Jag har jobbat med studentambassadörer under i stort sett hela min studenttid. Jobbar du med det fokuserar du mycket på säljargumenten som ska få studenter att söka till Universitetets utbildningar. I detta ligger ofta fokus på den första tiden som ny student. Det är självklart eftersom det första mötet och den intensiva förändringen en förändring innebär vanligtvis utgör det starkaste minnet. Under slutet av mitt arbete med studentambassörerna reflekterade jag över detta, jag var ju då även i slutet av min studietid: Att studera handlar inte bara om att överleva den första tiden och studierna - Det handlar om att leva flera år med studier och anpassa sig inte bara till universitetsområdet utan även till den nya staden och dess innevånare. Det handlar om att se till att ta vara på allt som finns erbjudet.

Jag har älskat att plugga. Jag har älskat att läsa böckerna på biblioteket har att erbjuda inom de ämnen jag har läst och jag älskar att ha haft möjligheten att styra min tillvaro precis som jag har velat ha den. Jag tycker jag lyckats ganska bra med mins studietid.

Mina tre råd till alla nya studenter:
1. Sköt dig själv, skit i andra och hitta DIN studiemetod. När 30 personer står inför samma utmaning blir det mycket hetts, onödig hetts som tar energi och fokus. Att ha personer att studera med är bra, men se till att du hittar den studiemetod som DU trivs bäst med. Och vill du mitt under de sista dagarna innan tentan/PMdeadline åka in till stan och shoppa, fika med en kompis eller träna – gör det! (Även om de andra säger ”Åh, hur hinner du det?!”) Du behöver inte sitta i grupp, du får sitta ensam, men lär du dig bäst genom grupp-plugg så hitta en som gynnar din inlärning.
2. Utnyttja din ”student”-status. Vet du hur fett mycket gratis man kan få som student? Nu talar jag inte om mecenat rabatter utan om hjälp av näringslivet etc. Du kan faktiskt driva precis de projekt du vill när du har CSN som täcker dina utgifter, kanske till och med ett företag. När du kommer till en organisation, eller en person, med engagemang och vilja att lära vill de 95% av gångerna svara på dina frågor, dela med sig av sina erfarenheter och hjälpa dig vidare. Du har alla möjligheter att utveckla din passion till något konkret och användbart.
3. Se dig om. Du ska ju leva i den här omgivningen ett längre tag, även om du har inställningen att du bara är i stan på besök blir det så himla mycket härligare om du hittar dina små egna smultronställen i stan.

Du kommer inte gilla allt. Du kommer ha föreläsare du inte riktigt förstår hur tänker. Du kommer gnälla på systemet. Allt behöver inte vara perfekt och du kommer lära dig av allt krångel. Sånt är livet – även om du pluggar på Handels där du blir serverad allt. Vissa ämnen kommer vara dö-trista och inte alls vad du bad om när du skickade in ansökan till kursen. Bit ihop, lös det – bara gör det. I slutändan kommer du förstå meningen med det, om du är vaksam, analytisk, tänkande, filosofisk – Ja, allt det där som är meningen att vi ska bli som universitets/högskolestudenter. Annars hade du lika gärna kunna pluggat KY.

Var börjar du nu? Träffa alla! Ta till vara på vännerna du får, öppna dig. På ingen annan plats har du chansen att träffa så många människor som är så lika dig. Som har valt precis samma väg som dig och vill ungefär samma saker. Ni befinner er i samma situation och de kommer att vara din viktigaste stöttepelare de kommande åren.

Men att lämna student idyllen känns fortfarande hemskt. Att komma till Bollnäs (uppväxktorten) är att komma på semester, att komma till Växjö är att komma hem. Aldrig mer ska jag få vara en egoistisk student, och det är helt ok. Lite har jag saknat det ”verkliga livet”. Jag har ett grymt nytt jobb, och det vill jag rocka.

Entreprenörsstudenten over and out.
Vi ses på saraohman.se!

Mer råd kan du få via min twitter - @saraohman

Tack driftig.nu för utrymmet!

I åldern 13-14 försökte jag lära mig att spela golf. Självklart var anledningen till detta främst en pojke, med en del hjälp av mamma och pappas uppmuntran som såg sin chans att återigen uppta sitt intresse de lagt ned då de fick barn. Det gick ok, jag tog det gröna kortet och lärde mig grunderna. Men ni som spelat golf vet att det som med alla andra sporter tar tid att bli bra, och i den åldern tålde jag inte att inte bli expert efter att ha slitit i en månad. Lite cred borde jag få ändå, när jag var 10år och beslöt mig för att lära mig spela tennis stod jag på gårdsplanen och slog i en vecka innan jag gav upp, sedan dess har jag aldrig hållit i ett tennisracket. Nej, sport likt det mesta i livet kräver tålamod.

En sak tog jag med mig från golfen. När man spelar golf får man lära sig att tänka på det där slaget som satt så himla rätt, föreställa sig hur det känns i kroppen för att sedan kunna upprepa det. Det är något jag använt mig av i flera avseenden i livet. Jag försöker ta de tillfällen jag haft en viss känsla efter någon typ av prestation och stoppar in det i ett fack. Kanske är det en lyckad presentation, en inlämnad rapport eller att ha gjort/utsatt mig för något obekvämt och skrämmande. Något som det efter att jag genomfört det låter likt golfbollen som träffar klubban - “klock“.

Mitt problem med min framgång inom sport är mitt kontrollbehov, kan jag inte allt kan jag inte säkra att jag ska lyckas med det. Dock tror jag att det går att träna upp enkelt genom att utsätta sig för alla möjliga osäkra situationer. Jag fann mig själv gå på en anställningsintervju, bli kallad till arbetsprov dagen efter och jobba mina två första veckor på samma ställe tre dagar senare. Ingen aning om var jag var eller vad/hur jag skulle göra. I varje steg tänkte jag “Okej, nu leker vi att det är Entreprenörsjakt, hur känns det i magen?” En situation då jag vågar gett mig på saker jag inte kan - och så löste jag uppgiften lugnt och sansat.

Jag har flera vänner som ifrågasätter varför man ska plugga, även nu efter utbildningen. De kan ha spenderat tre år med att lära sig verktygen, men känner inte tillräcklig säkerhet för att omsätta det i arbetslivet. Jag tycker att de tänker fel. Något jag upplever min utbildning gett mig mer utav än något annat är tålamod och självförtroende. Du ställs inför krav på att lära dig saker inom korta tidsperioder du inte kan något om vid starten, sedan är det upp till dig hur du ska göra för att uppfylla kraven. Visst händer detta inom flera avseenden i livet, men jag tycker det är särskilt påtagligt när du pluggar. Då spelar det egentligen ingen roll vad du pluggar bara du har någon motivation att lära dig det. Du kanske vill bli grafiker och rita snygga estetiska bilder, programmera system eller se sambanden mellan resultaträkning och bokföring när siffrorna faller på plats. Hursomhelst, när du börjar plugga förväntas du inte kunna något - men du förväntas lära dig allt. Du kan alltså inte ha kraven på dig själv att du ska vara expert på en gång.

På intervjun fick jag frågan: “Är du en av de knäppa personer som drivs av utmaningen av att inte veta hur du exakt löser en uppgift?” - Alltså hur jag hanterar kunskapsstress. Jag hade aldrig tänkt på det tidigare men: “Ja, ja, JAAA!”. Och jag vet inte om mitt svar blivit detsamma för tre år sedan. Utbildning ger dig även verktygen vilket gör att du kan känna någon säkerhet. Du kanske inte vet exakt hur den lösta uppgiften ska se ut, men du vet hur du ska göra för att ta dig dit.Vad som driver mig numer är det “klock” som består av det “Yes, jag klarar det här! Äntligen en utmaning!” (Vilket föregås av “Shit… ok.. jag har ingen aning om hur jag ska lösa det här, panik.. hur fasen ska jag lösa detta?”) Kanske börjar jag bli vuxen.

Jag examinerade mitt vuxna tålamod nyligen då jag höll i golfklubban för första gången på åtta år. Försökte minnas alla tekniska angivelser jag blev given då jag lärt mig grunderna och återkalla minnet av den perfekta träffen för att sedan slappna av. Och vet ni vad? Jag träffade bättre än jag gjorde åtta år tidigare.

Jag har försökt lära mig att hålla snattran om saker jag inte är riktigt insatt i. Ofta går det inte särskilt bra men när det kommer till Bollnäs har jag lärt mig. Det går lixom inte att komma med utlägg en gång i halvåret om hur man tycker att det borde vara och inte bry sig den resterande tiden. Inte populärt. Men när det nu är tre år sedan jag lämnade den här staden och jag nu uppfyllt en av sakerna jag reste iväg för att göra borde jag få säga några väl valda ord, med stor nervositet.

Exempelvis:
Vi har Brotorget, Arenabygget och Bolleberget - Ständigt omdebatterade utvecklingsprojekt med rejäla visioner. Stora och tunga där EN aktör ska ta på sig ansvaret och denne med detta projekt ska sedan rädda Bollnäs från urbaniseringen. Folket står redo för stenkastning.

All cred till styret– Det händer ju faktiskt saker trots gnäll, missnöje och påtryckningar. Det görs försök till nya evenemang, nya samarbeten, nya sevärdheter, nya skolor och nya projekt för att stötta unga men något gör att det inte når ända fram. Ofta hör jag ”Gör något ordentligt - Vi är less på plywoodskivor och öken” samtidigt som hoppet stagnerar – framförallt hos unga. Vad är det som blir så himla fel hela tiden?

Samarbete. Samarbete, samverkan och samkörning. Jag är otroligt imponerad över hur till synes lätt organisationerna i Växjö får ihop sina projekt. De kan varandra och de vill och förstår vikten av att samarbeta. I Bollnäs, upplever jag, att de där viljorna som finns till att utveckla befinner sig i olika block/grupper. Stolthet i att få igenom sin egna idé och motverka andra. Brist på självförtroende, brist på tron på andra och såklart – jante. Det kan inte bli annat än halvhjärtat.

”Det tog mig 20 år att ta mig ifrån det här stället” – Väl använda ord i låttexter och många är vi som känner igen oss. Vi är många unga som lämnat Bollnäs för att se oss om och av dessa är nog jag den med minst planer på att återvända. Ändå känner även jag stark tillhörighet, vilja att göra gott och utveckla. Detta är inget unik för just Bollnäs utan något jag tror är aktuellt för alla både större och mindre orter – så använd det! Tillochmed när jag prommenerade genom staden i spöregnet blev jag full av idéer av faktiskt genomförbara aktiviteter och projekt. Jag ser exempelvis en fin, välskött park brevid vår fina kyrka jag inte sett annat än a-lagare i. En viskväll kanske skulle bota heligheten i att sätta sin fot på den välvårdade gräsmattan?

(Här måste jag tillägga att kommunalrådet faktiskt mailade mig tidigare i vår och undrade om mina framtidsplaner och kom med tips på var jag kunde vända mig)

Bollnäs – Bollnäs, Bollnäs, Bollnäs… ge mig en liten lön och lite ansvar så ska jag hjälpa er att styra upp det här! Här står jag, ung och arbetslös, sjukt driven, enorm vilja, van klagomur, minst sagt kreativ och dessutom med erfarenhet av samhällsentreprenörskap, offentliga projekt och en hel massa mer. Jag är inspirerande, energisk, jag har lätt att få med mig människor och jag vill hjälpa er att samarbeta. Jag vill framförallt vända den allmänna bistra attityden till en ”Hej, här kommer vi”-attityd.

Även om jag sällan erkänner det (till mina anhöriga och vänners förtret) så bryr jag mig faktiskt om Bollnäs.

Min vän Anna är en ung person som återvänt till sin hembygd Mark för att driva ett projekt. Just nu driver hon bloggen “Nya ögon upptäcker Mark” där hon varje dag i Sommar skriver om en aktivitet som går att genomföra i Marks Kommun. Riktigt underhållande - gå in och läs!

Universitetsstudier var något stort, svårt och läskigt när man i gymnasiet funderade över sin framtid. Blod, svett och tårar, långa nätter med högar av böcker var bilden åtminstone jag hade. Jag ska inte säga att jag inte gråtit av frustration när tidsplaner svikit mig, men jag kan ärligt säga att jag mer njutit än fällt tårar. Jag gillar akademin, traditionerna, forskningen och framförallt har de ämnen jag läst varit precis vad jag funnit mest intressant. Och se där – nu var det avklarat. (Tillsvidare)

Jag tror att större delen av min vakna tid går åt att bearbeta ångest. Det är något bra – jag anser det vara ett tecken på utveckling. Under min studietid har ångesten bestått av att vänja sig vid ensamhet, press, socialt leverne, yrkeskultur, ja – allt. Jag var mycket ung när jag började mina studier, och till åldern är jag inte särskilt mycket äldre nu, dock har jag fått vara med om mycket under dessa tre åren – Men framförallt har jag gjort mycket. Ett omfattande marknadsföringsprojekt, en entreprenörsjakt, seminarium, föreläsningar, nätverksträffar och många andra miniprojekt. Saker som jag inte alltid känt mig bekväm med innan genomförandet, men som har utvecklat mig mycket och hjälper mig uppnå mina högt uppsatta mål. Det är tur att jag har/har haft människor som stöttat mig.

Campus är en trygg bubbla, ett stort hem jag delat med 5000 andra. Här har jag haft en Campusfamilj, de absolut närmsta är självklart Ervin, Anna, Ida och Samantha. Då jag inledningsvis hade bott de första 10 dagarna på ett vandrarhem i min resväska flyttade jag in i min första egna lägenhet. Det kändes helt ok och jag trivdes i mitt lilla rum med pentry. Stallvägen 18 gänget gjorde att det kändes lite som ett kollektiv. Efter att jag råkat fästa mig alldeles för väl vid min charmige klasskompis Ervin flyttade vi till andra sidan Campus och har sedan dess levt i vår luftiga fina tvåa på 64kvm. Studentlyx såhetteduga. Ervin förtjänar det varmaste tacket - mycket av det jag genomfört och upplevt hade jag inte gjort om det inte vore för honom. Det är synd om er som inte känner honom.

Sakta men säkert har jag avancerat min arbetsbelastning under studietiden. Årskurs ett bestod mestadels av att lära in studiemetodiken, i årskurs två åtog jag mig en projektledarroll för ett större projekt samt började ta några småuppdrag. Årskurs tre skulle vara avstampet där jag fokuserade på mig själv och förberedde mig för livet efter studierna. Utmaningen bestod av att jag istället för att jobba i grupp ville bevisa att jag klarade av samma uppgifter på egen hand samtidigt som jag skulle avsäga mig alla andra uppdrag och njuta av min sista studietid - det hände ju icke. Åtminstone våren har varit sjukt fullspäckad. Uppdragen har varit många samtidigt som jag jobbat enskilt och försökt öppna dörrar för sysselsättning efter studierna (dvs. sökt jobb). Den senaste månaden har varit allt annat än smärtfri och jag har aldrig kunnat tänka mig att jag kunde bli såhär trött.

MEN: Jag gjorde det! (Även om jag har en bit kvar på min utomordentliga uppsats) Jag är en rockstar - en superstjärna!

Examenshelgen har varit helt fantastisk. Vi inledde med ett trevligt och givande slutseminarium i torsdags. Det var roligt att få umgås med den numer lilla klassen bestående av de 20 individer som klarat sig igenom utbildningen (från början var vi närmare 55 st). Dagen för den stora examensbanketteten inledde jag med en anställningsintervju för att smaka på livet efter och stylades sedan av min goda och duktiga vän Viktoria varpå vi var redo för festligheter. Vi hade strålande solsken och kunde tillsammans i klassen sitta utomhus och äta god plockmat och dricka Champagne. Banketten var bra, vi hade utmärkta platser. Trots tidig start på dagen orkade vi dansa oss igenom efterfesten på gamla Sivans.

Vår vackra Examensceremoni som Ekonomihögskolans ängel Erika hade kämpat för att göra storslagen kändes som en begravning (om man bortser från diplomeringen). Den var stilla och fin, jag satt alldeles intill solisterna och kunde känna vibrationerna från cellon. Rummet var samlat med människor som skulle försvinna ur mitt liv. Jag kanske inte kände alla, men de har levt i min trädgård de senaste åren. Närmast mig satt klassen - En brokig skara som haft stor betydelse i min utveckling. EBD:are är kända för sina starka och udda personligheter och vår avgångsklass var inte sämre.

Jag är 23 år (om två veckor) och jag har en Bachelor examen i Business and Economics. Jag har hela världen att upptäcka med en intressant ryggsäck!

Nu är det bara att fundera ut vilken väg som ska väljas.

Men jag är allt annat än lugn. Jag tävlar ständigt – inte med andra utan med mig själv. Att tävla med andra skulle ta upp alldeles för mycket extra tankeverksamhet. Dessutom; Varför tävla med dem som kan hjälpa dig? Det sociala sammanhanget stressar mig därför inte. När andra kacklar om vad de tycker är viktigt och vad de vill uppnå funderar jag antingen på vad jag vill och tycker om eller hur jag ska göra för att särskilja mig från dem. Så har det alltid varit.

Det är inte alla som uppfattar mig som lugn, kanske de som träffar mig vid enstaka tillfällen men inte de jag umgås med dagligen. Jag hatar att inte ha något att göra. En lugn lördag framför TVn kanske vore drömmen för många, men jag mår illa av bara tanken. Jag tycker därför om konstant aktivitet, att alltid vara aktiv gör mig avslappnad. Jag trivs med att planera och sätta mål, tävla med mig själv och testa vad jag klarar av. Många skulle säkert påstå att detta är fel. Jag ger mig 1 timme träning varje dag, 8 timmars sömn samt att dricka vin och snacka skit med vännerna på fredagarna. Men snälla, tvinga mig inte att sitta still eller för den delen att sluta tävla med mig själv.

Tekniken med dess informationsflöde påstås bli för mycket för oss att hantera att alltid vara tillgänglig. Jag håller inte med. Tekniken gör att jag kan andas och slappna av. Att kunna kommunicera och ha ett utbyte med andra människor ständigt är givande. Ni kan inte heller neka är hur skönt det är att kunna kolla mailen i kön på Willys eller i väntan på träningspasset ska börja och tänk hur underbart det är att när som helst kunna få din få din fundering besvarad av Google. Avlastar från sådant som annars tar upp onödig hjärnkapacitet.

Vad jag försöker säga är: Vi har alla vårt eget förhållningssätt till vårt välbefinnande. Jag har förståelse för de som tycker om att meditera eller slösa en hel söndag på att titta på strunt på TVn. Jag har även förståelse för de som tycker tekniken och tillgängligheten stressar, men vi alla har olika behov. Gör vad du trivs med, bete dig som du vill bete dig och inte på det sättet andra vill att du ska bete dig. Flippa om du vill, sov länge, kliv upp klockan fem, stäng av mobilen eller låt allt surra på. Försök inte passa in i någon form - det om något stressar.

Jag önskar er alla fri från era måsten.

Hemma igen efter de bästa 1½ dygnen hittills i år med en hel del inspiration i bakfickan. Låt mig återge detta i mitt första dagboksinlägg:

Vid 20-tiden anlände jag till Göteborg i torsdags och letade då rätt på Hotell Odin där jag, tillsammans med alla andra deltagare, skulle bo under Entreprenörsjakten. Väl på hotellet retade jag rätt på mitt rum och när jag öppnade dörren visade det sig att jag fått tillång till en mindre lägenhet, med kök, soffa och en säng. Min rumskamrat hade nämligen velat skona mig från hennes hosta och dealat till sig två enkelrum. Najs! Jag hann inte njuta länge då bossen Gustaf ringde och sa ”Hej! Vi är på De Matteo.. ta den här och den här spårvagnen gå sedan dit och dit…” Eeh, ja. Småstadstjejen traskade raka vägen ut, hamnade bland massan av de glada IFK supportarna som just lämnat Ullevi och 5 minuter senare var jag där.

På De Matteo, som inte liknande något ställe du kan finna i närheten av Växjö, var de samlade. Entreprenörsjaktens arrangörer och deltagande lyssnade på den spännande entreprenören Mats (?), drack Sveriges godaste kaffe och målade oljemålningar (Med händerna?!) Verkligen kul att träffa alla i den brokiga skaran! Efter en kort visit fick jag lift till hotellet med tre deltagare från Stockholm som två minuter var främlingar. Märkligt.

Den stora dagen vi alla väntat på var kommen. Jag smög mig till Scandic Hotell Europa där jag mötte upp funktionären Eliene, Viktor Nord och Kvarndammen-Sten för att invänta deltagarna. Jag gladdes åt att även få uppleva Entreprenörjsakten från perspektivet som platsansvarig efter att nu både ha varit projektledare och deltagare. Kvarndammen caset bestod av att ta fram en strategi för deras närvaro i sociala medier. Tack Gustaf för att du placerade mig på det caset, jag lärde mig mycket.

Lunchen åt vi på Hagabadet, det var ingen slaffsig sallad likt den vi åt i Växjö utan fläskfilé med rödvinssås och potatisbakelse. Eftermiddagen flöt på bra och stämningen var god. När sista laget lämnat vår station packade vi snabbt ihop och återvände till hotellet för att med tight om tid svida om för gala. På 40 minuter hann jag (hör och häpna) duscha, sminka mig, styla håret och ta på mig gala kläderna, jag är imponerad.

Idégalan hölls på Ullevi Lounge. Entreprenörsjaktens deltagare blandades med Idéfestivalenfolket och resten av Göteborgs innovationssamhälle (hette det så?). Det var trevligt och jag tog mig chansen att lära känna Event management programmet från Campus Varberg som varit med och ordnat Entreprenörsjakten genom deras praktik. Trevligt gäng! När det var dags för prisutdelningen var jag sjukt pirrig. Allt arbete, slit, glädje, adrenalin, frustration, kaos och jagande hade kommit fram till detta. Samtidigt som jag ville veta vilka som var det vinnande laget ville jag inte att Gustaf skulle sluta snacka och det skulle vara över. Men… det vinnande laget blev…. Entreprenörspartiet!

Vann rätt lag? Helvettes JA! Äntligen får jag yttra mig. Eller får jag verkligen det? Ledsen lagen, men jag har följt Adrian, Ludde och Lisa i smyg och gjort allt för att hålla mig från att säga ”vilket bra jobb ni gör!” Men nu säger jag: SJUKT BRA JOBBAT! Så genuina och med glädje i allt de gör är de värda segern. Hälsa San Francisco!

Vi firade på Peakock. Tant som jag är traskade jag hemmåt när de andra drog vidare, ensam i kort klänning och klackar ner längs avenyn. Funderade om Taxi eller prommenad var säkrast, men valde spårvagn. Min numer fd boss är knäpp. Innan jag gick sa han åt mig ”Sara – Skaffa inget jobb, du har alla förutsättningar för att lyckas på egen hand.” Tack.

Och med det avslutar jag min Entreprenörsjakten-resa 2010.

Tänk om alla dagar vore som entreprenörsjakten - Utan all tidspress och rusande mellan stationer. Men tänk att ha alla dessa fantastiska unga drivna människor, från olika bakgrunder och städer, samlade på samma plats tillsammans med företagare. Det utbytet som skett mellan företagare-deltagare och deltagare-deltagare under Entreprenörsjakten är så himla häftigt - Det gör alla involverade lite bättre. Inspirationen gör att vi vill göra lite mer, både på egen hand och tillsammans.

Låt oss hoppas att detta bara är början på Entreprenörsjaktens övertagande av Sverige.

Tack alla fantastiska människor för att jag fick träffa er och smittas av er energi! Det var med stor ångest jag lämnade Göteborg för att återvända till Växjö och min uppsats-grotta. Men detta är en början, och min uppsats är ett avstamp. Jag vill bara göra, förverkliga, utveckla.

PS. Jag klarade min sista tenta och jag har fått VG på varenda kurs den här hyperaktiva terminen. Smaka på den. DS.

Jag valde för ett år sedan att kalla mig “Entreprenörsstudenten” av en anledning – jag är ingen entreprenör. Att jag ändå valde ordet ”entreprenör” till mitt psuedonym var för att jag kände att mitt brinnande intresse för drivna människor behövde frodas. Jag ville ha en chans att inspirera andra och diskutera mitt favoritbegrepp. Det har jag fått göra.

Jag får ofta mail av människor som tycker att jag inspirerar dem och uppskattar min energi, människosyn och driftighet. Det stärker mig otroligt. Tänk att jag kan bidra till detta, jag som egentligen inte gör särskilt mycket. Det lustiga med detta är ändå att de som hör av sig till mig för att tala om hur jag som ”entreprenör” inspirerar dem är sådana sjuhelsikes entreprenörer/företagare själva. Några av dessa ska jag få träffa imorgon.

Detta skriver jag på tåget på väg till Göteborg. Det tar mig 10 minuter, mer behöver jag inte till just detta inlägg. I Göteborg, dit jag strax anländer, ska jag få vara med om Entreprenörsjaktens stora Sverige final. Det är så himla häftigt att få bevittna den idérikedom och drivkraft deltagarna i Entreprenörsjakten besitter. Jag önskar er alla att kunna få om ens en liten gnutta av den. Jag är så glad att jag ska få vara med imorgon och som ett litet spöke kunna placera mig i ett hörn för att inspireras.

Det finns inte en chans att jag skulle kunna sätta pengar på vem som blir vinnaren, alla är så sjukt skärpta. Vad jag vet är därför att det vinnande laget är det som verkligen kommer att ta ett stort steg längre, använda alla sina egenskaper/resurser mer än maximalt med viljan att vinna. Ett stort lycka till alla deltagare!

Now is the time. Sveriges mest skarpa unga entreprenörer samlade på en plats – Göteborgs gator. Följ den häftiga uppslutningen av Entreprenörsjakten 2010 på www.entreprenorsjakten.se

Till pressen: Om ni inte är där Sveriges framtid är samlad imorgon kommer ni missa många värdefulla scoop i framtiden. Ångra er inte.

Det viktigaste med att skriva är att fokusera på läsaren; Vem är den? Vad är dennes kunskap i ämnet? Hur mår den? Vad vill jag att den ska tänka efter att ha läst min berättelse?

Vem är du?

Uppsats. Det är vad jag sysslar med just nu. Om jag tyckte mitt skrivande var begränsat tidigare är det inte det nu, pjuh.Den största utmaningen i skrivandet av uppsatsen är ändå inte mängden av skrivandet utan tankegången till skrivandet. Jag har ett återkommande fel - jag är dålig på att ge exempel och vidareutveckla. Jag konstaterar, sedan är det bra där. Detsamma gäller mitt bloggande, men jag är öppen för utveckling!

Följ mitt uppsatsskrivande här.

Jag inspireras av att följa Saras blogg och hur viktigt det är att ifrågasätta, utmana och stödja människor i att förändra perspektiv kring ”den nya generationens” utmaningar och möjligheter.

Det är precis något jag skulle vilja spinna vidare på i det här inlägget. Jag har så länge jag kan minnas intresserat mig för hur vi kan förädla och frigöra mänsklig potential för att höja livskvalitet. Det har lett mig på resor genom mängder med böcker men också ut i världen för att träffa många tänkare, filosofer, forskare, ledare och inspiratörer.

Det första som slår dig när du börjar att studera området är hur otroligt stort glapp det är mellan vad ”vissa” människor vet och använder sig av och vad den stora massan är medveten om och använder sig av. Men att det finns skillnader i vår befolknings kunskap är givetvis naturligt. Det som har slagit mig ännu starkare och som gör mig bekymrad är våra beslutsfattares begränsade insikt i hur vi tar tillvara på människors potential. Det har fått, får och kommer i framtiden att fortsätta få enorma konsekvenser för vår samhällsutveckling.

Jag säger inte att debatten kring olika incitament för att anställa unga inte är viktig, det är den i allra högsta grad. Det jag säger är att vi diskuterar hur vi ska kläcka ägget. Det behövs större fokus på hönan. Vi har idag majoriteten av en hel generation som går runt och inte har en aning om vad de vill göra. Fråga större delen av våra 80-90- talister vad de vill jobba med eller vad de vill göra i framtiden så kommer större delen svara ”jag vet inte”.

- Inte för att de inte har någon drivkraft. De är inspirerade och otroligt driva mot sina ambitioner.
- Inte för att de inte har någon vilja. De vill, tro mig.
- Inte för att de inte finns några möjligheter. De kan göra allt.
Utan på grund av att de står inför en stor samhällsförändring där deras omgivning, lärare och föräldrar kräver att de måste välja, de måste ha en utbildning och måste ha en titel.

Det finns ingen som berättar för dem att det inte handlar om att välja något utanför dig själv utan att det handlar om att söka inom dig själv för att finna vad du tycker är roligt. Det finns ingen som berättar för dem att de inte behöver veta exakt vad de vill, de behöver inte ha en permanent titel utan kan prova, göra ditt bästa, bidra och om det inte passar kan de prova något annat.

Jag träffar varje dag mängder med människor som arbetar med att stödja människor att drömma, finna sina ambitioner och våga ta steget till att förverkliga sina idéer. Det finns mängder med positiva initiativ inom skola, inom projekt för entreprenörskap, det skapas mängder med arbetstillfällen igenom företagsinkubatorer, matchmaking och initiativ där unga skapar relationer med företag.

Dessa initiativ fungerar för att fokus ligger på att frigöra individen egna resurser, finna drivkrafter och viljor för att sedan få stöd till att omvandla det till ett värdeskapande för företag, organisation, myndighet eller allmänhet. Det är ett proaktivt, bidragande förhållningssätt som skapar tillväxt.

Jag blir bekymrad när jag ser debatter som förstärker ungas roll som passiva mottagare, enheter som disponeras, problem som behöver lösas. Jag vill från politisk ledning se ett nytt grepp. Att ta tillvara på ungas drivkraft behöver bli mer än bara retorik.

Jag vill att våra ledare erkänner sin okunskap kring hur vi skapar optimala förutsättningar för lärande och tillvaratagande av mänsklig potential.

Jag vill att våra ledare startar en dialog med rådgivare, bjuder in projektledare som visar resultat och unga ledare för att komma fram till vad som egentligen är problemet och hur vi löser det.
Jag vill att våra ledare istället för att ge sitt stöd (klapp i ryggen), ger sitt stöd (pengar) till att frigöra tid och samordna aktiviteter för att lyssna efter vad som behövs och använda det som fungerar.

Jag vet att jag talar för en hel generation när jag säger att vi är trötta på retorik och okunskap.
Vi tror på och stödjer ledare som erkänner sin okunskap och bjuder in till dialog inte för att ”det ser bra ut” utan för att de är intresserade.

Vi tror på och stödjer ledare som inser att ledarskap inte är att ha alla svaren eller alltid veta vad som är rätt. Det är villigheten att söka efter svaren och öppenheten att erkänna vad som är rätt även om det innebär att svaret är obekvämt och kräver förändring.

Med framtidstro
Johannes

Vill du veta mer om Johannes?
www.johanneshansen.com
www.bokajohannes.se
www.johannesblogg.se
www.dennyagenerationen.se

Sök till EMAX Nordic 2010!

Är det här du?
o Du ser dig själv som entreprenör
o Du ser möjligheter och tar dem
o Du vill växa och möta likasinnade med samma drivkraft och
ambition
o Du är mellan 18-25 år

Då ska du söka till sommarens roligaste och mest inspirerande event, vi har 50 stipendier värda 15 000SEK att dela ut.
Ansök själv eller sprid detta till någon av dina grymma vänner!!

Deltagarna på Emax Nordic är upp till 200 av de främsta unga entreprenörerna från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Fokus under evenemanget ligger på deltagarna och deras upplevelser. De ska när de lämnar Emax känna att de har fått både inspiration, ny kunskap och nätverkskontakter att använda sig av i framtiden. Upplägget på Emax är genomtänkt och innehåller en väl avvägd mix av affärssimulering, föreläsningar, nätverkande, sociala aktiviteter, fritid och middagar. Förstapriset på Emax har sedan starten varit en utlandsresa i entreprenörskapets tecken, mera äventyr alltså!

Vi kommer att bjuda deltagarna – dig på en dynamisk vecka med inspirerade internationella föreläsare, sociala nätverksaktiviteter och nya spännande programpunkter. Förutom det fullspäckade programmet kommer vi att tillhandahålla med mat och logi.

Datum för Emax Nordic i Svendborg Danmark 2010:
Evenemangets start är måndagen den 9 augusti med en invigning på förmiddagen.
Evenemangets avslut är torsdagen den 12 augusti och hemresan sker vid lunch.
Resan dit sker på söndagen den 8 augusti. Resan till och från evenemanget är betald med avgång och ankomst i Stockholm

Läs mer på: emaxevent.com

Så här söker du:
Skicka in ett personligt brev där du beskriver vad som gör dig till en entreprenör, innovatör eller framtida företagsledare och motiverar ditt deltagande.

Ansök nu, vi vill ha in din ansökan senast den 1 maj

Skicka din ansökan till:
Charlotta Boo
charlotta.boo@startcentrum.se

Hälsningar
Chris och Charlotta, rekryteringsansvariga