grundar sig i engagemanget hos den vanliga medelmåttan. Experter får det att verka så enkelt, jag skulle också vilja leva i deras värld. För mig är det den vanliga medelmåttan som styr, det vill säga 95% av vår befolkning, de vill inte göra mer än de behöver - med allt vad det innefattar.

Inom människan finns förändringsmotstånd, inte ens den mest kreativa och äventyrliga människan kan påstå något annat. Detta betyder att vår hjärna stöter bort företeelser som kräver att vi behöver lära oss nya saker och förändra våra synsätt och värderingar. Sociala medier innebär ökat kunskapsbehov, transparens och framförallt tid, initiativ och engagemang. Vinsten med att lära oss nya saker vi inte ser potential till att få en större inverkan på våra liv anses mest tidskrävande och jobbigt, där var vi redan av med inspirationen. Transparens ger människor insyn i våra liv och vi alla är rädda för att bli dömda av andra människor, grundläggande socialpsykologi. Iniativförmåga behöver vi inte ens prata om, för detta är en sällsynt egenskap som endast återfinns hos ett fåtal människor. Nyttan ter sig därför mindre än ansträngningen.

Nu är jag däremot den som gärna strävar för förändring, så vad tror jag att man kan göra för att skapa förändring.

Socialpsykologi och consumer behavior, saker vi studerat i evigheter ger oss svaren. (Säger hon som är född på 80-talet och inte känner till något annat) Vi måste ställa frågan hur den verkliga människan egentligen agerar i sitt vardagliga liv för att sedan ge dem incitament att påbörja en förändring. Jag upplever att min pappa har facebook för att övervaka mig och min syster samt min mamma och farmor har msn för att hålla kontakten med mig. Framförallt har mina vänner facebook för att främst snoka, sprida information om event, spela spel, tidsfördriv och till viss del nätverka. Jag har tre (!) vänner som bloggar (då dagboksbloggar). Det jag upplever att omvärlden tänker på när de hör ordet blogg är de vanliga dagboks-/modebloggarna. (Ni vet alla vilka) Vad jag försöker säga är att få använder sociala mediers verktyg för dess egentligen tilltänkta potential. Nu är större delen av min omvärld verksamma inom yrkeslivet, och jag tror användandet kommer förändras då vi som är interaktiva på webben träder in i näringslivet. Därför är vad som krävs institutionella förändringar, det kommer att ske i och med det omtalade generationsskiftet, bara vi aktiva får lära oss verktygen. För varför ska vi använda verktyget (läs twitter/linked-in) när ingen annan i vår omvärld använder det? Snart kommer vi!

För företag handlar verktyget om organisationskultur. Nu måste jag påpeka att jag inte har någon förståelse för något annat än kunskapsföretag, men ni som är insatta i andra typer av företag kanske känner igen er ändå. Den vanliga anställde kommer inte börja microblogga/blogga bara för att chefen anger det som en ny policy. För att skapa engagemang hos den anställde räcker det heller inte med att ta in en inspirationsföreläsare eller liknande inspirationsmoment. Användandet av sociala media ingår inte i de flesta arbeten, det ingår inte heller i medarbetarens vardagliga privata liv (och här får någon gärna lära mig skillnaden mellan att företagsblogga och privatblogga). Medarbetaren är som ovan nämnt en helt vanlig medelmåtta som inte vill att arbetet ska ha större inverkan på dennes liv än vad det redan har. DOCK - genom organisationskultur skapas vilja till förändring. (För er akademiker som läser kan jag säkert angre 100källor på detta, skicka ett mail så kan ni få dem) Organisationskultur är komplext, jag har försökt förstå mig på det i några år nu samtidigt som jag varit på flera företag för att försöka få reda på uppkomsten och användandet. Det tar år att odla fram en stark organisationskultur och det är svårt att styra, influenser kommer från samhället, kunderna och arbetsprocesserna. Att därför bygga in sociala medier i organisationskulturer kommer ta tid, men vad jag tror kommer gynna detta är organisationskulturer där förändring, lärande och kreativitet uppmuntras.

Det finns hopp! Den senaste veckan har nyhet efter nyhet presenteras där man pratar om barns användande av internet. Den senaste nyheten hörde jag igår, då presenterades resultatet på hur unga barn är när de börjar använda internet och genomsnitts åldern var fyra år. “Shit!” tänker jag som inte presenterades för internet när jag var 7år (1995), då var det mest spännande man kunde hitta en bild på Clintons katt Sox som förövrigt tog 20 minuter att få fram på modemet. Tänk vad dagens barn kommer få växa upp med, vilken interaktion! Tänk vilken annorlunda världsbild de kommer att ha och hur vassa de kommer att bli! Jag slår vad om att en stor del underbarn kommer börja surfa på Ted.com redan när de är 7-10år. Jag blir stressad, de kommer sopa banan med mig.

Programmen/verktygen är det inget fel på, användandet kommer bara att bli bättre och lättare. Utvecklingen kommer att ske/sker redan. Det är bara frågan om oss själva. Vi kan sammanfatta min livsattityd som “Man kan inte lära gamla hundar att sitta” - Något jag hoppas att få äta upp och lära om.

Mina nästa fundering rör: Stundar ‘Information overload’ eller kommer toleransen ökas?

Inspiration:
Uppgången för digitalamediainvesteringar.
Nya Ekonomihögskolan strategernas svar från Clay Shirky och tankar kring samarbete och institutionalisering.
Den mobila utvecklingen och dess motstånd.
(Och sen hade jag jag glömt och bokmärka resten av de inlägg och artiklar jag läst i veckan, Rookie misstag, ber om ursäkt och återkommer.)

Idag ska vi slå världsrekord! Befinner du dig i Växjö är du varmt välkommen till vårt läger hos Nätverket SIP!

Varje måndag vaknar jag upp utvilad (eftersom det på något konstigtvis känns lite mer ok att inte vara lika produktiv och stressad på helgerna) vilket resulterar i insikter om lösningar på problem/uppgifter. Varje morgon börjar jag med att gå igenom utbudet i min RSS-läsare och andra favoritsidor. Somliga kallar det “morgonsurfen”. Efter detta snurrar det till, tankarna och intresset drar iväg åt ett helt annat håll. Min nyvunna motivation för den egentliga uppgifter är åter försvunnen och nätets utbud hägrar mer.

Idag bestod motivationen av insikten att jag helt legalt skulle få surfa runt på Internetworld för att leta information om svenska företags digitala mediavanor samt kartlägga Sveriges största SEO-företag. (Känner du som läser till något skriv gärna en länk i kommentarsfältet) Detta tack vare den pågående omvärldsanalysen hos partnerföretaget. Det började med min önskan att definiera tjänsterna och aktörerna inom IT-sektorn och den digitala mediavärlden. Ett jätte jobb. Aktörerna säger sig jobba med allt från digitala medier till sociala medier, kommunikation, sökordsoptimering, webbutveckling, analys av webbstrategier, webbstrategier, marknadsföring och varumärkesbyggande. Att gruppera dessa och försöka förstå deras bakgrund är nog förvirrande, och vad som följer näst är att förstå hur verktygen hänger ihop. Information overload.

Istället för att jag försöker förklara hur det hänger ihop kan ni få göra en liknande resa i länkarna nedan. Jag läste nämligen (i en tidigare inspirationssnurra) ett inlägg om att länkandet skulle vara ett bra sätt att skapa utbyte med sina läsare och på samma vis som jag blivit inspirerad och vidarelänkad gör jag detsamma.
1. Introduktion till Sociala medier - toppenbra slideshow (som jag hittade på en ny favoritblogg) och ett bra klipp som säger nästintill detsamma.
2. Internetworld om företagschefers digitala mediaförståelse
3. Hur kommer det framtida varumärkesbyggandet se ut?

Vad som jag finner under mina inspirationssnurror är vad vi inte får lära oss i lärobänken - Men vad vi får lära oss i skolbänken är grunderna för att förstå vad det handlar om och ta åt oss av det väsentliga. Vi lär oss koppla samman, analysera, ha ett kritiskt öga och ifrågasätta vad vi läser för att sedan ta ut det bästa för att skapa vår egna insikt. Kunskap och information är makt. Jag letar försprång och att skaffa försprång är vad utbildning syftar till. (Vilket lite roligt för mig in på vår/EHVs kampanj för HT-09)

Jag tackar alla som skriver för ert intresses skull, eller som faktiskt gjort det möjligt att tjäna pengar på era tankar, för att jag får tillgå detta - helt gratis. Men detta för mig in på något som jag uppmärksammat under mina surfvågor på the world wide web - skrivandet och läsbarheten! Många bloggar är väldigt intelligenta men så svårlästa vilket gör att det inte är lätt att ta åt sig av allt användbart som står där. Bristen på läsvänliga bloggar är så otroligt tråkig, detta gör att jag tvivlar på den nya Ekonomihögskolans idé om modell för användandet av bloggar. Det är svårt att få bra bloggar genom att låta “vem som helst” få skapa sin blogg. Jag är ledsen men jag tycker att många av de som skriver på Linnéuniveristets och driftig.nus bloggar inte alls lyckas skapa något intresse hos mig.

Alla kan enas om att engagemanget hos privatpersoner, företagare och organisationer för sociala medier är viktigt. Vi alla kan enas om att kunskapen om sociala medier är viktig. Men vad händer sen? Hur ska man urskilja sig och skapa kvalitativ kommunikation?

Jag försöker lära mig hur jag ska göra för att skapa en intressant, väl läsbar blogg med en stark röd tråd. Att hitta balansen är svårt. Förövrigt är det mest intressanta att se hur alla bloggare/företag på någotvis hänger ihop med varandra, är världen verkligen så liten?

- Det är vad vårt nya universitet, Linnéuniversitetet, ska representera. Det fick vi reda på då vi besökte Studentcafé Linné i måndags.

Jag kommer att studera en termin på Linnéuniversitetet, och trots mina fem terminer på Växjö Universitet kommer jag få en examen från Linnéuniversitet. (Förutsatt att jag uppnår examen, vi ska inte ropa hej.) Detta är något som upprör många men inte mig. Varför vilja ha något som representerar något gammalt istället för något nyfiket, nytänkande och nyttigt?

Det som jag bryr mig om är vad som kommer hända med Linnéuniversitet när jag lämnar det. Jag vill att de ska leva upp till det nyfikna, nytänkande och nyttiga eftersom det är vad jag kommer representera när jag lämnat det. Jag vill även att de ska marknadsföra sig väl så att de jag söker jobb hos har kännedom om Linnéuniversitet - och jag vill att det görs på ett nytänkande sätt. Varför inte genom nya medieer?

Min tro är svajande. Det är svårt att se hur en stor traditionsfylld statlig organisation ska kunna våga att steget ut i den nya blottade mediavärlden och prova nya banor. Banor de egentligen inte kan kontrollera, åtminstone om de inte inser detta snart. Min förhoppning ligger hos de nya marknadsföringstrategi ansvariga för den nya Ekonomihögskolan och de visar redan prov deras drivkraft här. Egentligen är det inte så svårt. Vi kommer vara 25 000 studenter och 2000 anställda på Linnéuniversitet, och nöjda och duktiga studenter och anställda måste vara de bästa marknadsförarna? Det gäller bara att använda sig av oss, annars kan vi skriva vad tusan vi vill i våra bloggar.

Fast ska jag vara ärlig så ligger nog inte problemet bara hos de nya beslutsgrupperna - Jag tror den fetaste bromsklossen ligger hos studenter och anställda som helt enkelt inte bryr sig. De som klagar över sin situation istället för att se nyttan i att förbättra situationen genom sina åsikter. Dock måste någon motivera och uppröra oss, det är deras jobb.

Vi måste alla hjälpa till och nu, om någongång, finns möjligheten att förändra!

Säga vad man vill om de gula färgerna, det är iallfall roligt att diskutera. Se “Tyck till”. Jag tycker allting får mening när man ser det här.

Har just haft ett lagmöte inför Entreprenörsjakten på Skype. Skype är ett himla bra kommunikationsmedel har jag fått förmånen att lära mig genom denna aktivitet. Diskussioner med flera deltagare i bra kvalitet och kostnadsfritt. Jag har börjat lägga till vänner eftersom det är billigare än att ringa och arbetskontakter eftersom det är/känns “seriösare” än msn. Välkommen att lägga till mig så att vi kan resonera, mitt användarnamn är: sassaohman

Denna söndag har varit en produktiv söndag, jag har lyckats få mycket arbete gjort och därmed har jag en mindre stressig vecka framför mig. Fördelen med att vara student är just att du har möjlighet att ha helg när du vill, du är verkligen herre över din egentid.

Linnéparken, Växjö

Jag sitter och läser sociala medier bloggar. Jag oroar mig varje gång innan jag går in på en sådan eftersom jag vet att hela världen kommer öppna sig, tankeverksamheten går i raketfart och informationoverload är en underdrift. Det är så mycket jag vill lära och det finns så många möjligheter! Jag blir hyperstressad.

Just nu läser jag:
http://www.ronnestam.com/
http://www.melodiesinmarketing.com/
http://www.branddriveninnovation.com/2009/02/24/new-brand-relationship-model/ (kolla modellen)
Det är inte för intet man tvivlar på akademin om detta är framtiden. De företag jag besökt den senaste tiden efterfrågar kunskap eller åtminstone intresse för detta. Vem bryr sig om man kan EKB-modellen, Gap-analys eller den strategiska varumärkesplattformen - det kan väl varenda en som öppnat en bok inom marknadsföring!

Det är mycket, men jag citerar chefen Erik:
“Brus is the shit!”