Entreprenörsstudenten

Jag tror jag nått kulmen av självcentreringshet. Efter att ha lanserat årets egohemsida och föreläst om sig själv för medstuderande bör man få ett wake-up-call. Bra med mig nu - det finns faktiskt andra människor i världen.

Lite självdistans skulle inte sitta fel. När Anna och jag repade för föreläsningen för EBD-kvällen ringde än vän i studentföreningens företagsgrupp inom vilken temakvällen “Sälj dig själv och din idé” var i fullgång. Deras ena föreläsare hade hoppat av och vår vän undrade därför om vi kunde hoppa in och prata om hur vi brukar sälja/marknadsföra oss själva samt våra idéer. Det var en mycket lustig upplevelse att berätta ingående om sig själv för minst lika duktiga, kreativa och driftiga medstuderande, snacka skit för gymnasieelever eller medelåldern är ju en sak. Särskilt gillade jag den sista frågan vi fick av programkollegan Ulf:

“Känner ni aldrig att det är bra med er när ni ständigt jobbar med era personliga varumärken?”
- Exakt.

Visst, det är kul med omnämnanden, smicker och beröm, men jag har alltid haft svårt att ta emot det. Det finns så många som sagt så vänliga saker till mig på sistone och jag upplever att jag inte kan förvalta det. Vad jag gör är inget särskilt, det finns så många som gör så mycket mer. Grejen är att jag pratar om det, jag är aktiv och intresserad - framförallt tar jag initiativ. Det kan vem som helst göra.

Just skapade jag en ny sida på min nya site vilken jag uppkallade “Media” där jag samlade omnämnanden i tidningsartiklar, blogginlägg etc. Jag undrar hur jag blev ett sånt fan av att synas, har jag alltid varit det? Ofta upplever jag att jag gör för att sedan känna mig obekväm i resultatet. Egentligen tycker jag inte om att vara i blickfånget. Kanske är det tron på att man måste göra så mycket för att lyckas ta sig någon vart. En entreprenör ska synas och höras, vara kreativ och spejsad. Min insikt just nu är att jag vill göra.

Jobbsökande, eller kanske rädsla av att inte ha ett jobb inom 6 månader efter examen, tror jag är en faktor för min nyblivna vilja att synas. Som bekant är vår identitet starkt kopplad till vår sysselsättning i detta land. Att skapa brus är ett sätt för mig att höja kraven, för mig som egentligen är en trygghetsnarkoman kan det vara bra med lite tryck från omvärlden för att anta utmaningar. Exempelvis kan man snubbla över en sånhär annons för att sedan låta alla i regionen veta att man är jobbsökande:

Och ni ser ju resultatet på bilden ovan. En av 18 arbetssökande i SMPs nya bilaga “Affärsliv”.

Nu vill jag inte prata om mig själv längre. Nu vill jag prata om andra. Min klasskamrat Alexander skrev ett insiktsfullt inlägg om en av de viktigaste delarna i företagande - att omge sig av vänner. Jag kan inte prata nog om hur mycket på rätt plats vid rätt tidpunkt TASK Consulting befinner sig och bortsett från själva affärsidéen är de ett riktigt bra företag - inget skitsnack, bara verkstad.

Hit med ödmjukheten jag förut hade för mycket utav.
Bra med mig nu.

Jag glömde en sak - en viktig punkt i diskussionen om “Unga, nätverk och sociala medier” den här veckan. Internet, sociala medier i all ära - men snacka räcker inte. Absolut inte för oss unga. En aktivitet på nätet måste ha en motaktivtet i verkligheten. Vi måste ju ha något att snacka om också.

“Teknik i all ära, men det är den som kommunicerar som avgör - framgång eller ej.” sa Mia, och hon har rätt. Jag tvivlar på att den som inte är duktig på att nätverka i verkligheten är duktig på att skapa nätverk genom sociala medier. Det krävs en insikt, en förståelse för människor. Det krävs initiativ och en vilja i att utvecklas.

Däremot tror jag att aktivitet på nätet kan utveckla vårt verkliga sociala liv. Genom att ha en plats att uttrycka sina tankar och diskutera sina intressen, likt min gästbloggare Ludwig gör i hans blogg, skapas mod att uttala sin åsikt på samma sätt i andra sociala sammanhang.

Vi unga kanske ser nätet som en möjlighet att skapa oss den identitet vi önskar; modevetare, tekniknörd eller entreprenör. Ett personligt varumärke är av stor vikt i konkurrensen - men det betyder inget om du inte kan omsätta det utanför nätet.

Den här bloggen är en konsekvens av mitt verkliga liv där projekt, aktiviteter och studier genererar mycket tankar. Genom att dela dessa i min blogg får jag mer ut av dem - skrivandet ger mig ett syfte att reflektera, jag kan koppla samma aktiviteterna och sprida dem. Jag ger dem mening och sammanhang.

Sociala medierna ger inte oss unga en genväg till en perfekt värld - men verktygen ger oss möjligheten att bygga nätverk där kunskap och insikter från vår vardag kan utvecklas.

Dock frågar jag mig ofta; Vad är verklighet och vad är inte verklighet?

Bonusinlägg.

Vissa dagar flödar kreativiteten så bra att risken för att narcisism är stor. Flödar kreativiteten på samma sätt under en vecka blir du äckligt självgod. Där befinner jag mig nu.

I en värld där konkurrensen ökar, och det är lättare att kommunicera, blir det svårare att segmentera sig. Vikten av starka nätverk blir därför större, det har vi diskuterat den här veckan. I denna konkurrens blir varumärket allt viktigare, det är vad som kommer få marknaden att välja din tjänst/produkt över mängden liknande tjänster/produkter. Detta gäller även ditt personliga varumärke. När styrkan ligger i nätverkets sammansatta effekt blir det svårare att hävda nyckelkompetens (Tack för input Henrik) Men i och med att individualismen ökar skapas även större chanser för dig att skapa ett personligt varumärke. Därför blir det även viktigare att fundera över vad du representerar, vad du vill och vad du har för mål. Tåls att tänka på, eller hur?

Kalla mig egotrippad när jag sitter och övervakar hur mitt namn nämns på nätet genom att googla mig själv. Visst, det kan ju vara roligt att se sökresultatet och uppleva en liten dos av “fame”, men ännu viktigare är att se vad ditt personliga varumärke innefattas utav. Med de sociala medierna kan vi inte längre bestämma själva över om vi vill vara offentliga på nätet eller ej, därför är övervakning ytterst viktigt. När du vet vad betraktaren finner kan du lättare styra över innehållet. Perspektivet är viktigt. Läskigt? Ja, dock ger det dig också möjlighet att lära dig att lita på relevansen i din åsikt och det du representerar. Du reflekterar och bygger välgrundande argument för dina tankar. Det är vad jag lär mig varje dag.

Mitt personliga varumärke är laddat med entreprenörskap, ingen som protesterar. Igår träffades Task Consulting , Filmprojektet Domarjävlar och jag för att diskutera vår kommande föreläsning om “Studier och Entreprenörskap” under Öppet Hus av Linnéuniversitetet den 7 februari. Vi talade om vad vi ville förmedla och vad vi skulle berätta om våra projekt. Nu var det ju bara det att de övriga två aktörerna faktiskt hade konktreta projekt att prata om deras drivkrafter kring, och där satt jag “Ööööh…. jag hade tråkigt så jag startade en blogg… sen, tjao, deltar jag i lite projekt här och där.”

Därför beslutade jag igår för att införliva mina tankar om www.saraohman.com, det vill säga ; Skaffa F-skattsedel samt regga enskild firma. Detta för att äntligen få kalla mig “entreprenör” och leva upp till förväntningarna. Jag delade detta på min favorittjänst twitter och fick självklart direkt frågan “Spännande! Vad ska du göra?” Och då var vi där igen, företagande innebär häftiga affärsidéer - Jag vill ju bara tjäna pengar på det jag redan gör och är duktig på.

I mitt potentiella företagande är det alltså inte tjänsten eller produkten som är det viktiga, det är mitt personliga varumärke. Jag kan sälja uppdrag och jag har alltid att göra - Men att förklara min affärsidé med “vad?”, “till vem?” och “hur?” det kan jag inte.

Tillsvidare vill jag bygga mitt personliga varumärke på min filosofi.

What’s new?
- Vi kommer att sända vår föreläsning “Studier och Entreprenörskap” live via Bambuser kl. 12.00-12.30 7/2.
- Det verkar som om jag är ansvarig för Entreprenörsjakten i Växjö
- Konferensen om Sociala medier och Ungas mediavanor kommer att bli storslagen!
- Nästa vecka diskuterar vi socialt entreprenörskap här, ett ämne jag inte varit särskilt mycket i kontakt med tidigare. Det blir spännande!

Överallt pratas det om fenomenet. Företag vill arbeta med det, på universitetet vill många studenter skriva uppsats om det. Det pratas tillochmed om att företag vill anställa twittrare och bloggare, trots att de för inte så längesen var rädda för det. Byråer startas med stark inriktning mot det och vi alla vill tjäna pengar på det. Det=fenomenet=Sociala medier. Sociala medie-hypen är ett faktum.

För mig som är ung råder det inte någon större hype, detta inser jag när jag funderar kring om vad det egentligen handlar om.

Hypen är ändå ett faktum. Jag försöker hitta min plats i den, min såkallade nisch, vad som är viktigt och aktuellt, jag skulle vilja påstå att min förståelse är god. (Bevis på det måste vara alla förfrågningar inom ämnet) Efter ett samtal igår med Erik Sellstöm, som har många konkreta tankar och bra åsikter om sociala medier och webben, var jag aningens förvirrad och insåg hur komplex den här världen är. Men så trillade poletten ner under kvällen och jag insåg; Sociala medier - det är ju mitt liv.

Frågar du en ung person vad sociala medier är kan den antagligen inte svara, det är vad vi använder oss av för att kommunicera varje minut. Ungas mediavanor är högaktuellt, vår närvaro och öppenhet på nätet diskuteras och många ställer sig frågande till nyttigheten i detta. Istället anser jag att vi borde ställa frågan hur vi ska få unga att förstå deras möjligheter i deras mediavanor i framtida yrkesliv. För oss unga är spelplanen helt annorlunda..

Jag tycker det är underbart att blogga, genom min julkalender fick jag möjlighet att diskutera det jag brinner för och genom att finnas på nätet, exempelvis på twitter, skapar jag helt andra möjligheter att skapa nätverk. Och här frågar de mig varför jag bloggar? Jag funderar hur mycket jag bör använda mig av nätet i mitt jobbsökande, samtidigt läser jag att webbnärvaro nästan är ett grundläggande krav hos arbetsgivare.

För företag krävs utbildning i verktygen och hur de kan kommunicera, även verktyg för hur de tar fram sin identitet. Det räcker inte att säga “det här vill jag/vi jobba med”, du måste experimentera, använda, testa dig fram. Sociala medier är inte gratis, det är ännu oklart hur det kan mätas, men det är inget konstigt eller avancerat heller. Alla kan göra det.

Med traditionella strategier och förståelse för de nya verktygen finns många möjligheter. Anställ unga kompetenta marknadsförare/entreprenörer, likt mig, och nå framgång. För oss är inte sociala medier något nytt, det är vad vi är uppväxt med - vår telefon, vårt fikarum.

Är du intresserad av att diskutera detta ytterligare har du möjlighet att göra detta under konferensdagen om sociala medier och ungas medievanor. Anmäl ditt intresse till mig och dela gärna med dig av dina frågeställningar.

Perspektiv är en styrka. Perspektiv får dig att kunna relatera till massan, ger dig möjlighet att använda fler verktyg och göra dig förstådd genom möjligheten att uttrycka dig pedagogiskt.

Det första vi fick höra när vi startade våra studier på EBD var att vi inte ska vara experter utan istället ska kunna gå in i organisationer med vår mångfald av glasögon (inom företagsekonomi, socialpsykologi och systemvetenskap) för att uppmärksamma problemområden och genom våra verktyg hjälpa organisationer. Såhär efter fem terminer trillar poletten ner. För att vara en bra affärsutvecklare och marknadsförare måste du kunna relatera och nyttja all din kunskap i olika situationer och sammanhang.

Är det inte så? Jag tror du känner igen dig. Desto mer du sätter dig in i dina produkter ju mer ökar din kunskap - därmed ökar ditt avstånd till kunden. Vikten av att kunna sätta dig in i kundens situation blir därför allt mer viktigare. Då du med all din kunskap sätter dig i perspektiv till situationen blir du oövervinnerlig - du ser nyttan med din kunskap.

Perspektiv, mångfald av kunskap och förmågan att utnyttja detta kan ta dig långt.

Heder till alla de som både kan vara geeks och göra sig förstådda.

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här eftersom jag roat mig med att sy ihop den Entreprenöriella Julkalendern till er, vaccinerat mig (vilket bidragit till att jag inte alls mår bra just nu, men hellre hängig en dag än sjuk i flera veckor), varit på vinprovning och självfalllet skött mina dagliga studier. Jag har därför en hel del jag skulle vilja ta upp, mitt försök att kombinera dessa ledde till ämnet “äkthet” - Äkthet i personliga relationer och äkthet i företagsmässiga relationer, vilket kan vara både skrämmande och givande.

Det första jag fick höra när jag satte min fot på universitetet var “Du måste nätverka, vara överallt för kontakter är allt”. Ganska ovant för en liten tjej som mig från Hälsingland som inte var van vid tillställingar av den typen. Jag skulle inte vilja påstå att jag någon expert nu heller, för jag har ännu inte än förstått vad de pratar om eller hur man inleder ett samtal med en person man egentligen inte har mycket gemensamt med. Jag pratar med de personer jag tycker är intressanta, om saker jag brinner för. Oäkta har aldrig varit min grej, jag kan inte mycket om mycket eller lite om mycket därför kan jag inte heller låtsas konversera om ämnen som inte berör mig. Visserligen begränsar detta mig mycket, men de relationer jag har/skapar är äkta och ärliga. Än så länge har jag inte lidit av det, snarare tvärtom. Men vi får se hur bra det går när jag tar examen..

Äkthet och transparens är något som även börjar bli viktigare för företag, det har jag även diskuterat här förr. Jag fick nyss höra ett exempel på var problemet ligger, det är nämligen inte företagen och dess styrelsers ovilja att ge sig in i de sociala mediernas värld. På skoj hjälpte jag för ett företag med att upprätta en plan för hur de skulle kunna arbeta med sociala medier, utan tanke på att de faktiskt skulle nappa på det. Detta förslag hade tydligen tagits upp på deras styrelsemöte där styrelsen diskuterat sin önskan att bli mer aktiva i arbetet med digitala medier, men på detta möte medverkade även deras reklambyrå som argumenterade för hur lönlöst det var att arbeta med detta. Själva gör de trycksaker av hög kvalitet.

Jag förstår deras oro, de kan inte tjäna pengar på detta. Men deras ointresse gör att de motsätter sig möjligheterna mixen medför - deras nöjda kund kan sprida deras goda rykte vidare. Det medför också risker, företaget blir synligt för andra aktörer, kunskapen om företagets verksamhet ökar och företaget blir äkta. Det ställer ännu högre krav på reklambyrån att faktiskt anpassa sig efter företagets identitet och kultur. Sedan att en liten tjej som jag kan komma på något en styrelse för ett sådant företag kan nappa på bidrar självklart också. Vad kommer hända med framtiden? Hur ska företag tjäna pengar?

Ärlighet varar längst, och jag tror det lyser igenom. Vid varje personlig skandal eller företagsskandal tror jag inte någon varit särskilt förvånad.

Över till Entreprenöriella Julkalendern: Den kommer bli riktigt bra så jag hoppas ni tar er tid att läsa igenom varje gästbloggares historia. Jag har lyckats få med super intressanta personer och snart kommer den vara fylld, så har ni någon önskan om någon potentiell skribent eller om ni själv vill skriva så hör av er snart. Så bered er för enteprenöriell kärlek och många inspirerande gåvor i julens anda. Start tisdag den 1 december.

“Hej Sara, jag tänkte höra om du har möjlighet att följa med oss och prata om företagande i två timmar på Högskolecentrum i Ljungby i eftermiddag?” (Från en organisation jag är halvt aktiv inom ibland) Haha va? Jag föreläsa om företagande? Vad tror dom om mig? Låt mig berätta om mitt företagande:

I gymnasiet drev jag UF-företag med med ett gäng klasskompisar. Vi tog fram en presentkorg med lokala delikatesser för att marknadsföra små lokala producenter och framförallt bygden. Vi fick varorna billigt då producenterna fick gratis reklamplats i korgen, några av dom ökade sin omsättning rejält efter sin medverkan, och företagen och privatpersonerna som köpte korgen gav stolt bort korgen som representerade sin bygd. För att kunna tillfredsställa kundernas personliga önskemål hade vi en bredd av producenter i vårt nätverk som villigt samarbetade med oss. Utan att gå in på några detaljer så gick det väldigt bra för oss. (Ett besök på nationella mässan i Stockholm och en vecka på ett femstjärnigt all-inclusive hotell i Egypten för hela gänget på fem pers) Och tack vare vår grymma organisationskultur är vi fortfarande det mest omtalade och mest kopierade UF-företaget i Bollnäs. (Whuhu)

Efter gymnasiet hade jag inget att göra så medan jag hängde hemma, mellan att jag sprang på arbetsförmedlingens äckliga kurser och jobbade extra som personlig assistent, tillverkade jag mina egna smycken. Dessa smycken började tanter i stan vilja köpa så jag hade lite homepartyn och en butik i stan undrade om jag ville sälja mina smycken hos dom. När denna butik vid sommaren flyttade sin hantverksbod till ett stort turistmål i Hälsingland följde jag med dem dit och jag började samtidigt sälja en special kollektion till en brud- och balklänningsbutik. Med små medel hade jag lyckats bygga ett eget varumärke och hade vid sommarens slut löfte om att sälja mina smycken på två butiker i två större närliggande städer. Men då bestämde jag mig för att vara en duktig flicka och flyttade söder ut för att plugga.

Så nej, något om hardcore företagande vet jag inte - jag har ju aldrig brottats med skatteverket, banker eller val av företagsformer. Förlåt mig så hemskt mycket om jag lurat någon.

Visst, det hade varit kul om jag inte haft fyra artiklar att ta mig igenom idag och deadline för projektplan på fredag. Jag skulle mer en gärna vilja bli en föreläsare någon gång i livet - Tänk att få betalt för att inspirera och snacka skit! (Nu bortser vi att jag är jätte dålig på att tala inför en grupp människor)

Jag har riktig riktig enorm motivationsbrist just nu. Tips på botemedel?

Fredag betyder några timmar att ägna åt mina mer hjärnkapacitetskrävande intressen. Jag brukar gå igenom de bokmärken jag samlat på mig under veckan och försvinna bort i sociala mediers, kommunikationens och marknadsföringens värld.

I fredags så var detta ej fallet, istället tog min sambo med mig till sina föräldrar på Smålänska höglandet för att meka med bil, leka med djur och umås med familj. Där läste jag en insändare i tidningen Entreprenör om den nya folksjukdomen informationsstress. (Sida 61)

Villigt kan jag erkänna att jag endast läser 10% av all data (artiklar, böcker, blogginlägg etc) jag “läser”. Något annat vore omöjligt. Jag är ständigt kontaktbar genom ca sju kanaler samtidigt som jag sitter och pluggar. (Och då använder jag fortfarande inte Twitter!) Min tro på att jag skulle kunna vara mer motståndskraftig mot informationsstress eftersom jag är uppväxt med denna företeelse börjar falna. Jag ska nedan presentera vad jag möts av varje gång jag återvänder till datorn (vilket är sällan eftersom jag ständigt har min lilla Acer Timeline i knät)

Alltså, en Google deskbar med mail och RSS-läsare, Skype och MSN med ett antal konversationer på min toolbar samt Facebook och mina två bloggars stats i webbläsaren.

Jag försökte förra veckan övertala min nya bekantskap Karin att skaffa Facebook, jag som i min värld inte kan förstå hur man inte kan ha facebook. Tänk allt som denna nyföretagare missar! Hon sa, som flera gånger tidigare, bestämt nej och gav mig en anledning som fick mig att vara tyst. Hon berättade om sitt tidigare användande av My Space och all den tid och energi den tagit av henne och hur hon ansåg vinsten vara mindre än ansträngning. Jag köpte det.

Detta för mig åter till min fråga; Hur tillgängliga och transparenta orkar vi vara? Hur mycket tid är vi villiga att lägga på att kommunicera med omvärlden? Jag har svårt att förstå den vanliga människans vilja till detta, det har jag skrivit tidigare.

Förr förra fredagen trillade jag över ett gäng inlägg som fick mig att förstå. Det handlar om kommunikation, människors vilja att samtala och att ha en stolthet för sitt arbete. De nya kommunikationssätten underlättar gamla behov och minskar samtidigt informationsstressen samtidigt som de ökar den. Visst har vi förändringsmotstånd inom oss men vi försöker också hitta nya lösningar på våra vardagliga problem.

Alla vill inte synas och visst medför det en hel del stress av att dela med oss av våra liv till främlingar (Jag är den som är först med att erkänna att jag ibland drömmer mardrömmar om att blogga) men att kommunicera med vår omvärld ger oss nya personliga möjligheter. Sociala medier kanske inte kan rädda företag från dåliga rykten, men de kan ge de anställda ett incitament för att få dem att motverka det. Oavsett om företag väljer att kommunicera med sina kunder så kommer kunderna kommunicera i de sociala medierna om dem. (Ett roligt exempel finner ni här.)

Nu återstår bara att få resten av världen att förstå. Alla inom den digitala mediavärlden som jag talat med nämner de traditionella medierna (dagspress och tv) som en ytterst viktig aktör för utvecklingen. Förra veckan var jag hemma och pluggade på förmiddagarna, detta är ofta förenat med Efter tio i bakgrunden. Förra veckan diskuterade Malou bloggande och webb-hat. Citatet “Det är ju inte bara tonårstjejer som bloggar. Nej, det är ju politiker också!” säger det mesta om den debatt som ägt rum.

Jag hävdar fortfarande att Karin måste skaffa Facebook, men att jag själv måste ta någon timme ledigt varje dag.

Hoho, idag har jag den stora äran att vara gästbloggare hos Uni.marketing för att ge studentperspektivet på fusionsprocessen.

Uni.marketing-killarna visar hur de sociala medierna med dess transparens kan användas i en sådan process. Riktigt intressant läsning för er som är intresserad av förändringar inom offentlig sektor.

Så, läs inlägget här. Det är mitt bidrag till världen idag.

Jag inser att jag ibland, i min åsikt om sociala mediers och dess verktyg, har en mer bitter syn än vad jag egentligen skulle vilja. Min bittra syn grundar sig i engagemanget hos den vanliga medelmåttan. Experter får det att verka så enkelt, jag skulle också vilja leva i deras värld. För mig är det den vanliga medelmåttan som styr, det vill säga 95% av vår befolkning, de vill inte göra mer än de behöver - med allt vad det innefattar.

Inom människan finns förändringsmotstånd, inte ens den mest kreativa och äventyrliga människan kan påstå något annat. Detta betyder att vår hjärna stöter bort företeelser som kräver att vi behöver lära oss nya saker och förändra våra synsätt och värderingar. Sociala medier innebär ökat kunskapsbehov, transparens och framförallt tid, initiativ och engagemang. Vinsten med att lära oss nya saker vi inte ser potential till att få en större inverkan på våra liv anses mest tidskrävande och jobbigt, där var vi redan av med inspirationen. Transparens ger människor insyn i våra liv och vi alla är rädda för att bli dömda av andra människor, grundläggande socialpsykologi. Iniativförmåga behöver vi inte ens prata om, för detta är en sällsynt egenskap som endast återfinns hos ett fåtal människor. Nyttan ter sig därför mindre än ansträngningen.

Nu är jag däremot den som gärna strävar för förändring, så vad tror jag att man kan göra för att skapa förändring.

Socialpsykologi och consumer behavior, saker vi studerat i evigheter ger oss svaren. (Säger hon som är född på 80-talet och inte känner till något annat) Vi måste ställa frågan hur den verkliga människan egentligen agerar i sitt vardagliga liv för att sedan ge dem incitament att påbörja en förändring. Jag upplever att min pappa har facebook för att övervaka mig och min syster samt min mamma och farmor har msn för att hålla kontakten med mig. Framförallt har mina vänner facebook för att främst snoka, sprida information om event, spela spel, tidsfördriv och till viss del nätverka. Jag har tre (!) vänner som bloggar (då dagboksbloggar). Det jag upplever att omvärlden tänker på när de hör ordet blogg är de vanliga dagboks-/modebloggarna. (Ni vet alla vilka) Vad jag försöker säga är att få använder sociala mediers verktyg för dess egentligen tilltänkta potential. Nu är större delen av min omvärld verksamma inom yrkeslivet, och jag tror användandet kommer förändras då vi som är interaktiva på webben träder in i näringslivet. Därför är vad som krävs institutionella förändringar, det kommer att ske i och med det omtalade generationsskiftet, bara vi aktiva får lära oss verktygen. För varför ska vi använda verktyget (läs twitter/linked-in) när ingen annan i vår omvärld använder det? Snart kommer vi!

För företag handlar verktyget om organisationskultur. Nu måste jag påpeka att jag inte har någon förståelse för något annat än kunskapsföretag, men ni som är insatta i andra typer av företag kanske känner igen er ändå. Den vanliga anställde kommer inte börja microblogga/blogga bara för att chefen anger det som en ny policy. För att skapa engagemang hos den anställde räcker det heller inte med att ta in en inspirationsföreläsare eller liknande inspirationsmoment. Användandet av sociala media ingår inte i de flesta arbeten, det ingår inte heller i medarbetarens vardagliga privata liv (och här får någon gärna lära mig skillnaden mellan att företagsblogga och privatblogga). Medarbetaren är som ovan nämnt en helt vanlig medelmåtta som inte vill att arbetet ska ha större inverkan på dennes liv än vad det redan har. DOCK - genom organisationskultur skapas vilja till förändring. (För er akademiker som läser kan jag säkert angre 100källor på detta, skicka ett mail så kan ni få dem) Organisationskultur är komplext, jag har försökt förstå mig på det i några år nu samtidigt som jag varit på flera företag för att försöka få reda på uppkomsten och användandet. Det tar år att odla fram en stark organisationskultur och det är svårt att styra, influenser kommer från samhället, kunderna och arbetsprocesserna. Att därför bygga in sociala medier i organisationskulturer kommer ta tid, men vad jag tror kommer gynna detta är organisationskulturer där förändring, lärande och kreativitet uppmuntras.

Det finns hopp! Den senaste veckan har nyhet efter nyhet presenteras där man pratar om barns användande av internet. Den senaste nyheten hörde jag igår, då presenterades resultatet på hur unga barn är när de börjar använda internet och genomsnitts åldern var fyra år. “Shit!” tänker jag som inte presenterades för internet när jag var 7år (1995), då var det mest spännande man kunde hitta en bild på Clintons katt Sox som förövrigt tog 20 minuter att få fram på modemet. Tänk vad dagens barn kommer få växa upp med, vilken interaktion! Tänk vilken annorlunda världsbild de kommer att ha och hur vassa de kommer att bli! Jag slår vad om att en stor del underbarn kommer börja surfa på Ted.com redan när de är 7-10år. Jag blir stressad, de kommer sopa banan med mig.

Programmen/verktygen är det inget fel på, användandet kommer bara att bli bättre och lättare. Utvecklingen kommer att ske/sker redan. Det är bara frågan om oss själva. Vi kan sammanfatta min livsattityd som “Man kan inte lära gamla hundar att sitta” - Något jag hoppas att få äta upp och lära om.

Mina nästa fundering rör: Stundar ‘Information overload’ eller kommer toleransen ökas?

Inspiration:
Uppgången för digitalamediainvesteringar.
Nya Ekonomihögskolan strategernas svar från Clay Shirky och tankar kring samarbete och institutionalisering.
Den mobila utvecklingen och dess motstånd.
(Och sen hade jag jag glömt och bokmärka resten av de inlägg och artiklar jag läst i veckan, Rookie misstag, ber om ursäkt och återkommer.)

Idag ska vi slå världsrekord! Befinner du dig i Växjö är du varmt välkommen till vårt läger hos Nätverket SIP!

Varje måndag vaknar jag upp utvilad (eftersom det på något konstigtvis känns lite mer ok att inte vara lika produktiv och stressad på helgerna) vilket resulterar i insikter om lösningar på problem/uppgifter. Varje morgon börjar jag med att gå igenom utbudet i min RSS-läsare och andra favoritsidor. Somliga kallar det “morgonsurfen”. Efter detta snurrar det till, tankarna och intresset drar iväg åt ett helt annat håll. Min nyvunna motivation för den egentliga uppgifter är åter försvunnen och nätets utbud hägrar mer.

Idag bestod motivationen av insikten att jag helt legalt skulle få surfa runt på Internetworld för att leta information om svenska företags digitala mediavanor samt kartlägga Sveriges största SEO-företag. (Känner du som läser till något skriv gärna en länk i kommentarsfältet) Detta tack vare den pågående omvärldsanalysen hos partnerföretaget. Det började med min önskan att definiera tjänsterna och aktörerna inom IT-sektorn och den digitala mediavärlden. Ett jätte jobb. Aktörerna säger sig jobba med allt från digitala medier till sociala medier, kommunikation, sökordsoptimering, webbutveckling, analys av webbstrategier, webbstrategier, marknadsföring och varumärkesbyggande. Att gruppera dessa och försöka förstå deras bakgrund är nog förvirrande, och vad som följer näst är att förstå hur verktygen hänger ihop. Information overload.

Istället för att jag försöker förklara hur det hänger ihop kan ni få göra en liknande resa i länkarna nedan. Jag läste nämligen (i en tidigare inspirationssnurra) ett inlägg om att länkandet skulle vara ett bra sätt att skapa utbyte med sina läsare och på samma vis som jag blivit inspirerad och vidarelänkad gör jag detsamma.
1. Introduktion till Sociala medier - toppenbra slideshow (som jag hittade på en ny favoritblogg) och ett bra klipp som säger nästintill detsamma.
2. Internetworld om företagschefers digitala mediaförståelse
3. Hur kommer det framtida varumärkesbyggandet se ut?

Vad som jag finner under mina inspirationssnurror är vad vi inte får lära oss i lärobänken - Men vad vi får lära oss i skolbänken är grunderna för att förstå vad det handlar om och ta åt oss av det väsentliga. Vi lär oss koppla samman, analysera, ha ett kritiskt öga och ifrågasätta vad vi läser för att sedan ta ut det bästa för att skapa vår egna insikt. Kunskap och information är makt. Jag letar försprång och att skaffa försprång är vad utbildning syftar till. (Vilket lite roligt för mig in på vår/EHVs kampanj för HT-09)

Jag tackar alla som skriver för ert intresses skull, eller som faktiskt gjort det möjligt att tjäna pengar på era tankar, för att jag får tillgå detta - helt gratis. Men detta för mig in på något som jag uppmärksammat under mina surfvågor på the world wide web - skrivandet och läsbarheten! Många bloggar är väldigt intelligenta men så svårlästa vilket gör att det inte är lätt att ta åt sig av allt användbart som står där. Bristen på läsvänliga bloggar är så otroligt tråkig, detta gör att jag tvivlar på den nya Ekonomihögskolans idé om modell för användandet av bloggar. Det är svårt att få bra bloggar genom att låta “vem som helst” få skapa sin blogg. Jag är ledsen men jag tycker att många av de som skriver på Linnéuniveristets och driftig.nus bloggar inte alls lyckas skapa något intresse hos mig.

Alla kan enas om att engagemanget hos privatpersoner, företagare och organisationer för sociala medier är viktigt. Vi alla kan enas om att kunskapen om sociala medier är viktig. Men vad händer sen? Hur ska man urskilja sig och skapa kvalitativ kommunikation?

Jag försöker lära mig hur jag ska göra för att skapa en intressant, väl läsbar blogg med en stark röd tråd. Att hitta balansen är svårt. Förövrigt är det mest intressanta att se hur alla bloggare/företag på någotvis hänger ihop med varandra, är världen verkligen så liten?

- Det är vad vårt nya universitet, Linnéuniversitetet, ska representera. Det fick vi reda på då vi besökte Studentcafé Linné i måndags.

Jag kommer att studera en termin på Linnéuniversitetet, och trots mina fem terminer på Växjö Universitet kommer jag få en examen från Linnéuniversitet. (Förutsatt att jag uppnår examen, vi ska inte ropa hej.) Detta är något som upprör många men inte mig. Varför vilja ha något som representerar något gammalt istället för något nyfiket, nytänkande och nyttigt?

Det som jag bryr mig om är vad som kommer hända med Linnéuniversitet när jag lämnar det. Jag vill att de ska leva upp till det nyfikna, nytänkande och nyttiga eftersom det är vad jag kommer representera när jag lämnat det. Jag vill även att de ska marknadsföra sig väl så att de jag söker jobb hos har kännedom om Linnéuniversitet - och jag vill att det görs på ett nytänkande sätt. Varför inte genom nya medieer?

Min tro är svajande. Det är svårt att se hur en stor traditionsfylld statlig organisation ska kunna våga att steget ut i den nya blottade mediavärlden och prova nya banor. Banor de egentligen inte kan kontrollera, åtminstone om de inte inser detta snart. Min förhoppning ligger hos de nya marknadsföringstrategi ansvariga för den nya Ekonomihögskolan och de visar redan prov deras drivkraft här. Egentligen är det inte så svårt. Vi kommer vara 25 000 studenter och 2000 anställda på Linnéuniversitet, och nöjda och duktiga studenter och anställda måste vara de bästa marknadsförarna? Det gäller bara att använda sig av oss, annars kan vi skriva vad tusan vi vill i våra bloggar.

Fast ska jag vara ärlig så ligger nog inte problemet bara hos de nya beslutsgrupperna - Jag tror den fetaste bromsklossen ligger hos studenter och anställda som helt enkelt inte bryr sig. De som klagar över sin situation istället för att se nyttan i att förbättra situationen genom sina åsikter. Dock måste någon motivera och uppröra oss, det är deras jobb.

Vi måste alla hjälpa till och nu, om någongång, finns möjligheten att förändra!

Säga vad man vill om de gula färgerna, det är iallfall roligt att diskutera. Se “Tyck till”. Jag tycker allting får mening när man ser det här.

Ett uttalande från i ett samtal jag hade med en meriterad person i reklambranchen idag som stärker föregående inlägg:
“Du kan läsa hur mycket marknadsföringsstrategier som helst, föreläsa och utbilda om det, men vad som avgör är hur förståligt du gör det för företaget du ska sälja in din tjänst hos och hur väl du kan fläta ihop dina teorier med verkligheten.”

Jag skulle aldrig läsa ett marknadsföringsprogram som det ser ut idag, grundat i det jag hört berättat om det. Men nu har jag ju inte provat det och vet inte hur mycket de uppmuntrar studenterna som läser det att ta egna initativ att lära sig av omvärlden.